Det kan kanske Lars Nicander svara på.
I denna DN-artikel drar nämligen denne man, som presenteras som "forskare på Försvarshögskolan", fram en påstådd tidigare parallell till det han hävdar vara en islamistisk ”infiltration” av Miljöpartiet. Man kan där läsa att Nicander
"såg likheter mellan hur det forna Sovjetunionen försökte infiltrera partier och organisationer under kalla krigets dagar. Då försökte Sovjetkommunismen infiltrera Socialdemokratierna och ta sig in i fackföreningsrörelsen, liksom trotskister försökte ta över SSU på 80-talet.
Syftet var att ta över partiet inifrån men Socialdemokraterna lärde sig hantera detta, säger Lars Nicander till DN.”
Detta är väl att märka en typisk kallakrigs-paranoid terminologi, av en typ som SÄPO gärna använde när det begav sig. Ordet ”infiltration” implicerar att några kommer ”utifrån”. I de två fall Nicander nämner var det ju inte alls så.
Några försök från ”sovjetkommunister” att "ta över" socialdemokratin från den tiden känner jag definitivt inte till, men visst fanns det konflikter mellan kommunister (av olika schatteringar, inte alla var Moskvatrogna) och socialdemokrater inom fackföreningsrörelsen!
Och visst fanns det "sovjetkommunister" där. De hade inte infiltrerat alls, de var kommunistiska arbetare som jobbade på arbetsplatser, och som hade sympatier med Sovjetunionen. De ställde till och från upp i fackliga val och använde som andra sina demokratiska rättigheter att sprida sina åsikter inom den fackliga rörelsen. Att kalla detta ”infiltration” är ren mccarthyism.
Vad gäller de ”trotskister” i SSU han hänvisar till var det ju i princip samma sak. Nicander syftar uppenbarligen på Offensiv, som 1972-73 startades av medlemmar i SSU, som efter diskussioner med medlemmar i brittiska Labours dåvarande ungdomsförbund som besökte SSU-kongressen 1972, blivit inspirerade av den politiska linje dessa drev. De startade en strömning runt just tidningen Offensiv* som försökte driva denna linje inom organisationen. Det handlade inte heller där om en ”infiltration” utifrån. De medlemmar som startade Offensiv hade inte "sänts in" av någon, de var som sagt just SSU-medlemmar, som hade utvecklat nya åsikter och börjat verka för dessa.
Att kalla avvikande uppfattningar inom ett parti för ”infiltration” fungerade under kalla kriget som
en klassisk mccarthyistisk metod; personer som tillhör ett partis vänsterflygel kunde avfärdas som infiltrerande ”agenter”, för än den ena, än den andra kusliga makten.** Fjärrstyrda robotar vars åsikter inte kan tas på allvar.
Vad gäller påståenden om att det finns agenter för Muslimska Brödraskapet som "infiltrerar" Miljöpartiet är jag inte speciellt insatt i diskussionen. .Men troligen finns det medlemmar i Muslimska Brödraskapet i flera partier, vilket ur religionshistorisk och sociologisk synpunkt är intressant.
Men ur rent politisk synpunkt får det aldrig bli en avgörande fråga. Politiska åsikter bör nämligen bemötas utifrån dess argument och ståndpunkter, inte utifrån spekulationer om vilken utomstående organisation dess företrädare "innerst inne" arbetar för. Den konstruktiva utgångspunkten är ju att gå efter vilka åsikter människor för fram och inte för fram. och inte i att hej vilt spekulera om vilka organisatoriska kopplingar som kan finnas i hemlighet. Om det finns personer i Miljöpartiet som argumenterar för att införa sharialagar är det ju uppenbart i skriande motsättning till essensen i partiets program, och borde kunna behandlas som detta.
