Manifest från ryska "Socialister mot krig"

Som jag skrev tidigare vacklade jag lite när jag inledningsvis fick höra om det ryska angreppet mot Ukraina. För jag tänkte att det kanske  var en operation som endast avsåg att förvara de rysktalande "folkrepublikerna" mot Ukrainas armé. Och jag var inte säker på att jag i det läget ville ta ställning för Ukraina. . 

Men när jag insåg att det var ett fullskaligt angrepp mot hela Ukraina blev det inte svårt att ta ställning. Vilket också påverkar vilka länkar om Ukraina jag lägger ut på denna blogg. 

Nedan ett uttalande från den ryska organisationen Socialister mot krig  Jag tänkte först endast lägga ut länken, kombinerat med några utvalda citat från texten. Men det är ju många som inte klickar på länkar, så jag väljer att lägga ut texten som helhet. 

Texten är länkad från tidningen International Wiepoint och är följaktligen en engelsk översättning. 

------------------------------------------------------------------------------

Manifesto of the “Socialists Against War” Coalition

Sunday 20 March 2022, by Socialists Against War

The Russian state’s power was based on the promises of peace and stability, and eventually led the country to war and economic catastrophe.

Like any other war in history, the current one divides everyone into two parties: pros and cons. Kremlin propaganda is trying to convince us that the whole nation has rallied around power. And miserable ancestors, pro-Western liberals and mercenaries of the external enemy are fighting for peace. It’s a completely untenable lie.

This time the Kremlin elders were in the minority. Most Russians do not want fratricidal war, even among those who still trust the Russian authorities. They close their eyes so as not to see the world drawn by propagandists fell apart. They still hope that what is happening is not a war, especially not aggressive, but a “special operation” designed to “liberate” the Ukrainian people. Terrible footage of brutal bombing and shelling of cities will soon destroy these myths. And then even Putin’s most loyal voters will say: we did not give you consent to carry out this unjust war!

But already now, tens of millions of people across the country are horrified and disgusted by what Putin’s administration is doing. These are people of different beliefs. Most of them are not liberals at all, as propagandists claim. Among them there are a lot of left-wing, socialist or communist people. And of course, these people – the majority of our people – are sincere patriots of our Motherland.

We are told falsely that the opponents of this war are hypocrites. That they are not against war, but only in support of the West. It’s a lie. We have never been supporters of the United States and its imperialist policy. When Ukrainian troops shelled Donetsk and Lugansk, we were not silent. Let’s not remain silent even now that Kharkiv, Kiev and Odessa are bombed on the orders of Putin and his camarilla.

There are many reasons to fight against this war. For us, supporters of social justice, equality and freedom, several of them are especially important.

• It’s an unfair, war of conquest. There was no and there is no such threat to the Russian state for which it was necessary to send our soldiers to kill and die. Today they don’t “release anyone.” They don’t help any people’s movement. It’s just that the regular army is smashing peaceful Ukrainian cities by order of a handful of billionaires who dream of maintaining their power over Russia forever.

• This war leads to innumerable disasters for our peoples. Both Ukrainians and Russians pay dearly for it with their blood. But even far away in the rear, poverty, inflation, unemployment will affect everyone. The bills will be paid not by oligarchs and officials, but by poor teachers, workers, pensioners and the unemployed. Many of us will have nothing to feed the children.

• This war will reduce Ukraine to ruins and Russia into one big prison. Opposition media are already closed. People are thrown behind bars for leaflets, harmless pickets, even for posts on social networks. Soon the Russians will have only one choice: between prison and the military registration and enlistment office. The war brings with it a dictatorship that living generations have not yet seen.

• This war significantly increases all risks and threats to our country. Even those Ukrainians who sympathized with Russia a week ago now enroll in the militia to fight our troops. With his aggression, Putin nullified all the crimes of Ukrainian nationalists, all the intrigues of American and NATO hawks. Putin gave them such arguments that new missiles and military bases would almost certainly appear along the perimeter of our borders.

• Finally, the struggle for peace is a patriotic duty of every Russian. Not only because we are the keepers of the memory of the most terrible war in history. But also because this war threatens the integrity and very existence of Russia.

Putin is trying to tightly link his own destiny with the fate of our country. If he succeeds, his inevitable defeat will be the defeat of the whole nation. And then the fate of post-war Germany can really wait for us: occupation, territorial partition, cult of collective guilt.

