Världens nationalister stödjer Israels folkmord (från veckotidningen Internationalen)

▶ Högerextremister har blivit proisraeler

▶ Nationell kultur ska likrikta samhället

▶ Håll internationalismens låga vid liv

LEDARE | 30 november 2023

Varför har Israel rätt att bryta mot folkrätten, varför har Israel rätt till folkmord? Alldeles oavsett om det var just ordet folkmord Ulf Kristersson höll på att säga under den numera globalt bekanta politiska frågestunden på Pustervik förra onsdagen, så är det ju sant. Israel har i flertalet europeiska regeringars ögon rätt att begå folkmord. Etnisk rensning är okej om den begås mot palestinier. Det är svårt att läsa likgiltigheten inför palestinska liv på något annat sätt. I Israel påstås alla världens judar ha rätt till ett hem, medan palestinier drivs undan. Det är numera till och med de flesta högerextremister ense om. Hur har det kunnat bli så? Hur kan de grupper som aktivt kämpar mot nazism stämplas som antisemiter medan bokstavliga antisemiter blivit Israels allierade?

Det förklaras av det etnonationalistiska statsbygget, inte specifikt i Israel, utan i alla länder. Nationalstaten framställs som ett skydd, ett hem för en särskild avgränsad etnicitet, men i själva verket är det något mycket mer dunkelt. Detta ser vi i samtidens politiska allianser. Ett etniskt homogent Israel som samlar världens alla judar innebär också att hela den övriga världen töms på judisk kulturell rikedom. Liksom Azerbajdzjan just nu töms på armenisk kultur. Likriktning, assimilering – och allt i namn om att värna kultur. Det framstår snarare som ett enda stort krig mot just kultur. Ett försök att skapa något förslutet och stillastående i en värld där rörelse, förändring och utbyte annars är den enda konstanten.

Där hittar vi också förklaringen till att partier som SD, som säger sig värna om den egna nationella kulturen, är så kulturfientliga. För det handlar inte om någon genuin, organiskt framväxt folklig kultur. Vad nationalister överallt vill skapa är helt igenom modernt, en urvattnad konstruerad typ av identitet vars funktion är att likrikta samhället. Vi kan se på Sverige, detta glesbebodda, avlånga land där enhetskulturen ändå är så stark. Det är resultatet av hundratals år av brutal likriktning ovanifrån.

Stormaktssveriges arméer behövde soldater som förstod varandra, senare var det fabrikerna som behövde arbetare. Det gällde att släta ut skillnaderna mellan människor så att rekryter och proletärer kan flyttas runt och bytas ut hur som helst. Hela den europeiska kontinenten var i inledningen av 1900-talet ett veritabelt lapptäcke av etniciteter och språkgrupper, som levde sida vid sida på kors och tvärs över nationsgränserna. Det skulle till två världskrig och oräkneliga andra katastrofer för att få verkligheten att stämma överens med kartan.

När amerikaner flyttar in i palestiniers hus är det inte på grund av tusentals år gammal hävd och rätt till det heliga landet, det är en del av samma brutala likriktningsprojekt som pågått så länge den moderna nationalstaten gjort det. Alla tjänar de på ökat hat, för de som vill ge Israel carte blanche att bedriva aggressiv politik är det bara bra om judar inte längre kan bo någon annan stans i världen. Samma logik gäller överallt – och i en bisarr språklig ironi är det detta vi kallar ”vänner”. Så kallade Sverigevänner som helst av allt verkar vilja ha just det inbördeskrig de alla säger sig frukta. Alla skall vi hålla oss i vårt ”hem” och omfamna just vår egen tilldelade kulturella särprägel. Det känns ofta långt ifrån den dagspolitiska vardagen, men det är just i mörka tider som dessa som vi måste hålla internationalismens låga vid liv.

Det är fel att stöda Hamas attack - men alla som gör det är inte antisemiter

Antisemitismen är en vidrig, farlig och reaktionär ideologi.  Det är viktigt att bekämpa den, men om man tror sig se antisemitism överallt kan man inte effektivt bekämpa den.

Det är självklart att det är absurt att anklaga de som fördömer både Hamas blodiga attack och Israels blodiga svar  för att vara antisemiter. Men hur kan man se på de grupper inom den yttersta vänstern som förletts till att stöda Hamas attack?

Låt oss ta engelska Socialist Workers Party (SWP).  

Deras spontana reaktion på Hamas attack kan man ta del av här. De stödde den nästan helt utan kritik. Vilket är ett ställningstagande som jag helt och hållet tar avstånd från.  

Men berodde deras felaktiga respons på antisemitism? I det debattklimat som  råder nu finns det många som hävdar att endast antisemiter kan reagera så. 

Det kan ytligt sett te sig logiskt för somliga, men är det inte alls. 

