Från skräckkabinettet

Den så kallade terroristexperten Magnus Ranstorp fortsätter att hemsöka Svenska Dagbladet med betraktelser över hur nödvändiga  och balanserade Israels militära aktioner är, och att civilbefolkningen inte har drabbats mer än nödvändigt. 

Hans senaste uppstötning har SvD  dessutom placerat på sin ledarsida - därmed visat att de delar uppfattningen att Israels krigföring är både nödvändig och human. 

SvD är en skam för svensk press. Och vad jag anser om Ranstorp saknar jag ord för. I alla fall icke åtalbara sådana.

SvD och den offentliga sektorn

Igår hade SvD en ledare som var lite anmärkningsvärd. Man tog upp att nedskärningar i den offentliga sektorn hade gjort Sverige svagare inför Coronakrisen.

Kors i taket? Nej, faktiskt inte.

För det handlade inte om sjukvården. Det handlade om ... försvaret

Att vilja höja anslagen till militär och polis men vilja sänka dem i nästan alla andra delar av den offentliga sektorn är ju en klassisk högerposition.

Här var Reinfeldt närmast en kättare. Han ville inte prioritera anslagen till militären och sa att armén var ett särintresse.

Men Reinfeldt avgick och nu är det som vanligt igen..

Det är sant att ett stort antal respiratorer skrotades när militären skar ned. Det är naturligtvis fel. Men det år ju i så fall lika, eller ännu mer, fel att den civila sjukvården har för lite respiratorer. Men detta betonas inte i SvD...

I SvD har det de senaste åren förts fram att militär och polis är statens kärna som absolut inte får försvagas. Så de skattesänkningar man anser bör genomföras måste drabba andra delar av offentliga sektorn... .

De rika har inte så stort intresse av förbättrad offentlig sjukvård, eftersom de har råd med privatkliniker. Eller det trodde de kanske före covid-19...

Däremot vill de gärna ha en stark polis och militär som kan försvara deras intressen när dessa hotas underifrån eller utifrån.

"Det befästa fattighuset" hette en bok av Z Höglund, Hannes Sköld och Fredrik Ströms om SSU gav ut 1913. Den gavs på nytt ut 1971..

Det kanske är en lämplig läsning dessa dagar.

Friedrich Engels menade att den borgerliga staten ytterst är en våldsapparat och att dess kärna inte är vad många antar. . Dess kärna beskrev han rätt och slätt som "grupper av beväpnade män".

De nyliberaler och nykonservativa som ibland i SvD drömmer om en "nattväktarstat" verkar hålla med Engels i detta. Förvisso utifrån helt motsatta ståndpunkter. Och motsatta klassintressen.

Men covid-19 är ju en påminnelse om att en sådan linje i krissituationer med besked kan slå tillbaka mot de som normalt sett gynnas av den.

Friedrich Engels
 

"Bolsjeviksmitta per flygmaskin"

Idag kan man på såväl såväl Svenska Dagbladets som andra tidningars förstasidor läsa otäcka artiklar om Coronasmittan.

Men idag för exakt ett hundra å sedan, den 29 februari 1920, kunde man på SvD:s första nyhetssida (förstasidan bestod då av annonser) läsa en skakande artikel om en annan typ av "smitta". Rubriken var "Bolsjeviksmitta per flygmaskin".

Vad handlade detta om? I en underrubrik kunde man läsa "En väl maskerad propaganda med centraler i Hamburg och Essen".

Vad det handlade om, visade sig vara att kommunistpartiet i Tyskland hade försökt hålla kongress, och när polisen stoppade denna, upptäckte de att det även fanns ryssar närvarande.

Det är för övrigt en lite  underlig parallell till dessa dagar.. .. att det också då sågs som viktigt  att kontrollera exakt på vilka vägar "smittan" har tagit sig fram. Vi får bland annat veta: "De ryska agenterna komma till Tyskland dels med flygmaskiner, som föra dem över till Schlesien, varifrån de resa vidare med järnväg, dels komma de från Köpenhamn."....osv

Trots att det talas om agenter framgår det klart att det endast handlar om att sprida material från Sovjet, som tydligen var förbjudet, och att träffa tyska kommunister., om tydligen var förbjudna att hålla kongresser.

Det talas alltså inte om spioneri,  inte om något annat än personkontakter och spridande av åsikter.

Och detta är alltså långt efter att Kaiser Wilhelm tvingats att avgå; det råder 1920 formell demokrati i Tyskland.