There is only one way to prevent these disasters. The war must be stopped by ourselves – men and women of Russia. This country belongs to us, not a handful of mad old people with palaces and yachts. It’s time to get it back. Our enemies are not in Kiev and Odessa, but in Moscow. It’s time to kick them out of there. War is not Russia. War is Putin and his regime. Therefore, we, the Russian Socialists and Communists, are against this criminal war. We want to stop her to save Russia.

No intervention!

No dictatorship!

No poverty!

 

1975 var ett bättre år

Det är deprimerande att ta del av nyheter idag. Jag tillhör dem som anser att det fanns positiva drag i Sovjetunionen (och förstås också negativa drag!), men det har inte funnits positiva drag i de regimer som kom efteråt. Inte i Jeltsinregimen, som privatiserade sönder landet, och inte hos Putinregimen, som just nu massakrerar civilbefolkning i Ukraina. 

Så igår satt jag och kollade vad som hände 1975, i den engelska vänstertidningen Red Weekly. Som finns att ta del av i Marxist Internet Archive.

Dels var det det året som Vietnam segrade, dels hade vi den portugisiska revolutionen, som ett tag såg ut att växa över i en socialistisk revolution.

1975 var ett år då det ett tag såg ut som om allting var möjligt. Det var på sätt och vis ett mer "revolutionärt" år än 1968, som annars brukar ses som höjdpunkten för vänstervågen. 

Att ta del av Red Weekly  från 1975 om framförallt Vietnam och Portugal var vad man kan kalla en nostalgitripp, Det var som att sitta i en tidsmaskin. 

Vi hade FNL:s snabba framryckning i Sydvietnam, som slutade med att de sista amerikanska trupperna lämnade hals över huvud. den 29 april. Och marionettregimen i Saigon brakade samman, för att slutligen kapitulera den 30 april. Det var nog den politiskt lyckligaste dagen i mitt liv.

I  Portugal växte folkliga organ fram, och det rådde arbetarkontroll över stora delar av industrin. Den militärregim (MFA - "de väpnade styrkornas rörelse", som hade störtat Caetanos diktatur 1974),  som formellt hade makten, hade ingen diktatorisk makt,  utan var splittrad, och delar av den samarbetade med de framväxande organen för dubbelmakt.. 

Det blev Socialistpartiet som med stöd från den internationella borgarklassen stod i ledningen för en borgerligt demokratisk kontrarevolution, som slutligen segrade den 25 november, efter ett idiotiskt kuppförsök av några ultravänstergrupper. Det var tragiskt.

Men det var verkligen en annan tid då. 

En väggmålning från Portugal 1975, som föreställde Otelo Saraiva de Carvalho, den främste representanten för MFA:s vänsterflygel, som anmärkningsvärt nog samarbetade med delar av den yttersta vänstern.

Att inskränka tryckfriheten är inget stöd för Ukraina

Jag brukar ibland kolla dem ryska propagandasidan Sputnik. Att kolla skrifter och annan propaganda  från källor som jag inte håller med, och även sådana jag direkt ogillar, har jag gjort sedan jag var barn. Det är alltid intressant att studera världsbilden även från obehagliga, och till och med från de mest vidriga håll. 

Men när jag skulle kolla Sputnik idag gick det inte. Sidan var nedstängd. Jag hade svårt att tänka mig att Ryssland just i dessa dagar skulle ha stängt ner sin kanske mest lästa propagandasida.. Och så var det inte heller. Förklaringen var istället denna. 

"Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news. 

'Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation', säger Gustafsdotter. 

Hon menar att det inte räcker med att bemöta propaganda med granskning och saklighet i dagsläget: 'Det pågår ett krig just nu och vi måste hjälpa Ukraina', säger Gustafsdotter." 

Citaten är från Sveriges Radios webbsida. 

Att inte människor i EU kan ta del av ryska officiella sidor är inget stöd för Ukraina mot Ryssland. Inga ryska trupper eller ryska tanks kommer att hejdas genom att vi inte kan läsa rysk propaganda. 

Att tro att befolkningen i EU-länderna skulle börja agera för den ryska ockupationen av Ukraina för att de läser RT eller Sputnik News är ju dessutom en ren förolämpning mot denna befolkning.

