Sverige, Libanon och Afghanistan

Det ena landet efter det andra evakuerar sina medborgare från Libanon. Men den svenska regeringen svarar iskallt - "vi evakuerar inte svenska medborgare - för vi har varnat dem för månader sedan". Underförstått de får skylla sig själva.

Det är samma sak som tolkarna i Afghanstan. Då var det inte svenska medborgare det handlade om - men skillnaden mellan Sverige och andra länder var likadan.

Sverige deltog liksom andra länder i de FN-trupper i Afghanistan som försökte hålla tillbaks talibanerna.. När  FN-insatsen avslutades  och det dessutom var klart att talibanerna höll på att vinna, gav alla andra länder som deltog i aktionen de afghaner som hade hjälpt dem på plats som tolkar omedelbart politisk asyl och evakuerade dem.

Men Sverige vägrade. Och förklarade att de som ville till Sverige skulle få söka asyl på det traditionella sättet. I ett land som sakta men säkert höll på att tas över av talibanerna.  

Talibanerna såg alla som hjälpt FN-trupperna som landsförrädare och de är inte kända för en human politik mot de som de anser vara förrädare....

Jag har för mig att några få av tolkarna till sist kom til Sverige, men de flesta gjorde det inte. Vad som hände med de som var kvar när talibanerna tog över förmäler inte historien.

Jag hoppas att historien har spritts över världen så att nästa gånger svenska trupper ska strida i andra länder (vilket jag hoppas inte kommer att ske...) alla de som de vill rekrytera som tolkar kommer att svara - "aldrig i livet, vi vet hur ni behandlade tolkarna i Afghanistan".

Talibanernas kvinnoförtryck - och USA:s svältpolitik

Afghanistan drabbas i dessa dagar av två tragedier. Den ena är att talibanerna - i strid mot vad de lovade  för något år sedan - på nytt har infört det brutala kvinnoförtryck som de praktiserade när de hade makten 1996-2001. Det andra är den svältkatastrof som drabbat den afghanska befolkningen. Det har ibland beskrivits i svensk press som om båda dessa saker skulle vara ett direkt resultat av talibanernas politik.

Det är inte så. Kvinnoförtrycket är förvisso ett direkt resultat av talibanernas ultrapatriarkala ideologi. Men svältkatastrofen är däremot ett resultat av de åtgärder som USA genomfört efter att talibanerna tog makten. Man får intrycket att USA vill straffa - inte talibanerna -  utan hela den afghanska befolkningen, för det förnedrande nederlag som världens största militärmakt tillfogades av en jämförelsevis dåligt beväpnad gerillaarmé. 

Den engelska tidningen "Socialist Worker" beskriver dem amerikanska svältpolitiken i denna artikel. Som jag tar mig friheten att lägga ut nedan.

----------------------------------------------------------

"The US is punishing millions of people across with hunger and poverty, a year after the Taliban forced it to end its 20 year occupation.It was a major humiliation for the US, which had waged war in Afghanistan since 2001 supposedly to get rid of the Taliban. Yet in the wake of its defeat, the US has spent the past year strangling Afghanistan with economic sanctions that cause widespread misery and suffering.

Even the establishment, mainstream watchdog Human Rights Watch pinned a large amount of blame on the US’s sanctions. “Since the US withdrawal and the Taliban takeover in August 2021, Afghanistan has been suffering from a worsening humanitarian crisis,” it reports.

“Acute malnutrition is now entrenched across the country. For nearly a year, over 90 percent of households have not been able to get enough food.”

It adds, “Tens of thousands of children are being admitted for emergency medical treatment for acute malnutrition monthly. Many others in remote areas are unable to get help and have starved to death. Over one million children under five—especially at risk of dying when deprived of food—are suffering from prolonged acute malnutrition, meaning that even if they survive, they face significant health problems, including stunting.”

