Popmusik i Nordkorea

Moranbong Band är tydligen en av de populäraste popgrupperna i Nordkorea.. Gruppen består endast av tjejer. I motsats till kvinnliga musikgrupper i Sydkorea inte endast sjunger Moranbong Band, det är också de som spelar. Denna sång handlar om hur viktigt det är med studier, för att främja landet och dess framtid. 

Jag har letat efter om det går att hitta sånger av dem med mera privata teman, men allt som jag hittills har sett och hört har varit politiska sånger som hyllar systemet i Nordkorea.  Men förpackade i något som ofta  så mycket liknar västerländsk pop att det känns lite hisnande. 

På engelska Wikipedia finns förresten en ganska så informativ artikel om dem.. 

Om man  nu för tillfället bortser från det politiska sammanhanget och endast tänker på låtarna och deras framförande  - är de faktiskt ofta riktigt bra.... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 PS. Det finns ju inga direkta tecken på en politisk uppmjukning i Nordkorea - men det här är faktiskt en kulturell uppmjukning som är klart intressant. Nordkorea brukar ibland med viss rätt jämföras med Sovjetunionen under 40-talet och Kina under 60-talet. Men inga av dessa länder vågade under dessa tider att försöka anamma - och transformera - soundet i västerländsk  populärmusik på detta djärva sätt.

I sovjetiskt 40-tal kunde man acceptera klassisk västerländsk kultur - men den moderna västerländska populärmusiken förkastades rakt av. 

I kulturrevolutionens Kina förkastades även klassisk västerländsk kultur - och den stereotypt  "revolutionära" kulturen under denna tid lånade absolut inte stiler och former från  populärkulturen i väst.

Så de här kulturella lånen är lite fascinerande.

    

Moranbong Band i ett framförande från från 2013

 

Jag lutar åt att Donald Trump vinner i november

/Från min huvudblogg 31/8 2010/

Det demokratiska partiet i USA har valt en presidentkandidat som kombinerar en öppen sexuell gränslöshet (som även ser ut att inkludera pedofila tendenser) med vad som verkar vara en ganska långt gången demens. Donald Trump vet det, och i denna video visar han till och med mer självsäkerhet än vad han brukar göra.

Han kallar Joe Biden för "Sleepy Joe" , ett namn av allt allt döma taget från en låt av Hermans Hermits från 1968.

I sitt ovan länkade tal säger Trump att varenda tal av Biden innehåller en mängd felaktigheter. Nåväl, det gäller ju också ett stort antal Trump-tal. Men det finns en skillnad. Trump säger felaktiga saker för att han ofta struntar i fakta. Det är förstås obehagligt. Men Biden säger felaktigheter för att han glömt bort hur det var. Han kan till och med glömma bort var han befinner sig. Det är mer än obehagligt.

Det demokratiska partiet har nog aldrig haft en sådan önskemotståndare som Donald Trump 2020. Jag tror att han skulle förlora mot även en ganska så medioker demokratis presidentkandidat. Men Joe Biden är mer än medioker. Han är en katastrof in spe.

Om det är svårt att tänka sig att Trump vinner mot en genomsnittlig demokratisk kandidat - så har Joe Biden alltså precis de egenskaper som skulle kunna ge Trump valsegern. Vem kan tänka sig rösta på en senil kandidat, som  dessutom kombinerar det med ett kroppsspråk som leder tanken till begreppet "ful gubbe"?

Det sista tar förstås Trump inte upp  (tankarna skulle kunna ledas till "grab them by the pussy"-videon) - men QAnon-aktivisterna sprider det å andra sidan desto mer. 

Om Trump vinner vilar ansvaret tungt på toppsiktet i det demokratiska partiet, som i sin rädsla för vänsterkandidater (framförallt Bernie Sanders, men även Elisabeth Warren) i desperation puttat fram en kandidat som alltså ser ut att ha i en ganska så långt framskriden senilitet.

Det kan innebära fyra år till med en USA-regim  som vägrar stöda några initiativ mot den globala uppvärmningen.

Och man behöver inte vara entydigt paranoid för att dessutom befara att det kan innebära slutet på den bräckliga borgerliga demokratin  i USA.

Det är oerhört tragiskt.

