Lite hisnande

Från Aftonbladets ledare idag: 

"Sverige har nu ett politiskt block som företräder ett slags konservatism vi inte sett i svensk politik de senaste 90 åren."

 

Arvid Lindman, högerledare i tidigt 1900-tal.

"We are tired of their blablabla"

Det går att ta del av Greta Thunbergs tal i Glasgow - i sin helhet. Klicka här. Ingen bör missa det.

En statskupp i USA?

/Från min huvudblogg 7 oktober 2021./

Jag har klippt ut början av SvDs huvudledare på onsdagen . Den är nämligen låst. Jag kan förstå att kommersiella tidningar kan låsa artiklar  men jag blir både förvånad och irriterad  över att det också gäller ledarartiklar. Om de menar allavar med att de har åsikter som de vill föra ut kunde de väl  i alla fall låta ledaren vara olåst...

Nåväl, man blir ofta  irriterad av SvD.s ledare, men sällan skräckslagen. Men den här är ett undantag. Den  hänvisar till en politisk analytiker i USA, men efter  detta framgår det att  författaren till ledaren själv tror att detta perspektiv är riktigt. Det framgår inte klart i det jag citerar först  men det finns i originalledaren 

Detta perspektiv är att USA med stor sannolikhet efter nästa val kommer att få se upprättandet av en diktatur med Trump som diktator.  

Man bör förstås bortse från typiska SvD-formuleringar som att USA är "frihetens fyrbåk, garanten för demokrati" Det är inte det väsentliga just här, det är det mörka framtidsperspektivet som är det väsentliga.

Nedan inledningen till ledaren. .
"Vi måste förbereda oss på Trumps statskupp 

USA, frihetens fyrbåk, garanten för demokrati i världen. Men inom några år kanske amerikanerna har avskaffat folkstyret i sitt eget land.

Allt talar nämligen för att Donald Trump blir republikanernas presidentkandidat också 2024. Liksom att han kommer försöka och förmodligen lyckas genomföra någon form av statskupp, om valresultatet inte blir det han önskar. USA är på väg mot sin svåraste politiska och konstitutionella kris sedan inbördeskriget, och sannolikheten är stor att den slutar med våld, död och den federala statens sammanbrott.

Denna ödesmättade varning kommer inte från vem som helst, utan från Robert Kagan, en av USA:s ledande konservativa tänkare och skribenter. I en kolumn i Washington Post (23/9) uppmanar han världen att förbereda sig på att Donald Trump efter nästa val genomför den kupp han misslyckades med i januari 2021.."

Detta scenario bygger på Watergate-journalisten Bob Woodward som i sin nya bok "Peril" hävdar att det fanns en konkret plan från Trumps sida att genomföra en statskupp i anslutning till stormningen av Capitolium.  

Den misslyckades, men Woodward verkar anse att den med stor sannolikhet lyckas i nästa presidentval.

SvD:s ledare slutar med dessa rader.
"Det är ett nattsvart scenario med oöverblickbara konsekvenser. Inte bara för USA, utanför också för världen och Sverige. Men vi måste rusta oss för det otänkbara. Trump har visat många gånger tidigare att det kan bli verklighet."

Eftersom det i Trumps program bland annat finns punkten att strunta i den globala uppvärmningen finns det en dubbel anledning till oro. En öppen diktaturstat i USA är illa nog, en som dessutom vill värma upp jorden i en än snabbare takt ger nog många en skräck som får andra mardrömsscenarier att verka triviala"

Det var inte "rätt sida" som "vann"

Jag har ägnat de senaste dagarna åt att se en dokumentär om kalla kriget i 24 delar (!) av CNN från 1998.

 

Den var någorlunda nyanserad, men mot slutet finns det ändå en euforisk stämning av "äntligen har Sovjet fallit, äntligen har hotet om kärnvapenkrig försvunnit, nu kan människor över hela världen vara trygga"-

 

Den enda motvikten till detta slutscenario är en intervju med Fidel Castro, som får säga några tänkvärda ord några minuter innan den sista delen slutar...

