Netanyahu, Hamas och amalekiterna

Alla de monoteistiska religionernas urkunder innehåller otäcka ställen. Ett av de otäckaste ställena i Gamla Testamentet är detta, i Första Samuelsboken 15:3.

"Dra nu ut och krossa amalekiterna och vig dem åt förintelse med allt som tillhör dem. Skona ingen utan döda alla, både män och kvinnor, barn och spädbarn, oxar och får, kameler och åsnor."

Detta ställe kallas ibland "Amalekmitzvan" (fastän det i strikt mening inte är en mitzva, eftersom det inte finns i Moseböckerna) och beskriver ett påstått påbud från Gud. Det betraktas vanligtvis som helt överspelat. Amalekiterna är en folkgrupp som inte längre finns. Det är inget som brukar användas inom judendomen idag. Utom av mycket extrema grupper. 

Däremot användes den ofta i den nazistiska propagandan. Den antisemitiska hat-tidningen "Der Stürmer" som gavs ut av Julius Streicher, använde just detta ställe för att "bevisa" judendomens inneboende ondska. 

På samma sätt går det förstås att med hjälp av lösryckta delar av Nya Testamentet eller Koranen "bevisa" kristendomens eller islams inneboende ondska. 

Julius Streicher dömdes till döden som krigsförbrytare vid Nürnbergrättegångarna 1946. Efter det blev det ganska tyst om Amalekmitzvan - i alla fall utanför de nynazistiska småsekterna.

Tills nu. I denna länk (från en israelisk tidning) beskrivs hur Benjamin Netanyahu har jämfört Hamas med amalekiterna i samband med den israeliska offensiven mot Gaza.

Det är inte så konstigt att en statschef i Israel vill krossa Hamas. Men det motiverar ju inte användandet av bibliska texter om amalekiterna.

De få ställen där dessa nämns i GT inskränkte sig inte till tal om en militär offensiv i största allmänhet. På flera ställen uppmanas till en direkt utrotning

Kan det vara så att Netanyahu har dragit upp detta för att parera anklagelserna mot att den israeliska offensiven drabbar civila - män, kvinnor och barn? 

Det finns de som tror att Netanyahu är en religiös fanatiker, liksom Hamas. Jag tror snarare att han är en mycket cynisk politiker som använder religionen som en förevändning. 

Oavsett vilket, är den jämförelse han gjort otäck. Mycket otäck. 

--------------------------------------------------------

PS. Har suttit hela kvällen och bekymrat mig för att jag kan ha citerat påståenden som inte stämmer. På nätet finns det många som säger att Netanyahu direkt citerar ställen i GT om att utrota Amalek. 

Men när jag till sist hittade en video av vad som verkar vara det Netanyahu-tal som åsyftades nämner han inte dessa ställen  i GT. Men han jämför ändå kampen i Gaza med kampen mot Amalek. Och med tanke hur den beskrivs i bland annat Första Samuelsboken 15:3 är det illa nog.

"Som vänsterjude utkämpar jag ett tvåfrontskrig"

Jag vill tipsa om en debattartikel, med just den titeln,  av Paulina Sokolow i senaste Flamman.

Hennes syfte är, för att använda hennes egen formulering, att "hävda min socialistiska övertygelse,  min tro på solidaritet och fördelningspolitik, mitt försvar av palestinska liv och min avsky mot de monstruösa, dreglande bestialiska israeliska makthavarna – utan att behöva se ickejudiska kamrater rida ut till Hamas försvar."

Inlägget kan nås genom denna länk.

Nooshi Dadgostar om Israels och Hamas´terror mot civilbefolkningen

Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar har uttalat sig på sin Facebooksida om de senaste händelserna i Gaza och i Israel.  

Detta är hennes text:

"Jag lider med alla civila som återigen blir offer i Israel och Palestina. I spåren av terrororganisationen Hamas attack på Israel har vi tvingats se hur unga människor blivit mördade på ravefest och ungdomar som gråter över att de mist sina föräldrar. Det är fruktansvärt. Hamas är en islamistisk terrororganisation och ska bekämpas, men nu mördas lika oskyldiga palestinier i Gaza. När vanliga hyreshus och skolor bombas är dessa offer precis lika oskyldiga som ungdomarna på ravefesten. Detta mördande av oskyldiga civila måste få ett stopp.

