söndag 20 november 2022

"International marxist tendency", James Webb-teleskopet och Big Bang-teorin

Kolla gärna denna länk.  

Det är en artikel från marxist.com - en webbsida som presenterar åsikterna hos "International marxist tendency" (IMT) - en strömning som i nästan rakt nedstigande led härstammar från en trotskistisk grupp grundad av Ted Grant redan på 1940-talet.

En säregen sak med denna strömning är att de i praktiken verkat ha gjort motstånd mot Big Bang-teorin till en del av sin politiska linje. Kanske inte i teorin, men i praktiken.

I den länkade artikeln ovan diskuteras bland annat de bilder som är tagna av James Webb-teleskopet, ett rymdteleskop som skickades upp 2021.

Den hävdar att bilder av de tidigaste galaxerna utgör starka belägg för att Big Bang-teorin är oriktig. Dessa galaxer verkar ha bildats "för tidigt" för att stämma in i den teori som hävdar att universum uppstod för 13, 8 miljarder sedan.

Jag hoppas att de har rätt. I vilket fall är det lite charmigt med en politisk strömning som de facto gör ett avvisande av Big Bang-teorin till en del av sin politiska linje...

PS: Artikeln hänvisar till en annan artikel, av Eric J Lerner,  men länkar inte till den. Den kan nås via denna länk.

Fjärran galaxer. Bilden hämtad från marxist.com, som i sin tur har hämtat den från NASA.

söndag 13 november 2022

Varmaste oktoiber i Europa

Det är rubriken på denna artikel i Aftonbladet. 

På Facebook har jag i alla fall två gånger  hamnat i debatter med människor som på största allvar menar  att vi inte bör tala om den globala uppvärmningen, eftersom  vi då oroar barn och barnbarn, som borde få slippa oroa sig för katastrofer och tipping points. 

Alldeles bortsett från den absurda grundlogiken i detta resonemang, bygger det också på att uppvärmningen inte kommer att hinna drabba den äldre generationen...

Men uppvärmningen  går inte långsammare än klimatforskarnas prognoser, som "klimatskeptiker" brukar hävda. Den går mycket snabbare. 

Jag är uppriktigt sagt riktigt nervös inför nästa sommar...

tisdag 18 oktober 2022

Nooshi Dagostars...

... tal inför statsminsteromröstningen var faktiskt lysande. 

 Hör det!

 Här


 

torsdag 13 oktober 2022

Man vinner inte krig genom att bomba civila

Terrorbombningar mot civila områden är grymma, och vidriga. Att Putin nu övergått till den typen av "krigsföring" säger en hel del om hans ledarskap.

Men dessutom är de militärt verkningslösa. Det tycks alla experter vara överens om.

(Vill tillägga att detta resonemang inte gäller bombningar med kärnvapen. De kan nog tänkas förkorta krig - med påföljden att mänskligheten riskerar att utplånas samtidigt som kriget slutar).

Tyskarna trodde kanske att de kunde besegra Storbritannien med terrorbombningar hösten 1940 - våren 1941. Det lyckades inte.

När de allierade i slutet av andra världskriget försökte hämnas på den tyska civilbefolkningen med samma typ av barbari var det också militärt verkningslöst. Förmodligen förkortades inte kriget en enda dag av dessa bombraider.

Den som börjar med terrorbombningar mot civila ägnar sig åt en massiv hämnd mot motståndarens civilbefolkning - inte med krigsföring.

Ett av de mest kända  fallen av bombterror mot en civilbefolkning var den s.k. "Blitzen". Dvs Nazitysklands försök att bomba den engelska civilbefolkningen till underkastelse 1940-41. Det var inte endast militärt meningslöst. Det var militärt kontraproduktivt. Och ledde kanske till att Storbritannien överlevde.

Men här måste jag tillägga. Det har faktiskt funnits ett exempel på att bombterror mot civilbefolkning lett till militära fördelar. Men då endast på grund av att motståndaren lurades till att svara med samma mynt.

Jag syftar återigen på Blitzen.