Att använda namn på sjukdomar när bolsjevikerna beskrivs börjar SvD:s redaktion att  göra från och med 1 november 1918, då man på ledarsidan har en skräckfylld artikel om dessa med rubriken "Pesten".'

Innan dess hade man ofta beskrivit bolsjevikerna i en riktig välvillig dager, eftersom de slöt fred med Tyskland i mars 1918 och alltså hade underlättat för tyskarna att vinna första världskriget - vilket ju var en av SvD:s högsta önskningar från och med augusti 1914...

Desinformation på SvD:s ledarsida

/Från min huvudblogg 21 december 2019./

För några dagar sedan skrev Inger Enkvist en ledarartikel i Svenska Dagbladet, där hon menade att s-regeringen under 60-talet hade lurats av den "nordvietnamesiska" propagandan och därför vände sig mot USA.

De hade enligt henne blivit lurade att tro att det pågick ett befrielsekrig i Sydvietnam, när sanningen var att det var en nordvietnamesisk invasion. Vidare trodde hon sig veta att 95 procent av de som stred i söder inte var FNL-truppar utan i själva verket reguljära nordvietnamesiska förband.

FNL fanns egentligen inte....

Det här trodde väl också en del svenska tidningar ca 1964,men redan nästa år insåg man ju att så var det absolut inte.

Om det vore så hade ju krigets utgång dessutom varit helt obegriplig. Det borde inte vara någon match för världens största militärmakt att slå tillbaks ett angrepp mot en allierad stat från lilla Nordvietnam.

Men redan 1965 visste de flesta svenska medier att FNL hade en mycket stark bas i Sydvietnams bondebefolkning. Till och med Svenska Dagbladet insåg det efter ett tag.

De enda som då skrev som SvD:s ledarsida nu skriver var högerextrema organisationer som "Demokratisk /sic/ Allians" och "Kommittén för ett fritt /sic/ Asien". (Med stöd av några få isolerade debattörer , inklusive tyvärr också några övervintrade ex-radikaler som Ture Nerman och Ebbe Linde!)

Kriget i Vietnam avslutades 1975, med att USA flydde hals över huvud. Men striden om vad som verkligen hände i Vietnam är tyvärr inte över. Därför kan man idag alltså se en av Sveriges ledande dagstidningar på ledande plats försvara det oförsvarbara...

PS. När Inger E ska beskriva "nordvietnamesernas" ruttenhet nämner hon också att efter ha "invaderat" södra Vietnam (OBS Vietnam var ju ETT land, som 1954 hade styckats upp i två delar av stormakterna i Genéve!) sedan hade fräckheten att invadera Kambodja. Där har hon ju rent formellt rätt - detta VAR till större delen en invasion, i motsats till Vietnamkriget. Men, men, tycker hon verkligen att det kan läggas Vietnam till last att de befriade Kambodja från Pol Pot!!

Protester mot Vietnamkriget i USA.

"Pesten"

"Det är pesten, som hotar, värre än någon läkekonsten känner".

Så avslutas ledaren i Svenska Dagbladet idag för hundra år sedan, den 1 november 1918. Rubriken på ledaren är just "Pesten".

Och, nej, det handlar inte om spanska sjukan. Det handlar om bolsjevismen.

SvD har under en lång period hållit sin bolsjevikskräck i schack. Trots allt gynnades Tyskland av att Ryssland drog sig ur kriget. SvD har av hänsyn till tyska statsintressen haft en riktigt välvillig bevakning av sovjetregeringen, och gillande noterat all kritik denna kommit med - mot den tyskfientliga ententen.

Men nu står Tysklands nederlag för dörren. Och i Österrike, Ungern och Tjeckoslovakien är det revolution. På nyhetssidorna beskrivs skräckslaget om hur soldatråd bildas i dessa länder, att soldaterna inte lyder, att bolsjevikerna öppet sprider sin propaganda där.

Situationen jämförs med Petrograd före revolutionen.

Och ledaren lägger som sagt ut texten. Bolsjevikregeringen beskrivs som "brottet som statsform". Den talar om en rysk "ångvält" som kommer att förstöra Europa..

Medan man tidigare hoppades att tsarismens slut innebar ett försvagande av Ryssland har man nu ändrat linje. Ryssland är farligare under bolsjevismen än under tsarismen. Och miljoner ryska rubel används för att underminera Europa...

Och då har revolutionen inte ens nått Tyskland än... .