Om det däremot handlar om människor vars åsikter man försöker ”härleda” utifrån om de håller upp fyra fingrar i luften eller om de träffat X eller Y när de senast var i Egypten är det ju en blåkopia av den mccarthyistiska metod som är mycket effektiv för att skapa skräckstämningar, men mindre konstruktiv för att reda ut vad skillnader i åsikter egentligen handlar om.
------------------------------------------------------
*Dagens Rättvisepartiet Socialisterna är ju något helt annat, men kommer från denna strömning: efter en intern splittring 1991-92 beslöt sig majoriteten för att ge upp, och lämna socialdemokratin som helhet.
** Jag är förstås lite partisk här, var själv offensivare i början och mitten av 80-talet, och gick med i SAP just pga att Offensiv fanns där. Så i motsats till de som grundade Offensiv går det att argumentera för att just jag verkligen var infiltratör, vilket väl sedan är orsaken till att jag så skamlöst försvarar andra infiltratörer, Oj, då, nu avslöjade jag mig visst.., ;-)
Visar inlägg med etikett Anti-kommunism. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Anti-kommunism. Visa alla inlägg
måndag 25 april 2016
söndag 27 april 2014
Sovjet inte på väg tillbaka
Den senaste tiden har man ofta fått en lite märklig, och för min den uppriktigt sagt nästan lite nostalgisk, deja vu-känsla av det kalla kriget. Och i SvD spekulerar man faktiskt om att Sovjet är på väg tillbaka.
Men så är det ju inte. Det som särskilde Sovjet var ju inte olika diktatoriska drag i största allmänhet, utan ett ekonomiskt system. Och det är inte på väg tillbaka.
"Analysen" i SvD är ytlig. Men har riktat in sig på olika sekundära drag och ignorerat den ekonomiska basen.
Någonstans kan jag dock känna en viss märklig tillfredsställelse över att en figur som Anders Åslund, som hjälpte Boris Jeltsin att återupprätta kapitalismen i Ryssland, idag skriker sig hes över hur besviken han är för att det inte blev den nykoloniala marionett till väst som han hade hoppats på.
Istället för en stat kontrollerad av västföretag avtecknar sig nu bilden av en farlig kapitalistisk konkurrent. Med en betydligt mer aggressiv utrikespolitik än vad Sovjet hade under sin slutfas. Ja, så kan det gå. George Bushs "nya världsordning" är slagen i spillor.
Det kan ge Vladimir Putin sympatier bland många ryssar, som av lätt förståeliga skäl inte riktigt stod ut med den servila västorienteringen under Jeltsin. Men det ändrar inte på det faktum att Putin är och förblir en reaktionär högerpolitiker. Som regerar i en stat där kapitalismen är återupprättad.
Men så är det ju inte. Det som särskilde Sovjet var ju inte olika diktatoriska drag i största allmänhet, utan ett ekonomiskt system. Och det är inte på väg tillbaka.
"Analysen" i SvD är ytlig. Men har riktat in sig på olika sekundära drag och ignorerat den ekonomiska basen.
Någonstans kan jag dock känna en viss märklig tillfredsställelse över att en figur som Anders Åslund, som hjälpte Boris Jeltsin att återupprätta kapitalismen i Ryssland, idag skriker sig hes över hur besviken han är för att det inte blev den nykoloniala marionett till väst som han hade hoppats på.
Istället för en stat kontrollerad av västföretag avtecknar sig nu bilden av en farlig kapitalistisk konkurrent. Med en betydligt mer aggressiv utrikespolitik än vad Sovjet hade under sin slutfas. Ja, så kan det gå. George Bushs "nya världsordning" är slagen i spillor.
Det kan ge Vladimir Putin sympatier bland många ryssar, som av lätt förståeliga skäl inte riktigt stod ut med den servila västorienteringen under Jeltsin. Men det ändrar inte på det faktum att Putin är och förblir en reaktionär högerpolitiker. Som regerar i en stat där kapitalismen är återupprättad.
fredag 10 januari 2014
Segrarna skriver historien
Idag var jag på Södertälje stadsbibliotek. Jag råkade gå förbi hyllan om Kina. Där fanns böcker om Kinas historia de senaste 500 åren och så, och böcker om hur dagens Kina öppnar sig mot väst. Det fanns en enda bok om Maotiden, och den handlade om den massvält som skapades av regimens felslagna industrialiseringsprojekt "Det stora språnget framåt" 1958-62.