PS. Valet av bild nedan är inte en slump.  Jag föredrar Hermans Hermits framför både Trump och Biden.


Hermans Hermits 1968

Är Joe Biden dement?

 /Från min huudblogg 31/8 2020)

En kommentar under förra inlägget fick mig att ställa frågorna om Joe Biden på ett nytt sätt. Jag började att söka på sökord för att se vad man kan hitta om Biden och senilitet. Det första jag hittade var denna text.

Sedan kunde man snart hitta annat - som videoinspelningar där Biden håller tal och inte verkar veta var han befinner sig.  Och inleder  talet med att direkt säga att han inte vet var han är.

Mysteriet med Demokraternas val av presidentkandidat tätnar. De borde i Trump nästan ha en önskekandidat i årets val. Att då välja en person som inte endast är sexuellt gränslös utan även har drag av demens ger ett närmast suicidalt intryck.

Om jag vore demokrat i USA med ett starkt sinne för konspirationsteorier skulle jag nog tänka tanken att de som puttade fram Joe Biden var nån sorts agenter för Donald Trump.

Men så kan väl det knappast vara.

Som sagt - mysteriet tätnar. Har verkligen de ledande demokrater som gjorde allt för att stoppa Bernie Sanders istället med vett och vilja valt en person som genom sitt mentala tillstånd kan ge Trump den önskematch som han definitivt  inte förtjänar?
 --------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också påpekas att om det nu är så att den demokratiska partiapparatens toppskikt  agerat för att en dement person ska bli presidentkandidat är det ett mycket bra argument mot QAnon-teorin. Ett hemligt  nätverk som under många år ska  has styrt bakom kulisserna och tagit kontroll över "den djupa staten" borde ju inte  göra sådana misstag....i synnerhet inte som det klart gynnar den person som enligt  QAnon-teorin är det största hotet mot detta nätverks existens...

Joe Biden vs Donald Trump - vilket är det värsta alternativet?

När anhängare till Donald Trump ska hylla sin idol, blir det ofta endast pinsamt. Ett uppenbart. exempel på detta kan vi se här . Trump idag saknar det som i sig kunde  skulle göra honom till en vinnare ens över en medelmåttig demokratisk presidentkandidat

Men frågan är då - är hans motståndare från,Demokraternas högerflygel - Joe Biden -  en medelmåtta ? Eller är det värre än så?

Om Trump-anhängarna kan ha svårt att övertyga de som inte redan är frälsta om förträffligheten hos deras ledare, kan det kanske vara lättare att sprida tvivel om den demokratiske motkandidatens trovärdighet? Där lyckas nog Trump-anhängarna ofta lite bättre . Se bland annat detta YouTube-inslag, med helt autentiska filmsekvenser.

Det visar en gränslös Joe Biden, som tafsar (ja, tafsar är ett helt adekvat ord i sammanhanget) på barn, lika väl som på kvinnor.

Jo, bilderna är autentiska, vilket också har tvingat Biden att då´och då ta upp frågan - som till exempel här.

Att tolka bilderna som att Biden är "pedofil", som ibland görs, är förstås inte en nödvändig tolkning. Men den är inte heller helt utesluten. I vilket fall som helst framstår Biden som en gränslös man, som inte endast lägger sina händer på kvinnor och barn, på ett sätt som idag inte alls anses som legitimt, utan också gör det när han vet att han är filmad, och att bilderna mycket väl kan bli offentliga.

Att Demokraterna har vågat nominera honom är faktiskt märkligt. De ville ha en högerkandidat, vilket är illa nog. Men även på den flygeln borde man väl kunnat hitta någon mer anständig. Om man skulle vara riktigt elak skulle man ju kunna spekulera i om strategerna i det Demokratiska partiet räknar med att såväl "pedofiler" som de som gillar sexuellt ofredande av kvinnor, är en så stor väljargrupp att det skulle gynna partiet att ha den gränslöse Biden som presidentkandidat.

Det sista var alltså ett dåligt skämt. Men det hela är allvarligt på ett annat sätt. Om mannen som innehar USA:s högsta ämbete kan bete sig på detta sätt, innebär det på ett sätt en normaliseringsprocess. Varför ska inte jag få lägga min hand strax under en trettonårig flickas bröst när jag står bakom henne och hon inte ens kan värja sig- när USA:s president gör det till som tätt?