Under den första perioden av den tyska bomboffensiven mot Storbritannien var dess fokus att bomba militära mål. Och de viktigaste var det brittiska flygvapnets (RAF:s) sambandscentraler. Samstämmiga uppgifter visar på att RAF var pressade till bristningsgränsen. Dess ledning fruktade att RAF:s organisation skulle kunna kollapsa. Och då skulle vägen ligga öppen för tyskt luftherravälde - och kanske en tysk invasion.

Jag vet inte om det någonsin blivit klart om det som RAF just i detta läge svarade med -  var en slump - eller en medveten plan* för att lura Hitler i en fälla. Jag gissar på det senare.

Man genomförde faktiskt en - terrorbombning av Berlin. Det kom som en chock för den tyska befolkningen - och tydligen också för Hitler. Han höll ett av sina koleriska tal och skrek att detta krävde en hämnd. Civilbefolkningen i Storbritannien skulle minsann få lida - mångdubbelt värre än den i Berlin.

Och så kom alltså beslutet om att hämnas. Luftwaffe fick order om att upphöra med sitt fokus på militära mål - nu skulle britternas storstäder utsättas för en terror utan like. Från och med nu var det alltså terror mot civilbefolkningen som gällde. Det verkar råda en enighet bland miltärhistoriker att detta gav RAF det andrum de behövde. Det brittiska flygvapnet slogs aldrig ut, och Tyskland kunde följaktligen aldrig invadera Storbritannien.

Hitler var alltså inte direkt ett militärt geni. Och i detta fall gynnade hans fanatiska önskan om en så grym hämnd som möjligt motsidans krigsinsatser.

Därför är det anmärkningsvärt att de allierade i slutet av kriget tog över tyskarnas metoder, med grymma och militärt meningslösa terrorbombningar. Ett av de värsta exemplen var terrorbombningarna av Dresden natten mellan den 13 och 14 februari 1945. Måmga stadsdelar blev till brinnande infernon,och oerhört många människor dog**. 

I februari 1945 var kriget så gott som slut, Tysklands nederlag var en tidsfråga, alla visste att det inte fanns något som kunde hejda dess nära förestående nederlag. Bombningarna blev då ett krig mot civila, inte en del av kriget mot den tyska armén.

Samma logik som vägledde Hitler 1940-41 och som vägledde allierade generaler under andra världskrigets slutfas vägleder nu Putin. Att straffa och plåga civilbefolkningen ses uppenbarligen som en viktig uppgift.

Dessa bombningar kommer att öka Ukrainas sympatier i världsopinionen.

Tysklands strategi under Blitzen var dum och blodtörstig - de allierade generalerna i slutet av andra världskriget var kanske endast blodtörstiga.

Vilken av dessa kategorier Putin och hans terrorbombningar tillhör kan man fråga sig - jag tippar på det förstnämnda. Eftersom Ukrainas förmåga att besegra Ryssland till stor del bygger på konstanta vapenleveranser från väst, och dessa blir lättare att politiskt motivera för ledarna i väst ju mer upprörd opinionen blir över Putins krigsföring - kanske  Putins senaste hämnd inte endast är moraliskt förkastlig - utan även militärt kontraproduktiv.

----------------------------------------------------

*På kort sikt närmast cynisk - det var inledningsvis den egna civilbefolkningen som drabbades! -  men på lång sikt räddade den ju i så fall även civilbefolkningen från ett än värre öde...

** Det finns olika bedömningar av hur många som dog i Dresden denna natt. 250.000 är den högsta siffran jag sett nämnas. Mer vanligt är att uppskatta det till ca 25.000 - dvs tio gånger lägre! Men även sådana siffror är ju skrämmande höga.

Bilden: Aldwychs tunnelbanestation användes som ett skyddsrum under Blitzen.

onsdag 12 oktober 2022

En statskapitalistisk teori om Sovjetunionen

Här kan man höra ett föredrag av Amy Leather från organisationen Socialistv Workers Party i Storbritannien (med en efterföljande diskussion). Där lägger hon fram det partiets och den så kallade IS- (International Socialism)-strömningens analys av,, och teori om, Sovjetunionen. Den analyserar Sovjet (från och med det stalinistiska maktövertagandet 1928) som statskapitalistiskt. 

Teorin utvecklades först av Tony Cliff i boken State capitalism in Russia från 1948. Och den applicerades också på liknande stater, som de östeuropeiska, och Kina.