Human Rights Watch explains that the crisis was largely caused by the US’s decision to cut off Afghanistan’s central bank from the global banking system. It also froze assets along with aid that directly paid public sector workers’ salaries. That shows that—even after the US’s retreat—ordinary people in Afghanistan are still paying the price of US occupation.

The US invaded Afghanistan in 2001 with the aim of reasserting its military and economic dominance in the Middle East and Central Asia. After removing the Taliban government, it installed a corrupt, puppet regime entirely dependent on economic aid.

Rather than bringing freedom, the West’s occupying armies dealt out massacres, bombings and other brutality to ordinary Afghan people. They killed at least a quarter of a million Afghan people—likely many more, as the US never bothered counting its victims.

Afghans—especially in rural areas—remained impoverished, while the people at the top of the government enriched themselves off aid. That’s why the Taliban was able to resist the West’s occupation for 20 years then sweep back into government as soon as the US admitted defeat.

Afghanistan’s new government has proved reactionary, for instance placing restrictions on the right of women to study and work. But the Taliban survived and thrived as a force of resistance to the misery the West brought—and is still bringing—to Afghanistan."

 

Food has become so scarce, over 90 percent of households struggle to get enough (Picture: Hand in Hand International)

År allt talibanernas fel?

Talibanerna är en vidrigt kvinnofientlig rörelse. Om detta torde det inte råda någon tvekan.  Samtidigt är det en rörelse som vann ett krig mot världens militärt starkaste stat.

Och nu verkar det som om denna stat tar ut sin hämnd. Inte mot talibanernas ledning, utan mot det afghanska folket, 

Läs gärna denna artikel från tidningen "Socialist Action" i USA . .

Den börjar så här, och fortsätter sedan med verkningarna i Afghanistan idag. . 

"When the U.S. left Afghanistan in August it also froze almost all foreign aid to the country. It has now come to light that the major part of the economy under the U.S. military and its puppet government was completely dependent on that foreign aid. In other words, the U.S. invasion destroyed the Afghan domestic economy, which was only kept afloat by aid from outside. 

The U.S. also froze the $9 billion reserves of the Afghan central bank held in U.S. and other Western banks. That caused banks to fail across the country. The currency tumbled. Pulling the rug of U.S.-created foreign aid out from under has left the economy in shambles. The result is what UN agencies say is a looming humanitarian crisis including mass starvation of 23 million Afghans in the winter that has begun. These actions by the United States come on top of hundreds of thousands of Afghanis (the real number is not known) killed as a result of the U.S. invasion, more maimed, and many scars left. One of these scars is the estimate by international health officials that two-thirds of the Afghan people suffer mental illness.

Washington, with full bipartisan support, is making the people of Afghanistan pay for its humiliating defeat in the 20-year old war".

Denna beskrivning är skakande. Men jag har aldrig sett dessa fakta presenteras i de stora media i Sverige. Deras bild är att talibanerna tog makten, och sedan blev det svält. Punkt. Riktigt så enkelt är det alltså inte. 

Det finns för övrigt ett försök till en längre analys av kriget i Afghanistan som jag hittade  på webb-sidan "Revolutionary socialism in the 21st century". Den drivs av en grupp som för några år sedan lämnade den engelska vänsterorganisationen Socialist Workers Party.  Artikeln kan läsas här .

Den argumenterar för att anledningen till att talibanerna vann, var att majoriteten av afghanerna åtminstone passivt stödde dem, eftersom de av de flesta sågs som de enda som effektivt kunde bekämpa de amerikanska ockupanterna.  Som sågs som ett värre hot än talibanerna. 

Jag tar inte ställning till den omfattande analysen i denna artikel, och är tveksam till åtminstone en del av dess resonemang. Men artikeln är ändå intressant. 

I vilket fall som helst  känns den gamla parollen från sjuttiotalets demonstrationer - "Krossa USA-imperialismen" - lika adekvat nu som då.