De palestinier som bor i Gaza lever redan under fruktansvärda förhållanden. Sedan 2007 har Israel haft en blockad mot Gaza. Effekterna har varit förödande, 60 procent av befolkningen behöver hjälp med mat, tillgången till sjukvård är redan extremt begränsad och 80 procent av de unga är arbetslösa.

Nu har Israel beslutat om en fullständig blockad: ingen mat, ingen el och inget vatten får passera gränsen. FN och EU konstaterar att blockaden strider mot internationell rätt och varnar för en humanitär katastrof.

Idetta läge beslutar regeringen att stoppa delar av biståndet till palestinierna i Gaza, det är för mig obegripligt. Det är en gåva till terrororganisationen Hamas som då kan stärka sitt grepp. Utvecklingsbiståndet går till att bekämpa Hamas kvinnoförtryck, deras korruption och till demokratisering.

Det som krävs nu är ett kraftigt utökat humanitärt- och utvecklingsbistånd till Gaza för att få en förändring. Nu måste fokus vara på att få till ett eldupphör, att stoppa dödandet av civila och förhindra en humanitär katastrof.

På sikt behövs fred för att stoppa dödandet och att den israeliska ockupationen upphör, men här och nu måste alla goda krafter kämpa för att oskyldiga palestinier får tillgång till mat, vatten, elektricitet och sjukvård. Det kommer jag göra."

Brittiska SWP och Hamas´attack

/Jag har gjort en del förändringar i texten.)

Det går att göra olika bedömningar om vilka följder Hamas massmord på civila kommer att få men man förväntar sig inte att en organisation som kallar sig socialistisk öppet hyllar detta.

Men så gör denna artikel i brittiska vänstergruppen Socialist Workers Partys  tidning "Socialist Worker". Den har rubriken "Rejoice as Palestinian resistance humiliates racist Israel" och underrubriken "Like the Tet Offensive in Vietnam in 1968, the Palestinians’ surprise attack has humbled imperialism"

Den följs av två andra artiklar med liknande tema.

Jämförelsen mellan Hamas attacker och Tetoffensiven, som är det genomgående temat i artikeln, är absurd. Skillnaden är bland annat att Tetoffensiven var avsedd att slå mot militära mål, inte mot civilbefolkningen. 

FNL hade ett de facto stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Sydvietnam, även om det inte alltid var aktivt.  Hamas kan inte få stöd av den stora majoriteten av befolkningen i Palestina, inte ens om alla palestinier plötsligt skulle börja stödja Hamas.

Anledningen är att den judiska befolkningen utgör minst hälften av människorna i det område som historiskt sett har setts som Palestina. Visst, de kom dit som ett led i ett kolonialt projekt, men det ändrar inte läget på marken nu. 

FNL kunde förlita sig på den stora majoriteten av befolkningen.  Den stod deras sida, eller stödde i alla fall inte deras motståndare,   För att kunna stå upp mot staten Israel krävs att ett palestinskt ledarskap för en politik som på något sätt kan vinna en någorlunda stor del av den judiska befolkningen - eller åtminstone inte göra dem till dödsfiender.

Men det är det sistnämnda som Hamas nu gör allt för att åstadkomma. Blodiga - och oförsvarliga - attacker mot den israeliska civilbefolkningen riskerar att driva en stor majoritet av den judiska befolkningen i Israel in i armarna på de mest extrema sionisterna.

Och det kan endast leda till blodiga nederlag för palestinierna.

Det är förstås totalt omöjligt för Hamas att - ens i allians med de andra centrala palestinska strömningarna - militärt erövra Israel - en stat som dessutom har atombomber.

Hamas massmord på civila drabbar såväl den israeliska som palestinska civilbefolkningen - den första direkt, den anda indirekt. Hamas´linje är en katastrof, och i slutändan kommer denna katastrof framförallt  att drabba den palestinska civilbefolkningen.