 

Själv blev jag mer och mer deprimerad ju närmare slutet jag kom. Ja, jag visste ju hur det skulle sluta...

 

Världen har inte blivit bättre sedan kalla kriget tog slut och Sovjet kollapsade. Utan värre, defintivt värre.

 

Utan att vara någon vän av den förstelnade och auktoritära Sovjetbyråkratin vill jag ändå säga: det  var inte "rätt sida" som "vann" i det kalla kriget. Definitivt inte.

 

PS. Den idealbild av Gorbatjov som serien ger, verkade inte slå rot hos den ryska  befolkningen: I en opinionsundersökning i Ryssland 2013 om vilka ryska ledare  under det senaste seklet som varit de bästa, kom Gorbatjov och Jeltsin längst ner. Leonid Brezjnev etta, och Lenin tvåa.

 

-..

Såta vänner? Ronald Reagan och Michail Gorbatjov 19 november 1985.

 

Skulle kommunistpartiet ha vunnit valet i Ryssland om det inte hade varit valfusk?

/Från min huvudblogg  25 september 2021/

Efter att ha läst denna artikel på marxist. com går det faktiskt att ställa sig denna fråga. Artikeln går igenom de fakta som tyder på ett massivt valfusk i Ryssland, och framförallt hur det drabbat kommunistpartiet, vars stöd ökar snabbat.

Vladimir Putin fick efter att han kom till makten 1999 ett stort stöd genom det utbredda missnöjet med företrädaren Boris Jeltsins närmast totala kapitulation för segrarna i det kalla kriget. Ryssland var svagt, och gjorde vad de kunde för att kombinera skapandet av en västinfluerad marknadsekonomi, med  den mest servila  politiska underkastelse under västmakterna. 

Resultatet blev bland annat en snabbt ökande social ojämlikhet. 

Vad Putin gjorde var att slå mot några av de mest illa omtyckta finansherrarna i landet, samtidigt som hans utrikespolitik blev mycket mer självständig. För detta fick han inledningsvis en stor popularitet. 

Men Putins regim slog inte mot ledande kapitalister för att han ville återupprätta en planekonomi - han ville snarare ha en skräddarsydd marknadsekonomi,  där staten när som helst kunde gå in och justera, så att den styrande klickens privilegier och makt kunde främjas maximalt.

Den stora majoriteten av befolkningen gynnades också till en början  av Putinregimen, men nu kan denna inte längre leverera..  Såväl fattigdom som ojämlikhet ökar kraftigt.

Eftersom Putin inte ens skulle kunna VÅGA lämna ifrån sig makten (om inte annat för att han i så fall mycket snart skulle kunna ställas in för rätta, för korruptions- och ev. också för andra brott) kommer valfusket gradvis att bli grövre, ju mer Putins stöd minskar. 

Sovjetnostalgin verkar öka i Ryssland. Så här i efterhand har även en byråkrat som Leonid  Brezjnev börjat ses i någon sorts nostalgiskt skimmer. En jämförelse mellan honom och Putin utfaller för många inte direkt till Putins fördel.

Den ovan länkade artikeln är skriven av socialistiska aktivister i Ryssland. Den är intressant.

 

Leonid Brezjnev, postumt troligen mer populär än Vladimir Putin

THC, narkotika och Nils Bejerot - några personliga reflektioner

Först rekommenderar jag att ni tittar på denna artikel i Flamman .

Jag håller kansle inte med om allt, men nog om det mesta. Det innebär också att jag sent omsider har ändrat mig, i en central fråga som jag har haft (förvisso skiftande) åsikter om sedan 12-årsåldern.. 

Jag tänker börja med cannabis. I artikeln i Flamman kallas den för "en rätt harmlös drog, som står för 45 procent av den illegala droghandeln i Sverige". Jag håller numera i stort sett med om denna beskrivning. Det gjorde jag inte för  ett tag sedan. 

Saken är den att jag två gånger har bytt åsikter om  cannabis, eller för att vara mer exakt Tetrahydrocannabinol (THC), dess verksamma substans.

