Björnen och räven

De som tror att det finns en risk att Ryssland ska angripa Europa bortser från att landet fört krig mot Ukraina i mer än tre år och ännu inte lyckats vinna. De har till och tvingats be om - och fått - hjälp från Nordkorea (!)...

100.000 ryska soldater har dessutom dödats.. Och Ryssland har hamnat i isolering och kris.

Skulle de då verkligen vara så dumma att de skulle våga starta krig mot resten av Europa?

Ibland jämförs Ryssland idag med Nazi-Tyskland  på 30-talet och Vladimir Putin med Adolf Hitler.  Jag tror inte att dessa jämförelser är adekvata. 

Men även om det vore det, finns det i så fall en annan stor skillnad. 

De tyska erövringarna före andra världskriget fick de i stort sett gratis. Saar, Österrike, Sudetlandet, resten av Tjeckoslovakien, den demilitariserade zonen intill Frankrike. 

Anta att det skulle ha tagit mer än tre år för Tyskland att erövra  Österrike, och att 100.000 tyska soldater dött under detta krig - skulle det blivit något världskrig alls året efter? Det tror jag  faktiskt inte. 

Ryssland har genom kriget mot Ukraina visat prov på en nästan avgrundslik svaghet.  De skulle förlora på ett rent katastrofalt sätt om de fick för sig att angripa länderna i Europa. 

Det skulle förstås kunna hävdas att Putin är spritt språngande galen, och att han saknar de mest elementära taktiska och strategiska insikter.  Men inget tyder på att så skulle vara fallet. 

Ryssland jämförs ibland med en björn. Men en björn som efter mer än tre års ansträngningar inte ens lyckats besegra en enda räv borde inte skapa en panik av den typ vi ofta ser idag. 

 

Man vinner inte krig genom att bomba civila

Terrorbombningar mot civila områden är grymma, och vidriga. Att Putin nu övergått till den typen av "krigsföring" säger en hel del om hans ledarskap.

Men dessutom är de militärt verkningslösa. Det tycks alla experter vara överens om.

(Vill tillägga att detta resonemang inte gäller bombningar med kärnvapen. De kan nog tänkas förkorta krig - med påföljden att mänskligheten riskerar att utplånas samtidigt som kriget slutar).

Tyskarna trodde kanske att de kunde besegra Storbritannien med terrorbombningar hösten 1940 - våren 1941. Det lyckades inte.

När de allierade i slutet av andra världskriget försökte hämnas på den tyska civilbefolkningen med samma typ av barbari var det också militärt verkningslöst. Förmodligen förkortades inte kriget en enda dag av dessa bombraider.

Den som börjar med terrorbombningar mot civila ägnar sig åt en massiv hämnd mot motståndarens civilbefolkning - inte med krigsföring.

Ett av de mest kända  fallen av bombterror mot en civilbefolkning var den s.k. "Blitzen". Dvs Nazitysklands försök att bomba den engelska civilbefolkningen till underkastelse 1940-41. Det var inte endast militärt meningslöst. Det var militärt kontraproduktivt. Och ledde kanske till att Storbritannien överlevde.

Men här måste jag tillägga. Det har faktiskt funnits ett exempel på att bombterror mot civilbefolkning lett till militära fördelar. Men då endast på grund av att motståndaren lurades till att svara med samma mynt.

Jag syftar återigen på Blitzen.

Under den första perioden av den tyska bomboffensiven mot Storbritannien var dess fokus att bomba militära mål. Och de viktigaste var det brittiska flygvapnets (RAF:s) sambandscentraler. Samstämmiga uppgifter visar på att RAF var pressade till bristningsgränsen. Dess ledning fruktade att RAF:s organisation skulle kunna kollapsa. Och då skulle vägen ligga öppen för tyskt luftherravälde - och kanske en tysk invasion.

Jag vet inte om det någonsin blivit klart om det som RAF just i detta läge svarade med -  var en slump - eller en medveten plan* för att lura Hitler i en fälla. Jag gissar på det senare.

Man genomförde faktiskt en - terrorbombning av Berlin. Det kom som en chock för den tyska befolkningen - och tydligen också för Hitler. Han höll ett av sina koleriska tal och skrek att detta krävde en hämnd. Civilbefolkningen i Storbritannien skulle minsann få lida - mångdubbelt värre än den i Berlin.

Och så kom alltså beslutet om att hämnas. Luftwaffe fick order om att upphöra med sitt fokus på militära mål - nu skulle britternas storstäder utsättas för en terror utan like. Från och med nu var det alltså terror mot civilbefolkningen som gällde. Det verkar råda en enighet bland miltärhistoriker att detta gav RAF det andrum de behövde. Det brittiska flygvapnet slogs aldrig ut, och Tyskland kunde följaktligen aldrig invadera Storbritannien.