När denna organisation bildades ca 1950 hette den Socialist Review Group. Dess grundare var en judisk socialist som  föddes i Palestina, Han hade då tagit namnet Tony Cliff, men hette från början Yigael Glückstein.

Han förblev den ledande teoretikern  i denna strömning fram till sin död år 2000. 

De två ledstjärnorna för honom och den politiska strömning han skapade (som efter ett tag blev internationell) var och är Karl Marx och Leo Trotskij - som bekant var båda judar. 

Allt sedan dess grundande har denna organisation bekämpat antisemitismen. Och detta har inte upphört. I det senaste numret av deras teoretiska organ kan man finna denna artikel om kampen mot antisemitismen. 

Trots detta finns det de som insinuerar att exempelvis deras (enligt mig helt absurda)  ställningstaganden för Hamas attack är ett uttryck för antisemitism. Det är det inte alls. Det är bland annat ett uttryck för en enligt mig helt ogenomtänkt syn på en stor del av dagens islamism som ett uttryck för någon sorts antiimperialism. .. Jag ser analysen som ytlig och delar den inte - men den är alltså inte ett uttryck för antisemitism.

Antisemitfobi är inte att bekämpa antisemitism. Tvärtom kommer det objektivt sett att försvaga denna kamp. 

Tony Cliff

Läsvärd text om antisemitism

Jag har tidigare kritiserat brittiska SWP:s  artiklar om Hamas-attacken. 

Det hindrar inte att jag gärna starkt rekommenderar denna genomarbetade och läsvärda analys av antisemitismen i deras teoretiska tidskrift "International Socialism".

 

Netanyahu, Hamas och amalekiterna

Alla de monoteistiska religionernas urkunder innehåller otäcka ställen. Ett av de otäckaste ställena i Gamla Testamentet är detta, i Första Samuelsboken 15:3.

"Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor."

Detta ställe kallas ibland "Amalekmitzvan" (fastän det i strikt mening inte är en mitzva, eftersom det inte finns i Moseböckerna) och beskriver ett påstått påbud från Gud. Det betraktas vanligtvis som helt överspelat. Amalekiterna är en folkgrupp som inte längre finns. Det är inget som brukar användas inom judendomen idag. Utom av mycket extrema grupper. 

Däremot användes den ofta i den nazistiska propagandan. Den antisemitiska hat-tidningen "Der Stürmer" som gavs ut av Julius Streicher, använde just detta ställe för att "bevisa" judendomens inneboende ondska. 

På samma sätt går det förstås att med hjälp av lösryckta delar av Nya Testamentet eller Koranen "bevisa" kristendomens eller islams inneboende ondska. 

Julius Streicher dömdes till döden som krigsförbrytare vid Nürnbergrättegångarna 1946. Efter det blev det ganska tyst om Amalekmitzvan - i alla fall utanför de nynazistiska småsekterna.

Tills nu. I denna länk (från en israelisk tidning) beskrivs hur Benjamin Netanyahu har jämfört Hamas med amalekiterna i samband med den israeliska offensiven mot Gaza.

Det är inte så konstigt att en statschef i Israel vill krossa Hamas. Men det motiverar ju inte användandet av bibliska texter om amalekiterna.

De få ställen där dessa nämns i GT inskränkte sig inte till tal om en militär offensiv i största allmänhet. På flera ställen uppmanas till en direkt utrotning

Kan det vara så att Netanyahu har dragit upp detta för att parera anklagelserna mot att den israeliska offensiven drabbar civila - män, kvinnor och barn? 

Det finns de som tror att Netanyahu är en religiös fanatiker, liksom Hamas. Jag tror snarare att han är en mycket cynisk politiker som använder religionen som en förevändning. 

Oavsett vilket, är den jämförelse han gjort otäck. Mycket otäck. 

--------------------------------------------------------

PS. Har suttit hela kvällen och bekymrat mig för att jag kan ha citerat påståenden som inte stämmer. På nätet finns det många som säger att Netanyahu direkt citerar ställen i GT om att utrota Amalek. 

Men när jag till sist hittade en video av vad som verkar vara det Netanyahu-tal som åsyftades nämner han inte dessa ställen  i GT. Men han jämför ändå kampen i Gaza med kampen mot Amalek. Och med tanke hur den beskrivs i bland annat Första Samuelsboken 15:3 är det illa nog.

"Som vänsterjude utkämpar jag ett tvåfrontskrig"

Jag vill tipsa om en debattartikel, med just den titeln,  av Paulina Sokolow i senaste Flamman.

Hennes syfte är, för att använda hennes egen formulering, att "hävda min socialistiska övertygelse,  min tro på solidaritet och fördelningspolitik, mitt försvar av palestinska liv och min avsky mot de monstruösa, dreglande bestialiska israeliska makthavarna – utan att behöva se ickejudiska kamrater rida ut till Hamas försvar."