Der var den värsta perioden under hela den maoistiska eran, och den vara förvisso fruktansvärd. Men det är knappast en tillfällighet att det på biblioteket endast var denna som representerades av en bok.
Men den som vill sätta det hela i ett vidare sammanhang rekommenderas att läsa en artikel av Magnus Rei-Ho Lundgren i Clarté .
Där kan man bland annat läsa: "Men det finns också andra historier som miljoner kinesiska familjer kan relatera till. Historier om hur bönder i avlägsna trakter för första gången fick tillgång till anständig primärsjukvård genom barfotadoktorer. Om hur mammor med nyfödda barn för första gången kunde besöka mödravårdscentraler. Om fattiga bönder och arbetare som lärde sig läsa. Om kvinnor som inte bara slapp, utan förbjöds att få sina fötter bundna, och fick legal rätt att skilja sig och göra abort. Historier om barn som slapp langa knark till sina föräldrar. Dessa historier är det helt tyst om i svenska medier varje gång Mao Zedong och Kinesiska Kommunistpartiets historia kommer på tal.
Spädbarnsdödligheten mer än halverades under Mao-åren. Medellivslängden 1949 låg på 35 år, 1979 hade den ökat till 69 år, enligt WHO. Läskunnigheten 1949 låg på omkring 10 procent, 1980 kunde nästan 70 procent läsa, 2008 91 procent.
Om man räknar de som dog i förtid till följd av Maos politik, bör man inte då också räkna med den ökande levnadstid som möjliggjordes genom till exempel utbyggnaden av sjukvården som en följd av Maos politik? Ökningen av medellivslängden och minskningen av spädbarnsdödligheten var liksom de 30 miljoner som svalt ihjäl under Det stora språnget en effekt av Maos politik. Men bara det senare nämns när svenska medier ska ge ett omdöme om Mao och den kinesiska revolutionen.""
Spädbarnsdödligheten mer än halverades under Mao-åren. Medellivslängden 1949 låg på 35 år, 1979 hade den ökat till 69 år, enligt WHO. Läskunnigheten 1949 låg på omkring 10 procent, 1980 kunde nästan 70 procent läsa, 2008 91 procent.
Om man räknar de som dog i förtid till följd av Maos politik, bör man inte då också räkna med den ökande levnadstid som möjliggjordes genom till exempel utbyggnaden av sjukvården som en följd av Maos politik? Ökningen av medellivslängden och minskningen av spädbarnsdödligheten var liksom de 30 miljoner som svalt ihjäl under Det stora språnget en effekt av Maos politik. Men bara det senare nämns när svenska medier ska ge ett omdöme om Mao och den kinesiska revolutionen.""
Segrarna skriver historien. I detta fall de som internationellt segrade i "det kalla kriget". Om det maoistiska Kina får representeras på detta sätt på ett genomsnittligt bibliotek, kan man ju också studera vilka böcker som idag läses om Sovjetunioen. De handlar nästan enbart om Stalins regim 1928-1953, med ett fokus på terrorn. Det är ju den värsta perioden i Sovjetunionens historia. Om de stora framsteg som gjordes mellan 1917 och 1928 får man inte läsa på ett ordinärt bibliotek. Och inte heller om hur terrorsystemet avvecklades och om det sakta ökande välstånd som präglade perioden efter Stalins död.
I tidigt 70-tal såg bibliotekens hyllor lite annorlunda ut. I synnerhet om Kina. Då fanns det många idylliska böcker om hur oerhört bra det var. De var, förstås, ofta naiva. Idyllbilderna av maoismen hade ju spritt sig långt utanför de snävare vänsterkretsarna.