Hitler var alltså inte direkt ett militärt geni. Och i detta fall gynnade hans fanatiska önskan om en så grym hämnd som möjligt motsidans krigsinsatser.

Därför är det anmärkningsvärt att de allierade i slutet av kriget tog över tyskarnas metoder, med grymma och militärt meningslösa terrorbombningar. Ett av de värsta exemplen var terrorbombningarna av Dresden natten mellan den 13 och 14 februari 1945. Måmga stadsdelar blev till brinnande infernon,och oerhört många människor dog**. 

I februari 1945 var kriget så gott som slut, Tysklands nederlag var en tidsfråga, alla visste att det inte fanns något som kunde hejda dess nära förestående nederlag. Bombningarna blev då ett krig mot civila, inte en del av kriget mot den tyska armén.

Samma logik som vägledde Hitler 1940-41 och som vägledde allierade generaler under andra världskrigets slutfas vägleder nu Putin. Att straffa och plåga civilbefolkningen ses uppenbarligen som en viktig uppgift.

Dessa bombningar kommer att öka Ukrainas sympatier i världsopinionen.

Tysklands strategi under Blitzen var dum och blodtörstig - de allierade generalerna i slutet av andra världskriget var kanske endast blodtörstiga.

Vilken av dessa kategorier Putin och hans terrorbombningar tillhör kan man fråga sig - jag tippar på det förstnämnda. Eftersom Ukrainas förmåga att besegra Ryssland till stor del bygger på konstanta vapenleveranser från väst, och dessa blir lättare att politiskt motivera för ledarna i väst ju mer upprörd opinionen blir över Putins krigsföring - kanske  Putins senaste hämnd inte endast är moraliskt förkastlig - utan även militärt kontraproduktiv.

----------------------------------------------------

*På kort sikt närmast cynisk - det var inledningsvis den egna civilbefolkningen som drabbades! -  men på lång sikt räddade den ju i så fall även civilbefolkningen från ett än värre öde...

** Det finns olika bedömningar av hur många som dog i Dresden denna natt. 250.000 är den högsta siffran jag sett nämnas. Mer vanligt är att uppskatta det till ca 25.000 - dvs tio gånger lägre! Men även sådana siffror är ju skrämmande höga.

Bilden: Aldwychs tunnelbanestation användes som ett skyddsrum under Blitzen.

Metanläckan

Det som bekymrar mig mest när det gäller gasläckan i Östersjön är inte vem eller vilka aktörer som orsakat den (i vissa nummer av Svenska Dagbladet ses det underligt nog även på nyhetssidorna som ett i praktiken bevisat faktum att det var Ryssland som sprängt sönder sina egna gasledningar) utan att någon överhuvudtaget är beredd att bidra till att släppa ut en så massiv koncentration av växthusgaser upp i luften.

Det metan som släpptes ut är en många gånger starkare växthusgas än koldioxid. På Naturvårdsverkets webbsida kan man läsa att "utsläppen från Nord Streams gasledningar kan motsvara en fjärdedel av hela Sveriges klimatutsläpp under ett år, och ännu mer sett i ett kortare tidsperspektiv. ." 

Och de senaste dagarna har faktiskt varit extremt varma för att vara oktober. Kan det finnas ett samband?

 

Den kemiska formeln för metan

Ett hot mot yttrande- och tryckfriheten

Äntligen kom ett debattinlägg av en typ jag väntat på.  

Närmare bestämt av Staffan Dahllöf i SvD. 

Han kritiserar det absurda beslutet i EU att förbjuda Sputnik och Russia Today. 

Några  citat:

"Kontroll är frihet. Att förbjuda farliga talare är demokrati. Yttrandefriheten omfattar inte fientlig propaganda.

Det här är inte ännu en omskrivning av budskapet i George Orwells bok '1984'. Det är inte heller en översättning av de ryska argumenten för att utvisa utländska journalister eller för att döma inhemska kritiker till 15 års fängelse.

Det är så som EU-domstolen i Luxemburg motiverar varför vi inte ska ha tillgång till de ryska medierna RT och Sputnik, och varför vi skall kunna straffas om vi citerar de två mediernas innehåll. "

Och fortsätter: "I ett beslut den 27 juli godkände tribunalen, EU-domstolens förstainstansrätt, utrikesministrarnas beslut att förbjuda de två statskontrollerade ryska medierna den 1:e mars. "

"Problemet med domstolens beslut är inte att vi förlorar all tillgång till den ryska propagandan. Sputniks och RT:s kan nås med VPN (Virtuella privata nätverk). Svenska och internationella medier ser det fortfarande som sin uppgift också att redogöra för de officiella ryska ståndpunkterna. Problemet är att domstolen - liksom ministerrådet - tar på sig uppgiften att avgöra vad vi som medborgare ska ha tillgång till. Vi förväntas inte själva kunna hantera obearbetade påståenden från diskutabla källor."