Nej, censur av ryska medier hjälper inte Ukraina ett skvatt.

Men det är ett illavarslande hot mot tryckfriheten inom EU. 

PS. "Tryckfrihet" är annars ett anakronistiskt ord i dessa dagar, när det oftast, liksom här, inte handlar om något som är "tryckt". Men jag hittar inget bättre ord.

Nej till Putins invasion av Ukraina

"No to Putin’s invasion of Ukraine! Support to the Ukrainian resistance! Solidarity with the Russian opposition to the war!"

Ett uttalande av "the Executive Bureau of the Fourth International".

När jag inledningsvis såg att Ryssland invaderat trodde jag först att det endast handlade om att stöda utbrytarrepubliker som dominerades av rysk befolkning, och jag var lite vacklande. 

Men det visade sig ju att försvaret av "folkrepublikerna" endast var en förevändning för en invasion av hela Ukraina. .

Jag håller med om  grundlinjen i Fjärde Internationalen-uttalandet. 

Som kan läsas här.

"Unleashing nuclear weapons would destroy all life on earth"

Detta är rubriken på en artikel, på en webbsida  från den engelska vänsterorganisation  Socialist Workers Party*.

Denna organisation uppstod ca 1950, som en utbrytning från den internationella trotskistiska rörelsen -  och som i motsats till denna hävdade att Sovjetunionen var statskapitalistiskt. Vilket de ansåg vara ett system som inte på något sätt var bättre än den kapitalism som byggde på privat äganderätt. Om detta kan man förstås diskutera fram och tillbaka, men  oavsett ens åsikter om den frågan är det ett faktum att Socialist Workers Party genom åren producerat en mängd av genomarbetade och tankeväckande texter.

Och tankeväckande är också den ovan nämnda artikeln,. som kan läsas här.

Påståendet i rubriken är av allt att döma helt sant (om man nu bortser från att en del mikroorganismer under jordytan troligen skulle klara sig). Å andra sidan vet med all sannolikhet de härskande i både USA och Ryssland om det, och de vill antagligen inte byta ut sin privilegierade tillvaro mot att under en kort tid irra runt mellan förstörda byggnader i en mörk och kall atomvinter, för att sedan slutligen dö.

Därför tror jag faktiskt inte att ett globalt kärnvapenkrig någonsin kommer att startas. Jag hoppas att jag har rätt. Å andra sidan är framtidsperspektivet att livet på jorden går under i en hetta som orsakas av växthuseffekten inte bättre. Även om det går långsammare. 

* Bör ej förväxlas med Socialist Workers Party  i USA, som också började som en trotskistisk organisation, men som från och med ca 1979-82 ersatt  trotskismen med ett nästan totalt okritiskt hyllande av  Castros Kuba.  

 

Svampmolnet från första atombomben - som fälldes  den 16 juli 1945 i öknen i New Mexico, USA.

Bör vi vara oroade?

Joe Biden valdes inte till Demokraternas presidentkandidat för att han var speciellt kompetent -utan för att partiets högerflygel såg honom som pålitlig. Och han valdes inte heller till president pga att han sågs som lämpad för detta ämne - utan för att han inte var Trump..

Senaste nytt om Biden kan man finna  här.

Det är ju lite anmärkningsvärt att den man som har de koder som behövs för att starta  ett kärnvapenkrig inte kan skilja på Iran och Ukraina.

 

Charles de Gaulle - en fegt manövrerande hjälte?

Jag har gått igenom artiklar från den engelskspråkiga tidskriften "Fourth International" som behandlade Charles de Gaulle under perioden 1958-1963.  Bakgrunden är att jag ville jämföra min beundran för de Gaulle från barndomen, med de mer vuxna kommentarerna från aktiva trotskister. Tidskriften representerade en av de två huvudfraktionerna i den trotskistiska världsrörelsen  under dessa år. 

Mitt projekt är ju lite hisnande - att jämföra min  egen infantila hjältedyrkan av de Gaulle med sofistikerade kommentarer skrivna av intellektuella trotskister under ungefär samma tidsperiod. Men den ledde ändå till en del intressanta resultat. 