Om det vore ett ordinärt val skulle jag hoppas att den gränslöse mannen ifråga skulle förlora valet. Men det är inte ett ordinärt val. För motkandidaten heter Donald Trump.'

Det finns många skäl till att inte Donald Trump bör bli USA:s president.*. Två av dem väger mycket tungt.

Det första heter den globala uppvärmningen. Med Trump som president  kommer ledaren för en av världens två ekonomiskt starkaste stater på nytt att lägg en förlamande hand över arbetet mot den globala uppvärmningen. . . På många olika sätt - bland annat uppmuntras ju Bolsonaro att driva på för att hugga mer större och större delar av Amazonas.

Det andra skälet är de bonapartistiska tendenserna hos Donald Trump. USA har en form av borgerlig demokrati som är milt sagt ofullständig, bedräglig, - och som maskerar storkapitalets makt. Det är sant. Men trots det vore det värre om USA förvandlades till en diktaturstat.

Det finns rationella skäl  för att ställa frågan om ytterligare en Trump-seger i ett presidentval skulle kunna inleda början av en nedmontering av det som ändå finns av borgerlig demokrati i USA.

Dessa två saker gör att jag, om jag bodde i USA, skulle rösta på Joe Biden. Och inte endast hålla för näsan utan även hårt sätta fast en klädnypa på det organ som vi har för att lukta med.

Eftersom Trump-alternativet är värre. Som i värsta fall kan inleda ett politiskt mörker som  kan påskynda det klimatologiska mörker som skulle kunna utgöra slutet för civilisationen som vi känner den. Och kanske även för arten Homo Sapiens.
 ---------------------------
*Och då även bortsett från att Trump  själv i en famös inpelning har skrutit  om att han sexuellt  har ofredat kvinnor.
---------------------------------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också tilläggas att de Trumpanhängare som blir upprörda över Bidens ofredanden, brukar titta bort och låstsas att  det regnar när någon tar upp Trumps "Grab them by the pussy" -kommentar eller Trumps umgänge med Jeffrey Epstein.. Och många demokrater kan uppröras över Trumps sexistiska kommentarer, men tittar åt någon annat håll när någon nämner de filmer som dokumenterar Bidens ofredanden. 

Joe Biden på besök hos Ronald Reagan 1984
­

Trump har nog inte de bästa sångerna

 /Från min huvudblogg 27/8 2020/

I det alltmer polariserade samhället i USA kan man lätt finna ironiska, politiska, sånger. Framför allt om Donald Trump. Man kan hitta hur mycket som helst på YouTube. I synnerhet populärt är att ta melodierna från populära och mycket kända sånger och ändra texten. Och i en musikvideo lägga till ett passande bildspel.

Jag har tidigare nämnt en sång med titeln "Vote him away" - med melodin hämtad från The Lion Sleeps Tonight. Nu har det kommit en version 2 av denna, som kan höras här.

Den som letar på YouTube kan hitta hundratals andra både elaka och fyndiga., och inte sällan välgjorda, anti-Trumpsånger som är gjorda på melodierna till kända låtar. Här kan man  ex.vis höra Like a kidney stone som bygger på Bob Dylans Like a rolling stone..

En nästan infamt elak sång är "A spoonful of clorox" Sången bygger på melodin från A spoonful of sugar - från en populär barnfilm om Mary Poppins. Sångens titel syftar på ett mindre genomtänkt förslag av Trump att man kanske kunde testa att injicera desinfektionsmedel i blodet för att bota covid-19.

Man kan finna hundratals anti-Trumpsånger på YouTube om man letar. Det kan man bland annat göra med sökordet "Anti-Trump songs" .

För att vara rättvis, ska jag tillägga att det finns ganska så många elaka visor också om Joe Biden. De jag hittills hört fokuserar i princip på två saker. Dels att han skulle vara senil, dels hans ofta märkligt gränslösa försök till kroppskontakt med kvinnor och barn.

Den som vill hitta elaka sånger om Joe Biden kan gå till YouTube och använda sökordet "Anti-Biden songs" .

Jag har knappast sett ett representativt urval, men i alla fall hittills är mitt intryck att anti-Trump-sångerna är mer professionellt gjorda och, vad ska jag säga, fyndiga.

