Vapenleveranser eller vapenembargo?

Idag är nästan alla regeringar i västvärlden överens om att Ukraina måste få vapen att försvara sig med. Det tycker jag är bra. Men när det gällde Bosnien 1992 - 1995 var det inte frågan om något sådant. 

De serbchauvinistiska mördarband som leddes av män som Ratko Mladic och Radovan Karadžić kunde då frikostigt förse sig från det forna Jugoslaviens vapenarsenal.  Det muslimskt dominerade Bosnien hade nästan inga vapen alls. 

Bosnien vädjade om att få köpa vapen, men stormakterna drev igenom ett vapenembargo som i praktiken endast kom att drabba Bosnien. De serbiska trupperna hade ett överflöd av vapen, och kroaterna  hade ett geografiskt läge som gjorde att de lätt kunde gå förbi vapenembargot..

Resultatet blev en serie av veritabla massmord i Bosnien. Det mesta kända exemplet var i Srebrenica, där ungefär 8000 män sköts ihjäl, efter att de hade kapitulerat.  Men det fanns många, många fler exempel. 

Vad som  orsakade stormakternas politik i Bosnien har jag fortfarande de mest dimmiga begrepp om.  

Men det är uppenbart  att de inte ville att Bosnien skulle få försvara sig själva.. Däremot gick USA in militärt - efter Srebrenica och efter kroaternas motoffensiv mot serberna i Krajina.

Eftersom bosnierna inte tillåtits att försvara sig själv kunde västmakterna upprätta ett kvasiprotektorat  i Bosnien, där  olika ledande västpolitiker turades om att vara den så kallade "höge representanten".  Vid ett tillfälle var det ju Carl Bildt som hade den tveksamma äran att få den titeln.

På så sätt kunde ju västmakterna få den yttersta kontrollen.

Skillnaderna  mellan då och nu är ju uppenbara. Något helt entydigt svar på frågan om varför Bosnien sveks så brutalt är inte lått att få.

Utgrävning av gravar i Srebrenica. Photograph provided courtesy of the ICTY.

Den stora förnekelsen

Ovanstående titel är också rubriken på en artikel på Aftonbladets kultursida om försöken att förklara bort massakern i Srebrenica. Under rubriken kan vi läsa ingressen: "Serbiske författaren Vladimir Arsenijevic om försöken att förminska folkmordet trots alla motbjudande bevis".

Det är alltså en serbisk författare som här går emot de storserbiska nationalistiska myterna. Som inte endast sprids av serbiska nationalister...

Arsenijevic tar upp Carl Bildt som ett exempel på hur detta förnekande även frodas långt utanför de nationalistiska storserbiska kretsarna. Bildt är här definitivt en historierevisionist, vilket inte är förvånande om man vet något om hur han agerade när det begav sig.

Det är en viktig artikel, som bör läsas.

Blir de ansvariga för folkmordet aldrig dömda?

Ratko Mladic och Radovan Karadzic är två av de ansvariga för folkmordet mot bosniska muslimer under kriget 1992-1995. Efter att Slobodan Milosevic dog, är dessa två de kanske mest ansvariga.

Den största massakern under det bosniska kriget inträffade i Srebrenica den 11 juli 1995, för snart exakt 20 år sedan.  Efter att de serbiska styrkorna erövrat staden, dödade de 8000 obeväpnade bosniska män, och pojkar.

Karadzic greps 2008, Mladic 2011. Både sitter i fängelse i Haag. Det sägs att de båda har ställts inför rätta. Det verkar dock handla om rättegångar vars manus skulle kunna ha skrivits av författaren till "I väntan på Godot". Karadzic lyckades fördröja rättegången många år, men om man får tro Wikipedia började till sist rättegångarna mot både honom och Mladic 2012. Det är för tre år sedan.

Tydligen pågår de, man man hör inget om dem. De verkar pågå i en sorts overklig snigelfart, där allt gå i slow motion. Det är obegripligt. Som jämförelse kan nämnas att rättegången mot nazistiska krigsförbrytare efter andra världskriget var avklarad på nästan exakt ett år.

Vad beror det Godot-liknade stillaståendet på? Jag har ingen aning. Kan det finnas krafter som inte vill ha en avslutad rättegång? I så fall kan man ju undra sig varför.

I vilket fall som helst kommer några av de i en djupare mening huvudansvariga ändå aldrig att dömas. Nämligen de europeiska politiker som gjorde massakrerna möjliga genom att aktivt hindra Bosnien att försvara sig. Det var mer än märkligt. Först uppmuntrades Kroatien och Bosnien att frigöra sig från Jugoslavien, men när de väl hade gjort de upptäckte de att de förbjöds och aktivt hindrades att skaffa vapen för att försvara sig.

