Man vinner inte krig genom att bomba civila

Terrorbombningar mot civila områden är grymma, och vidriga. Att Putin nu övergått till den typen av "krigsföring" säger en hel del om hans ledarskap.

Men dessutom är de militärt verkningslösa. Det tycks alla experter vara överens om.

(Vill tillägga att detta resonemang inte gäller bombningar med kärnvapen. De kan nog tänkas förkorta krig - med påföljden att mänskligheten riskerar att utplånas samtidigt som kriget slutar).

Tyskarna trodde kanske att de kunde besegra Storbritannien med terrorbombningar hösten 1940 - våren 1941. Det lyckades inte.

När de allierade i slutet av andra världskriget försökte hämnas på den tyska civilbefolkningen med samma typ av barbari var det också militärt verkningslöst. Förmodligen förkortades inte kriget en enda dag av dessa bombraider.

Den som börjar med terrorbombningar mot civila ägnar sig åt en massiv hämnd mot motståndarens civilbefolkning - inte med krigsföring.

Ett av de mest kända  fallen av bombterror mot en civilbefolkning var den s.k. "Blitzen". Dvs Nazitysklands försök att bomba den engelska civilbefolkningen till underkastelse 1940-41. Det var inte endast militärt meningslöst. Det var militärt kontraproduktivt. Och ledde kanske till att Storbritannien överlevde.

Men här måste jag tillägga. Det har faktiskt funnits ett exempel på att bombterror mot civilbefolkning lett till militära fördelar. Men då endast på grund av att motståndaren lurades till att svara med samma mynt.

Jag syftar återigen på Blitzen.

Under den första perioden av den tyska bomboffensiven mot Storbritannien var dess fokus att bomba militära mål. Och de viktigaste var det brittiska flygvapnets (RAF:s) sambandscentraler. Samstämmiga uppgifter visar på att RAF var pressade till bristningsgränsen. Dess ledning fruktade att RAF:s organisation skulle kunna kollapsa. Och då skulle vägen ligga öppen för tyskt luftherravälde - och kanske en tysk invasion.

Jag vet inte om det någonsin blivit klart om det som RAF just i detta läge svarade med -  var en slump - eller en medveten plan* för att lura Hitler i en fälla. Jag gissar på det senare.

Man genomförde faktiskt en - terrorbombning av Berlin. Det kom som en chock för den tyska befolkningen - och tydligen också för Hitler. Han höll ett av sina koleriska tal och skrek att detta krävde en hämnd. Civilbefolkningen i Storbritannien skulle minsann få lida - mångdubbelt värre än den i Berlin.

Och så kom alltså beslutet om att hämnas. Luftwaffe fick order om att upphöra med sitt fokus på militära mål - nu skulle britternas storstäder utsättas för en terror utan like. Från och med nu var det alltså terror mot civilbefolkningen som gällde. Det verkar råda en enighet bland miltärhistoriker att detta gav RAF det andrum de behövde. Det brittiska flygvapnet slogs aldrig ut, och Tyskland kunde följaktligen aldrig invadera Storbritannien.

Hitler var alltså inte direkt ett militärt geni. Och i detta fall gynnade hans fanatiska önskan om en så grym hämnd som möjligt motsidans krigsinsatser.

Därför är det anmärkningsvärt att de allierade i slutet av kriget tog över tyskarnas metoder, med grymma och militärt meningslösa terrorbombningar. Ett av de värsta exemplen var terrorbombningarna av Dresden natten mellan den 13 och 14 februari 1945. Måmga stadsdelar blev till brinnande infernon,och oerhört många människor dog**. 

I februari 1945 var kriget så gott som slut, Tysklands nederlag var en tidsfråga, alla visste att det inte fanns något som kunde hejda dess nära förestående nederlag. Bombningarna blev då ett krig mot civila, inte en del av kriget mot den tyska armén.

Samma logik som vägledde Hitler 1940-41 och som vägledde allierade generaler under andra världskrigets slutfas vägleder nu Putin. Att straffa och plåga civilbefolkningen ses uppenbarligen som en viktig uppgift.

Dessa bombningar kommer att öka Ukrainas sympatier i världsopinionen.

Tysklands strategi under Blitzen var dum och blodtörstig - de allierade generalerna i slutet av andra världskriget var kanske endast blodtörstiga.

Vilken av dessa kategorier Putin och hans terrorbombningar tillhör kan man fråga sig - jag tippar på det förstnämnda. Eftersom Ukrainas förmåga att besegra Ryssland till stor del bygger på konstanta vapenleveranser från väst, och dessa blir lättare att politiskt motivera för ledarna i väst ju mer upprörd opinionen blir över Putins krigsföring - kanske  Putins senaste hämnd inte endast är moraliskt förkastlig - utan även militärt kontraproduktiv.

----------------------------------------------------

*På kort sikt närmast cynisk - det var inledningsvis den egna civilbefolkningen som drabbades! -  men på lång sikt räddade den ju i så fall även civilbefolkningen från ett än värre öde...

** Det finns olika bedömningar av hur många som dog i Dresden denna natt. 250.000 är den högsta siffran jag sett nämnas. Mer vanligt är att uppskatta det till ca 25.000 - dvs tio gånger lägre! Men även sådana siffror är ju skrämmande höga.

