Det talas om "muren"...

Alltså muren som "föll" 1989. Det "fall" som historikern Francis Fukuyuma såg som inledningen till "historiens slut". Tidningarna hyllar "fallet" och de hjältar som genom sin kamp mot diktaturen bidrog till att muren föll, och att demokrati och frihet numera rådet i Europa. Och noterar att de murar som numera finns i stället är resta för att förhindra de som är utanför att ta sig in i vårt demokratiska och välmående paradis. Om det nu är ett sådant.

Då och då skymtar något annat förbi. Som att "hjältarna", de oppositionella i DDR, inte alls ville återförenas med Västtyskland. Det gäller till och med Angela Merkel 1989... De ville ha ett demokratiserat socialistiskt DDR. Många av dem tyckte också att DDR var bättre än Västtyskland.

Det gällde till exempel Wolf Bierman, som de östtyska byråkraterna förvisade till Västtyskland 1976. Han hade tillåtits att åka ut för att hålla konserter, men sedan fick han inte komma tillbaks. I en av de sånger han brukade sjunga fanns en vers om de båda Tyskland. Där sjöng han: "Jag lever i den bättre hälften och lider dubbelt mer".

Det var inga tomma ord. Han hade en gång frivilligt flyttat från Västtyskland till DDR för att han ville leva i "den bättre hälften". Nu visade det sig tyvärr att de som styrde i den bättre hälften inte ville att han skulle få bo kvar där. Att de sedan föll var ju ganska välförtjänt...

Men de oppositionella i DDR - deras drömmar sveks brutalt. När Berlinmuren öppnades den 9 november och alla kunde se hur överfyllda de västtyska varuhusens hyllar var, ville ingen längre lyssna på "idealistiska" dissidenter som ville ha ett bättre, men fortfarande socialistiskt DDR. De människor som välde in i Västberlin fick en förförisk bild av det överflöd de skulle få vid en återförening. De blev faktiskt mer eller mindre lurade, men det dröjde något år innan de flesta började inse det. .

En liten parentes. Själv hade jag 1989 diverse kontakter med en väldigt liten vänstersekt ("Förenade Socialister" som de kallade sig då) som hade gått på det där med "Tysklands återförening". De trodde underligt nog att denna återförening skulle öppna dörren till ett socialistiskt Europa, ett Europa som de i en ovanligt förryckt ledare i tidningen "Nybyggaren" ansåg skulle - som ett resultat av Tysklands återförening! - få vad de lyriskt kallade för... "ett gott hjärta". Låter det deliriskt? Ja, det var det också, och efter att ha skrivit två ganska långa texter drog jag mig bort från denna märkliga sekt. .

Den finns faktiskt kvar än idag, med säte i Norrbotten, och heter numera "Knegarkampanjen"...

Men för att återgå till DDR och murens fall. Vi var många som hoppades att de byråkratiska härskarnas fall skulle leda till socialistisk demokrati. Och många av oss kan nog fortfarande inte komma över att det istället blev som det blev.

Hands off Venezuela

Jag har lagt in bloggen Hands off Venezuela i blogglistan här. Anledningen är att kampen i Venezuela, liksom den i Bolivia, som jag ser det är centrala och strategiska avsnitt  i kampen mot imperialismen i världen idag.

Av samma anledning, kan man säga, har jag tagit bort länken till "Knegarkampanjens" blogg. Denna blogg tillhör en säregen vänsterströmning i Norrbotten som jag länkat till mest för att jag under 80-talet hade en del kontakt med en del av de som är aktiva i den idag.

Jag har tagit bort den efter att jag upptäckt hur de har en helt och hållet vedervärdig linje om Venezuela. De vägrar att stöda Chavez regering mot den imperaliststödda "oppositionen", jämställer de båda sidorna och ägnar större delen av sina kommentarer till att hetsa mot vänsterregeringen.

Nej, jag är inte mot att man ska få kritisera Chavez, eller så, men en kritik som suddar ut skiljelinjen mellan revolution och reaktion vill jag inte ha på länklistan till denna blogg.

Och nej, jag vill inte heller hindra någon att ta del av eländet, så sök gärna på "Knegarkampanjen" på Google så hittar ni det. Om ni nu vill.

Men av principiella skäl vill jag inte längre ha deras blogg på min blogglista....