Kroatien lyckades kringgå förbudet, men det omringade Bosnien hade ingen chans. Så under tre år massakrerades dåligt beväpnade bosniska muslimer av de serbiska styrkor som satt på det forna Jugoslaviens vapenarsenal. För detta var som sagt ledande europeiska politiker - inklusive Carl Bildt! - ansvariga. Något som idag tas upp i en debattartikel i SvD .

Är det kanske ytterst därför som det går så trögt att döma krigsförbrytarna i Bosnien? För att de huvudsansvariga fanns någon annanstans, i den europeiska politiska maktens centrum?

Eller har det någon svårbegriplig men ändå helt "naturlig" förklaring?

Konstigt är det i alla fall.

Nu händer det igen

I juli 1995 dödades 8000 bosniska muslimer i Srebrenica. De sköts ihäll av serbiska soldater efter att dessa erövrat staden. De var alla män, men många av kvinnorna utsattes för massvåldtäkter innan de fick fly till Tuzla. De bosniska muslimerna var nästan försvarslösa eftersom de genom FN- och EU-beslut inte hade rätt att få köpa vapen för att försvara sig. Medan serberna satt på nästan hela ex-Jugoslaviens krigsarsenal!

NATO gjorde några symboliska "flyganfall" i sista minuten. De fåtal holländska FN-trupperna som skulle "beskydda"Srebreniica gav upp så fort Ratko Mladic gick in i staden.. Efter Srebrenica kom ledande politiker med högtidliga proklamationer om att det "aldrig får hända igen".

Nu händer det igen. Kurderna i Kobane står inför det mlitärtekniskt förkrossande överlägsna IS, som är kända för sin närmast totala brutalitet mot besegrade fiender. Ett prognos för vad som skulle kunna hända om IS segrar är att männen dödas och kvinnorna tvingas till sexslaveri och tvångsäktenskap med segrarna. Så har IS agerat tidigare.

Det gemensamma för dessa båda fall är att de angripna inte ges rätt att försvara sig. Turkiets regering vägrar att låta kurder som vill hjälpa sina utsatta kamrater i Kobane att ta sig dit. Och några vapen ges inte inte kurderna i och omkring Kobane. De kurdiska styrkorna i denna region ses som alltför vänster och det ser ut som om både Turkiet och USA (Turkiet nästan öppet, USA i praktiken ) hellre ser en IS-seger (med åtföljande massakrer) än att låta kurderna försvara sig.

Jag trodde aldrig på de stolta proklamationerna om "aldrig mer" efter Srebrenica. . Jag trodde liknande scenarior skulle inträffa igen så länge samma cyniska polttisk.ekonomiska sýstem fortfarande behärskar världen. Tyvärr ser det ut som om jag har rätt. För kurderna i Kobane hoppas jag att det ändå i detta konkreta fall i sista sekunden visar sig att jag just där fick fel.

Bosnien visar vägen

Det som händer i Bosnien nu är intressant.  I Bosnien förde man 1992-95 en hård kamp mot serbchavinistismen och dess militära styrkor. Det handlade för den bosniakiska folkgruppens sida om en kamp för sin överlevnad.

Mot dem stod mördarband ledda av figurer som Radovan Karadzic och Ratko Mladic. Deras mål var ett Storserbien, och de bosniaker som stod i vägen för detta skulle fördrivas - eller mördas.

Någon gång hösten 1992 började jag få en bild av vad om hände i Bosnien. Framförallt insåg jag det ohyggliga faktum att stormakterna visserligen i ord kritiserade den serbiska sidan, men att de samtidigt upprätthöll ett vapenembargo som slog hårt mot den bosniska sidan. Serbien var beväpnat till tänderna, men Bosniens armé hade nästan inga vapen.

Så i kraft av sin förkrossande militära överlägenhet kunde serbchauvinsistiska styrkor genomföra den ena massakern efter den andra. Trots detta lyckades Bosnien överleva.

Jag gick med i det nybildade "Låt Bosnien Leva" i maj 1993, och var till och från aktiv i solidaritetsarbetet 1993-96.

Vapenembargot mot Bosnien hävdes aldrig, men den den stora uppmärksamheten som Bosnien fick, tvingade efter ett tag flera stormakter att svänga från det nästan entydiga stöd till Serbien de först hade haft.