Bilden: Aldwychs tunnelbanestation användes som ett skyddsrum under Blitzen.

Ett annat perspektiv på andra världskriget

Det har kommit en ny bok om andra världskriget. Den är utgiven på Semic förlag och skriven av Gunnar Wall. Den heter "Andra världskriget och myten om det goda kriget".

Den är inte en historik, av den typen som följer en rät kronologisk linje. Istället inriktar den sig på att lägga fram fakta som ofta brukar glömmas bort i de vanliga historieskrivningarna.

För även om den värsta av de stater som deltog i kriget definitivt var Nazi-Tyskland, och även om en seger för Nazi-Tyskland över både Sovjet och Storbritannien skulle ha öppnat dörren för en i sanning mardrömslik värld, innebar det inte att de andra krigsförande parterna stod för några "goda" alternativ.

Det brukar förvisso de flesta inse, men ofta ganska selektivt . Borgerliga demokrater brukar ju inte så ofta idealisera Sovjets roll, och sovjetvänliga skribenter, i den mån de fortfarande finns, brukar ju inte tro att USA och de andra borgerliga staterna i kriget var fria från imperialistiska motiv.

Men Gunnar Wall visar att ingen av de krigförande parterna styrdes av "goda" motiv.

Speciellt hård blir hans beskrivning av Winston Churchill. Churchill var vare sig en principiell demokrat, eller någon sorts humanist. I boken tas bland annat upp hur Churchills politik i Indien blev direkt ansvarig för en ren massvält 1943. Det brukar sällan uppmärksammas, medan Stalinregimens ansvar för svältkatastrofen i Ukraina 1930-33 mycket ofta brukar tas upp.

Churchills främsta krigsmål var att undanröja hoten mot det brittiska imperiet. Därför bekämpade han Gandhi likväl som Hitler...

Han kunde samarbeta med Stalins regim, endast för att den verkade ha lagt världsrevolutionen på hyllan. Han till och med uppskattade de blodiga stalinistiska utrensningarna av trotskister och andra vänsteroppositionella, med dessa ord:

"Ryssland återvinner sin styrka i takt med att kommunismens aggressiva attacker avtar i hennes blod, Processen kan vara grym, men den är inte sjukligt sadistisk. Det är på grund av självbevarelsedrift som Sovjetunionen känner behovet att stöta ut Trotskij och hans färska, destillerade gifter". (s. 158-59).

Boken visar också att Churchill ingalunda var fri från antisemitism. Hans speciella form av denna blandade han till och med upp med Illuminati-teorier...

När britterna landsteg i Grekland mot slutet av kriget blev deras främsta uppgift att med blodiga medel slå ner de vänsterinriktade partisanerna. I detta fick de under bordet stöd av Stalin, som i hemlighet hade kommit överens med Churchill om att Grekland ska vara en brittisk intressesfär.

Man får också läsa om de interneringsläger USA upprättade för japaner under kriget. Och det påpekas att de officiella motiveringen för dessa - att Japan var en fientlig nation - inte höll. Det upprättades aldrig några motsvarande läger för tyskar eller italienare. .

USA släppte också två atombomber över Japan, trots att Japan var berett art kapitulera.

Här kan jag inte låta bli att ur minnet citera ett möte mellan Albert Einstein och och en högt uppsatt USA-militär som ägde rum efter att atombomberna fällts. Det beskrevs i en bok om spelet kring utvecklingen av atombomberna jag läste i 12 eller 13-årsåldern. (Jag har glömt både titel och författare, så om någon kan ge ett tips om vad boken heter, blir jag glad.)

Einstein var upprörd över att de bomber som byggde på hans egna upptäckter användes på detta sätt. Officeren svarade att det är bättre att hundratusentals japaner dör, än att en enda till av våra egna pojkar ska behöva dö.

För att återgå till boken, tar den också upp hur de västmakter som sade sig stå på demokratins sida mot Franco i det spanska inbördeskriget samtidigt genomförde en blockad mot Spanien, som endast gynnade Franco. Medan Franco-sidan fick en betydande hjälp från Nazi-Tyskland hindrade blockaden regeringssidan att få köpa vapen av de borgerligt demokratiska länderna i väst.

Men boken visar också på Sovjetunionens roll. Sovjet gav en viss hjälp till regeringssidan, men kombinerade denna med att låta den sovjetiska säkerhetstjänsten uppätta en filial i Spanien, som genomförde blodiga utrensningar av de spanska vänsterpartier som var i opposition mot kommunistpartiet.

Boken tar också upp hur de allierade kände till de nazityska utrotningslägren men att de inte på något sätt försökte hindra dess verksamhet, genom att exempelvis bomba transporterna till dessa.

Jag nöjer mig med detta. Boken är fylld av an mängd fakta (som också dokumenteras i källhänvisningar i slutet av den) som nog kan få många att se andra världskriget i ett nytt ljus.

Att Nazi-Tyskland besegrades var ju definitivt något bra. Men det innebär ju inte att de styrande i de länder som till sist vann, var några ljusets änglar, eller några genuina demokrater och antirasister.


Winston Churchill på Downing Street 1943