Jag säger inte att jag stödjer den, jag har numera inte någon genomtänkt analys av den frågan, vilket jag kanske trodde att jag hade för ett antal år sedan. Och det var då inte Cliffs analys....

Men analysen är just i detta föredrag faktiskt riktigt intressant . Analyser av Sovjet som statskapitalistiskt fanns förvisso i den svenska 60- och 70-talsvänstern, men de var för det mesta torftiga, på gränsen till enfaldiga. De var oftast maoistiska eller hodjaitiska, eller i några marginella fall ultravänsteristiska.

Därför är det givande att ta del av en betydligt mer intressant statskapitalism-teori om den typen av samhällen. Den utvecklades utifrån en trotskistisk utgångspunkt, även om Trotskij själv aldrig ens snuddade vid den typen av teori...

Ja, jag har faktiskt läst State capitalism in Russia för ett antal årtionden sedan, men har haft bort den. 

Jag har på senare tid gått igenom en hel del från Marxist Internet Archive om politiska strömningar på vänsterkanten som man i Sverige mest hörde talas om genom hörsägen.

Jag ska eventuellt skriva mer om just detta ämne senare. 

Tony Cliff

söndag 9 oktober 2022

Metanläckan

Det som bekymrar mig mest när det gäller gasläckan i Östersjön är inte vem eller vilka aktörer som orsakat den (i vissa nummer av Svenska Dagbladet ses det underligt nog även på nyhetssidorna som ett i praktiken bevisat faktum att det var Ryssland som sprängt sönder sina egna gasledningar) utan att någon överhuvudtaget är beredd att bidra till att släppa ut en så massiv koncentration av växthusgaser upp i luften.

Det metan som släpptes ut är en många gånger starkare växthusgas än koldioxid. På Naturvårdsverkets webbsida kan man läsa att "utsläppen från Nord Streams gasledningar kan motsvara en fjärdedel av hela Sveriges klimatutsläpp under ett år, och ännu mer sett i ett kortare tidsperspektiv. ." 

Och de senaste dagarna har faktiskt varit extremt varma för att vara oktober. Kan det finnas ett samband?

 

Den kemiska formeln för metan

tisdag 4 oktober 2022

Gamal Abdel Nasser, slöjor och rationalitet

/Från min  huvudblogg 24 augusti 2017/

Som jag tidigare sagt - ibland har man intrycket att den tid vi lever i håller på att kastas tilbaks till medeltiden. Det är dystert, men ännu dystrare är förstås att vi snart kan får ett klimat som liknar det som rådde innan det fanns liv på jorden.

Men om vi nu lämnat uppvärmningen för ett tag, och går tillbaks till de första meningen - se och hör gärna denna YouTube-länk.

Det är en del av ett tal som Egyptens president Gamal Abdel Nasser höll 1966. Där tar han upp Muslimska Brödraskapets krav på att införa obligatoriskt tvång för kvinnor att bära slöja utomhus.

Poängen är inte främst att han är emot det - utan hur han presenterar det. När han för fram det gör han det med ett mycket roat leende, och publiken framför honom håller på att kikna av skratt. De ser uppenbarligen detta krav som en helt komisk rest från svunna tider.

Nasser berättar också att han hade frågat ledaren för Brödraskapet varför dennes egen dotter, som gick på läkarutbildning, i så fall inte bar slöja. Och tillägger att om denne inte ens lyckats få sin egen dotter att bära slöja - hur skulle han då tro att Nasser - skulle kunna tvinga alla kvinnor i Egypten att göra det. Och, som sagt - publiken viker sig av skratt.

Hela utgångspunkten är att det är något av det löjligaste han hört i hela sitt liv, typ. Och publiken verkar tycka detsamma.

Så var stämningarna i Egypten 1966.  Och nu ska ingen tro att Egypten då var ett land som anpassat sig till västvärlden och deras system. Tvärtom, Nasser stod i ledningen för en nationalistisk regering som kallade sig "arabsocialistisk", som så hade retat västimperialismen att Storbritannien och Frankrike tio år tidigare hade försökt invadera landet. Det ledde till ett ramaskri och till och med USA tvingades ta avstånd. Så de franska och brittiska arméerna var så illa tvungna att dra sig tillbaka.