Men dagens populärt hållna litteratur är inte mindre naiv. Tvärtom. Den präglas av den godtrogna tilltron till den förhärskande ideologi som sprids av de som segrade i kalla kriget. En förvriden världsbild som kan beskrivas så här. "Privat ägande = välstånd och demokrati. Offentlig ägande = Gulag, terror och svält".
Nåja, bilden ovan är ju inte entydig. Den som går till forskningsbibliotek kan, om hen letar riktigt länge, finna en hel del väldokumenterade motbilder. Men hur många som vill ha riktig info om ex.vis Kina brukar gå till exempelvis Stockholms Universitetsbibliotek för att ägna en timme åt att leta bland hyllorna där?
onsdag 6 juni 2012
Martinsson, Linderborg och "demokratin"
Roland Poirer Martinsson är en av de mer pinsamma aktörerna i den svenska massmediala politiska debatten, i tät konkurrens med Göran Skytte...
Martinson brukar ofta presentera sig själv som "filosof", men att han skulle vara det märks då inte så ofta. Han verkar ofta på det mest märkliga sätt vara totalt oförmögen att förstå vad debattmotståndare egentligen menar. Han borde kanske gå på en kurs i argumentationsanalys.
Nu senast har han gett sig på Åsa Linderborg. Hon är en farlig antidemokrat och diktaturanhängare som borde avskedas från Aftonbladet. Tycker Martinsson.
Hur Martinsons verklighetsbild ser ut visas nog redan i hans inledande mening: "När kommunisterna ville döda sina politiska motståndare vägleddes arbetarrörelsen av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i riktning mot reform, via parlamentarism."
Jag misstänker att om han hade skrivit en uppsats på historiska institutionen på Stockholms Universitet och skulle beskriva splittringen i den tidiga arbetarrörelsen på detta sätt hade han fått underkänt. Om inte läraren varit helt vrickad - eller ovanligt mörkblå.
Med den utgångspunkten är det ju inte så konstigt att han sedan är rädd för att Åsa Linberborg "i accelererande fart håller på att föra AB Kultur i riktning mot avgrunden".
Med "riktning mot avgrunden"avser han tydligen här, att åsikten att borgarklasen exploaterar abetarklassen, och att detta bör ändras, då och då får föras fram i Aftonbladet. , Han framställer sedan Linderborg som en blodtörstig revolutionsromantiker, vilket hon sannerligen inte är.
När Martinsson sedan skriver: "Det var 1914, förklarar Linderborg, som socialdemokratin ställde sig bakom högern" kan han uppenbarligen inte ens förstå hennes poäng. Alla som vet det minsta om vad om hände 1914 vet ju att det startades ett världskrig det året. Och det var högern inom arbetarrörelsen som stödde kriget, medan den vänster som Martinsson framställer som så blodtörstig, var emot det.
Det var det Linderborg helt explicit syftade på. Och det vet Martinsson. Men vill gäma förvilla sina läsare genom att inte låtsas om det.
Men sedan kommer det intressanta. Linderborg är enligt Martinsson extremt antidemokratisk för att hon tycker att arbetarrörelsen en gång gjorde fel för att de lät näringslivet sitta i orubbat bo (det där med "universiteten" och "kyrkorna" som Martinsson lägger till kan vi lämna därhän -låter mest som ett kufiskt sidospår!) . Vi ser alltså här att för Martinson är det extremt antidemokratiskt och blodtörstigt att inte vilja låta "näringslivet" sitta i orubbat bo.
Det är det enda väsentliga i hans inlägg. Det är själva kärnan. Man kan i övrigt gott glida förbli hans trams, som till exempel hans påstående att det är en helt vanvettig konspirationsteori att anse att "Dagens Nyheters kultursida lierat sig med högern" (vilka skulle de annars ha lierat sig med? vänstern?) eller att han helt fräckt påstår att Linderborg försvarar Stalin - detta utan skymten av belägg…
Den stora skillnaden mellan Martinsson och Linderborg är att Martinsson de facto förvarar att ekonomin styrs av en liten klick, som lever på att exploatera andra. Linderborg anser att ekonomin bör styras av folket.