Per Gahrtons andra memoarbok redan färdigskriven

Jag skrev nedan att del två av Per Gahrtons självbiografi knappast skulle kunna komma ut. Men det var fel. 

Av efterordet framgår att den andra boken nästan var klar  i april 2023 - och att Gahrton visste att han skulle dö mycket snart.  Så döden kom ju inte som någon överraskning som stoppade skrivandet. 

Den andra boken handlar om resten av hans politiska liv -  och jag  antar att det till en mycket stor del handlar om Miljöpartiet. Den  kommer 2024.

För Gahrtons självbiografi är ju till i alla fall ca 80 procent en politisk självbiografi. 

Den första boken innehåller ett myller av fakta och ger  en så ingående skildring av politiska händelser att det lite känns som att sätta sig i en tidsmaskin att läsa den. Speciellt då för mig som är ganska så välbekant  med de händelser och debatter som Gahrton beskriver i den. 

Det kommer jag knappast att vara  lika mycket i nästa boken. Miljöpartiet har nog alltid stått i periferin av mitt politiska intresse. 

Men jag tycker ändå att det är mycket bra att den kommer ut. Gahrton har förmågan att på ett levande sätt skildra debattklimatet i samhället - inte endast de specifika händelser som han själv var en del av. 

Därför väntar jag med spänning även på del två av boken...

Citerad i Per Gahrtons memoarer

Håller på att läsa Per Gahrtons memoarbok "Motvalls". Det är del ett i hans självbiografi och den kom i år, så någon del två lär inte komma. 

Jag stördes först i att uppläggningen var mer tematisk än kronologisk, vilket förvirrade mig,  men efter ett tag vande jag mig.

Och i det kapitel där Gahrton beskriver motsättningarna i FP/FPU är han både logisk och kronologisk.

Men jag blev lite paff när han på sidan 298 plötsligt nämner mig.  

Så här:

------------------------

Ett välvilligt men efterhand besviket ögonvittne till händelseutvecklingen i FPU hösten 1970 var den då 15-årige Erik Rodenborg som i en blogg 2015 berättar att han efter att han läst flera artiklar av mej i Liberal Debatt blev FPU-medlem. Men han gick bara på ett möte, söndagen  den 27 september 1970:  

 "Mötet blev en chock. Vad jag inte visste i förväg var att FPU Storstockholm styrdes av FPU:s högerflygel, som just var ifärd med att intrigera för att bli kvitt Per Gahrton.

 Nåväl, så här skrev jag i min dagbok den kvällen. 'Skulle till FNL-gruppen men åkte till FPU istället - för sista gången! Småkonservativ stämning, folkpartikärlek och - värst av allt - en förvånansvärt konservativ inställning till Vietnam."

-------------------------

Så långt Gahrtons bok. Har rättat en felstavning av mitt efternamn och en smärre grammatisk ändring Gahrton uppenbarligen av misstag gjort* när han citerade min text. 

Ja, jag visste att han läst på mina bloggar eftersom han vid ett tillfälle kommenterat i en av dem. Men jag hade knappast väntat mig att han skulle citera från dem i sin självbiografi.

-------------------------

 *Fast för att göra Gahrtons skrivning rättvisa är det tveksamt om den kan kallas en grammatisk ändring. För jag hade av misstag skrivit en punkt efter ordet "stämning", men hade sedan liten bokstav i ordet "folkpartikärlek". Så Gahrton hade valet att antingen ändra punkten till ett komma eller ändra till en stor bokstav i ordet efter, om han skulle få en grammatiskt riktig mening. Han valde det senare alternativet.

Akademisk elitism - inget bra vapen mot Sverigedemokraterna

På senare tid har det uppmärksammats att sverigedemokrater ofta är lågutbildade - och det har på flera håll använts som nån sorts  argument.. Den underliggande poängen blir nästan något i stil med "ja, alla vet ju att dom är dumma och okunniga".