I tidig tonår var jag för att cannabis skulle legaliseras - utan att veta speciellt mycket om saken. Men det var en ganska så allmän åsikt bland ungdomar då. De som hade prövat hade sällan upplevt något speciellt negativt, och ämnet var ju inte i sig vanebildande 

Jag bytte sedan åsikt - några månader efter att jag hade testa hasch själv (oktober 1970-februari 1971, i genomsnitt tre gånger i veckan). Det skulle ju kunna ses som en hälsosam insikt - när jag väl hade testat insåg jag hur hemskt det var.  

Men jag anser inte längre att det var så. 

Mina första upplevelser av drogen var milt positiva. Det var ingen stormande upplevelse - men milt behaglig. När jag sedan började må sämre i början av december berodde det mest av allt på andra  traumatiska händelser och upplevelser.  Jag tänker här inte gå in på vad de handlade om. 

Vad som sedan inträffade  var en ond cirkel - där det ena ledde till det andra. Det slutliga sammanbrottet inleddes med att min grundskoleklass - som i motsats till familjen hade varit en stabil känsla  av trygghet i nästan nio år -  upphörde när nian slutade. 

Samtidigt  pensionerades Gösta Harding - en terapeut vid Erica-stiftelsen, som jag hade haft stora förhoppningar på ända sedan jag första gången mötte honom i februari 1968. 

Sommaren 1971 stod jag så på ett sätt helt ensam. Händelsekedjor både inom och utom mig som slog sönder mig - som jag inte medvetet insåg, och som ingen annan på något sätt fattade. 

Min standardförklaring till allt som hände blev snart att hasch var farligt. Det var orsaken till allt ont. Jag undvik alla som rökte pipa - det KUNDE ju finnas hasch i pipan. 

Denna standardförklaring behöll jag under årtionden. Men det fanns en hel del som talade för att jag innerst inne inte trodde på den själv. Exempelvis att jag under en period började röka hasch igen våren 1974. Jag kände inte mig det minsta rädd när jag gjorde det. Och i stort sett ledde rökningen i sig inte till ångest och förvirring. Utan upplevelsen var mest av allt milt lustfylld. 

Att jag ändå behöll min personliga myt i årtionden är märkligt. Det hängde inte ihop. 

En av de som hade format den officiella synen på cannabis var socialläkaren Nils Bejerot. Det är allmänt känt att han var en militant motståndare till narkotika. Men mindre känt är att han faktiskt också vid olika tillfällen hävdat att cannabis/THC var mycket värre än andra droger. Detta  tog sig bland annat formen av en liten historia som han då och då berättade. 

Historien var fyndig - och han hävdade inte att den byggde på en sann händelse. Men däremot att den sade något väsentligt om skillnaden mellan cannabis och andra droger. 

Så här lät den. En alkoholist, en opiatmissbrukare och en haschrökare kom till en låst dörr.  Alkoholisten sa: "Låt oss slå sönder dörren". Opiatmissbrukaren sa:  "Nej, det är så jobbigt och jag är trött. Låt oss lägga oss och sova tills någon kommer och öppnar dörren". Men haschrökaren trodde sig ha kommit på  den bästa  idén: "Jag vet hur vi gör. Jag kryper in genom nyckelhålet så kan jag sedan låsa upp den inifrån".

Sensmoralen blev ju - alkoholister kan bli aggressiva, opiatmissbrukare trötta - men haschrökare kan bli fullständigt galna. 

Jag skulle ha haft större förståelse om han hade uttalat sig om LSD. Men jag har ändå genom åren träffat hur många som helst som rökt hasch men aldrig t4räffat på någon som ens mycket avlägset hade uttryckt något som visade en sådan total förvirring. 

Jag har mycket länge insett att min åsikt om hasch som det som kastade mig in i avgrunden sommaren 1971 (4-5 månader efter att jag slutat röka) alltså var en personlig myt, med syftet att undvika besvärliga frågor om mig själv och andra. Men jag har ändå dragit mig för att dra konsekvenserna av det. 

Men nu gör jag det. Förvisso under en viss tvekan. Jag tror att preparat som innehåller THC borde legaliseras. Med det menar jag att förbudet mot innehav, bruk såväl som mot spridning borde upphävas. 