När de Gaulle kom till makten efter hotet om en militärkupp 1958  beskriver tidskriften  detta - ganska så logiskt - som ett nederlag för arbetarrörelsen och ett hot mot den borgerliga demokratin. Han kallades aldrig direkt  för "fascist" men det finns inledningsvis spekulationer om att hans maktövertagande skulle kunna leda till en fascistisk utveckling. Detta tema lämnas dock snart och man övergår till att beskriva hans regim som "bonapartistisk".

Till och från kallas han faktiskt också för "diktator", vilket ju var ganska missvisande.

Men huvudanalysen är länge att han manövrerar på ett bonapartistiskt sätt utan att uppnå några verkliga resultat. På ett ställe kallas till och med hans manövrerande för "fegt".

Till författarnas fördel bör sägas att de tidigt inser att de Gaulle har en helt annan agenda än de högergeneraler som förde honom till maken. De beskrivs helt riktigt som ultrahöger. de Gaulle sägs representera  borgarklassens ledande skikt, som insett att ett fortsatt krig i Algeriet kommer att skada Frankrike. 

Men de Gaulle beskrivs som obeslutsam, en man som manövrerar för att vinna tid. 

Det kanske han gjorde. Men samtidigt framgår att han redan från början systematiskt hade börjat omplacera högergeneraler, med det uppenbara syftet att försvaga arméns yttersta höger. 

Men jag tänker på detta med det fega manövrerandet. För plötsligt får man ta del av andra formuleringar som inte passar in i den bilden. På ett ställe sägs det plötsligt att de Gaulle är den enda i den politiska hierarkin som öppet vågat konfrontera arméns ultrahöger. Och när kuppförsöket 1961 kommer noterar en av författarna - uppenbarligen med en viss förvåning - att de Gaulles direkta uppmaning till soldaterna att inte lyda några som helst order från högerofficerarna var djärvare än något uttalande som kom från Socialistpartiet eller Kommunistpartiet. 

Det fegt bonapartistiska manövrerandet torde nog nu kunna ses från ett helt annat perspektiv. Någonstans nämns också i förbigående att medan de Gaulles motståndare bland dessa generaler, ca 20 år tidigare -   1940 -  hade lytt de order som kom från marskalk Petain att kapitulera för Hitler  hade de Gaulle vägrat lyda dessa order och lämnat Frankrike för att starta motståndet mot Nazi-Tyskland. 

För att bedöma frågan om generalens eventuella feghet bör man ju känna till att den franska säkerhetstjänsten avslöjade uppemot 20 attentatsplaner mot Charles de Gaulle. De allra flesta avslöjandes innan de kom till skott, men det fanns några undantag. 

Det mest allvarliga av attentaten ägde rum i augusti 1962, då högergeneralerna och deras terrororganisation OAS redan var besegrade, och Algeriet var befriat. Då utsattes de Gaulles bil för en intensiv beskjutning på en bilväg. 

de Gaulle hade rykte om att driva den säkerhetspersonal som hade som uppgift att beskydda honom till veritabla nervsammanbrott. Det här var kanske ett sådant tillfälle. För när beskjutningen hade upphört tycker man att det mest logiska vore att han skulle uppmana sin chaufför att köra därifrån så snabbt som bara gick. 

Det gjorde han inte. Han gick ut ur bilen och verkar ha sagt två saker. När han samtalade med människor utanför bilen lär han ha sagt "jag måste säga att dessa herrar uppenbarligen var mycket dåliga skyttar". Men omedelbart när han öppnade bildörren ska han ha ropat "de skjuter ju som grisar". 

Ett uttalande från en fegt manövrerande bonapartistisk diktator?

 

Den militära terrororganisationen OAS´märke.

Fallet Mark Curtis

På 1990-talet pågick en kampanj som hävdade att en Mark Curtis, som var aktiv i Socialist  Workers Party (SWP) i USA. , hade blivit oskyldigt dömd för att  våldta en 15-årig flicka.  Jag var redan då skeptisk till kampanjen, om inte annat för att den helt undvek att ta upp att både flickan och hennes 11-årige bror, hade utpekat Curtis. På det mest märkliga sätt lyckades materialet i kampanjen undvika att diskutera barnens vittnesmål.

En annan märklig sak var att de som drev kampanjen, och de som stödde den, verkade utgå från att en person som engagerade sig för lovvärda saker, inte kunde  vara en våldtäktsman.

De som ställde kritiska frågor om kampanjen i Sverige sågs väl som pinsamma. Det var egentligen ingen som ville lyssna på argument som gick emot kampanjen för Mark Curtis.

