Är "nazisionism" en antisemitisk term?

Det sägs ibland att det automatiskt är ett uttryck för antisemitism att jämföra Israels brott med nazismen.
 
Det är det inte. Man kan diskutera hur adekvat jämförelsen är - ju längre Israels terror pågår ju fler kommer att uppfatta den som adekvat - men det finns i dessa dagar absolut ingen anledning att se den som antisemitisk i sig.
 
Jag minns i tidigt 90-tal då en vänsterströmning jag hade nära kontakt med började använda termen nazi-sionism om Israels terror mot palestinierna. Det berodde inte på antisemitism - de använde på samma sätt termen nazi-stalinism om serbchavinisternas utrotningskrig mot bosniska muslimer - men om den var lämplig kan man ju diskutera.

Själv tyckte jag det inte - då.
 
Men ju längre Israels utrotningskrig pågår ju mer börjar jag tycka att invändningar mor sådana termer ter sig futtiga. Massutrotning är faktiskt massutrotning vare sig den sker organiserat i dödsläger eller genom systematiskt och målinriktat mördande av civilbefolkning. Det finns absolut skillnader - och de är viktiga att ta fram - men ju mer Israels massmord pågår ju mindre angeläget ter det sig för mig att peka på just skillnaderna.

Om man ska kalla det som sker i Palestina idag för ett folkmord eller använda den mer vaga termen folkmordsliknande är i grunden ointressant.
 
De som reagerar hårdare på de som använder "fel" ord i sina fördömanden av Israels utrotningskrig än mot utrotningskriget i sig är enbart föraktliga.

"International Marxist Tendency"

Jag var en gång medlen i en liten grupp som hette "Tidskriftsföreningen Socialisten" . Den  försökte driva en socialistisk linje inom arbetarrörelsen, och uppmanade sina medlemmar att arbeta inom Socialdemokraterna eller Vänsterpartiet. Syftet var alltså inte att utropa sig till ett parti, utan att föra fram ett socialistiskt program, där linjen hade ett fokus att verka för att nationalisera storföretagen och bankerna under demokratisk kontroll.

Denna grupp var en del av ett nätverk som kallades "International Marxist Tendency" (IMT). Detta hade sina rötter inom trotskismen, och den hade varit en politisk tendens som hade verkat under årtionden. Och som också drev linjen att man borde arbeta inom de större arbetarpartierna.

2010 bröt Tidskriftsföreningen Socialisten med IMT, och började sedan mer lösligt samarbeta med andra grupper, som bildade ett mer lösligt internationellt nätverk, som kallades "Socialist Network". I slutet av 2011 gick jag förresten ur Tidskriftsföreningen Socialisten, efter att ha hunnit skriva ett stort antal artiklar i dess under åren alltmer odogmatiska tidning. 

International Marxist Tendency fortsatte sitt eget liv, och dess teoretiskt mest drivande organisation verkade i Storbritannien och har de senaste åren arbetat inom labourpartiet, tillsammans med de som stött Jeremy Corbin. 

De utvecklade för övrigt en del udda drag; ett av detta var att de närmast gjorde motstånd mot Big Bang-teorin till en del av sitt politiska program!  Jag har alltid på närmast känslomässiga grunder ogillat Big Bang-teorin med dess dystra prognoser om ett döende universum, så det passade mig utmärkt.

När det blev uppenbart att arbetet för att det inte skulle lyckas att få Corbyn som labourledare,  hände något mystiskt med IMT. De flippade ut totalt, och började driva en kampanj där de sa att de var de enda sanna kommunisterna och att alla sanna kommunister genast borde gå med i deras, tja - sekt..

I denna artikel får man en både roande och kritisk analys av deras utveckling - eller ska man säga urartning. Det lustiga är att den är utgiven av den engelska sektionen av vad som tidigare kallades "International  Spartacist Tendency", och som senare bytte namn till "International Communist League" - som under många år varit en supersekt. 