Men dett säger förstås inget om valet i höst...
 
Tänk på Tom Lehrers text i hans lite elaka angrepp på politisk folksånger i sången  The folk song arny.

Remember the war against Franco?
That’s the kind where each of us belongs.
Though he may have won all the battles,
We had all the good songs"´.

Fast trots detta tror jag faktiskt att Trump kommer att förlorar valet. Men det är ju långtifrån självklart.


Tom Lehrer 1960

Konspirationsteoretiker ♡ Donald Trump = sant?

Ja, det är nog mycket ofta sant när det gäller en viss typ av konspirationsteoretiker. Det är de som hävdar att en hemlig ondskefull elit antingen styr världen eller mycket stora delar av världen. En elit som samtidigt är diaboliskt skicklig och välplanerande. Det måste den ju vara, om den kan styra världen i hemlighet.

Framförallt borde den väl styra USA. eller har i alla fall gjort det - med den Trump-regering vi har där idag råder väl i så fall någon form av märklig dubbelmakt.

QAnon-teorin har ju nyligen uppmärksammats och så vitt jag fattar har i alla fall många av dess dess anhängare en världsbikd av den typen. Vi har ju också Illuminati-teorier, teorier om den världsomfattande sionistiska ockupationsregeringen, teorier om utomjordiska ödlor etc etc.

Det gemensamma för dessa teorier är ju alltså att världen styrs av en grupp med tre huvudsakliga egenskaper.. För det första är den ond.  För det andra är den mer eller mindre hemlig. För det  tredje har den en förmåga till en mycket intelligent planering.

Konspirationsteoretiker av den typen brukar ofta förneka den globala uppvärmningen . Det är logiskt - för om de ondskefulla härskarna har förmågan att leda en satanisk världsregering för att ta till vara på sina egna intressen - torde det ju inte vara så klumpiga att de accepterar en uppvärmning som en dag kan slå ut även dem. (Om de inte är rymdvarelser som vill utrota alla människor för att de sedan själv ta över...).

Men dessutom har många av dem de senaste åren mer eller mindre entusiastiskt kommit ut för Donald Trump. Varför?

Det är ju inte så konstigt. För om man tror att världen styrs av ett hemligt, intrigerande, planerande ondskefullt nätverk är det ju stört omöjligt att Trump skulle kunna vara en del av detta.

En person som knappast kan fullfölja en grammatiskt korrekt mening, som skvätter ur sig mycket lätt genomskådade lögner vareviga dag, och som verkar okunnig om det mesta - är ju inte direkt någon som man kan anta är en del av ett iskallt, välplanerande och på samma gång ondskefullt - men ändå "rationellt" system.

Därför - i varje "Illuninati-liknande" konspirationsteori torde ju Trump stå utanför Den Stora Konspirationen. Och eftersom han trots detta är president i världens militärt och ekonomiskt starkaste stat måste ju hans maktställning vara ett hot mot konspiratörerna...

Om det finns en "New World Order" kan ju den rimligtvis inte ledas av Trump..

Själv tror jag inte en sekund på en på samma gång rationell och ondskefull  "New World Order". Jag lutar snarare åt att man (för att citera en term jag hittat på em marxistisk webbsida) kan tala om en mer eller mindre kaotisk "New World Disorder". Förvisso ond, men absolut inte styrd av en intelligent planerande elit.

Och om det är stört omöjligt att tänka sig att Trump har en central maktställni9ng i en "New World Order" är det desto lättare att se honom som en del av maktspelet i en "New World  Disorder"...

Är Kina det nya Sovjetunionen?

I dessa dagar har USA öppet deklarerat en nytt kallt krig - mot Kina.... Och ledande representanter för USA:s regering säger att Kina är farligare än vad Sovjetunionen var under det förra "kalla kriget"...

Då kan det ju vara av intresse att diskutera vad den kinesiska staten egentligen har för karaktär.

En av de som har fördjupat sig i detta  ämne är Jonathan Clyne, som har skrivit en avhandling om ekonomin i Kina.

I denna korta text kan man se ett sammandrag  av de åsikter han  han för fram i sin avhandling.

Det går också att beställa denna - via den länkade sidan

Jag håller med honom om en del, och håller inte med om annat... Men jag tycker att det är en intressant utgångspunkt för vidare diskussioner.