Det är ett brott i borgerlighetens ögon. Efter murens fall hade den hoppats att sådana otäcka åsikter skulle begravas för all framtid. Men det har de ju inte alls.
Det spöke som Marx talade om redan 1848 lever än idag. Och hemsöker uppenbarligen på det mest plågsamma sätt Martinsson och hans gelikar. Och gör så att deras syn förvänds, så att de kan yra om hur blodtörstiga alla socialister måste vara. Dessa, nämligen, som är så demokratiska att de också vill demokratisera EKONOMIN - och gå längre än den formella borgerliga demokratin. Den borgerliga "demokrati" där alla visserligen får rösta - men där de viktiga besluten ändå tas av finanskapitalet och den privilegierade elit som lever i symbios med detta.
Man kan tycka vad man vill om Åsa Linderborg, men hon är de facto oändligt mycket mer demokratisk än Roland Poirer Martinsson….
Martinson brukar ofta presentera sig själv som "filosof", men att han skulle vara det märks då inte så ofta. Han verkar ofta på det mest märkliga sätt vara totalt oförmögen att förstå vad debattmotståndare egentligen menar. Han borde kanske gå på en kurs i argumentationsanalys.
Nu senast har han gett sig på Åsa Linderborg. Hon är en farlig antidemokrat och diktaturanhängare som borde avskedas från Aftonbladet. Tycker Martinsson.
Hur Martinsons verklighetsbild ser ut visas nog redan i hans inledande mening: "När kommunisterna ville döda sina politiska motståndare vägleddes arbetarrörelsen av Sveriges socialdemokratiska arbetareparti i riktning mot reform, via parlamentarism."
Jag misstänker att om han hade skrivit en uppsats på historiska institutionen på Stockholms Universitet och skulle beskriva splittringen i den tidiga arbetarrörelsen på detta sätt hade han fått underkänt. Om inte läraren varit helt vrickad - eller ovanligt mörkblå.
Med den utgångspunkten är det ju inte så konstigt att han sedan är rädd för att Åsa Linberborg "i accelererande fart håller på att föra AB Kultur i riktning mot avgrunden".
Med "riktning mot avgrunden"avser han tydligen här, att åsikten att borgarklasen exploaterar abetarklassen, och att detta bör ändras, då och då får föras fram i Aftonbladet. , Han framställer sedan Linderborg som en blodtörstig revolutionsromantiker, vilket hon sannerligen inte är.
När Martinsson sedan skriver: "Det var 1914, förklarar Linderborg, som socialdemokratin ställde sig bakom högern" kan han uppenbarligen inte ens förstå hennes poäng. Alla som vet det minsta om vad om hände 1914 vet ju att det startades ett världskrig det året. Och det var högern inom arbetarrörelsen som stödde kriget, medan den vänster som Martinsson framställer som så blodtörstig, var emot det.
Det var det Linderborg helt explicit syftade på. Och det vet Martinsson. Men vill gäma förvilla sina läsare genom att inte låtsas om det.
Men sedan kommer det intressanta. Linderborg är enligt Martinsson extremt antidemokratisk för att hon tycker att arbetarrörelsen en gång gjorde fel för att de lät näringslivet sitta i orubbat bo (det där med "universiteten" och "kyrkorna" som Martinsson lägger till kan vi lämna därhän -låter mest som ett kufiskt sidospår!) . Vi ser alltså här att för Martinson är det extremt antidemokratiskt och blodtörstigt att inte vilja låta "näringslivet" sitta i orubbat bo.