Vad detta visar är att det motstånd mot västvärldens diktat som också på den tiden var utbrett i Mellanöstern då nästan aldrig var kopplat till en utbredd irrationell önskan till någon sorts kulturell regression. Detta kom senare, efter att trycket från imperialismen hade slagit sönder "arabsocialismen" och drivit den på reträtt. I Egypten kom exempelvis Sadat efter Nasser - och han öppnade dörren för USA, privatiserade, och sänkte levnadsstandarden för de stora massorna. Sedan fick han ett växande Muslimska Brödraskapet som ett brev på posten...

Men denna kulturella regression kopplad till nyliberalism har vi ju även här. Medan Mellanöstern har haft privatiseringar och islamism har vi här haft privatiseringar - och Sverigedemokrater. I Frankrike har vi privatiseringar och Le Pen. Osv.

1966 tedde sig politiken i stora delar av världen som både rationell och begriplig, Det gör den inte idag. 

 

Gamal Abdel Nasser

fredag 30 september 2022

Ett hot mot yttrande- och tryckfriheten

Äntligen kom ett debattinlägg av en typ jag väntat på.  

Närmare bestämt av Staffan Dahllöf i SvD. 

Han kritiserar det absurda beslutet i EU att förbjuda Sputnik och Russia Today. 

Några  citat:

"Kontroll är frihet. Att förbjuda farliga talare är demokrati. Yttrandefriheten omfattar inte fientlig propaganda.

Det här är inte ännu en omskrivning av budskapet i George Orwells bok '1984'. Det är inte heller en översättning av de ryska argumenten för att utvisa utländska journalister eller för att döma inhemska kritiker till 15 års fängelse.

Det är så som EU-domstolen i Luxemburg motiverar varför vi inte ska ha tillgång till de ryska medierna RT och Sputnik, och varför vi skall kunna straffas om vi citerar de två mediernas innehåll. "

Och fortsätter: "I ett beslut den 27 juli godkände tribunalen, EU-domstolens förstainstansrätt, utrikesministrarnas beslut att förbjuda de två statskontrollerade ryska medierna den 1:e mars. "

"Problemet med domstolens beslut är inte att vi förlorar all tillgång till den ryska propagandan. Sputniks och RT:s kan nås med VPN (Virtuella privata nätverk). Svenska och internationella medier ser det fortfarande som sin uppgift också att redogöra för de officiella ryska ståndpunkterna. Problemet är att domstolen - liksom ministerrådet - tar på sig uppgiften att avgöra vad vi som medborgare ska ha tillgång till. Vi förväntas inte själva kunna hantera obearbetade påståenden från diskutabla källor."

Och lyckas även formulera denna lysande elakhet:

"Domstolens försvar av yttrande- och informationsfriheten är med andra ord lika elastiskt som om det hade formulerats av Marx (Groucho, inte Karl):
'Här är mina principer, om du inte gillar dem har jag andra."'

Och lite senare.:

"Den här nedmonteringen av klassiska liberala friheter sker utan en offentlig debatt. Jurister, statsvetare, medier, medieorganisationer och naturligtvis politiskt intresserade i allmänhet har hållits ovetandes om vad som nu visar sig vara gällande EU-rätt: Att grundlagens censurförbud upphävdes av 27 utrikesministrar den 1 mars och stadfästes av 15 domare i Luxemburg den 27 juli."

När jag först fick reda på förbudet mot Sputnik och Russia Today blev jag ursinnig.  Det var första gången  på över hundra år som det i Sverige utfärdats ett förbud mot att ta del av media  som presenterar den ena sidan i en polariserad debatt.

USA:s krig i Vietnam var trots allt än mer brutalt än Rysslands i Ukraina.  Men då var det inte tal om att förbjuda de USA-tidningar som försvarade detta krig, för att inte tala om att hota med straff mot  de som citerade dessa.

Och under andra världskriget var det helt tillåtet att läsa Völkischer Beobachter, och att citera från denna. 

Jag har endast en randanmärkning till Dahllöfs inlägg. Det är när han skriver detta. 

"Sputniks och RT:s kan nås med VPN (Virtuella privata nätverk)". Ja, för dem som nu vet hur man får tag i sådana. Jag vet det inte. Så jag kan inte alls få reda på vad ex.vis Sputnik skriver. 