Samma linje tycker jag dock inte bör drivas mot andra typer av narkotika-klassade preparat. Men där  anser jag nog att man borde gå tillbaks till den linje som fanns före den lag som kom 1988, och som skärptes 1993.  1988 förbjöds narkotikabruk, och 1993 skärptes straffen för detta så att det även kunde leda till fängelse. 

Innan dess hade innehav varit förbjudet, men däremot inte bruk. Det kan te sig ologiskt, men det fungerade på många sätt bra. Samhället kunde visa sitt avståndstagande, men lagen ledde inte till att narkomaner som kontaktade vården och berättade om sitt bruk kunde ses som brottslingar. Det enda tillfälle då någon kunde åka fast för innehav var när polisen tog någon på bar gärning - när någon exempelvis hade narkotika i handen, i fickan eller någon annanstans. De som sökte vård behövde inte vara rädda - för man kan ju anta att de sökande inte hade heroin i fickan vid dessa tillfällen. 

För tung narkotika  tycker jag alltså att man kunde gå tillbaks till den lagstiftning som fanns före 1988. Medan THC bör legaliseras.

Detta är vad jag tänker nu. Kanske inte genomtänkt, vad vet jag. Men i alla fall ett försök. 

Nils Bejerot  1968

Rösta på ViSK i kyrkovalet

Den 19 september är det kyrkoval. Jag kommer att rösta på "Vänstern i Svenska Kyrkan". De finns på nätet - kolla gärna  här eller här. 

Varför är jag nu medlem i Svenska Kyrkan? Är jag kristen? 

Nja, nej, inte om man med detta ord menar någon som känner sig helt övertygad om att Jesus uppstod, och att denna uppståndelse var nödvändig för att mänskligheten, eller rättare sagt alla som tror på Jesus,  ska  kunna frälsas, 

Inte heller i den meningen att jag kan hålla med om alla uttalanden som tillskrivs Jesus - exempelvis att det finns ett helvete där syndarna ska brinna i evighet.. 

Men jag är på något sätt gripen av Jesu person, och det mesta, men som sagt inte allt, som tillskrivs honom i evangelierna griper tag i mig på ett positivs sätt. 

Dessutom var han definitivt inte höger. Jag läste för några dagar sedan ett ledarstick i SvD, där en av denna moderata tidnings ledarskribenter, som är kristen, dels nämnde  sin kristna tro, dels sitt stöd till ekonomiska förslag som skulle öka ojämlikheten i samhället. Då kom jag helt spontant att tänka på dessa bibelcitat - som alltså tillskrivs Jesus.

"Ingen kan tjäna två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre eller att hålla fast vid den ene och inte bry sig om den andre. Ni kan inte tjäna både Gud och mammon" (Matteus 6:24).

”Men ve er som är rika, ni har fått ut er glädje. Ve er som är mätta nu, ni skall få hungra. Ve er som skrattar nu, ni skall få sörja och gråta” (Lukas &:24.25).

”Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike" (Matteus 19:24).

Jesus hade till på köpet en bror som sägs ha skrivit detta: ”Ni som är rika: gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. Er rikedom förmultnar, era kläder äts upp av mal, ert guld och silver rostar, och rosten skall vittna mot er och förtära er kropp som eld. Ni har samlat skatter i dessa sista dagar. Lönen till arbetarna som bärgade skörden på era ägor har ni undanhållit. Den skriar till himlen, och skördefolkets rop har nått Herren Sebaots öron. Ni har levt i lyx och överflöd här på jorden. Ni har gött er på slaktdagen." (Jakobsbrevet 5:1-5).  

Och en bild av de första kristna församlingarna kan man få här:

"Alla de många som hade kommit till tro var ett hjärta och en själ, och ingen betraktade något av det han ägde som sitt; de hade allt gemensamt. Med stor kraft frambar apostlarna vittnesbördet om att herren Jesus hade uppstått, och de fick alla riklig del av Guds nåd. Ingen av dem led någon nöd. De som ägde jord eller hus sålde sin egendom och kom med köpesumman och lade ner den vid apostlarnas fötter, och man delade ut åt var och en efter hans behov..." (Apostlagärningarna 4:32-35).