Den var mest känd för att i sin press ägna huvuddelen av sitt innehåll till att ettrigt angripa andra sekter, för att "avslöja" dem. Från och med 80-talet blev de efter ett tag också mer och mer (ö)kända för att försvara... pedofili. (Ja, ni läste rätt).

Men så dog så 2019 deras något kuslige ledare, en viss James Robertson. Och organisationen hamnade i en kris. När de väl tog sig ut ur denna utvecklade de en helt ny linje, och förklarade att de insett att de hade varit en mycket sekteristisk organisation, och att de nu hade lämnat denna period bakom sig.

De har i sin självkritik dock inte berört sitt tidigare försvar av pedofili, men så vitt jag kan se har de efter Robertsons död inte alls publicerat några propedofila artiklar. Men kan ju hoppas att detta avspeglar en djupgående förändring...

Men för den som är intresserad av ämnet kan den artikel som länkas till ovan rekommenderas. En före detta supersekt genomför en träffande analys av en nybliven supersekt...

IMT var riktigt sansade - nu verkar de vilja tävla om att bli Sekternas Sekt. Roande, men ändå tragiskt.

--------------------------------------------------------------------------

PS.

Jag var nog lite för välvillig mot spartacisterna. Som framgår av denna artikel,  där de angriper vänsternätverket ISA för att de vidtagit åtgärder för att förhindra övergrepp i sin organisation,  har ICL faktiskt kvar en hel del av sina förövarförsvar-reflexer. 

Sverige, Libanon och Afghanistan

Det ena landet efter det andra evakuerar sina medborgare från Libanon. Men den svenska regeringen svarar iskallt - "vi evakuerar inte svenska medborgare - för vi har varnat dem för månader sedan". Underförstått de får skylla sig själva.

Det är samma sak som tolkarna i Afghanstan. Då var det inte svenska medborgare det handlade om - men skillnaden mellan Sverige och andra länder var likadan.

Sverige deltog liksom andra länder i de FN-trupper i Afghanistan som försökte hålla tillbaks talibanerna.. När  FN-insatsen avslutades  och det dessutom var klart att talibanerna höll på att vinna, gav alla andra länder som deltog i aktionen de afghaner som hade hjälpt dem på plats som tolkar omedelbart politisk asyl och evakuerade dem.

Men Sverige vägrade. Och förklarade att de som ville till Sverige skulle få söka asyl på det traditionella sättet. I ett land som sakta men säkert höll på att tas över av talibanerna.  

Talibanerna såg alla som hjälpt FN-trupperna som landsförrädare och de är inte kända för en human politik mot de som de anser vara förrädare....

Jag har för mig att några få av tolkarna till sist kom til Sverige, men de flesta gjorde det inte. Vad som hände med de som var kvar när talibanerna tog över förmäler inte historien.

Jag hoppas att historien har spritts över världen så att nästa gånger svenska trupper ska strida i andra länder (vilket jag hoppas inte kommer att ske...) alla de som de vill rekrytera som tolkar kommer att svara - "aldrig i livet, vi vet hur ni behandlade tolkarna i Afghanistan".

Från skräckkabinettet

Den så kallade terroristexperten Magnus Ranstorp fortsätter att hemsöka Svenska Dagbladet med betraktelser över hur nödvändiga  och balanserade Israels militära aktioner är, och att civilbefolkningen inte har drabbats mer än nödvändigt. 

Hans senaste uppstötning har SvD  dessutom placerat på sin ledarsida - därmed visat att de delar uppfattningen att Israels krigföring är både nödvändig och human. 

SvD är en skam för svensk press. Och vad jag anser om Ranstorp saknar jag ord för. I alla fall icke åtalbara sådana.

Israels kusliga terrorattack

Den första delen av detta program handlar om Israels kusliga terrorattack i Libanon,  som på avstånd fått personsökare, mobiler, radioapparater, till och med solpaneler, som de antar används av medlemmar av Hizbollah,  att explodera.

Rent tekniskt är det oerhört välplanerat, men det hela lär slå tillbaks på Israel, på ett helt oöverskådligt sätt.

