Ser nu att franska officerare har hotat med att ett inbördeskrig
kan bli nödvändigt för att bekämpa hotet från islam. Det är ju i så fall
inte den första gången.
Såväl 1958 som 1961
genomförde franska officerare vad som kan beskrivas som partiella
militärkupper för att bekämpa muslimer. Med partiella menar jag att de
endast tog makten i den då franska kolonin Algeriet. Syftet var båda
gångerna att Algeriet skulle bevaras som en fransk koloni, och att alla
krafter skulle sättas in för att krossa FLN, en gerillarörelse som
kämpade för att Frankrike skulle drivas ut från Algeriet. Och för att
den den stora majoriteten av befolkningen som var muslimer skulle få
styra sig själva.
Vid kuppen 1958 ställde de
revolterande franska officerarna kravet att regeringen skulle avgå och
att general Charles de Gaulle skulle bli president. . Deras illusioner
om de Gaulle var lite märkliga. Under andra världskriget hade den
militära ledningen i Algeriet stött Vichyregimen, och därmed indirekt
Nazi-Tyskland. Medan de Gaulle hade lämnat Frankrike och ställt sig i
spetsen för de delar av armén som ville bekämpa Nazi-Tyskland.
de
Gaulle ville absolut bli president, man han hade inga planer på att
verka för att Algeriet skulle förbli franskt. Men han lyckades lura
högerofficerarna att han stod på deras sida. Genom kryptiska
kommentarer, som ex.vis "Jag förstår er" när han besökte Algeriet. En
gång avslutade han till och med ett tal där, med att ropa "Leve det
franska Algeriet".
Underligt nog var även
befrielserörelsen FLN positiv till att de Gaulle skulle ta över.
Möjligen visste de något om generalen som högerofficerarna inte visste.
Nåväl, det franka parlamentet gav efter för generalerna. General de Gaulle blev nu president.
När
han väl fick makten började han systematiskt att arbeta på att
försvaga högergeneralernas ställning. Den ena efter den andra
placerades om, eller degraderades, så att de inte länge skulle kunna
förbli en maktfaktor i Algeriet. de Gaulle inledde också förhandlingar
med FLN och genomförde en folkomröstning, där även de algeriska
muslimerna fick rösta. . Frågan var om den algeriska majoriteten skulle
få bestämma om de ville bli självständiga från Frankrike. Det blev en
stor majoritet för ja.
Några månader senare, i
april 1961, för lite mer än 60 år sedan, genomfördes en ny militärkupp i
Algeriet. Fortfarande var kravet att Algeriet skulle förbli franskt.
Men regeringsparollen var nu den motsatta. Nu var kravet att de Gaulle
skulle avgå.
Kuppgeneralerna var dock inga rena
idioter. De hade tagit makten i Algeriet men när de så att säga
sonderade terrängen insåg de att den del av den fransa armén som fanns i
moderlandet nästan helt stödde de Gaulle. De kapitulerade.
Men
det kom en fortsättning. De ledare för kuppen som inte hade fängslats
utan gömt sig, hade redan före kuppförsöket bildat ”Organisation armée
secrète” (OAS). Denna "hemliga" (men så värst hemlig blev den ju inte)
organisation kom snart att urarta till en vidrig terrororganisation som
ironiskt nog hade en hel del likheter med långt senare islamistiska
terroristorganisationer som IS och Al Qaida
I
Algeriet genomförde OAS rena massakrer på den muslimska
civilbefolkningen. Dessutom angreps de delar av den franska armén som
stod på de Gaulles sida.
I Frankrike mördades
politiker och andra som var för Algeriets självständighet. Dessutom
attackerades officerare som stödde de Gaulle. Men den som var nummer ett
på deras dödslista var de Gaulle själv.
Nu
till lite personliga reflektioner. Ett av mina mest tydliga
barndomsminnen var när jag satt i min farmors kök någon gång i slutet av
mars 1962. Det var nyheter och uppläsaren sa att de Gaulle hade hållit
ett tal där han förklarade att hela den franska statens resurser skulle
sättas in för att krossa OAS. Jag nästan rös av välbehag.
För
kampen mellan de Gaulle och OAS är nog den tidigaste politiska fråga
där jag haft en åsikt. Jag visste ungefär att Algeriet ville bli fritt,
Och de Gaulle hade gått med på det, och det otäcka OAS mördade folk
som just ville att Algeriet skulle bli fritt. Jag hatade OAS. Och jag
beundrade de Gaulle.
Hur mycket jag beundrade
honom visas av något jag sa, som jag inte minns men som jag långt senare
fått berättat för mig. Det var när jag just skulle börja ettan hösten
1962. Någon vuxen hade berättat för mig att om några år skulle jag få
läsa språk. Först engelska, men sedan skulle jag få välja mellan tyska
och franska. Hen hade frågat om jag hade några tankar om vad jag skulle
välja då. Jag ska ha svarat - "Jag vill läsa franska, för jag vill kunna
det språk som president de Gaulle talar". *
Barndomens
idoldyrkan kan man ju efteråt se som naiv. Men när det gäller de Gaulle
finns den i viss mån kvar - förstås i mycket modifierade former. Det är
ytterst få borgerliga politiker som jag beundrar, men de Gaulle är nog
den främste av dessa.
För att återgå till
handlingen. OAS hade sammanlagt smitt kanske 20 planer på att döda de
Gaulle, men endast några få av dem kom till skott.
I
september 1961 placerades en bomb på en väg där de Gaulles bil skulle
köra. Bomben exploderade inte i rätt tid. de Gaulle gick ut ur bilen och
ska ha sagt - "Ska det här föreställa ett skämt?". Ett annat försök
genomfördes i augusti 1962, Då blev de Gaulles bil beskjuten, de Gaulle
ska även där ha gått ut ur bilen - och sagt "Dessa herrar är
uppenbarligen usla skyttar"
Normalt sett brukar jag inte gilla den typen av macho-retorik, men just hår gör jag det faktiskt .
Nåväl,
Algeriet blev självständigt i juni 1962. Det skulle med all säkerhet
(förr eller senare) skett även utan de Gaulle. Men hans sätt att hantera
de högerextrema delarna i armén är det mycket svårt att inte beundra.
Dessa militärers illusioner i de Gaulle bidrog till deras fall. Det är
ovisst om de svaga franska regeringar som kom före de Gaulle skulle ha
kunnat hantera dessa fascistiska militärer. Men de Gaulle använde först
list, för att locka in dem i fällan. Sedan använde han sin obestridliga
auktoritet för att upprätthålla stödet från de delar av armén som inte
var direkt insyltade i den högerextrema byken.
Ja, de Gaulle ÄR nog en av de mest imponerande borgerliga politikerna under nittonhundratalet. Definitivt .
------
*Men
när jag skulle börja i sjuan, och skulle välja mellan tyska och
franska, hade nog idolkulten falnat lite. För till sist valde jag ändå
tyska.
Nedan. En ganska så ung Charles de Gaulle. Bilden är från 1942.