Det finns många bra sätt att angripa SD på men detta är ett av de mest dåliga. Att SDare i hög grad är lågutbildade beror främst på att SD - tragiskt nog - fått en bas i arbetarklassen. De är mycket större i LO-grupperna än i befolkningen som helhet.

Och LO-medlemmar är  vanligtvis mer lågutbildade än SACO- och TCO-medlemmar.

Att medelklass ofta har mer utbildning än arbetare är ju inte så svårt att inse, men att använda detta som nån sorts argument mot SD är ju - för att uttrycka det lite försiktigt -  klart kontraproduktivt.

Att SD lyckats göra starka inbrytningar i arbetarklassen i Sverige är som sagt tragiskt, och beror i grunden på att arbetarrörelsens ledning inte fört en politik som kunnat försvara sina egna mot nyliberalism och borgerliga attacker.

Men att hantera detta genom genom att håna SDare för att de inte har en lika fin utbildning som en del andra, är en metod som endast kommer att gynna SD-ledningen. Som lätt kommer att kunna framställa SDs motståndare som akademiska elitister....

Vilket inte är den typ av debatt som behövs för att  avslöja SD  som det reaktionära högerparti det är.

Per Gahrton in memorian

Per Gahrton är död. Jag har aldrig funderat på hur mina känslor skulle bli den dagen jag får reda på att han är död, men det blev en plötslig  känsla av vemod och sorg.

Första gången jag läste om Per Gahrton var i fjortonårsåldern i juni 1969 när jag fick reda på att han hade blivit ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). Han ville driva Folkpartiet åt vänster.

Själv sympatiserade jag med VPK, och tyckte att det han ägnade sig åt mest av allt liknade ett kamikazeprojekt.

Men jag var lite imponerad och fick en hel del sympatier för honom.

Sympatierna förvandlades till entusiasm när han i början av 1970 drev igenom att FPU skulle föra en kampanj för barns rätt. Grundtanken i den var att föräldramakten måste minska för att barns rättigheter skulle öka.

En central punkt i  denna kampanj var att barnaga skulle förbjudas.

Jag blev som sagt helt entusiastisk och gick,  till min egen förvåning, och kanske mot bättre vetande, med i FPU i augusti 1970.

Det blev en besvikelse. På det enda möte jag gick på - 27 september samma år - insåg jag att FPU Storstockholm dominerades av trista figurer som mest av allt intrigerade för att få bort Gahrton.

Så jag slutade att gå på deras möten.

Men när det blev känt att Lars Leijonborg skulle utmana Gahrton som ordförande på kongressen i juni 1971 beslöt jag att åka dit. Jag hade väl gått ännu längre åt vänster under mellanperioden och mina inlägg på kongressen var knappast till nytta för Gahrtonfalangen - jag sågs  nog av hans motståndare närmast som en skräckbild av vad som skulle kunna hända om Gahrton inte petades.

Och Gahrton förlorade.

Jag hade sovit för lite, och gått i en konstant nervspänning så när jag fick reda på röstsiffrorna (Gahrton förlorade med endast en röst)  tog det inte lång tid förrän jag bröt samman. När jag kom tillbaks till Stockholm lades jag in på psyket.

Även  om jag i juni 1971 knappast längre var "gahrtonist" sörjde jag hans nederlag. Och även om jag idag står långt från vad Gahrton stod politiskt har jag hela tiden känt respekt för honom.

Och, ja, jag sörjer honom idag.

Makten och friheten

Lyssna gärna på denna sång av Blå Tåget från 1974. 

Ett perspektiv som står sig än dag. 

Den slutliga sensmoralen kommer i sista versen.  

Den kommer först efter ett långt musikparti så stäng inte av för att ni tror att texten har slutat.

El pueblo unido jamas será vencido

Den 11 september 1973 - idag för femtio år sedan - störtades vänsterregeringen i Chile i en militärkupp och ersattes med  en brutal regim som mycket snart fick tusentals liv på sitt samvete. En regim som sedan satt kvar ända till 1989.

Det var en av 1900-talets största tragedier.

Motståndet mot detta illdåd kom för alltid att förknippas med denna sång.

Lyssna gärna.