Inledningsvis fick man bilden av att det skedde genom att helt vanlig apparatur kunde förmås att hackas så att den exploderade. Dessbättre verkar inte det vara möjligt - det handlar kanske  om att Mossad lyckats infiltrera företag som levererar material till Hizbollah så att de fått material med inplanterade sprängämne.

Speciellt har en fabrik i Ungern blivit uppmärksammad. Ungern är ett land som tycks nära allierat med Israel.  

En annan möjlighet som förts fram är att de explosiva substanserna har placerats i apparaturen på ett senare stadium,  exempelvis  i hamnar.

Detta är en  typ av attack som närmast definitionsmässigt och med nödvändighet slår  mot civila.

Att Mossad inte insåg att detta i alla fall på.medellång sikt kommer att slå tillbaka på Israel är märkligt.  

Otäckt är det. Definitivt.

Nazisten som hatade Hitler

Jag har nyss sett denna dokumentär om Otto Strasser. Den kom alldeles nyligen, och jag såg den med ett visst intresse. 

Otto Strasser var i en strikt mening av ordet en mycket osympatisk politisk figur . Men också en mycket intressant sådan.  

Ända sedan jag blev uppmärksammad på hans egenartade öde - troligen 1972, möjligen så tidigt som 1971 - har han fascinerat mig. Han blev tidigt medlem i  Nationalsocialistiska Tyska Arbetarpartiet  (NSDAP) - idag vanligen kallat för nazistpartiet.  Han hamnade snart i en bitter konflikt med Adolf Hitler och lämnade nazistpartiet 1930. Han hann lämna det innan han blev utesluten. 

När jag först hörde talas om honom såg jag att han brukade beskrivas som teoretikern inom nazistpartiets vänsterflygel. Det var nog därför jag blev fascinerad. "Nazistparti" och "vänsterflygel" var ju två ord som liksom inte riktigt hörde samman. 

Men egentligen var han i motsats till Hitler ganska så trogen till NSDAP:s tidigaste program , som togs redan 1920. I detta kombinerades en hårdför tysk nationalism, med inslag av antisemitism, med krav på ingripande mot, och till och med konfiskering av, storkapitalet. 

Vad som sedan kom att hända var att tonvikten på antisemitism gradvis kom att öka inom partiet, medan de "socialistiska" idéerna gradvis försvagades.   En milstolpe i denna process var utgivningen av Hitlers "Mein Kampf" med sina paranoida utfall mot de judar som Hitler tyckte sig se överallt. 

Hitler skrev denna bok under sin fängelsetid,. Den närmaste perioden efter denna,  dominerades partiet av Otto Strasser och hans bror - Gregor Strasser. De var båda antisemiter, men deras antisemitism var i motsats till Hitlers inte byggd på rasteorier, Av döma av Otto Strassers senare böcker verkade de snarare se judarna som en grupp som på grund av avsaknaden av ett "riktigt" eget land blev destruktiva motståndare till det nationella, mer precist det "tyska". 

Under bröderna Strassers ledning blev Julius Streicher - vars antisemitism om möjligt var ännu mer betonad än Hitlers - utesluten ur partiet, anklagad för "vulgärantisemitism". När Hitler senare fick kontroll över partiet fick Streicher på nytt bli medlem. 

Denne gav ut en vidrig antisemitisk tidning med namnet "Der Stürmer". Han blev 1946 dömd till döden vid Nürnbergrättegångarna.

Otto Strasser var mer konsekvent än sin broder, som slutligen kapitulerade för Hitler - vilket inte hindrade Hitler att sedan låta mörda Gregor - vid de blodiga utrensningar 30 juni 1934 som brukar kallas "de långa knivarnas natt". 

Då hade Otto Strasser redan lämnat Tyskland. Han fick sedan fly från land till land. Först kom han till till Österrike, men tvingades fly därifrån när Tyskland började att hota detta land. Ett tag var han i Schweiz men åkte sedan till Tjeckoslovakien - men tvangs sticka därifrån  när Tyskland invaderade. . Efter det flydde han till Frankrike, bara för att tvingas lämna när Tyskland 1940 även invaderade detta land. 