Jag brukade följa Sputnik då och då, och tycker inte alls om att inte kunna göra det. 

Det betyder inte att jag sympatiserar med Putins brutala krig. Endast att jag av princip anser att för att ta ställning bör man ha möjlighet att ta del av vad  motsidan skriver.

). 

En modell av den rymdfarkost som tidningen Sputnik hämtat sin namn från.

 

söndag 25 september 2022

Iranska protester mot kvinnomord

Det är sympatiskt med icke-kommersiella vänstertidningar, där man nog kan utgå från att de uppskattar att man lägger in artiklar från dem på ens egen webbsida, istället för att se det som ett upphosvsrättsbrott. Dit torde räknas den engelska vänstertidningen "Socialist Worker". I alla fall utgår jag från det, tills motsatsen är bevisad.... Så nu tar jag mig friheten att lägga ur denna artikel från denna tidning. 

Den iranska revolutionen 1978-79 var en oerhört positiv händelse, som störtade den hatade shah-regimen. Det blev resultatet av en massiv revolutionär folkrörelse, där miljoner människor revolterade, trots att den mordiska regimen gjorde alt för att dränka upproret i blod. 

Tyvärr lyckades ett reaktionärt islamistiskt ledarskap få kontrollen över revolutionen, vilket bland annat resulterade i att Iran idag är ett land med ett ovanligt konsekvent genomfört kvinnoförtryck. 

Vad det resulterat i kan ni läsa nedan. 

People revolt after Iranian police murder young woman

Issue 2823

Protesters in Iran have torched police stations in cities as demonstrations over the police killing of a young woman entered their sixth day. At least seven people have died as cops try to smash the protests, centred mostly in the north west Kurdish region, but also in the capital Tehran.

The demonstrations are the latest in a series of challenges from below to crisis-stricken Iranian governments since 2019. They began on Saturday following the police killing of Mahsa Amini the day before. 

Mahsa fell into a coma at a detention centre after Iran’s “guidance patrols”—which enforce Iran’s religious laws—arrested her on Tuesday of last week. She died three days later in hospital.

Police claimed that Mahsa was arrested for not wearing her hijab—headscarf—in a way that fully covered her hair. They also denied that officers had beat her head with a baton and banged it against one of their vehicles, instead claiming she’d suffered heart failure. But her family said she had no health problems.

Protests in the wake of her death took up the slogan, “Women, life, freedom”. Women on many of them have removed their headscarf in public—in defiance of Iran’s law—and cut their hair.

But, Iranian academic and activist Peyman Jafari told Socialist Worker, the protests are not so much against the headscarf itself as against brutally-enforced compulsory wearing.

“Women and the youth are at the forefront, but the protests are really mixed and there are all generations participating.” he said. “There has been a growing mood among younger generations that they do not want state interference in their daily life, their social lives. 

“This does not mean that they are anti-religious or against the hijab. It’s really about the freedom of wearing it or not wearing it. I was talking to a friend who is joining the protests and has a hijabi mother who is supporting her. Lots of these women will have mothers, grandmas, aunts, friends even who will wear the hijab. 

“So this crosses the line of being religious or non-religious. It’s about the freedom of wearing what you want.”

The protests come amid a years-long crisis for Iran’s governments, and waves of resistance. Iran has suffered economic crises caused by Western sanctions, and reforms designed to open the economy to privatisation and the market.

That has resulted in repeated explosions of demonstrations and strikes, mostly over poverty, unemployment and shortages. These began with a series of mass protests in early 2019, where police and state forces killed up to 1,500 people.

More recently, there were protests earlier this year after the government cut subsidies for basic foodstuffs. That, coupled with a growing urban working class and a rise in women entering the workforce and universities, has created the conditions for social revolt.

In response, the government of Ebrahim Raisi promised to enforce religious laws more strongly, in a bid to shore up his conservative supporters. Instead, this only widened the rift between the government and younger generations who want greater freedom, while high unemployment and poverty erodes its support.

Reports in Western media outlets have focussed on chants of “down with the dictator” recorded on some demonstrations. Western governments that view Iran as a challenge to the US’s dominance in the Middle East frequently latch onto anti-government protests.