Det jag håller med om är framförallt att det är mycket tveksamt att idag beskriva Kina som en kapitalistisk stat, pga marknadsreformerna.  Clyne visar övertygande att det finns en övergripande statlig kontroll över ekonomin. Det finns förvisso kapitalister, men dessa utgör inte en härskande  borgarklass.

Det håller jag alltså med om. Men sedan  anser jag att det hos Clyne finns  tendenser till idealisering av Kina idag, och  att han verkar se Kinas utveckling sedan 1978  som en central  utgångspunkt för  hur ett alternativ till kapitalismen måste  se ut. Exempelvis ser han det som ett uttryck för "deformering" att (i motsatt till situationen i dagens Kina) nationalisera mer än ekonomins "kommandohöjder".

Varje försök att gå längre i kollektivisering än Kina på ekonomins område verkar alltså ses som någon sorts dödssynd som till varje pris bör undvikas.

Det är mycket som man letar efter i Clynes teser, som han för övrigt började utveckla redan ca 2009.

Bland annat verkar han inte på allvar ställa frågan om det korrumperande inflytande som existensen av rika kapitalister, och andra mycket välbärgade grupper, med en nästan total nödvändighet  måste ha på i stort sett alla skikt inom såväl det härskande partiet som  statsapparaten -   i ett land som i den officiella retoriken sägs vara på väg mot ..."kommunismen".

Men när väl det är sagt vill jag tillägga att den syn som lägga fram av Jonathan Clyne är genomarbetad , och framförallt bygger på en mycket grundlig research.

USA:s inställning till utvecklingen i Kina visar nog att de illusioner om att Kinas liberaliserade ekonomi skulle leda till att landet på ett någorlunda konfliktfritt sätt skulle integreras i den kapitalistiska världsekonomin,  har grusats. Därav det nya "kalla kriget".

Det är bara det att när det förra kalla kriget inleddes var USA-imperialismen i en dynamisk fas efter segrarna i andra världskriget  - och leddes av presidenter som Harry Truman, Dwight D Eisenhower och John F Kennedy.

Idag är USA i sin kanske djupaste kris sedan inbördeskriget. Och leds av Donald Trump.

.........TILLÄGG.......
Och här får man veta att SVT har ställt upp på USA:s kampanj mot Kina. Jag betalar till SVT via skattsedeln och kan inte ens en sekund  tänka mig att stöda deras absurda krav till sina medarbetare att radera TikTok-appen. Jag var för att avgiften till SVT skulle gå via skattsedeln - därför blir jag extra upprörd över att de deltar i USA:s försök att isolera Kina.

Jag kan för övrigt förstå att många människor i vår del av världen var  rädda  för Sovjet under Stalintiden - det skulle jag kanske också ha varit om jag levde exempelvis 1951 -  men att i dagens Europa skapa en panisk skäck för dagens Kina utmanar löjet.

En av anledningarna till kampanjen torde alltså vara att Kina idag visar att ett system där alla banker och majoriteten av storföretagen ägs av staten (och där även de privatägda företagen genom olika mekanismer indirekt styrs av samhället)  kan visa upp en ekonomisk utveckling som slår nästan alt i mänsklighetens historia.

Jag har förresten en Huawei-rauter och den vill jag gärna behålla så långe jag har mobilt bredband. ...

 

Folkrepubliken Kinas flagga

Ett annat perspektiv på andra världskriget

Det har kommit en ny bok om andra världskriget. Den är utgiven på Semic förlag och skriven av Gunnar Wall. Den heter "Andra världskriget och myten om det goda kriget".

Den är inte en historik, av den typen som följer en rät kronologisk linje. Istället inriktar den sig på att lägga fram fakta som ofta brukar glömmas bort i de vanliga historieskrivningarna.

För även om den värsta av de stater som deltog i kriget definitivt var Nazi-Tyskland, och även om en seger för Nazi-Tyskland över både Sovjet och Storbritannien skulle ha öppnat dörren för en i sanning mardrömslik värld, innebar det inte att de andra krigsförande parterna stod för några "goda" alternativ.