Och lyckas även formulera denna lysande elakhet:

"Domstolens försvar av yttrande- och informationsfriheten är med andra ord lika elastiskt som om det hade formulerats av Marx (Groucho, inte Karl):
'Här är mina principer, om du inte gillar dem har jag andra."'

Och lite senare.:

"Den här nedmonteringen av klassiska liberala friheter sker utan en offentlig debatt. Jurister, statsvetare, medier, medieorganisationer och naturligtvis politiskt intresserade i allmänhet har hållits ovetandes om vad som nu visar sig vara gällande EU-rätt: Att grundlagens censurförbud upphävdes av 27 utrikesministrar den 1 mars och stadfästes av 15 domare i Luxemburg den 27 juli."

När jag först fick reda på förbudet mot Sputnik och Russia Today blev jag ursinnig.  Det var första gången  på över hundra år som det i Sverige utfärdats ett förbud mot att ta del av media  som presenterar den ena sidan i en polariserad debatt.

USA:s krig i Vietnam var trots allt än mer brutalt än Rysslands i Ukraina.  Men då var det inte tal om att förbjuda de USA-tidningar som försvarade detta krig, för att inte tala om att hota med straff mot  de som citerade dessa.

Och under andra världskriget var det helt tillåtet att läsa Völkischer Beobachter, och att citera från denna. 

Jag har endast en randanmärkning till Dahllöfs inlägg. Det är när han skriver detta. 

"Sputniks och RT:s kan nås med VPN (Virtuella privata nätverk)". Ja, för dem som nu vet hur man får tag i sådana. Jag vet det inte. Så jag kan inte alls få reda på vad ex.vis Sputnik skriver. 

Jag brukade följa Sputnik då och då, och tycker inte alls om att inte kunna göra det. 

Det betyder inte att jag sympatiserar med Putins brutala krig. Endast att jag av princip anser att för att ta ställning bör man ha möjlighet att ta del av vad  motsidan skriver.

). 

En modell av den rymdfarkost som tidningen Sputnik hämtat sin namn från.

 

Vi måste brännmärka alla krigsbrott

Jag tar mig friheten att lägga ut en kommenterande artikel från det senaste numret av Internationalen, eftersom  jag delar åsikterna i den. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Brännmärk krigsbrottet!

KOMMENTAR | Håkan Blomqvist

Världen förfasar sig över ryska krigsbrott i ukrainska Butja och på andra håll. Och vämjs av löjeväckande bortförklaringar från Putinregimen. Mord och massakrer på civila ska inte bara fördömas, de ansvariga ska dras inför rätta och dömas som krigsförbrytare.

Men det är inte bara övergreppen som kväljer, utan också hyckleriet. När såg vi samma upprördhet över tiotusentals massakrerade civila i Irak och Afghanistan? När tog svenska media det ”unika beslutet” att visa ocensurerade bilder på dödade människor, ”ibland gör vi undantag. Ibland behöver vi visa hur verkligheten ser ut, när ord inte räcker till”. (DN:s förstasida från Butja 4 april). En verklighet som alltså inte behövde redovisas när det gällde dödade barn i Gaza eller Jemen eller på andra håll i världen?

När tusentals civila, familjer, barn, mödrar och åldringar utan en bössa till hands utrotats av Västs bombmattor, missiler och artilleri är det ”collateral damage”, om förlusterna inte är ”överdrivna”. ”Vad som är’ för stor ’civil skada går inte att mäta i exakta siffror utan avgörs istället i en bedömning där skadan vägs mot nyttan. Det kallas proportionalitetsprincipen – en av de grundläggande principerna som genomsyrar krigslagar”, citeras en folkrättsexpert från Totalförsvarets forskningsinstitut beskäftigt i DN 6 april. En högst praktisk tolkning för militära stormakter som kan förgöra på håll, förstås.

Men även tolkningarna av bestialiteter på marken flödar av hyckleriet – eller spelad koögdhet. Hur kan de ryska soldaternas grymhet förklaras, förundras kommentatorerna. ”Som en speciell rysk krigsstrategi”, förklarar experterna. Men formliga bibliotek av undersökningar har genom seklen gjorts av krigens barbarisering av soldater och slaktandet av civila, inte bara under medeltiden eller Andra världskriget. Vi formligen vadar ju i Song Mys – en av många uppmärksammade amerikanska massakrer under Vietnamkriget – eller bosniska dödsfält in i vår tid.

Brutaliserade soldater och befäl som tar ut vrede, frustration eller bara stegrad blodtörst på civila tillhör krigens ärelösa skuggvärld. Om det så kallade ”soldatmaterialet” dessutom består av pennaliserade unga män som drillats i vapenmakt och förakt för svaghet, är följderna långt ifrån obegripliga, med eller utan strategier.

