München i repris

Tidskriften Jacobin skriver om hur de europeiska länderna lägger sig platt för Donald Trump och accepterar det ena handelsavtalet efter det andra. 

Det påminner inte så lite om eftergiftspolitiken mot Adolf Hitlers Tyskland under 30-talet. 

Det har skrivits mycket om denna. Men idag upprepas den. 

Trumpregimen är farligare för världen än Hitlerregimen någonsin kunde vara. Dess accepterande av den globala uppvärmningen hotar hela mänskligheten.

Och dess försök att upprätta ett totalitärt styre i USA och sedan sprida det över världen är ett sätt att utan världskrig och med andra medel genomföra ett projekt som har stora likheter med Hitlers. 

De europeiska länderna säger sig vara emot Trumps politik - men ändå göder de Trumps regim.

En total bojkott av USA skulle kasta in USA in i en kris som på mycket kort tid skulle krossa Trumpregimen. 

På samma sätt som de europeiska länderna hade kunnat stoppa Hitler på ett tidigt stadium på 30-talet. 

Men för EU är det helt OK att göda monstret i Vita Huset.  

Neville Chamberlain är förvisso död, men hans ande svävar över EU. 

 

Neville Chamberlain 

Brexit!

Nu ÄR det klart. Brexitsidan har nått det antal röster som behövs för att vinna.

Jag tycker att det är bra att det blev så.  EU är ett nyliberalt projekt som har spelat en aktiv roll i utvecklingen mot en allt större ojämlikhet i Europa. Som har backat upp privatiseringar, och nedskärningar...

Som har ett regelsystem som i princip omöjliggör varje försök att driva en politik som på allvar undergräver storkapitalets makt.

Däremot är det oerhört tragiskt att en mycket stor del av EU-motståndet i Storbritannien har drivits av invandrarfientliga högerpopulister. Det lämnar en bitter bismak.

Det gör att man ändå inte kan glädja sig på det sätt som man skulle kunna gjort om det inte hade varit så...

OK, nu ska jag i alla fall försöka somna.

Jag hoppas ändå att det blir en Brexit...

Under många år sågs ja eller nej till EU (tidigare EG, och ännu tidigare EEC), som en höger-vänsterfråga. De flesta som var mot EEC/EG/EU var "vänster", de flesta som var för var "höger".

I och med framväxten av en högernationalistisk/ högerpopulistisk/ invandrarfientlig strömning ändrades detta. Denna typ av höger är numera normalt sett mot EU.

I Storbritannien är detta alldeles ovanligt uppenbart. Många som kampanjar för Brexit har åsikter som kan göra de modigaste mörkrädda....

Men trots detta - om jag bodde i Storbritannien skulle jag rösta på Brexit. Jag tycker frågan för mig är ovanligt enkel.

Jag är mot både den "nationella" och den mer etablerade nyliberala högern. Det är den senare som byggt upp EU med dess regelsystem. Jag är för en politik som utmanar kapitalismen - en socialistisk politik. Varje sådan politik skulle mycket snart komma i konflikt med EU:s reaktionära, prokapitalistiska och snåriga regelsystem.

Se bara på Grekland, och den skamlösa diktatpolitik EU bedrev mot det landet...

Jag länkar här gärna till den engelska vänstertidningen Morning Star, som verkar ha en liknande  linje.

Jag hoppas på Brexit, som ett steg mot att ifrågasätta det prokapitalistiska projekt som EU är - och alltid har varit.

Nu är det inte alls så att några viktiga frågor skulle få en lösning vid en Brexit. Men åtminstone ett av hindren för att kunna bedriva en poltik mot det järngrepp som storfinansen håller hela Europa i skulle då ha avlägsnats....

Hur man inte bekämpar extremhögern

De stora media oroar sig för hotet från extremhögern - rasister, fascister, xenofober.

Gott så. Dessa gruppers framgångar är kusliga. De är ett tecken på ett samhälle i sönderfall. En seger för sådana grupper kommer att skapa en mardrömslik situation.

Men borgerlighetens alternativ till detta hot är - nyliberalism, privatiseringar, sociala nedskärningar... Abstrakt "frihet", abstrakt "tolerans" - parad med ökad utsugning, ökade sociala skillnader. Det är som att släcka en brand med bensin, eller att bota alkoholism med vin.

Det är från den nyliberala draksådden som fascistiska och extremnationalistiska monster växer upp. För nyliberalismen är tunnare än vatten. Den kan inte tillfredsställa majoritetens behov, vare sig ekonomiska eller sociala. När välfärden monteras ner, och de sociala och ekonomiska skyddsnäten krossas, kommer det efter ett tag bara att finnas två reella alternativ. Det första personifieras idag av Marine Le Pen och hennes Front National. .

Det andra finns antytt i valsegern för grekiska SYRIZA, som djärvt kämpar mot de härskandes åtstramningspolitik. De fick en större andel av rösterna i Grekland, än vad Le Pen fick i Frankrike.

Valet till Europaparlamentet är ett nederlag för de etablerade partiernas överstatliga nyliberala Europaprojekt. Men detta nederlag kan öppna dörren till två helt skilda vägar. Den ena är solidaritet, och en gemensam kamp mot klyftor och ojämlikhet. Mot de härskande ekonomiska eliterna och deras politiska försvarare.

Den andra är nationalism, hat mot främlingar, letande efter syndabockar. Detta är inte en lösning., detta är en avgrund. Om befolkningarna i Europa förleds att välja denna kusliga icke-lösning kommer mörkret att sänka sig över vår del av världen. Med förödande resultat.