Skräcken lyser från SvD:s ledare; en mer panikslagen ledarartikel tror jag aldrig jag någonsin läst.

Tyvärr fick den fel. Revolutionen spreds inte över Europa på det sätt de var rädda för. Om den hade gjort det skulle vare sig stalinismen eller nazismen ha uppstått. Och vi skulle troligen ha levt i jämlika samhällen, och troligen en jämlik värld..

Som hade ett styre som inte var bundet av den privata äganderätten till produktionsmedel. Och som idag skulle ha haft resurser och vilja att effektivt bekämpa klimathotet, bekämpa den globala uppvärmningen.

Det SvD var paniskt rädd för var inte "pesten", det var inte sjukdomen. Det var botemedlet.

Tyvärr visade det sig efter ett antal år att de hade varit rädda i onödan. Och det är precis det som nu gör att vi alla måste vara rädda för att världen ska drabbas av den största katastrofen i mänsklighetens historia. En katastrof som hotar vår existens.
-----------------------------------------------
Mer om SvD för hundra år sedan kan läsas här.

Sover Tove Lifvendahl?

Vad har hänt med SvD? Tove Lifvendahl är fortfarande politisk chefredaktör. Jag ser henne som ganska så extrem nyliberal höger, vars åsikter i centrala frågor är ungefär 180 grader motsatta mina egna. Men hennes argumentering brukar inte vara råvulgär.

Det är den knappast idag heller-  i något hon själv skriver. Men hon skriver mer och mer sällan, och överlämnar skrivandet till andra. Som Ivar Arpi.

I dagens papperstidning är huvudledaren undertecknad av honom. Den har rubriken.... "Feminazisterna på våra universitet".

"Feminazist" är en vulgär term som frodas på de värsta macho- antifeminist- och papparättssidor på nätet.

Att se den på ledarsidan på en av Sveriges största dagstidningar, till på köpet den jag prenumererar på, är hisnande.

Jag prenumererar på SvD för att det enda alternativet i Stockholm heter DN - och om man har den riskerar man att få kaffet i vrångstrupen när ex.vis Stefan Lisinski lägger ut texten.

Nu nu är ju risken att jag får det av Arpi istället.

I sak bygger ledaren på ytliga jämförelser mellan att feminister angriper män och att nazister angriper judar. Några personer har lyckats få, enligt Arpi, bisarrt mansfientliga artiklar publicerade i prestigefyllda akademiska tidskrifter - artiklar som senare visade sig vara en sorts skämt, avsedda att testa om tidskrifterna tog in vad som helst.

Artiklarna var av lite olika slag - en hävdade till exempel att det var en fördom att det var bättre att bygga upp muskler än fett. Lätt absurt. förstås, men inte specifikt mansfientligt, för att inte tala om nazistiskt

Men framförallt. Behöver det verkligen påpekas att den laddning "nazism" fått i vårt samhälle inte beror på att de på trettiotalet publicerade hatiska artiklar? Det beror på att de införde diktatur i en av Europas starkaste stater, slog ned allt motstånd med mord, avrättningar och koncentrationsläger, och startade ett världskrig .

Och - framförallt - att de i rena förintelseläger (och även utanför dessa) utifrån en noga genomtänkt plan utrotade många miljoner människor under industriliknande former.

Ordet "nazist" är ett atombombsalternativ i all debatt. Att förfalla till det i debatter på nätet har förresten fått ett namn - Goodwins lag.

Men SvD är inte en skum nätsida. Det är en av Sveriges största tidningar. Och Tove Lifvendahl är som politisk chefredaktör ansvarig för dess ledarsida.

Hur mycket nyliberal höger hon än må vara har man som sagt aldrig förknippat henne med den hatiska buskagitationen på nätets värsta avgrundssidor.

Det kan man inte nu heller - i något hon skriver själv. Men medan hon tydligen sysslar med annat låter hon innehållet på ledarsidan mer och mer likna vildvuxna nationalistiska och antifeministiska webbsidor.

Den mest skonsamma förklaringen är väl att hon sover... Men i så fall är det kanske dags att hon vaknar.

Kremlologiska spekulationer om Tove Lifvendahl och SvD

Jag undrar hur Tove Lifvendahl har det idag. För några år sedan brukade hon alltid skriva att SD var ett anti-liberalt parti vars politik hotade den fria marknaden, och det fanns inte en tanke på samarbete med dem.

Nu förespråkar den ena ledaren efter den andra i SvD samarbete med just SD. Men dessa är aldrig skrivna av Lifvendahl.