Under hela denna tid levde Strasser under ständiga mordhot.  Tyskland ville också ha honom utlämnad.

Efter mycket om och men kom då Strasser till sist till Kanada 1941 - där han levde till dess han tillåts att återvända till Tyskland (närmare bestämt Västtyskland) 1955. 

Där försökte han skapa ett "rent" nationalsocialistiskt parti, som kombinerade en hårdför tysk nationalism med en (vid det här laget ganska så vag) "antikapitalism". 

Strasser har i sin bok "Hitler och jag" som kom 1941 beskrivit att Hitler i samband med brytningen skrikande hade anklagat honom för att vara... "marxist". Vilket han definitivt inte var.

Däremot kan man  nog säga att han på något sätt var "antikapitalist". Men den var på många sätt dömd på förhand, 

Det är ju en paradox att kräva antikapitalistiska åtgärder och samtidigt verka inom ett parti som på alla sätt försökte krossa den enda sociala kraft som skulle ha kunnat utmana kapitalismen - dvs arbetarrörelsen. "Strasserismen" var och förblev en (förvisso i grunden reaktionär) utopi. 

Otto Strasser skulle dock kanske ha haft en chans att få makt i Tyskland om Hitlers (lyckade) försök att krossa SA 30 juni 1934 skulle ha misslyckats. SA organiserade då mer än 3 miljoner man och var numerärt oerhört mycket starkare än den dåvarande tyska armén som kanske uppgick till 100.000 man. 

Å andra sidan var förstås armén mycket bättre beväpnad. 

Om man nu ska våga sig på en kontrafaktisk historieskrivning kan man ju fundera på vad som hänt om Hitlers och de många andra ledande nazisternas plan att mörda de ledande i SA under den 30 juni och dagarna efteråt (de dödade minst 300)  skulle ha läckt ut och SA-ledningen hade vidtagit åtgärder för att försvara sig. Många ledande nazister (inklusive Hitler själv) deltog ju  i de blodiga raiderna. Då skulle resultatet kanske ha blivit att istället dessa hade dödats. 

Då skulle det blivit en märklig situation. Förmodligen skulle det genast utbrutit ett inbördeskrig   mellan SA och armén. Om SA hade segrat är det inte alls uteslutet att den nya SA-styrda regimen skulle ha vädjat till bröderna Strasser att ingå i den.

Inom SA fanns en stark motvilja mot överklassen och den nya regimen skulle med all säkerhet inte fått stöd från de toppar i borgarklassen som hade samarbetat med Hitler. Det skulle ha skapat en situation  med oerhört starka sociala spänningar. 

Troligen skulle regimen fallit ganska snart men om den inte gjorde det skulle det ändå knappast blivit något världskrig. SA var bra på att misshandla motståndare på gatorna men det är oerhört svårt att tänka sig att en SA-armé skulle klara av att erövra andra länder genom blixtkrig. 

Otto Strasser var som sagt en reaktionär nationalist. Om han hade levt idag skulle han med säkerhet stött någon av de invandrarfientliga grupperna i Tyskland - eller bildat en egen.

På något sätt kan man säga att Strassers rykte i viss mån räddades genom att han blev motståndare till den mest vidriga statschefen under 1900-talet, och kanske i världshistorien. I just det avseendet liknar han kanske Winston Churchill, en annan reaktionär nationalist och antisemit som också fick ett bättre rykte än han förtjänade genom att han blev en av Hitlers huvudfiender.

"Gimme Hope Kamala"

Om man letar efter sånger om Joseph Biden och Donald Trump på YouTube hittar man en oerhörd massa elaka parodiska nidvisor. Ja, båda är förvisso oerhört lätta att parodiera.

Men om man söker elaka sånger om Kamala Harris hittar man inte många sådana. Det finns, några, som för det mesta handlar om hennes sätt att skratta.