Det är det enda väsentliga i hans inlägg. Det är själva kärnan. Man kan i övrigt gott glida förbli hans trams, som till exempel hans påstående att det är en helt vanvettig konspirationsteori att anse att "Dagens Nyheters kultursida lierat sig med högern" (vilka skulle de annars ha lierat sig med? vänstern?) eller att han helt fräckt påstår att Linderborg försvarar Stalin - detta utan skymten av belägg…
Den stora skillnaden mellan Martinsson och Linderborg är att Martinsson de facto förvarar att ekonomin styrs av en liten klick, som lever på att exploatera andra. Linderborg anser att ekonomin bör styras av folket.
Det är ett brott i borgerlighetens ögon. Efter murens fall hade den hoppats att sådana otäcka åsikter skulle begravas för all framtid. Men det har de ju inte alls.
Det spöke som Marx talade om redan 1848 lever än idag. Och hemsöker uppenbarligen på det mest plågsamma sätt Martinsson och hans gelikar. Och gör så att deras syn förvänds, så att de kan yra om hur blodtörstiga alla socialister måste vara. Dessa, nämligen, som är så demokratiska att de också vill demokratisera EKONOMIN - och gå längre än den formella borgerliga demokratin. Den borgerliga "demokrati" där alla visserligen får rösta - men där de viktiga besluten ändå tas av finanskapitalet och den privilegierade elit som lever i symbios med detta.
Man kan tycka vad man vill om Åsa Linderborg, men hon är de facto oändligt mycket mer demokratisk än Roland Poirer Martinsson….
lördag 5 maj 2012
Anti-kommunistisk "upplysning"
/Skrivet 13 maj 2007/
Nu när jag har en blogg borde jag väl först av allt kommentera vad som händer idag. Men jag kan inte släppa en artikel på DN/debatt den 9 maj som retade mig till vansinne.
Det var några Anders Hjemdal och Camilla Andersson som hade grundat något som de kallade ”Föreningen för upplysning om kommunismen”. De hade tagit del av en undersökning om vad svenska ungdomar visste och ansåg om denna ”kommunism” och de var SÅ upprörda.
Vad var de nu upprörda över? Jo, bland annat att 40 procent ansåg att ”kommunism” bidragit till ökat välstånd i världen. Tja, de kanske hade hört talas om att medellivslängden på Kuba är den högsta i Latinamerika, och att barnadödligheten är den lägsta . Och att sjukvården och skolan på Kuba har en standard som mer påminner om ett västeuropeiskt land än om Latinamerika. Så har det varit under årtionden...
En annan sak författarna gick i taket för var att 56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.
Hmm… Det har funnits mängder av länder som varit blodiga diktaturer trots att de bygger på ”västerländsk marknadsekonomi” , alltifrån Pinochets Chile till Hitlers Tyskland. Så här visar sig ånyo ungdomarna mer ”upplysta” än vårt författarpar.
Men ungdomarnas "okunnighet" blir än mer skrämmande. Författarna refererar från undersökningen det hemska faktum att ’"Begreppet kollektivisering ses som positivt och associeras till exempel med 'kollektivtrafik', 'att göra saker tillsammans', 'alla får det lika bra'."
Hu, vad hemskt! Det behövs genast en indoktrineringskampanj som ska tala om för ungdomarna att de rätta associationerna till ordet ”kollektivisering” är ”Gulag” och ”Pol Pot”, och inget annat…
Och när sedan 22 procent av ungdomarna förklarar att de anser att kommunism är ett demokratiskt samhällskick BEHÖVER det ju inte betyda att de inte hört talas om Stalin och Pol Pot utan att de i princip tycker att det är demokratiskt att äga industrier och naturtillgångar gemensamt. Och vill ni höra nåt hemskt – det tycker jag med!
Författarna för sin del likställer de byråkratiska regimerna i det av Sovjet dominerade Östeuropa med den tyska nazismen: ”Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck - den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet.”