Vare sig Jesus eller de tidigaste kristna var moderater. För att nu uttrycka det  lite försiktigt - och anakronistiskt.

 

Sverigedemokraterna och talibanerna - några reflektioner

/Jag har tagit bort ett mer utförligt inlägg, med ett försök till analys av situationen i Afghanstan. Jag väljer att för tillfället endast lägga ut detta. Jag säger inte att det jag skrev i det tidigare inlägget var fel. Men det innehöll ibland kanske allt för förenklade resonemang, så jag har för tillfället tagit bort det. Och ersatt det med detta, som endast tar upp en aspekt. .../

Jag har letat efter artiklar som jag anser har en rimlig analys av talibanernas seger i Afghanistan.  Jag fann till sist denna.

Läs det gärna!

I övrigt skulle jag vilja ta upp en sak.. 

Nämligen hyckleriet hos den "nationella" högern i Sverige, Sverigedemokraterna och de olika sekterna  till höger om dem. 

De har under de senaste åren  framförallt drivit två frågor. Dels invandrar- och flyktingfientlighet - dels islamofobi.  Deras andra fråga kan ju ses som mera aktuellt nu. Men talibanerna är en extremvariant av islam, och deras illdåd bör inte prägla bilden av islam i allmänhet. . 

Kan SD och dess svans  dra nytta av talibanernas seger?  Möjligen, men  snart kommer deras hyckleri  troligen att slå ut deras förmåga att utnyttja den afghanska tragedin till sin egen fördel.  Om stora grupper människor nu i panik kommer att fly från den islamistiskt-teokratiska regimen i Kabul - bör då Sverige och andra västländer ta emot dem? Eller ska vi skicka tillbaks dem till den teokratiska regimen i Kabul där de mycket väl kan komma att bestraffas hårt för sin "ogudaktiga" flykt från "emiratet"? 

Det är de frågor som SD kommer att få problem med.

Vad ska alltså detta  till "massinvandringen" så fientliga  parti  säga om afghaner börjar fly för sitt liv från talibanerna i (just det) "massor". Kommer  SD då att i denna fråga praktisera  sin "anti-islamistiska" retorik eller  sin invandrarfientliga dito? 

Sverigedemokraterna  m.fl. kommer i det fallet med all säkerhet att välja invandrarfientligheten  framför sin kampanj mot islamismen.  

Och inte nog med det.

När de då kommer att driva linjen att skräckslagna afghaner inte ska få asyl för att slippa mörkermännen i Kabul - vad gör de då, om inte att objektivt sett tjäna talibanerna?

Vietnam är nära

Någon gång 1967-68 bildades inom De förenade FNL-grupperna (DFFG) en sånggrupp som kallades "Freedom Singers". I samband med  inre konflikter och strider inom FNL-grupperna i slutet av 1970 splittrades Freedom Singers - och så vitt jag fattar kom en del av gruppen att ingå i KFML(r):s sånggrupp Knutna Nävar..

Hela splittringen 1970 initierades av KFMl(r) . De ville förvandla FNL-grupperna till en organisation som helr öppet och "officiellt"endast skulle vara en underordnad del av den egna organisationen. 

Men FNL-grupperna överlevde, och fortsatte dessutom att ge ut LP-skivor med anti-imperialistiska  sånger. De blev minst lika bra som de LP-skivor som "Freedom Singers" hade gett ut 1968 och 1970.  Själv tyckte jag de blev bättre...

1971 gav de ut "Till det kämpande Vietnam".  1972 gav de ut "Vietnam är nära".

Men det uppstod inte en ny specifik sånggrupp, med ett eget namn. , I stället gavs skivorna ut  av "De förenade FNL-grupperna", rätt och slätt.  .

I den andra LP:n av dessa, *"Vietnam är nära". fanns en titellåt med just detta namn.  

Jag hörde den första gången live på Hötorget nån gång sommaren 1972, Den gick in i mig direkt. FNL-gruppernas sånggrupper gjorde en hel del mycket bra sånger, ,men "Vietnam är nära" är nog den som har berört mig mest 

Den var oerhört suggestiv, tyckte i alla fall jag.