De är för det mesta skrivna av Ivar Arpi. Och ytterst få av ledarna skrivs idag av Lifvendahl, trots att hon fortfarande (på papperet?) är politisk chefredaktör. De få gånger hon skriver ledare är de väldigt allmänna, och har närmast karaktären av filosofiska betraktelser.

Jag har inga sympatier alls för nyliberalen Lifvendahl, men just hennes nyliberalism var för några år sedan något som var ett principiellt hinder för att flirta med SD. Nu sitter hon och trycker i ett hörn, och låter de nationalistiska kollegorna på redaktionen sköta den konkretpolitiska linjen.

De är förstås också makrknadsliberaler, i den rent ekonomiska politiken, men har nu utvecklat förmågan att kombinera denna med ganska så ickeliberala åsikter om andra frågor.

Har det skett en dold palatskupp i SvD? Spelar Lifvendahl samma roll som - för att nu göra en halsbrytande jämförelse - Sukarno i Indonesien efter högerkuppen 1965, som formellt var högsta ledaren långt efter att militären tagit makten?

Idag är SvD:s ledarsida ofta någonting av SD light. Känns olustigt, eftersom jag får tidningen varje morgon. Jag har den istället för DN, för att man i SvD nästan helt slipper Lisinski- och Josefsson- inspirerade kampanjer om falska minnen, eller om att skakvåld inte existerar. eller om PAS etc.

Jag valde SvD väl medveten om att det var en nyliberal tidning, och tänkte att det får jag stå ut med. Men nu blir jag dessutom tvungen att stå ut med en nästan konsekvent flirt med SD på ledarsidan.

SvD idag liknar bisarrt nog mer och mer SvD för hundra år sedan, som också kombinerade en marknadsliberal ekonomisk politik med en nästan arkaisk nationalism.

Om moderaterna börjar samarbeta med SD, vilket SvD idag verkar tycka vara en bra idé, är det inte moderaterna som kommer att vara den starkaste parten. De kommer gradvis att förvandlas till ett stödparti till SD.

Får man då också se den nyliberala teoretikern Lifvendahl, som förut mest lät som Annie Lööf, skriva inställsamma tirader om det nyssnazistiska SD? Eller kommer hon att få en reträttpost på Timbro?

Det första numret av Svenska Dagbladet, 1884-12-18  

När Svenska Dagbladet kastade masken

Om man följer SvD för exakt hundra år sedan kan man se vilken markant förändring som kom när finska inbördeskriget började.

Innan dess hade man både på ledar-och nyhetssidor behandlat bolsjevismen på ett ganska neutralt, men skulle nästan kunna säga "objektivt", sätt.

Men när det finska inbördeskriget inleddes började man närmast tugga fradga. Borta var all objektivitet, alla försiktiga analyser.

SvD:s beskrivning av det finska inbördeskriget är dessutom gemensam för ledar- och nyhetssidor. Ingen skillnad på "news" och "views" här.

Och den ser ut så här. På ena sidan har vi de vita, rättrådiga representanterna för den legala demokratiska ordningen (på ett ställe kallas Finland för det mest demokratiska landet i världen).

På den andra sida har vi de röda som omväxlande kallas för banditer, ligister, tjuvar och mördare - och agenter för den ryska imperialismen.

Det sägs på ett ställe att allt tal om "social revolution" är rena dimridåer för att dölja att det är tal om rysk imperialism. Varför nu Ryssland skulle försöka erövra Finland med hjälp av odisciplinerade grupper av mördare, tjuvar och banditer framgår inte helt klart. Som militär taktik betraktat torde det ju inte vara speciellt lyckat.

De röda sägs ständigt "mörda", men ingenstans sägs något att de vita skulle göra något liknande. Men i ett reportage hade vi en SvD- reporter i en stad som hölls av de röda. Han skriver förvånat att dessa ännu inte börjat mörda och plundra som de gör överallt annars - men tillägger att det nog bara är en tidsfråga innan de börjar göra det.

Den svenska liberala och "frisinnade" pressen angrips för att den beskriver det som sker i Finland som ett inbördeskrig där olika socialgrupper står mot varandra. Detta säger SvD är rent nonsens - vad vi har i Finland är alltså en laglig regering som står mot organiserad (men samtidigt anarkistisk) brottslighet, bakom kulisserna styrd av Ryssland.

Man kräver att regeringen börjar skicka vapen till den vita sidan.