Inlägget kan nås genom denna länk.

Nooshi Dadgostar om Israels och Hamas´terror mot civilbefolkningen

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har uttalat sig på sin Facebooksida om de senaste händelserna i Gaza och i Israel.  

Detta är hennes text:

"Jag lider med alla civila som återigen blir offer i Israel och Palestina. I spåren av terrororganisationen Hamas attack på Israel har vi tvingats se hur unga människor blivit mördade på ravefest och ungdomar som gråter över att de mist sina föräldrar. Det är fruktansvärt. Hamas är en islamistisk terrororganisation och ska bekämpas, men nu mördas lika oskyldiga palestinier i Gaza. När vanliga hyreshus och skolor bombas är dessa offer precis lika oskyldiga som ungdomarna på ravefesten. Detta mördande av oskyldiga civila måste få ett stopp.

De palestinier som bor i Gaza lever redan under fruktansvärda förhållanden. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza. Effekterna har varit förödande, 60 procent av befolkningen behöver hjälp med mat, tillgången till sjukvård är redan extremt begränsad och 80 procent av de unga är arbetslösa.

Nu har Israel beslutat om en fullständig blockad: ingen mat, ingen el och inget vatten får passera gränsen. FN och EU konstaterar att blockaden strider mot internationell rätt och varnar för en humanitär katastrof.

Idetta läge beslutar regeringen att stoppa delar av biståndet till palestinierna i Gaza, det är för mig obegripligt. Det är en gåva till terrororganisationen Hamas som då kan stärka sitt grepp. Utvecklingsbiståndet går till att bekämpa Hamas kvinnoförtryck, deras korruption och till demokratisering.

Det som krävs nu är ett kraftigt utökat humanitärt- och utvecklingsbistånd till Gaza för att få en förändring. Nu måste fokus vara på att få till ett eldupphör, att stoppa dödandet av civila och förhindra en humanitär katastrof.

På sikt behövs fred för att stoppa dödandet och att den israeliska ockupationen upphör, men här och nu måste alla goda krafter kämpa för att oskyldiga palestinier får tillgång till mat, vatten, elektricitet och sjukvård. Det kommer jag göra."

Brittiska SWP och Hamas´attack

/Jag har gjort en del förändringar i texten.)

Det går att göra olika bedömningar om vilka följder Hamas massmord på civila kommer att få men man förväntar sig inte att en organisation som kallar sig socialistisk öppet hyllar detta.

Men så gör denna artikel i brittiska vänstergruppen Socialist Workers Partys  tidning "Socialist Worker". Den har rubriken "Rejoice as Palestinian resistance humiliates racist Israel" och underrubriken "Like the Tet Offensive in Vietnam in 1968, the Palestinians’ surprise attack has humbled imperialism"

Den följs av två andra artiklar med liknande tema.

Jämförelsen mellan Hamas attacker och Tetoffensiven, som är det genomgående temat i artikeln, är absurd. Skillnaden är bland annat att Tetoffensiven var avsedd att slå mot militära mål, inte mot civilbefolkningen. 

FNL hade ett de facto stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Sydvietnam, även om det inte alltid var aktivt.  Hamas kan inte få stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Palestina, inte ens om alla palestinier plötsligt skulle börja stödja Hamas.

Anledningen är att den judiska befolkningen utgör minst hälften av människorna i det område som historiskt sett har setts som Palestina. Visst, de kom dit som ett led i ett kolonialt projekt, men det ändrar inte läget på marken nu. 

FNL kunde förlita sig på den stora majoriteten av befolkningen.  Den stod deras sida, eller stödde i alla fall inte deras motståndare,   För att kunna stå upp mot staten Israel krävs att ett palestinskt ledarskap för en politik som på något sätt kan vinna en någorlunda stor del av den judiska befolkningen - eller åtminstone inte göra dem till dödsfiender.

Men det är det sistnämnda som Hamas nu gör allt för att åstadkomma. Blodiga - och oförsvarliga - attacker mot den israeliska civilbefolkningen riskerar att driva en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel in i armarna på de mest extrema sionisterna.

Och det kan endast leda till blodiga nederlag för palestinierna.

Det är förstås totalt omöjligt för Hamas att - ens i allians med de andra centrala palestinska strömningarna - militärt erövra Israel - en stat som dessutom har atombomber.

Hamas massmord på civila drabbar såväl den israeliska som palestinska civilbefolkningen - den första direkt, den anda indirekt. Hamas´linje är en katastrof, och i slutändan kommer denna katastrof framförallt  att drabba den palestinska civilbefolkningen.

Per Gahrtons andra memoarbok redan färdigskriven

Jag skrev nedan att del två av Per Gahrtons självbiografi knappast skulle kunna komma ut. Men det var fel. 