Det brukar förvisso de flesta inse, men ofta ganska selektivt . Borgerliga demokrater brukar ju inte så ofta idealisera Sovjets roll, och sovjetvänliga skribenter, i den mån de fortfarande finns, brukar ju inte tro att USA och de andra borgerliga staterna i kriget var fria från imperialistiska motiv.

Men Gunnar Wall visar att ingen av de krigförande parterna styrdes av "goda" motiv.

Speciellt hård blir hans beskrivning av Winston Churchill. Churchill var vare sig en principiell demokrat, eller någon sorts humanist. I boken tas bland annat upp hur Churchills politik i Indien blev direkt ansvarig för en ren massvält 1943. Det brukar sällan uppmärksammas, medan Stalinregimens ansvar för svältkatastrofen i Ukraina 1930-33 mycket ofta brukar tas upp.

Churchills främsta krigsmål var att undanröja hoten mot det brittiska imperiet. Därför bekämpade han Gandhi likväl som Hitler...

Han kunde samarbeta med Stalins regim, endast för att den verkade ha lagt världsrevolutionen på hyllan. Han till och med uppskattade de blodiga stalinistiska utrensningarna av trotskister och andra vänsteroppositionella, med dessa ord:

"Ryssland återvinner sin styrka i takt med att kommunismens aggressiva attacker avtar i hennes blod, Processen kan vara grym, men den är inte sjukligt sadistisk. Det är på grund av självbevarelsedrift som Sovjetunionen känner behovet att stöta ut Trotskij och hans färska, destillerade gifter". (s. 158-59).

Boken visar också att Churchill ingalunda var fri från antisemitism. Hans speciella form av denna blandade han till och med upp med Illuminati-teorier...

När britterna landsteg i Grekland mot slutet av kriget blev deras främsta uppgift att med blodiga medel slå ner de vänsterinriktade partisanerna. I detta fick de under bordet stöd av Stalin, som i hemlighet hade kommit överens med Churchill om att Grekland ska vara en brittisk intressesfär.

Man får också läsa om de interneringsläger USA upprättade för japaner under kriget. Och det påpekas att de officiella motiveringen för dessa - att Japan var en fientlig nation - inte höll. Det upprättades aldrig några motsvarande läger för tyskar eller italienare. .

USA släppte också två atombomber över Japan, trots att Japan var berett art kapitulera.

Här kan jag inte låta bli att ur minnet citera ett möte mellan Albert Einstein och och en högt uppsatt USA-militär som ägde rum efter att atombomberna fällts. Det beskrevs i en bok om spelet kring utvecklingen av atombomberna jag läste i 12 eller 13-årsåldern. (Jag har glömt både titel och författare, så om någon kan ge ett tips om vad boken heter, blir jag glad.)

Einstein var upprörd över att de bomber som byggde på hans egna upptäckter användes på detta sätt. Officeren svarade att det är bättre att hundratusentals japaner dör, än att en enda till av våra egna pojkar ska behöva dö.

För att återgå till boken, tar den också upp hur de västmakter som sade sig stå på demokratins sida mot Franco i det spanska inbördeskriget samtidigt genomförde en blockad mot Spanien, som endast gynnade Franco. Medan Franco-sidan fick en betydande hjälp från Nazi-Tyskland hindrade blockaden regeringssidan att få köpa vapen av de borgerligt demokratiska länderna i väst.

Men boken visar också på Sovjetunionens roll. Sovjet gav en viss hjälp till regeringssidan, men kombinerade denna med att låta den sovjetiska säkerhetstjänsten uppätta en filial i Spanien, som genomförde blodiga utrensningar av de spanska vänsterpartier som var i opposition mot kommunistpartiet.

Boken tar också upp hur de allierade kände till de nazityska utrotningslägren men att de inte på något sätt försökte hindra dess verksamhet, genom att exempelvis bomba transporterna till dessa.

Jag nöjer mig med detta. Boken är fylld av an mängd fakta (som också dokumenteras i källhänvisningar i slutet av den) som nog kan få många att se andra världskriget i ett nytt ljus.

Att Nazi-Tyskland besegrades var ju definitivt något bra. Men det innebär ju inte att de styrande i de länder som till sist vann, var några ljusets änglar, eller några genuina demokrater och antirasister.