Men man hittar faktiskt nästan lika många hyllningssånger till henne som nidvisor

En av dessa är denna. 

Att problematisera bilden av QAnon

QAnon är förvisso bisarra, men en del av deras påståenden avspeglar något verkligt.

I dagens SvD finns en artikel av Teresa Küchler som nämnde QAnon i formuleringar som är vanligt förekommande i svensk press. Inte nog med att de har fel, de är nästan definitionsmässigt så bindgalna att varenda kommatecken man hör från dem måste avfärdas - automatiskt.

Det är en inställning som diskuteras i denna ovanligt intressanta artikel i Flamman från 19 september 2020. .

Där kommenteras bland annat en intervju som CNN gjorde med en kvinnlig QAnon-anhängare:

"Meningsutbytet återberättas med illa dolt förakt... Jo Rae Perkins blir ännu ett kapitel i de amerikanska liberala mediernas krönika om det nya samhälle som framträder efter att Donald Trump tagit makten.

Jo Rae Perkins råkar förstås ha fel i sak, både vad gäller ansiktsmasker och, troligen*, satanistiska pedofilnätverk. Men vad CNN anklagar henne för är inte att ha fel utan att vara galen: att befinna sig på fel sida av sanningen så som den beskrivits av samma etablissemang."

Jo Rae Perkins intervjuades av CNN för att hon kandiderade till senaten. Hon kom för övrigt inte in.

QAnons påståenden om "satanistiska pedofilnätverk" på hög nivå i det US-amerikanska samhället var en del av deras åsiktsprofil. Påståendet att Donald Trump hade en hemlig mission att bekämpa dessa var en annan.

Det sistnämnda finns inte ens skymten av belägg för. Det bygger i stort sett på - ingenting. Och de avslöjanden som finns om Trumps nära relationer med Jeffrey Epstein talar förstås i högsta grad emot det. Försiktigt uttryckt.

Men för att återgå till Jeffrey Epstein. Han ägde en ö som många kända från den US-amerikanska eliten regelbundet besökte. Där våldtogs flickor i lägre tonåren - regelbundet.

Listan på vilka som brukade besöka denna våldtäktsö är som en "Vem är vem"-lista över prominenta personer i USA. Och, ja, Trump fanns på denna lista - men så fanns Bill Clinton.

Där kan man hitta mycket - bland annat två världsberömda kosmologer som hjälpt till att utveckla Big Bang-teorin...

I den nämnda SvD-artikeln nämns Epstein i förbigående och likaså i förbigående sägs att han begick självmord. Men det finns nästan lika många frågetecken kring detta självmord som det en gång fanns runt "självmorden" av ledande medlemmar i Rote Armée Fraktion i Västtyskland i oktober 1977.

Epstein bevakades dygnet runt; det var maximal säkerhet runt honom. Och det var ett faktum att han mycket väl skulle kunna dra upp framstående personer i USA, som vistats på hans ö, under en kommande rättegång. På ett sätt som skulle ha varit förödande för dem.

Epstein-affären är ett problem för många US-amerikanska myter. Och det är egentligen isbergets topp.

Under många år, i alla fall sedan 80-talet, har det funnits många som berättat om sexuella och sadistiska övergrepp mot barn i USA, som dragit in högt uppsatta personer i vad de berättat. Det skulle ju kunna (och brukar ofta) avfärdas som lögner, eller "falska minnen",

Men en närmare studie visar att sådana avfärdanden ofta är problematiska. Ett exempel är det s.k. Franklinfallet där den utredare som skulle lägga fram bevis dog under mystiska omständigheter dagen innan han skulle presentera sin rapport. Där sedan FBI konfiskerade och hemligstämplade hela hans material. Och där en flicka som berättade att hon utsatts för övergrepp, som barn, tystades genom att dömas till nära 20 års fängelse ... för "förtal".

Jag återkommer till henne. Hon frigavs i förtid pga gott uppförande i fängelset och är idag aktiv för att stötta och arbeta för de som utsattes av Jeffrey Epstein.