Vi ska förfasa oss över förbrytelserna men samtidigt hånle åt hyckleriet. Inte för att urskulda Putins krig med så kallad ”what aboutism”, utan för att brännmärka och bekämpa alla krigsbrott, på marken, från luften liksom det yttersta av dem alla, att starta krig.

Häri ligger Putinregimens brott inte bara mot Ukraina utan mot mänskligheten. Och häri ligger förbrytelsen hos den världsordning som så nonchalant förvandlar människor till kanonmat. Framtidens människor kommer att döma dem alla vid historiens domstol, om den alls får chans att mötas.

Manifest från ryska "Socialister mot krig"

Som jag skrev tidigare vacklade jag lite när jag inledningsvis fick höra om det ryska angreppet mot Ukraina. För jag tänkte att det kanske  var en operation som endast avsåg att förvara de rysktalande "folkrepublikerna" mot Ukrainas armé. Och jag var inte säker på att jag i det läget ville ta ställning för Ukraina. . 

Men när jag insåg att det var ett fullskaligt angrepp mot hela Ukraina blev det inte svårt att ta ställning. Vilket också påverkar vilka länkar om Ukraina jag lägger ut på denna blogg. 

Nedan ett uttalande från den ryska organisationen Socialister mot krig  Jag tänkte först endast lägga ut länken, kombinerat med några utvalda citat från texten. Men det är ju många som inte klickar på länkar, så jag väljer att lägga ut texten som helhet. 

Texten är länkad från tidningen International Wiepoint och är följaktligen en engelsk översättning. 

------------------------------------------------------------------------------

Manifesto of the “Socialists Against War” Coalition

Sunday 20 March 2022, by Socialists Against War

The Russian state’s power was based on the promises of peace and stability, and eventually led the country to war and economic catastrophe.

Like any other war in history, the current one divides everyone into two parties: pros and cons. Kremlin propaganda is trying to convince us that the whole nation has rallied around power. And miserable ancestors, pro-Western liberals and mercenaries of the external enemy are fighting for peace. It’s a completely untenable lie.

This time the Kremlin elders were in the minority. Most Russians do not want fratricidal war, even among those who still trust the Russian authorities. They close their eyes so as not to see the world drawn by propagandists fell apart. They still hope that what is happening is not a war, especially not aggressive, but a “special operation” designed to “liberate” the Ukrainian people. Terrible footage of brutal bombing and shelling of cities will soon destroy these myths. And then even Putin’s most loyal voters will say: we did not give you consent to carry out this unjust war!

But already now, tens of millions of people across the country are horrified and disgusted by what Putin’s administration is doing. These are people of different beliefs. Most of them are not liberals at all, as propagandists claim. Among them there are a lot of left-wing, socialist or communist people. And of course, these people – the majority of our people – are sincere patriots of our Motherland.

We are told falsely that the opponents of this war are hypocrites. That they are not against war, but only in support of the West. It’s a lie. We have never been supporters of the United States and its imperialist policy. When Ukrainian troops shelled Donetsk and Lugansk, we were not silent. Let’s not remain silent even now that Kharkiv, Kiev and Odessa are bombed on the orders of Putin and his camarilla.

There are many reasons to fight against this war. For us, supporters of social justice, equality and freedom, several of them are especially important.

• It’s an unfair, war of conquest. There was no and there is no such threat to the Russian state for which it was necessary to send our soldiers to kill and die. Today they don’t “release anyone.” They don’t help any people’s movement. It’s just that the regular army is smashing peaceful Ukrainian cities by order of a handful of billionaires who dream of maintaining their power over Russia forever.

• This war leads to innumerable disasters for our peoples. Both Ukrainians and Russians pay dearly for it with their blood. But even far away in the rear, poverty, inflation, unemployment will affect everyone. The bills will be paid not by oligarchs and officials, but by poor teachers, workers, pensioners and the unemployed. Many of us will have nothing to feed the children.

• This war will reduce Ukraine to ruins and Russia into one big prison. Opposition media are already closed. People are thrown behind bars for leaflets, harmless pickets, even for posts on social networks. Soon the Russians will have only one choice: between prison and the military registration and enlistment office. The war brings with it a dictatorship that living generations have not yet seen.

• This war significantly increases all risks and threats to our country. Even those Ukrainians who sympathized with Russia a week ago now enroll in the militia to fight our troops. With his aggression, Putin nullified all the crimes of Ukrainian nationalists, all the intrigues of American and NATO hawks. Putin gave them such arguments that new missiles and military bases would almost certainly appear along the perimeter of our borders.

• Finally, the struggle for peace is a patriotic duty of every Russian. Not only because we are the keepers of the memory of the most terrible war in history. But also because this war threatens the integrity and very existence of Russia.

Putin is trying to tightly link his own destiny with the fate of our country. If he succeeds, his inevitable defeat will be the defeat of the whole nation. And then the fate of post-war Germany can really wait for us: occupation, territorial partition, cult of collective guilt.