But, says Peyman, protesters have also chanted, “Down with the oppressor, be it the supreme leader, be it the Shah”. That refers to both Iran’s current regime and the previous Western-backed dictatorship overthrown by a revolution in 1979.

Instead, Peyman says, the main slogan of the demonstrations, “Women, life, freedom,” ties political and economic demands together into a broader revolt against the system.

“Women, life freedom puts the sexism issue at the forefront,” said Peyman. “Life means everybody wants to have a good life—this also refers to workers like the poor and so on. And freedom is freedom from state repression.”

He added, “I do think this is a growing sentiment of radical sections of youth that oppose the entire system. It’s because of both corruption and economic mismanagement and this infringement on political and social liberties.”


tisdag 6 september 2022

Otelo Saraiva de Carvalho

Jag letade efter en någorlunda välvillig artikel om Otelo Carvalho, en man som stod i ledningen för den militärkupp som störtade diktatorn Caetano i Portugal 25 april 1974, och upprättade ett demokratiskt system (en ovanlig typ av militärkupp, eller hur?). Efter ett tag hittade jag denna.

Den 25 april 1974 störtades alltså diktaturen i Portugal. De som genomförde kuppen var en grupp av officerare på mellannivå, som kallade sig De väpnade styrkornas rörelse (MFA). Att en diktatur är så bräcklig att den kunde störtas av en grupp av några hundra officerare på mellannivå är ju i sig anmärkningsvärt. 

Portugal hade under kanske 15 år fört en hård militär kamp för att krossa befrielserörelserna i de tre kolonierna Angola, Mozambique och Guinea-Bissau.  Kriget gick dåligt och kritiken mot det hade växt även i militären. En ledande officerare, Antonio de Spinola, hade skrivit en bok där han argumenterade för att krigen måste avslutas. 

När MFA tog makten lät de först Spinola bli president, men det uppstod snart konflikter. Spinola låg långt till  höger, och förskräcktes av hur den portugisiska arbetarrörelsen växte explosionsartat. Det visade sig bland annat genom att Socialistpartiet och Kommunistpartiet snabbt blev de två största partierna, men även genom utvecklandet av organ för arbetarkontroll. 

Bland annat var det kommittéer av bankanställda som aktivt agerade mot ett kuppförsök från höger  som Spinola försökte genomföra den 11 mars 1975. De kontrollerade kuppmakarnas konton och förhindrade att dessa kunde användas för att finansiera en kontrarevolution. 

Medan en stor del av MFA:s ledning efter ett tag lierade sig med det högersocialdemokratiska Socialistpartiet för att krossa arbetarkontrollen över industrin,  hörde Carvalho till  en vänster i MFA:s ledning, som efter ett tag lierade sig med organen för arbetarkontroll. Han besökte Kuba  i 1975, och verkade ha inspirerats av det besöket.  Han kom att se Kuba som en sorts ideal. 

1975 var ett tumultartat år i Portugal. Socialistpartiets ledning samarbetade nära med de borgerliga staterna i Europa för att montera ner organen för arbetarkontroll och göra Portugal till en "normal" borgerlig demokrati. 

De lyckades den 25 november 1975. Efter vad som såg ut som ett amatörmässigt kuppförsök av några små vänstergrupper genomförde högern i militären en kontrakupp. Carvalho arresterades en kort period, grupperna på vänsterkanten förlorade all makt.. 

Organen för arbetarmakt  slogs gradvis sönder. 

I den yttersta vänstern, som hade hunnit växa sig stark inom arbetarklassen på kort tid, var sympatierna för  Carvalho mycket stora. Så när han  i juni 1976, ett halvår efter högerkuppen i november ställde upp i presidentvalet med ett ganska så radikalt vänsterprogram, fick han 16.46% procent av rösterna och kom tvåa. Hans röster kom framförallt från arbetarområden. 

Han hade 1975 märkligt nog nära kontakter med vänstergruppen Partido Revolucionário do Proletariado - Brigadas Revolucionárias  (PRP-BR). Märkligt, för att vara en ledare i en officersrörelse, låt vara i dess vänsterflygel.   