Av efterordet framgår att den andra boken nästan var klar  i april 2023 - och att Gahrton visste att han skulle dö mycket snart.  Så döden kom ju inte som någon överraskning som stoppade skrivandet. 

Den andra boken handlar om resten av hans politiska liv -  och jag  antar att det till en mycket stor del handlar om Miljöpartiet. Den  kommer 2024.

För Gahrtons självbiografi är ju till i alla fall ca 80 procent en politisk självbiografi. 

Den första boken innehåller ett myller av fakta och ger  en så ingående skildring av politiska händelser att det lite känns som att sätta sig i en tidsmaskin att läsa den. Speciellt då för mig som är ganska så välbekant  med de händelser och debatter som Gahrton beskriver i den. 

Det kommer jag knappast att vara  lika mycket i nästa boken. Miljöpartiet har nog alltid stått i periferin av mitt politiska intresse. 

Men jag tycker ändå att det är mycket bra att den kommer ut. Gahrton har förmågan att på ett levande sätt skildra debattklimatet i samhället - inte endast de specifika händelser som han själv var en del av. 

Därför väntar jag med spänning även på del två av boken...

Citerad i Per Gahrtons memoarer

Håller på att läsa Per Gahrtons memoarbok "Motvalls". Det är del ett i hans självbiografi och den kom i år, så någon del två lär inte komma. 

Jag stördes först i att uppläggningen var mer tematisk än kronologisk, vilket förvirrade mig,  men efter ett tag vande jag mig.

Och i det kapitel där Gahrton beskriver motsättningarna i FP/FPU är han både logisk och kronologisk.

Men jag blev lite paff när han på sidan 298 plötsligt nämner mig.  

Så här:

------------------------

Ett välvilligt men efterhand besviket ögonvittne till händelseutvecklingen i FPU hösten 1970 var den då 15-årige Erik Rodenborg som i en blogg 2015 berättar att han efter att han läst flera artiklar av mej i Liberal Debatt blev FPU-medlem. Men han gick bara på ett möte, söndagen  den 27 september 1970:  

 "Mötet blev en chock. Vad jag inte visste i förväg var att FPU Storstockholm styrdes av FPU:s högerflygel, som just var ifärd med att intrigera för att bli kvitt Per Gahrton.

 Nåväl, så här skrev jag i min dagbok den kvällen. 'Skulle till FNL-gruppen men åkte till FPU istället - för sista gången! Småkonservativ stämning, folkpartikärlek och - värst av allt - en förvånansvärt konservativ inställning till Vietnam."

-------------------------

Så långt Gahrtons bok. Har rättat en felstavning av mitt efternamn och en smärre grammatisk ändring Gahrton uppenbarligen av misstag gjort* när han citerade min text. 

Ja, jag visste att han läst på mina bloggar eftersom han vid ett tillfälle kommenterat i en av dem. Men jag hade knappast väntat mig att han skulle citera från dem i sin självbiografi.

-------------------------

 *Fast för att göra Gahrtons skrivning rättvisa är det tveksamt om den kan kallas en grammatisk ändring. För jag hade av misstag skrivit en punkt efter ordet "stämning", men hade sedan liten bokstav i ordet "folkpartikärlek". Så Gahrton hade valet att antingen ändra punkten till ett komma eller ändra till en stor bokstav i ordet efter, om han skulle få en grammatiskt riktig mening. Han valde det senare alternativet.

Akademisk elitism - inget bra vapen mot Sverigedemokraterna

På senare tid har det uppmärksammats att sverigedemokrater ofta är lågutbildade - och det har på flera håll använts som nån sorts  argument.. Den underliggande poängen blir nästan något i stil med "ja, alla vet ju att dom är dumma och okunniga".

Det finns många bra sätt att angripa SD på men detta är ett av de mest dåliga. Att SDare i hög grad är lågutbildade beror främst på att SD - tragiskt nog - fått en bas i arbetarklassen. De är mycket större i LO-grupperna än i befolkningen som helhet.

Och LO-medlemmar är  vanligtvis mer lågutbildade än SACO- och TCO-medlemmar.

Att medelklass ofta har mer utbildning än arbetare är ju inte så svårt att inse, men att använda detta som nån sorts argument mot SD är ju - för att uttrycka det lite försiktigt -  klart kontraproduktivt.

Att SD lyckats göra starka inbrytningar i arbetarklassen i Sverige är som sagt tragiskt, och beror i grunden på att arbetarrörelsens ledning inte fört en politik som kunnat försvara sina egna mot nyliberalism och borgerliga attacker.

Men att hantera detta genom genom att håna SDare för att de inte har en lika fin utbildning som en del andra, är en metod som endast kommer att gynna SD-ledningen. Som lätt kommer att kunna framställa SDs motståndare som akademiska elitister....

Vilket inte är den typ av debatt som behövs för att  avslöja SD  som det reaktionära högerparti det är.