Sverigedemokraterna och talibanerna - några reflektioner

/Jag har tagit bort ett mer utförligt inlägg, med ett försök till analys av situationen i Afghanstan. Jag väljer att för tillfället endast lägga ut detta. Jag säger inte att det jag skrev i det tidigare inlägget var fel. Men det innehöll ibland kanske allt för förenklade resonemang, så jag har för tillfället tagit bort det. Och ersatt det med detta, som endast tar upp en aspekt. .../

Jag har letat efter artiklar som jag anser har en rimlig analys av talibanernas seger i Afghanistan.  Jag fann till sist denna.

Läs det gärna!

I övrigt skulle jag vilja ta upp en sak.. 

Nämligen hyckleriet hos den "nationella" högern i Sverige, Sverigedemokraterna och de olika sekterna  till höger om dem. 

De har under de senaste åren  framförallt drivit två frågor. Dels invandrar- och flyktingfientlighet - dels islamofobi.  Deras andra fråga kan ju ses som mera aktuellt nu. Men talibanerna är en extremvariant av islam, och deras illdåd bör inte prägla bilden av islam i allmänhet. . 

Kan SD och dess svans  dra nytta av talibanernas seger?  Möjligen, men  snart kommer deras hyckleri  troligen att slå ut deras förmåga att utnyttja den afghanska tragedin till sin egen fördel.  Om stora grupper människor nu i panik kommer att fly från den islamistiskt-teokratiska regimen i Kabul - bör då Sverige och andra västländer ta emot dem? Eller ska vi skicka tillbaks dem till den teokratiska regimen i Kabul där de mycket väl kan komma att bestraffas hårt för sin "ogudaktiga" flykt från "emiratet"? 

Det är de frågor som SD kommer att få problem med.

Vad ska alltså detta  till "massinvandringen" så fientliga  parti  säga om afghaner börjar fly för sitt liv från talibanerna i (just det) "massor". Kommer  SD då att i denna fråga praktisera  sin "anti-islamistiska" retorik eller  sin invandrarfientliga dito? 

Sverigedemokraterna  m.fl. kommer i det fallet med all säkerhet att välja invandrarfientligheten  framför sin kampanj mot islamismen.  

Och inte nog med det.

När de då kommer att driva linjen att skräckslagna afghaner inte ska få asyl för att slippa mörkermännen i Kabul - vad gör de då, om inte att objektivt sett tjäna talibanerna?

Hur talibanerna fick makten

/Nu när USA-trupper ockuperar Afghanistan kan det vara på sin plats att se hur de talibaner som USA nu bekämpar fick makten förra gången. I denna artikel jag skrev i Socialisten nr 55, november 2001, visas hur det var USA som i praktiken byggde upp fundamentalismen i Afghanistan, och bidrog till att den fick makten./
-------------------------------------------------------------------------
Många har förmodligen någon gång sett en skräckfilm som handlar om den ondskefulle, och/eller galne, vetenskapsmannen som skapar monster i sitt laboratorium. Historien brukar oftast sluta med att skaparen förlorar kontrollen över sina skapelser som slutligen angriper honom.

Jag kommer osökt att tänka på sådana historier när jag läser Ahmed Rashids bok "Talibanerna" (utgiven av Svenska Afghanistankommittén). Den historia han berättar där är tveklöst otäckare än någon skräckfilm. Den är nämligen sann.

I Rashids bok får vi lära oss historien om hur talibanerna skapades. Den typ av fundamentalism som de står för har närmast obefintliga rötter i den afghanska, historiskt sett mycket toleranta, kulturen. De kan däremot förstås utifrån det krig USA förde genom ombud i Afghanistan under tio år mellan 1979 och 1989.

Efter Sovjets invasion 1979 satsade CIA och de pakistanska och saudiska säkerhetstjänsterna enorma summor på att bygga upp fundamentalistiska väpnade styrkor i Afghanistan. Syftet var att slå mot Sovjet och vänsterregeringen i landet.