Långt senare, 1985, dömdes förresten Carvalho  mot sitt nekande, för att inom ramarna för vänsterrörelsen "Forças Populares 25 de Abril", ha samarbetat med terrorister. . Han dömdes till 15 års fängelse, men frigavs efter fem år. 

Han avled den 25 juli 2021. 

Anledningen till min fascination för honom är till stor del denna. Under de år då han stod i ledningen för MFA:s vänsterflygel var jag sympatisör till en organisation som hette Revolutionärs Marxisters Förbund (RMF) (numera Socialistiska Partiet) . De stödde den revolutionära utvecklingen i Portugal, men var förstås kritisk mot en militär som Carvalho. Men i RMF fanns en oppositionell tendens som hade nära kontakter med den trotskistiska organisationen i USA, Socialist Workers Party (SWP), och i stort följde den linje den organisationen hade. 

Jag hade tyckt att det fanns en hel del vettigt i både den tendensen och i SWP,  och i viss mån stödde jag dem, men 1975 började de inta en för mig helt obegriplig linje i Portugalfrågan. De verkade tycka att organen för arbetarmakt, var mindre intressanta i sammanhanget, och ansåg att den stora faran var att MFA skulle upprätta en militärdiktatur. Jag tyckte det var absurt - MFA var splittrat i en rad olika tendenser, och skulle inte ha haft en chans att genomföra något sådant. 

Men det ledde SWP till att stödja Socialistpartiets kampanj mot de framväxande organen för arbetarmakt, som de verkade mena vara så manipulerade av MFA, att de i detta sammanhang inte hade någon större betydelse. En något märklig position för en trotskistisk organisation. 

Och de såg mer exakt Otelo Carvalho som det största hotet i Portugal, och jämförde honom med Napoleon. Jag blev mer och mer upprörd, och slutade att stöda tendensen ifråga. 

Carvalho var inte en revolutionär i någon rimlig mening av ordet, men jag ansåg att han ändå stod på rätt sida i den strid som då pågick i Portugal. Och det anser jag nog även idag. 

En väggmålning av Carvalho från Portugal, 1975.

tisdag 30 augusti 2022

Sverigedemokraterna och en ökänd häst

I dessa dagar är det inte helt ovanligt att höra jämförelser mellan  Moderaternas. Kristdemokraternas  och Liberalernas  försök att få det nyssnazistiska Sverigedemokraterna att bli erkänt som ett helt sedvanligt borgerligt demokratiskt parti, med det scenario  som beskrivs i Gösta Bernhards närmast geniala sång från andra världskriget (1940) - "Den ökända hästen från Troja".

Det är inte alls orimligt. När dessa partiers ledare försöker få oss att se SD som ett parti som alla andra, inte endast döljer de något om SD. De döljer också något om sig själva. För deras vilja att samarbeta med nyssnazisterna säger ju också något obehagligt om vart de själva är på väg.

Vad det gäller M och KD förvånar ingenting längre, men att L:s partiledare för någon dag sedan närmast kröp för Jimmie Åkesson, och försäkrade honom att L kommer att vara obrottsligt lojala mot SD, och inte på något ställa till några problem för dem, gjorde det till och med mig en smula förvånad. Inte mycket förvånad, men som sagt en aning.

När de väl har smugglat in den nyssnazistiska hästen i sitt "regeringsunderlag" (som det så vackert heter) finns det inget som garanterar att det inte kommer ett nytt steg efter detta. Och sedan ännu ett steg.

För vad kan vara bättre för en samling nyliberala partier att svepa in sin reaktionära ekonomiska politik i en nationalistisk dimma? Låt vara giftbrun,  men ändå en dimma med egenskapen att kunna förföra de som inget lärt av historien.

Så lyssna gärna på Karl Gerhard. Hans sång om hästen frånTroja kan på YouTube oftast höras i en kort version på cirka tre minuter.

Men jag väljer att länka till en  längre, mer utförlig version, på mer än fem minuter, med en del diverse tidstypiska ironier mot den tiden samarbetsmän. 

 

En avbildning av den trojanska hästen finns idag i Turkiet,  på den plats där Troja anses ha legat.

 

måndag 22 augusti 2022

Rösta på Vänterpartiet!

 Jag kommer att rösta på Vänsterpartiet i valet. Och uppmanar alla andra att göra det. 