There is only one way to prevent these disasters. The war must be stopped by ourselves – men and women of Russia. This country belongs to us, not a handful of mad old people with palaces and yachts. It’s time to get it back. Our enemies are not in Kiev and Odessa, but in Moscow. It’s time to kick them out of there. War is not Russia. War is Putin and his regime. Therefore, we, the Russian Socialists and Communists, are against this criminal war. We want to stop her to save Russia.

No intervention!

No dictatorship!

No poverty!

 

Att inskränka tryckfriheten är inget stöd för Ukraina

Jag brukar ibland kolla dem ryska propagandasidan Sputnik. Att kolla skrifter och annan propaganda  från källor som jag inte håller med, och även sådana jag direkt ogillar, har jag gjort sedan jag var barn. Det är alltid intressant att studera världsbilden även från obehagliga, och till och med från de mest vidriga håll. 

Men när jag skulle kolla Sputnik idag gick det inte. Sidan var nedstängd. Jag hade svårt att tänka mig att Ryssland just i dessa dagar skulle ha stängt ner sin kanske mest lästa propagandasida.. Och så var det inte heller. Förklaringen var istället denna. 

"Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news. 

'Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation', säger Gustafsdotter. 

Hon menar att det inte räcker med att bemöta propaganda med granskning och saklighet i dagsläget: 'Det pågår ett krig just nu och vi måste hjälpa Ukraina', säger Gustafsdotter." 

Citaten är från Sveriges Radios webbsida. 

Att inte människor i EU kan ta del av ryska officiella sidor är inget stöd för Ukraina mot Ryssland. Inga ryska trupper eller ryska tanks kommer att hejdas genom att vi inte kan läsa rysk propaganda. 

Att tro att befolkningen i EU-länderna skulle börja agera för den ryska ockupationen av Ukraina för att de läser RT eller Sputnik News är ju dessutom en ren förolämpning mot denna befolkning.

Nej, censur av ryska medier hjälper inte Ukraina ett skvatt.

Men det är ett illavarslande hot mot tryckfriheten inom EU. 

PS. "Tryckfrihet" är annars ett anakronistiskt ord i dessa dagar, när det oftast, liksom här, inte handlar om något som är "tryckt". Men jag hittar inget bättre ord.

Nej till Putins invasion av Ukraina

"No to Putin’s invasion of Ukraine! Support to the Ukrainian resistance! Solidarity with the Russian opposition to the war!"

Ett uttalande av "the Executive Bureau of the Fourth International".

När jag inledningsvis såg att Ryssland invaderat trodde jag först att det endast handlade om att stöda utbrytarrepubliker som dominerades av rysk befolkning, och jag var lite vacklande. 

Men det visade sig ju att försvaret av "folkrepublikerna" endast var en förevändning för en invasion av hela Ukraina. .

Jag håller med om  grundlinjen i Fjärde Internationalen-uttalandet. 

Som kan läsas här.

"Unleashing nuclear weapons would destroy all life on earth"

Detta är rubriken på en artikel, på en webbsida  från den engelska vänsterorganisation  Socialist Workers Party*.

Denna organisation uppstod ca 1950, som en utbrytning från den internationella trotskistiska rörelsen -  och som i motsats till denna hävdade att Sovjetunionen var statskapitalistiskt. Vilket de ansåg vara ett system som inte på något sätt var bättre än den kapitalism som byggde på privat äganderätt. Om detta kan man förstås diskutera fram och tillbaka, men  oavsett ens åsikter om den frågan är det ett faktum att Socialist Workers Party genom åren producerat en mängd av genomarbetade och tankeväckande texter.

Och tankeväckande är också den ovan nämnda artikeln,. som kan läsas här.

Påståendet i rubriken är av allt att döma helt sant (om man nu bortser från att en del mikroorganismer under jordytan troligen skulle klara sig). Å andra sidan vet med all sannolikhet de härskande i både USA och Ryssland om det, och de vill antagligen inte byta ut sin privilegierade tillvaro mot att under en kort tid irra runt mellan förstörda byggnader i en mörk och kall atomvinter, för att sedan slutligen dö.

Därför tror jag faktiskt inte att ett globalt kärnvapenkrig någonsin kommer att startas. Jag hoppas att jag har rätt. Å andra sidan är framtidsperspektivet att livet på jorden går under i en hetta som orsakas av växthuseffekten inte bättre. Även om det går långsammare. 

* Bör ej förväxlas med Socialist Workers Party  i USA, som också började som en trotskistisk organisation, men som från och med ca 1979-82 ersatt  trotskismen med ett nästan totalt okritiskt hyllande av  Castros Kuba.  

 

Svampmolnet från första atombomben - som fälldes  den 16 juli 1945 i öknen i New Mexico, USA.

Skulle kommunistpartiet ha vunnit valet i Ryssland om det inte hade varit valfusk?