Av döma av de ettriga attackerna på den mer liberala borgerliga pressen försöker denna åtminstone i någon mån att analysera vad som verkligen sker. Det driver SvD till ursinne.

Nu finns det ett stort problem med synen på de röda som banditer, tjuvar och mördare. Det är nämligen så att det finska socialistpartiet (formellt broderorganisation till de svenska socialdemokraterna!) stöder de röda i inbördeskriget. Styrs även detta parti av mördare och banditer? Det låter lite som Moskvarättegångarna.

Missförstå mig inte . Det fanns både en vit och en röd terror i det finska inbördeskriget, liksom senare  i det ryska. Det finns alltid inslag av terror i inbördeskrig.

Men i SvD:s "manikeiskt" svartvita världsbild är det bara den ena sidan som begår terror - och exempelvis vitgardisternas befälhavare general Mannerheim beskrivs som en av ljusets änglar.

Samme Mannerheim som ganska snart inom den finska arbetarklassen fick ett epitet som sedan kom att användas om honom under många årtionden - "slaktaren".

 PS. Fler exempel på hur SvD kommnterade händelser för hundra år sedan kan man funna här.

Svenska Dagbladet har inte alltid varit nyliberal

Med hjälp av Svenska Dagbladets utmärkta digitala arkiv kan man hitta många intressanta saker.

Jag kom att tänka på den gamla striden om "piratradion" på 60-talet. Då utmanades radiomonopolet av två privata radiosändare, Radio Nord och Radio Syd. Det hela skapade en debatt där många borgerliga tidningar stödde piraterna, och utmålade dem som förkämpar för friheten i etern. Dit hörde exempelvis Expressen och Kvällsposten.

Men så ej Svenska Dagbladet. När jag sökte på orden ”radio nord" och "radio syd" i deras arkiv bekräftades den vaga bild jag redan hade.

För Svenska Dagbladet var ägarna till dessa radiostationer simpla brottslingar, som man (eller närmare bestämt SvD:s chefredaktör Allan Hernelius) ville ha hårda tag mot. De angrep sina borgerliga kollegor för att gulla med brottslingar, SvD var för att skärpa lagen mot piratradiosändningar och för att stoppa de två kanalerna (som sände på öppet vatten).

Det innebär att man faktiskt var en av de tidningar i Sverige som hårdast backade upp radiomonopolet, och gick emot kommersiell radio...

De två kanalerna stoppades efter ett tag  - Radio Nord tvingades sluta sända i juni 1962, Radio Syd i januari 1966*. Åtgärder som SvD entydigt stödde.

Det är intressant att se på de argument SvD använde för att gå emot andra borgerliga tidningars försvar för piratradion. SvD sa inte att de entydigt var emot konkurrens i etern.

De använde sig först och främst av det legala argumentet att det finns lagar mot piratradio, och att det därför var brottsligt att gå emot dessa lagar. Man kan ogilla dessa lagar, menade man, men om man bryter mot dem, är man en brottsling och bör straffas.

Men det räcker inte som förklaring. För SvD var ju också för att piratradiolagen skulle skärpas. Hur motiveras detta?

Ja, i SvD:s olika ledare och ledarstick om saken kan man hitta en rad argument förutom de rent legalistiska. Man tar upp risken att de legala sändningarna kan störas om det blir alltför trångt i etern. Man påpekar också att privata aktörer inte är bundna av avtal om saklighet och opartiskhet, och att de därför kan bli hur oseriösa som helst.

Man medger att det i och för sig någon gång i framtiden kan bli nödvändigt med någon form av privata aktörer, men att det endast skulle gälla de som noggrant kontrollerats och godkänts av myndigheterna. Och tillägger i en ledare (29/4 1962) - med adress till Radio Nord - att sändare som ägs av "mäktiga finansintressen i staten Texas" i så fall nog verkligen inte bör godkännas.

SvD var alltså konservativ, och stödde Högerpartiet (nuvarande Moderaterna). Men i det här fallet ser dess linje mer ut som etatistisk 1800-talskonservatism, med en misstro mot "oansvariga" privata aktörer i etern, än som den entydigt ”liberala” konservatism vi har varit vana vid det förra seklet.

Ja till lag och ordning, ja till av staten kontrollerad (och de facto finansierad) opartiskhet, och ett nej till ansvarslösa aktörer vars sändningar hotar nationens intressen....

Det är lite kul att ta del av det. Faktiskt.
----------------------------------------------------------
*Radio Syd återuppstod dock senare, och lades i sin nya form ned först 2002.