Det ligger förvisso hundar begravda i många (mer eller mindre nedtystade) US-amerikanska sexualbrottsfall.

Det är detta som riskerar att förklaras bort genom hänvisningar till QAnon. QAnon var galna, de talade om nätverk av förövare på hög nivå - alltså måste alla som talar om något liknande också vara galna...

Vilket skulle bevisas... Det är bara det att det inte på något sätt är bevisat. 

* Lägg märke till den försiktiga formuleringen, "troligen"....  Jag kan på något sätt glädja mig åt att avvisandet här inte är komplett...

En vanlig symbol för QAnon

"Den mjuka staten"

Jag brukar normalt sett inte uppskatta det som Lena Andersson skriver i Svenska Dagbladet. Men i dagens ledare - som är den andra i en serie - tar hon upp en tydligen ovanligt absurd bok - Erik J. Olssons och Catharina Grönqvist Olssons "Den mjuka staten".

Den hävdar i princip att staten har blivit alltför mjuk (de menar uppenbarligen snarare mjäkig) - och det beror på att kvinnor fått alltför stor makt. Det har skapats en "feminin kultur" som lett till en alltför "mjuk" linje när det ex.vis gäller invandring, familjepolitik och kriminalitet.

Detta beror alltså på att kvinnor har fått för mycket makt.

Vissa länder i Europa är dock tydligen bättre än Sverige. Lena Andersson citerar från boken:
”Inom EU är det främst Polen, Slovakien, Tyskland, Ungern och Österrike som har en utpräglat maskulin kultur. … Bland dessa har särskilt Ungern utmärkt sig för ett maskulint förhållningssätt, inte minst i invandringsfrågan men även i fråga om familjepolitiken.”

Lena Andersson kommenterar:
"Denna ”kulturskillnad”, menar författarna, är vad som har föranlett den svenska skepsisen mot landet."

Om kvinnor hade haft mindre makt i Sverige hade tydligen - enligt författarna till boken - Orbans regim varit betydligt populärare i vårt land... Kanske inte helt uteslutet, men det säger i så fall något ganska obehagligt om män som grupp.

Men det finns ett annat påstått problem som enligt författarna orsakats av kvinnomakt. Det är den så kallade cancelleringen. 

Lena Andersson skriver:
"Ett allvarligt påstående i boken är att senare års intellektuella gissel, cancellering av oönskade åsikter och personer, beror på feminiseringen. Utfrysning stämmer nämligen med kvinnlighetens naturliga metoder för hantering av avvikare, liksom med dess konsensusmässiga, utjämnande, snällt undfallande men därför också lönnaggressiva sätt att umgås." 

Cancellering av oönskade personer är alltså något som är grundade i den kvinnliga naturen.

Och då kommer den direkt mördande replik av Andersson som fick mig att lägga ut detta inlägg.

"Varför kalla en företeelse feminin som har utövats med större konsekvens och precision av hårda herrar som Josef Stalin och Joseph McCarthy, av den inte alltför kvinnodominerade inkvisitionen, av alla despotier som någonsin existerat?"

Därmed har hon nog sagt det som behövs för att göra författarna svarslösa. Om de har något i huvudet.

Som jag inledningsvis sa, brukar jag sällan hålla med Lena Andersson. Men det hon säger i detta sista citat är så träffande, att jag kände att jag helt enkelt måste lägga ut det. 

Om de nära relationerna...

...mellan Donald Trump och sexualförbrytaren Jeffrey Epstein kan man se och höra om i denna video. 

Själv blev jag inte det minsta förvånad - och jag visste ju redan att Trump hade besökt Epsteins  ö,  och att Epstein hade besökt Trump. 

Men de som på största allvar trodde på  påståendena från QAnon att Trump hade som syfte att krossa pedofilnätverk på hög nivå i det US-amerikanska samhället   - torde väl fått en chock...

(Hoppa gärna över det långa reklaminslaget mellan 6.14 och 7.44!)