/Från min huvudblogg  25 september 2021/

Efter att ha läst denna artikel på marxist. com går det faktiskt att ställa sig denna fråga. Artikeln går igenom de fakta som tyder på ett massivt valfusk i Ryssland, och framförallt hur det drabbat kommunistpartiet, vars stöd ökar snabbat.

Vladimir Putin fick efter att han kom till makten 1999 ett stort stöd genom det utbredda missnöjet med företrädaren Boris Jeltsins närmast totala kapitulation för segrarna i det kalla kriget. Ryssland var svagt, och gjorde vad de kunde för att kombinera skapandet av en västinfluerad marknadsekonomi, med  den mest servila  politiska underkastelse under västmakterna. 

Resultatet blev bland annat en snabbt ökande social ojämlikhet. 

Vad Putin gjorde var att slå mot några av de mest illa omtyckta finansherrarna i landet, samtidigt som hans utrikespolitik blev mycket mer självständig. För detta fick han inledningsvis en stor popularitet. 

Men Putins regim slog inte mot ledande kapitalister för att han ville återupprätta en planekonomi - han ville snarare ha en skräddarsydd marknadsekonomi,  där staten när som helst kunde gå in och justera, så att den styrande klickens privilegier och makt kunde främjas maximalt.

Den stora majoriteten av befolkningen gynnades också till en början  av Putinregimen, men nu kan denna inte längre leverera..  Såväl fattigdom som ojämlikhet ökar kraftigt.

Eftersom Putin inte ens skulle kunna VÅGA lämna ifrån sig makten (om inte annat för att han i så fall mycket snart skulle kunna ställas in för rätta, för korruptions- och ev. också för andra brott) kommer valfusket gradvis att bli grövre, ju mer Putins stöd minskar. 

Sovjetnostalgin verkar öka i Ryssland. Så här i efterhand har även en byråkrat som Leonid  Brezjnev börjat ses i någon sorts nostalgiskt skimmer. En jämförelse mellan honom och Putin utfaller för många inte direkt till Putins fördel.

Den ovan länkade artikeln är skriven av socialistiska aktivister i Ryssland. Den är intressant.

 

Leonid Brezjnev, postumt troligen mer populär än Vladimir Putin

Den vita terrorn

Första världskriget är slut, men i december 1918 har kriget mot bolsjevikerna just börjat. Och inget kallt krig direkt, utan blodiga strider där inhemska ryska kontrarevolutionära styrkor med militärt stöd från västmakterna och Japan sprider skräck över Ryssland.

I Svenska Dagbladet idag för hundra år sedan (7 december 1918) kan vi läsa dessa rubriker:

"Ententen ställer sovjet utom lagen
De allierade utfärda ett upprop mot bolsjevikerna.
Förklara, att deras mål här sammanlöpa med tyskarna."

En av de främste av de vita generalerna var en herre med namn Anton Denikin, som redan i november 1918 startat krig mot bolsjevikerna. Om denne mans militära kampanj skriver SvD samma dag, utifrån ett telegram från Tsarskoje Selo - bland annat detta.

”I söder äga förbittrade och blodiga strider rum. Flera hundra arbetare ha blivit hängda. Gatorna erbjuda skådespelet av talrika lik efter hängda arbetare.

Stadskommendanten i Krassnof offentliggör ett telegram från Denikin med order att hänga var tionde häktad arbetare. På andra orter förekomma massavrättningar medelst hängning”.


Anton Denikin

Revolution och kontrarevolution i Ryssland

Några korta kommentarer i anknytning till en artikel av Kajsa Ekis Ekman.

Nu har man under hela året i borgerlig media hört till leda om vilka förfärliga saker som hände efter den ryska revolutionen. Och då syftar man oftast inte på de otaliga offren för stalinismens konsolideringsfas 1929-39. Stalinismen var en politisk kontrarevolution som krossade jämlikhet och arbetardemokrati. Och i det närmaste likviderade hela bolsjevikpartiet.

Nej, de brukar syfta på åren omedelbart efter ryska revolutionen, där de övergrepp som onekligen skedde när en revolution tvingades försvara sig själv mot reaktionära arméer, förstoras och målas upp med de mest nattsvarta färger.

Oktoberrevolutionen inleddes med att bolsjevikerna i september 1917 fick majoritet i sovjeterna, som var demokratiska massorganisationer för framförallt arbetare och soldater. Dessa tog sedan över makten i november.

Den nya regeringen började genomföra ett program som innebar fred med Tyskland, jorden till bönderna, arbetarkontroll över (och efter mitten av 1918 nationalisering av) storindustrin, rättigheter för kvinnor och nationella minoriteter. Vetenskaplig och kulturell frihet. Och en radikal jämlikhetspolitik.

Revolutionens inledande fas var nästan helt oblodig, men efter att kontrarevolutionära delar av armén med utländskt stöd startade ett uppror inleddes ett blodigt inbördeskrig, med både "röd" och "vit" terror.

