Gamal Abdel Nasser, slöjor och rationalitet

/Från min  huvudblogg 24 augusti 2017/

Som jag tidigare sagt - ibland har man intrycket att den tid vi lever i håller på att kastas tilbaks till medeltiden. Det är dystert, men ännu dystrare är förstås att vi snart kan får ett klimat som liknar det som rådde innan det fanns liv på jorden.

Men om vi nu lämnat uppvärmningen för ett tag, och går tillbaks till de första meningen - se och hör gärna denna YouTube-länk.

Det är en del av ett tal som Egyptens president Gamal Abdel Nasser höll 1966. Där tar han upp Muslimska Brödraskapets krav på att införa obligatoriskt tvång för kvinnor att bära slöja utomhus.

Poängen är inte främst att han är emot det - utan hur han presenterar det. När han för fram det gör han det med ett mycket roat leende, och publiken framför honom håller på att kikna av skratt. De ser uppenbarligen detta krav som en helt komisk rest från svunna tider.

Nasser berättar också att han hade frågat ledaren för Brödraskapet varför dennes egen dotter, som gick på läkarutbildning, i så fall inte bar slöja. Och tillägger att om denne inte ens lyckats få sin egen dotter att bära slöja - hur skulle han då tro att Nasser - skulle kunna tvinga alla kvinnor i Egypten att göra det. Och, som sagt - publiken viker sig av skratt.

Hela utgångspunkten är att det är något av det löjligaste han hört i hela sitt liv, typ. Och publiken verkar tycka detsamma.

Så var stämningarna i Egypten 1966.  Och nu ska ingen tro att Egypten då var ett land som anpassat sig till västvärlden och deras system. Tvärtom, Nasser stod i ledningen för en nationalistisk regering som kallade sig "arabsocialistisk", som så hade retat västimperialismen att Storbritannien och Frankrike tio år tidigare hade försökt invadera landet. Det ledde till ett ramaskri och till och med USA tvingades ta avstånd. Så de franska och brittiska arméerna var så illa tvungna att dra sig tillbaka.

Vad detta visar är att det motstånd mot västvärldens diktat som också på den tiden var utbrett i Mellanöstern då nästan aldrig var kopplat till en utbredd irrationell önskan till någon sorts kulturell regression. Detta kom senare, efter att trycket från imperialismen hade slagit sönder "arabsocialismen" och drivit den på reträtt. I Egypten kom exempelvis Sadat efter Nasser - och han öppnade dörren för USA, privatiserade, och sänkte levnadsstandarden för de stora massorna. Sedan fick han ett växande Muslimska Brödraskapet som ett brev på posten...

Men denna kulturella regression kopplad till nyliberalism har vi ju även här. Medan Mellanöstern har haft privatiseringar och islamism har vi här haft privatiseringar - och Sverigedemokrater. I Frankrike har vi privatiseringar och Le Pen. Osv.

1966 tedde sig politiken i stora delar av världen som både rationell och begriplig, Det gör den inte idag. 

 

Gamal Abdel Nasser

Militärkuppen i Egypten

/Betoningen nedan är medvetet ensidig. Jag förnekar inte alls att det finns en oerhört stark massrörelse i Egypten, men jag anser inte att militärens manövrerande endast kan förklaras som eftergifter till denna. De har en egen agenda, som de hela tiden utgår från./
---------------------------

Inom delar av den marxistiska vänstern, exempelvis i detta uttalande av International Marxist Tendency, har den senaste utvecklingen i Egypten beskrivits som att det inte alls handlat om en kupp, utan om att militären när de avsatte Mursi helt enkelt tvingades gå med på massornas krav. Det vore ju trevligt om det vore sant.

Någon vecka senare ser vi att det inte endast handlar om att avsätta en president. Mursi är fortfarande fängslad, Muslimska Brödraskapets TV-kanaler är stängda, hundratals av dess medlemmar har också fängslats, och ett obestämt antal har skjutits ner av militären.

Nu senast har Brödraskapets högkvarter stängts av militär.

Om detta inte är en militärkupp kan man verkligen undra vad det är för något.

Att tro att den mäktiga egyptiska militären endast är någon sorts kork som flyter i ett revolutionärt vatten är mer än lovligt naivt. Trots allt har militären varit i strid med Brödraskapet åtminstone sedan tidigt 50-tal. De tog helt enkelt chansen, och slog hårt mot en av sina historiska fiender.

Militären backade upp Mubaraks tyranni under åratal. När folkmassor går ut och hyllar militären och stora grupper av människor tror att denna står på folkets sida har de, förstås, illusioner.

Men även marxister verkar kunna ha illusioner. Inte om militärens godhet, förstås, men om dess svaghet och hjälplöshet.