Fundamentalistiska grupper hade tidigare varit extremt marginella i Afghanistan, men USA valde att satsa på sådana grupper hellre än på mer moderata motståndsgrupper. Många av dessa finansierade även sin verksamhet genom opiumodling och smuggling, en aktivitet också USA/CIA valde att se mellan fingrarna med.

Denna häxbrygd av islamistisk fundamentalism, terrorism och narkotikasmuggling skapade en situation som ytterligare förstörde ett krigshärjat land. Detta spred sig även till grannlandet Pakistan och bidrog till att även det landet destabiliserades.

Når Sovjet drog sig tillbaka 1989 och vänsterregeringen i Kabul störtats 1992 utbröt ett krig mellan de islamistiska fraktionerna om fördelningen av bytet. 1996 stod talibanerna som segrare.

Talibanerna hade uppstått på de fundamentalistiska koranskolorna i Pakistan under tidigt 90-tal och stöddes av den pakistanska säkerhetstjänsten ISI, i sig en skapelse av CIA. När talibanerna blev starkare fick de ett öppet stöd av Benazir Bhuttos västorienterade "progressiva" regim i Pakistan. Även Saudiarabien stödde öppet talibanerna. USA gav också sitt stöd, men mer diskret. De såg talibanerna som en garant för den stabilitet som bland annat var nödvändig för att bygga en pipeline för olja genom landet.

När talibanerna intog Kabul och införde det förmodligen mest konsekvent genomförda statligt organiserade kvinnoförtryck någon regim infört i historisk tid, sa USA:s utrikesdepartements talesman Glyn Davies att de inte hade något att invända mot talibanernas åtgäder för att införa islamisk lagstiftning. Denna lagstiftning förbjöd bland annat kvinnor att lämna sina hem utan sällskap av manliga släktingar, att visa sig utan en slöja som täckte i stort sett hela ansiktet, att behandlas av manliga läkare, och att arbeta i andra yrken än läkaryrket (där de endast fick behandla kvinnor). Flickor och kvinnor förbjöds gå i skolan.

Flera av dessa dekret fick en förödande effekt på livet i Kabul och andra städer. Under vänsterregeringen hade 40 procent av de yrkesarbetande i Kabul, inklusive de flesta lärare, varit kvinnor. Nu slogs både utbildningen och hälsovården sönder. Detta drabbade ett redan fattigt land mycket hårt. Dessutom förlorade många ensamstående kvinnor alla möjligheter att försörja sig.

USA hade inte heller något att invända mot det hänsynslösa nationella förtryck som drabbade många icke-pashtunska folkgrupper (pashtunerna var den etniska grupp som talibanerna byggdes upp av). I själva verket bedrev talibanregimen i många delar av landet en etnisk rensning helt jämförbar med det värsta i kriget i ex-Jugoslavien. USA hade inte heller här några invändningar.

Medan det amerikanska oljebolaget Unocal förhandlade med talibanerna om att bygga pipelines förstärktes gradvis förtrycket i Afghanistan. Från 1997 fick den saudiske dissidenten och mångmiljardären Usama bin Ladin, en man med nära relationer med den pakistanska underrättelsetjänsten, ett allt större inflytande över talibanledningen. Det var framförallt detta som gradvis ledde till att den informella allians som fanns mellan talibanerna och USA bröts sönder. bin Ladin hade i nära samarbete med CIA varit en av ledarna för den USA-dominerade islamistiska alliansen mot Sovjet i Afghanistan men hade nu vänt sig mot sina herrar. I och med attentaten mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998 slog USA helt om sin politik mot talibanerna. Vad som sedan hände blev, som bekant, världshistoria.

Den som vill veta mer rekommenderas att läsa Rashids bok! Den är lättläst och innehåller mycket värdefulla fakta. Den är närmast oumbärlig för den som vill ha en ordentlig bakgrund till den dramatiska och hotfulla utveckling som alla kan följa idag.