Hmm… i det ena landet efter det andra i Östeuropa visar opinionsundersökningar att en stor del av befolkningen anser att det var bättre under det byråkratiska styret än det är nu. Hur många procent av befolkningen i exempelvis Norge eller Frankrike skulle, 18 år efter krigsslutet, ha svarat ”ja” på frågan om det var bättre under den tyska ockupationen?
Missförstå mig inte, jag är väl medveten om alla brott stalinismen begått och jag är inte alls för diktaturer. Men det projekt Hjemdal och Andersson föreslår är inte ”upplysning” - det är en indoktrineringskampanj som ska få alla att sätta likhetstecken mellan kapitalism och demokrati och mellan kollektivt ägande och diktatur.
Nu när jag har en blogg borde jag väl först av allt kommentera vad som händer idag. Men jag kan inte släppa en artikel på DN/debatt den 9 maj som retade mig till vansinne.
Det var några Anders Hjemdal och Camilla Andersson som hade grundat något som de kallade ”Föreningen för upplysning om kommunismen”. De hade tagit del av en undersökning om vad svenska ungdomar visste och ansåg om denna ”kommunism” och de var SÅ upprörda.
Vad var de nu upprörda över? Jo, bland annat att 40 procent ansåg att ”kommunism” bidragit till ökat välstånd i världen. Tja, de kanske hade hört talas om att medellivslängden på Kuba är den högsta i Latinamerika, och att barnadödligheten är den lägsta . Och att sjukvården och skolan på Kuba har en standard som mer påminner om ett västeuropeiskt land än om Latinamerika. Så har det varit under årtionden...
En annan sak författarna gick i taket för var att 56 procent av grundskoleeleverna svarar "Vet ej" på frågan om de anser att samhällen baserade på västerländsk marknadsekonomi är demokratiska.
Hmm… Det har funnits mängder av länder som varit blodiga diktaturer trots att de bygger på ”västerländsk marknadsekonomi” , alltifrån Pinochets Chile till Hitlers Tyskland. Så här visar sig ånyo ungdomarna mer ”upplysta” än vårt författarpar.
Men ungdomarnas "okunnighet" blir än mer skrämmande. Författarna refererar från undersökningen det hemska faktum att ’"Begreppet kollektivisering ses som positivt och associeras till exempel med 'kollektivtrafik', 'att göra saker tillsammans', 'alla får det lika bra'."
Hu, vad hemskt! Det behövs genast en indoktrineringskampanj som ska tala om för ungdomarna att de rätta associationerna till ordet ”kollektivisering” är ”Gulag” och ”Pol Pot”, och inget annat…
Och när sedan 22 procent av ungdomarna förklarar att de anser att kommunism är ett demokratiskt samhällskick BEHÖVER det ju inte betyda att de inte hört talas om Stalin och Pol Pot utan att de i princip tycker att det är demokratiskt att äga industrier och naturtillgångar gemensamt. Och vill ni höra nåt hemskt – det tycker jag med!
Författarna för sin del likställer de byråkratiska regimerna i det av Sovjet dominerade Östeuropa med den tyska nazismen: ”Den fruktade Röda armén befriade aldrig någon från förtryck - den införde bara ännu en våldets diktatur, som inte stod den nazistiska efter i terror och brutalitet.”
Hmm… i det ena landet efter det andra i Östeuropa visar opinionsundersökningar att en stor del av befolkningen anser att det var bättre under det byråkratiska styret än det är nu. Hur många procent av befolkningen i exempelvis Norge eller Frankrike skulle, 18 år efter krigsslutet, ha svarat ”ja” på frågan om det var bättre under den tyska ockupationen?
Missförstå mig inte, jag är väl medveten om alla brott stalinismen begått och jag är inte alls för diktaturer. Men det projekt Hjemdal och Andersson föreslår är inte ”upplysning” - det är en indoktrineringskampanj som ska få alla att sätta likhetstecken mellan kapitalism och demokrati och mellan kollektivt ägande och diktatur.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)