Winston Churchill på Downing Street 1943

Olof Palme, Per Gahrton och Vietnam

Tidsresor är intressanta - i alla fall för mig. Och nedanstående  citat från Svenska Dagbladet idag för 50 år  sedan  - 14 juni 1970 -  är absolut fascinerande.

Det är ett citat från ett tal av Per Gahrton på FPU:s kongress 1970.  Han kommenterar där vad som hände vid en resa Olof Palme just hade gjort till USA..

Palme blev där attackerade av demonstranter som reagerade mot den svenska regeringens kritik mot USA:s krig i Vietnam. .

SvD refererade Gahrtons tal: 
"Det har varit en förödmjukelsens tid för Sverige. Inte för att statsministern möttes av reaktionära demonstrationer utan för att han så tydligt har tvingats bekräfta att löftena om solidaritet med det vietnamesiska folket på Sergels Torg inte är värda ett ruttet lingon när supermaktens påtryckningsmaskineri drar igång. Det är Per Gahrtons hårda omdöme om Olof Palmes Amerikaresa, redovisad inför folkpartiets ungdomsförbund , som inledde sin årliga Falkenbergskongress på lördagen.
 
-Några försynta ord av kritik mot USA:s krig  i Indokina lyckades Palme pressa fram när han blev direkt ställd mot vägen, men hela tiden på vild reträtt, fortsatte Gahrton.

-Han t.o.m. förnekade i ett TV-program att han skulle känna mer sympati för regeringen i Hanoi än för militärjuntan i Saigon. Kan det moraliska förfallet gå längre  när man inte ens kan ta ställning för en folkligt förankrad regering i världshistoriens mest massakrerade land framför en liten militärjunta som stöder sig på  USA-imperialismens bajonetter? "

Ja, jag läste detta då, och blev som 15-åring imponerad över att ledaren för ett borgerligt partis ungdomsförbund kunde låta så, Så imponerad att jag någon månad senare blev medlem i FPU....

Vilket jag ångrade redan på mitt första möte - där alla verkade anse att Gahrton borde avsättas så snart som möjligt. Vilket han  också blev - på nästa FPU-kongress juni 1971. Men faktiskt  endast med 50 röster mot 49

Men jag är förundrad över den tid då ledaren för ett borgerligt ungdomsförbund kunde låta så.

Den radikalisering som pågick då trängde djupt in i ganska oväntade sektorer av samhället.

Det är svårt att tänka sig att något ungdomsförbund i det borgerliga  blocket idag kunde säga något som ens avlägset skulle kunna påminna om detta.

För att parafrasera Cornelis Vreeswijk: Visst är det beklagligt att den tiden försvann.

Joe Biden är gränslös... eller vad ska man kalla detta?

/Från min huvudblogg 6 maj 2020./

Kommer Trump-sidan att offentligt gå ut med dessa scener, låt oss säga en vecka före valet?

Bilder som dessa har spridits, inte ofta, men tillräckligt mycket för att man ska kunna utgå från att strategerna på båda sidor i USA-valet torde känna till dem.

De är uppenbarligen autentiska och de visar en Joe Biden som är lika gränslös mot barn som han är mot kvinnor.

Gränslös är ett försiktigt uttryck, man borde faktiskt lägga till "sexualiserat" före ordet gränslös, så blir det mer adekvat.

Att kalla Biden för pedofil, som sägs i ovan länkade YouTube-videon,, är måhända lite oförsiktigt.. Men att inleda gränslösa episoder av kroppskontakt med barn, med ska vi ändå säga, någon forn av "sexuella undertoner", är faktiskt ett adekvat uttryck.

Dessutom är Biden här gränslös på mer än ett sätt. Dels mot barnen, men han ignorerar även det faktum att det är offentliga tillställningar och att han filmas hela tiden.

Det toppskikt som  i praktiken styr det demokratiska partiet måste ju vara desperata. Hellre en man som Joe Biden, än Bernie Sanders... Jag tror de hellre ser en Trump-seger i valet, än att Bernie Sanders ska kunna bli Demokraternas presidentkandidat.

En Trump-seger i valet innebär  fyra år till med en president som förnekar den globala uppvärmningen...  Det är en mardröm. Men toppskiktet  hos Demokraterna verkar vara mer intresserad av att stoppa vänstern i det egna partiet än de är av  att vinna nästa val..