Texten är uppenbart inspirerad av den massiva offensiv som FNL inledde i början av april 1972. Denna blev början till slutet  för USA:s krig - och för USA-marionetterna i Saigon-regeringen. USA insåg att de inte kunde vinna, och gjorde  eftergifter som ledde till Parisavtalet 1973. Och den överväldigande majoriteten av USA-trupperna drogs bort. 

När FNL inledde nästa stora offensiv i slutet av 1974 stod Saigon-juntan ensam, med mycket få USA-soldater kvar i Sydvietnam.  Den 30 april 1975 gick FNL in i Saigon. 

"Vietnam är nära" kan höras här.

PS. Jag lade faktiskt ut ut denna sång på min blogg redan 2007.

Marseljäsen

Den franska nationalsången (Marseljäsen) är nog en av de mest känslomässigt intensiva i världen. Den skrevs 1792, efter att flera stater hade gått ihop för att i krig krossa den franska revolutionen. Den avspeglar hatet mot angriparna, hatet mot tyrraniiet , med som sagt en oerhörd intensitet. 

Egentligen har den sex verser, men alla dessa brukar sällan sjungas.

Intensiteten i sången förstärks kraftigt i  denna version, där Mireille Mathieu är ledsångare i större delen av sången. Hennes sång är så känslomässigt stark att man nästan upplever en illusion av att hon var med när sången skrevs...

Den översättning till engelska som finns till videon innehåller tyvärr en hel del felaktigheter. En mer rättvisande  översättning (av alla sex verserna) kan man läsa här:

"Arise, children of the Fatherland,
The day of glory has arrived!
Against us, tyranny's
Bloody standard is raised, (repeat)
Do you hear, in the countryside,
The roar of those ferocious soldiers?
They're coming right into your arms
To cut the throats of your children, your partmers!

To arms, citizens,
Form your battalions,
March, march!
Let an impure blood
Water our furrows!

What does this horde of slaves,
Of traitors and conspiring kings want?
For whom have these vile chains,
These irons, been long prepared? (repeat)
Frenchmen, for us, ah! What outrage
What furious action it must arouse!
It is to us they dare plan
A return to the old slavery!

To arms, citizens...

What! Foreign cohorts
Would make the law in our homes!
What! These mercenary phalanxes
Would strike down our proud warriors! (repeat)
Great God! By chained hands
Our brows would yield under the yoke!
Vile despots would themselves become
The masters of our destinies!

To arms, citizens...

Tremble, tyrants and you traitors
The shame of all parties,
Tremble! Your parricidal schemes
Will finally receive their prize! (repeat)
Everyone is a soldier to combat you,
If they fall, our young heroes,
Will be produced anew from the ground,
Ready to fight against you!

To arms, citizens...

Frenchmen, as magnanimous warriors,
Bear or hold back your blows!
Spare those sorry victims,
For regretfully arming against us. (repeat)
But these bloodthirsty despots,
These accomplices of Bouillé,
All these tigers who mercilessly
Tear apart their mother's breast!

To arms, citizens...

Sacred love of the Fatherland,
Lead, support our avenging arms
Liberty, cherished Liberty,
Fight with thy defenders! (repeat)
Under our flags may victory
Hurry to thy accents,
So that thy expiring enemies
See thy triumph and our glory!

To arms, citizens..."

Jag blev tidigt fascinerad av franska revolutionen. I en liten skrivbok, som jag fick i första klass som hette "Rolig bok", där man fick skriva och rita vad man ville, ritade jag bilder av stormningen av Bastiljen tre gånger i rad. Varje bild blev mer och mer intensiv, med mer och mer rök, som jag idag antar skulle föreställa rök och eld från skjutande och krut,   Och i den sista bilden syntes nästan inte Bastiljen för all röken. 

Så värst roliga blev inte de bilder jag ritade i "Rolig bok" men intensivt blev det ofta.

Stormningen av Bastiljen, 1789. Målning av Jean-Pierre Louis Laurent Houel.