Så efter att NATO tvingades till en mycket begränsad militär insats i september 1995 uppnåddes till sist en form av kompromiss, i det så kallade Daytonavtalet.

Jag stödde Bosniens sida mot det utrotningskrig som de serbchavinistiska styrkorna förde, men samtidigt insåg jag förstås att den bosniska regeringen var lika prokapitalistisk som deras motsvarigheter i Serbien, Kroatien, Slovenien och Makedonien. De var alla för en kapitalistisk restauration, och att de socialistiska dragen i det forna Jugoslavien skulle avskaffas.

Idag är serbchauvinismen vingklippt, och utgör inget större hot. Nu står det stora hotet från de privatiseringar och nedskärningar som alla de proimperialistiska regimerna i det forna Jugoslavien försöker genomföra.

Genom sin kamp mot dessa visar befolkningen i den muslimsk-kroatiska delen av Bosnien vägen för folken i resten av Jugoslavien. Den kampvilja som befolkningen visade mot de serbiska chauvinisterna visar de nu också mot den egna borgerliga regeringen. Det är lovande.

Ännu har inte rörelsen nått den serbiska delen av Bosnien, Republika Srpska. När den gör det kommer det förhoppningsvis att leda till att serbchavinismens grepp över dess befolkning gradvis kommer att släppa. De kommer förhoppningsvis att inse att deras fiender inte är "muslimer" och "kroater" utan - imperialismen, kapitalismen och privatiseringarna.

När islamofober blev massmördare

/Från min huvudblogg 11/7 2013./

1995 fanns det en nybildad stat där en retorik som i mycket liknade den Lars Hedegaard och Ingrid Carlqvist spyr ut i Dispatch International var vardagsmat. Den kallades Republika Srpska och var en del av Bosnien.

Dessa islamofober nöjde sig dock inte med att skriva, de gick snabbt från hatskriverier till handling. Morden blev fler och fler. Idag för 18 år sedan,  den 11 juli 1995, erövrade mördarband ledda av den kanske främste islamofoben av dem alla, Ratko Mladic, staden Srebrenica.

De samlade ihop alla muslimska män i vapenför ålder de kunde få tag i och sköt dem. Efter några timmar hade 8000 dödats.

Någon kan säga att det är helt orimlig parallell. Men det anser jag trots allt inte att det är. Islamofobisk hatretorik kan inspirera till massmord även på våra breddgrader, vilket exemplet Anders Breivik visar.

Det är nog bättre att lära av historien - än att upprepa den.

Ratko Mladic

/Skrivet 26 maj 2011/

Ratko Mladic har gripits.

Det är inte en dag för tidigt.

Men de västledare som gjorde hans brott möjliga genom vapenembargot mot det angripna Bosnien är inte gripna.

De är också medskyldiga. Det gäller inte minst Carl Bildt, som idag brer ut sig på Newsmill om frågan.

Då gav många västmakter sitt diskreta stöd under bordet till serbchauvinismen som en garant för "stabilitet" på Balkan.

Idag behövs den inte längre, nu är det nyliberalism som gäller. Därför kan Mladic gripas nu.

Jag gläder mig verkligen åt att Mladic äntliigen ställs till svars, men jag tycker liksom inte att det räcker.

Radovan Karadzic

/Skrivet 23 juli 2008/

En krigsförbrytare har gripits. Det var under Radovan Karadzics politiska ledning som de serbchauvinistiska förbanden genomförde den ena massakern efter den andra på bosniska muslimer (Srebrenica är den mest kända), införde koncentrationsläger där muslimer förnedrades och mördades, våldtog muslimska kvinnor, och besköt Sarajevos civilbefolkning från kullarna ovanför staden - dag och natt i fyra års tid.

Det är inte en dag för tidigt att han får stå till svars för sina brott.

Men man bör samtidigt minnas att det var västmakterna som först uppmuntrade Bosnien att bryta med Serbien - och när det väl hade skett och de serbchauvinistiska styrkorna hade startat sina attacker genomdrev samma västmakter ett vapenembargo mot det angripna Bosnien så att det inte kunde försvara sig.

FN-trupper fanns i stort antal i landet, men de gjorde i realiteten ingenting för att förhindra massakrerna. Och bosnierna själva hade inte ens rätt att köpa vapen - eller ens hjälmar för sina soldater.

Karadzic är en krigsförbrytare som bör och ska ställas till svars - men när får de västmaktsledare, som gjorde hans terrorvälde möjligt, stå till svars för SINA handlingar?