Men de herrar och damer som 100 år senare retroaktivt är så upprörda över revolutionen i allmänhet, och den röda terrorn i synnerhet. verkar helt likgiltiga över de offer som kapitalismens återupprättade krävde i Sovjet och Östeuropa..

I grunden var kapitalismens återupprättande den logiska slutpunkten på den kontrarevolution som inleddes av stalinisterna. Medan stalinisterna krossade jämlikheten, arbetardemokratin, inskränkte kvinnornas rättigheter och ströp den vetenskapliga och kulturella friheten, krossade Jeltsin o co planekonomin, som ändå innebar en nästan total frånvaro av arbetslöshet och inflation. Detta ledde förutsägbart nog till en skyhög arbetslöshet och en ofattbar rekordinflation. Vilket i sin tur ledde till att ojämlikheten ökade på ett dramatiskt sett. .

På så sätt slogs de sista landvinningarna från den ryska revolutionen sönder.... vilket förvisso också ledde till många dödsoffer.

Offren för kapitalismens återupprättande tas upp av Kajsa Ekis Ekman i en mycket bra ledare i ETC. Det är nog en av de bättre texter jag läst på länge.

Två citat från denna:

"Massvis av människor blev utblottade och hamnade på gatorna. Social trygghet fanns inte, de aktier i statliga företag som Boris Jeltsin delade ut köptes upp av kapitalister för en flaska vodka och arbetslösheten steg när industrierna bara lade ner. Då staten revs ner, oligarker lade beslag på tillgångarna och välfärden slaktades, steg dödligheten i före detta Sovjetunionen med 49 procent.

Detta innebär att 16 miljoner ryssar har dött i förtid sedan 1991. Medellivslängden för ryska män var 71,4 år 1990. Ett årtionde senare hade den sjunkit till 58 år. Att en rysk man bara lever tills han är 58 år innebär att de flesta ryssar aldrig hinner njuta av pensionen och att många ryska barn aldrig får träffa sin morfar eller farfar"...

"Till dessa ”nödvändiga offer” hör också de 80 personer som mördades varje dag bara i Moskva under 90-talet då maffior krigade om makten, vilket berättas i Claes Ericsons mycket informativa bok ”Oligarkerna”. Fortfarande är den ryska mordfrekvensen bland de högsta i världen. Mäns våld mot kvinnor har också ökat och varje år dödar ryska män 14 000 kvinnor. ”Våld i hemmet” är så normaliserat att det nyligen avkriminaliserades."

Ta gärna del av hela artikeln. Den kan läsas här.

 
New Tork Times löpsedel den 9 november 1917.

En ny typ av paranoia

På förekommen anledning.

Det finns människor som tror att Sverige är infiltrerat av putinister. Det finns till och med de som systematiskt går igenom sina fb-konton på jakt efter vad de tror är hel- halv- och kvartsputinister så att de kan radera dem.

De finns de som ställer som krav att de som vill vara fb-vän med denne, att aldrig under några som  helst omständigheter länka till någon som den förstnämnde definierar som "putinist".

Även personer som hårt tar avstånd från Putin, och den roffarkapititalism som råder i det av honom styrda Ryssland, definieras av fanatikerna ofta som "putinister" om dessa inte har de entydigt "anti-putinistiska" analyser som krävs, av exemplevis orsakskedjorna bakom striderna i Ukraina eller Syrien, eller vem som har rätt till Sydossetien.

Det finns de som om någon publicerar ett inlägg om en sådan, eller någon annan "Putinrelaterad" fråga, som inte är tillräckligt automatiskt fördömande inte endast mot Putin, men mot alla linjer som indirekt skulle kunna ses som för milda mot någon åtgärd som Putin någonsin vidtagit - framförallt inte ställer frågan "är det rätt eller fel?" (alla som kan misstänkas vara inställsamma mot Putin i någon fråga har alltid definitionsmässigt fel, remember!) utan "står hen på FSB:s lönelista? hur mycket pengar får hen?".

De finns de som tror att putinisterna har ett hemligt växande nätverk i Sverige som kommer att växa och växa - om de inte stoppas.

Själv tror jag att det finns ytterst få verkliga putinister i Sverige (och inom vänstern ännu färre) - och de flesta som i de feberyrande putinofob-kretsarna utpekas som putinister är inte alls putinister.

Men om man säger så kan man förstås också ses som en otäck medlöpare. Vilket hände mig helt nyligen, med bland annat en blockering på Facebook som resultat. Jag har ingen lust att gå in på några detaljer, men det var aningen obehagligt.

Kalla krigs-propaganda i repris

Det finns i media idag ofta uttryckt åsikter om att man måste se upp för rysk propaganda, att den ryska propagandaapparaten sprider desinformation överallt, och att den syftar till att skapa splittring i väst osv.