Jag har inte tänkt på saken på åratal, men när jag kollade upp tidningar i "Marxist Internet Archive" stötte jag på fallet igen. Sedan kollade jag på nätet. 

Där  hittade jag en noggrann genomgång av fallet,  som - för att uttrycka det lite försiktigt - kraftigt stärkte min skeptiska inställning till denna kampanj.  

Den kan läsas här.  Gör gärna det. 

PS: Mark Curtis uteslöts senare från SWP 1999, efter att han hade försökt köpa sex av en kvinnlig polis, som så vitt jag fattar det, arbetade undercover och utgav sig för att vara prostituerad..

År allt talibanernas fel?

Talibanerna är en vidrigt kvinnofientlig rörelse. Om detta torde det inte råda någon tvekan.  Samtidigt är det en rörelse som vann ett krig mot världens militärt starkaste stat.

Och nu verkar det som om denna stat tar ut sin hämnd. Inte mot talibanernas ledning, utan mot det afghanska folket, 

Läs gärna denna artikel från tidningen "Socialist Action" i USA . .

Den börjar så här, och fortsätter sedan med verkningarna i Afghanistan idag. . 

"When the U.S. left Afghanistan in August it also froze almost all foreign aid to the country. It has now come to light that the major part of the economy under the U.S. military and its puppet government was completely dependent on that foreign aid. In other words, the U.S. invasion destroyed the Afghan domestic economy, which was only kept afloat by aid from outside. 

The U.S. also froze the $9 billion reserves of the Afghan central bank held in U.S. and other Western banks. That caused banks to fail across the country. The currency tumbled. Pulling the rug of U.S.-created foreign aid out from under has left the economy in shambles. The result is what UN agencies say is a looming humanitarian crisis including mass starvation of 23 million Afghans in the winter that has begun. These actions by the United States come on top of hundreds of thousands of Afghanis (the real number is not known) killed as a result of the U.S. invasion, more maimed, and many scars left. One of these scars is the estimate by international health officials that two-thirds of the Afghan people suffer mental illness.

Washington, with full bipartisan support, is making the people of Afghanistan pay for its humiliating defeat in the 20-year old war".

Denna beskrivning är skakande. Men jag har aldrig sett dessa fakta presenteras i de stora media i Sverige. Deras bild är att talibanerna tog makten, och sedan blev det svält. Punkt. Riktigt så enkelt är det alltså inte. 

Det finns för övrigt ett försök till en längre analys av kriget i Afghanistan som jag hittade  på webb-sidan "Revolutionary socialism in the 21st century". Den drivs av en grupp som för några år sedan lämnade den engelska vänsterorganisationen Socialist Workers Party.  Artikeln kan läsas här .

Den argumenterar för att anledningen till att talibanerna vann, var att majoriteten av afghanerna åtminstone passivt stödde dem, eftersom de av de flesta sågs som de enda som effektivt kunde bekämpa de amerikanska ockupanterna.  Som sågs som ett värre hot än talibanerna. 

Jag tar inte ställning till den omfattande analysen i denna artikel, och är tveksam till åtminstone en del av dess resonemang. Men artikeln är ändå intressant. 

I vilket fall som helst  känns den gamla parollen från sjuttiotalets demonstrationer - "Krossa USA-imperialismen" - lika adekvat nu som då.

"Marxist Internet Archive"

Jag vill tipsa om en webbsida med just detta namn. Den innehåller artiklar skrivna av ett mycket stort antal personer på vänsterkanten - och då inte endast av de som själva definierar sig som marxister. Den innehåller också hela nummer av ett stort antal tidningar på vänsterkanten.

Det är ett historiskt arkiv i den meningen att både tidningsnummer och artiklar skrivna av vänsteraktiva är sorterade i kronologisk ordning. Om någon exempelvis söker på namnet "Joseph Hansen" finns där artiklar skrivna av denne USA-trotskist från och med trettiotalet fram till slutet av sjuttiotalet - då han dog. På samma sätt kan man ta del av årgångar av exempelvis den brittiska tidskriften  International Socialism från dess start 1958.

Som kuriosa kan  nämnas att den också innehåller årgångar av den sovjetiska tidningen '"Sputnik"...

Marxist Internet Archive kan nås via denna länk.