Det låter lite som 50-talets kallakrigspropaganda. Naturligtvis bedriver Ryssland propaganda, men när man läser utläggningarna får man intrycket att man ofta insinuerar att var och en som ifrågasätter västmakternas agenda är nyttiga idioter, objektiva redskap för Putin etc.

För det första driver även västregeringar propaganda och psykologisk krigsföring, för det andra behöver inte allt som står i Sputnlk etc. NÖDVÄNDIGTVIS vara fel, liksom det inte nödvändigtvis måste vara fel att publicera en nyhet från en rysk nyhetsbyrå...

Under kalla kriget undvek man konsekvent i Sverige att ta nyheter från sovjetiska TASS, som sågs som en ren propagandakanal. Istället förlitade man sig på USA-kanaler som AP och UPI, vilket ledde till en ren katastrof när Vietnamkriget skulle bevakas....

Putin är en obehaglig politiker som står i ledningen för en kapitalistisk stat med auktoritära drag. Men demoniseringen av allt som kommer, eller påstås komma, från Moskva har uppenbara inslag av kalla krigspropaganda i repris.

U-båtshysterin som kom av sig

Den här gången blev u-båtshysterin ovanligt kortvarig. Läs gärna en tänkvärd artikel i Internationalen om saken...

Bitande finsk kritik....

Ta gärna del av den bitande kritiken mot den så kallade ubåtsjakten som förs fram av .... Finlands försvarsminister. Precis som förra gången det begav sig gör sig det svenska försvaret sig närmast till åtlöje internationellt. Svenska media har gått in i ett tillstånd av hysteri, men det gör inte det hela mindre pinsamt.

Att till och med en finsk försvarsminister uttrycker sig så syrligt visar kanske på hur monumentalt pinsamt det hela är...

Ubåtshysteri i repris

Det känns som deja vu. Om man varit med om 80-talets så kallade ubåtsjakter känns det som händer nu ohyggligt välbekant.

Efter att U137 gick på grund 1981, efter en alldeles uppenbar felnavigering (för vem kan tro att en ubåt med uppdrag att spionera skulle köra på grund i den svenska kusten i övervattensläge med tjutande motorer?) kom militären ett år senare på att man kunde skapa en opinion för högre anslag med hjälp av imaginära ubåtar.

Eller ska man tro att Sovjet omedelbart efter fadäsen med U137 beslöt att hemsöka just Sverige med fler ubåtar än de någonsin sänt till något annat land? Nej, det ska man inte. Och undersökande journalister som ex.vis Ingemar Myhrberg (se gärna hans bok "Ubåtsvalsen" från 1985!) och senare Lars Borgnäs visade bortom allt rimligt tvivel att den påstådda armadan av sovjetiska ubåtar var en ren bluff. Några av de påstådda ubåtarna kan ha varit NATO-ubåtar, men den överväldigande majoriteten var inte mer verkliga än Storsjöodjuret.

Militären svarade aldrig på de många kritiska frågorna annat än med undanglidande kommentarer och plattityder. Men i högerkretsar är ändå dessa myter gångbara, som någon sorts mörkblå folksägen.

Finns det då inga ryska ubåtar i våra farvatten? Uteslutas kan det ju inte, i synnerhet som Putin för en mer aggressiv utrikespolitik mot väst än vad 80-talets sovjetiska byråkrater vågade göra. Men å andra sidan - vem bryr sig? Även om någon rysk ubåt till äventyrs skulle slunkit in är det inget hot mot "Sverige". Risken för att Ryssland skulle invadera är endast obetydligt större än att små gröna män (eller dito gröna kvinnor) från Zeta Reticuli skulle göra det.

Det finns mycket att oroa sig för i denna otäcka värld, men ryska ubåtar tillhör faktiskt inte det som borde störa någons nattsömn.

Brezjnev populärast i Ryssland

"Leonid Brezjnev är fortfarande favoriten bland ryssarna, enligt en färsk undersökning från det oberoende opinionsundersökningsinstitutet Lavenda Center. I undersökningen från i mitten av maj har ryssar fått svara på vem av sina ledare de tycker bäst om och helst skulle vilja ha tillbaka. Brezjnev segrade i popularitet över både Lenin och Stalin, som kom på andra och tredje plats, medan Gorbatjov och Jeltsin hamnade i botten.

Moskvas stadshus har nu beslutat att uppföra en minnestavla över Brezjnev vid huset på Kutozovskij Prospekt där han i många år levde och dog. Minnesmärket är tänkt att avtäckas i december lagom till 107-årsminnet av Breznjevs födelse.

Leonid Breznjev var Sovjetunionens ledare 1964-1982, vilket för de flesta ryssar symboliserar en tid av lugn och stabilitet, före det ekonomiska kaos som bröt ut när Sovjetunionen gick under ett par år senare..."

Saxat från Internationalen 22/2013.