Detta val är ett viktigt val. Det är viktigt av flera skäl - framförallt för att det är nödvändigt att stoppa en borgerlig regering, dominerad av Moderaterna i en nära allians med Sverigedemokraterna. Det skulle bli en av de mest reaktionära regeringar vi sett i Sverige. Man får nog gå mer än hundra år bak i riden för att finna en lika reaktionär regering...

Dessutom skulle (bland annat) en sådan blåbrun regering vara ett effektivt hinder mot kampen för att stoppa privatiseringen av skolan.

Men Socialdemokraterna är inte längre ett vänsterparti. Det vill regera med det nyliberala Centern, och dessutom kraftigt anpassa sig till deras politik. Nu säger visserligen numera även V att de vill regera med C, vilket jag inte alls uppskattar. Men en röst på V är ändå det bästa sättet att motverka Centerns chanser att vrida regeringspolitiken än mer åt höger. 

Dessutom vill ju C absolut inte regera med V - så en röst på V är ett sätt att motverka Annie Lööfs planer på att marginalisera vänstern i svensk politik. 

Den viktigaste frågan i världen idag är annars att bekämpa den globala uppvärmningen. Det inser också Vänsterpartiet,   vilket även det är ett bra skäl att rösta på V.  Sedan är det en annan sak att V nog inte dragit de fulla konsekvenserna av detta. Jag förstår mycket väl logiken bakom kravet på att sänka bensinskatten, men jag anser ändå att det är helt och hållet fel. 

Det bästa som kan hända i valet är en rödgrön majoritet, med ett mycket starkt vänsterparti. 

Men samtidigt anser jag (pga klimatfrågan) att ett starkt Miljöparti  i just riksdagsvalet på ett sätt  är något positivt. I de lokala valen  har MP till och från spelat en mycket förrädisk roll  - de har inte så sällan samarbetat  med de regeringsfientliga borgarna, och till och med med M. Men hotet från Sverigedemokraterna torde i dagens läge vara ett absolut hinder för dem att i just i riksdagsvalet samarbeta med något annat borgerligt parti än - Centern...

Centern är annars nån sorts olustig joker i svensk politik. Jag skulle absolut föredra att V skulle deklarera att de vare sig vill regera med C - eller samarbeta med C om budgetfrågor. På sätt och vis verkar C vare mer "klassmedvetet" än V. De ser V som sin klart deklarerade fiende, och det talar till V.s fördel. Tyvärr är inte den inställningen ömsesidig...

Alltså - jag anser att en röst på Vänsterpartiet är en självklarhet. Även om jag ändå har en smula förståelse för de som inte står ut med V.s linje om bensinskatten och röstar på MP istället. 

 

söndag 21 augusti 2022

Men varför är det varma somrar när det är valår?

Är Jimmie Åkesson en ovanligt galen konspirationsteoretiker? Nja, det kanske han inte är, men han verkar vilja vara det. I gårdagens SvD intervjuas han och det är kanske inte så förvånande att han inte verkar förtjust i klimatsatsningar. 

Men så säger han plötsligt detta: "Vi har varmt väder och ibland har vi kallt väder. Det tenderar att vara väldigt varmt och alarmerande varje valår, av någon anledning." 

SvD verkar ha insett att uttalandet är något anmärkningsvärt och har försett intervjun med rubriken "Åkesson: Inte klimatkris än – är varmt varje valår".

Ja, det är sant att just åren 2018 och 2022 har  vi haft några av de varmaste somrarna  i Sveriges historia. Vilket inte Åkesson gillar, av förklarliga skäl. , 

Men jag reagerar ändå på det åtminstone till synes insinuanta "av någon anledning". 

Ja, vilka resurser har egentligen Miljöpartiet?  Som kanske kan manipulera vädret under valåren? 

Nej, jag tror faktiskt inte att Åkesson verkligen tror något sådant. Men man får intrycket att en i en del av hans medvetande - har ändå sådana tankar liksom poppat upp...

lördag 20 augusti 2022

Talibanernas kvinnoförtryck - och USA:s svältpolitik

Afghanistan drabbas i dessa dagar av två tragedier. Den ena är att talibanerna - i strid mot vad de lovade  för något år sedan - på nytt har infört det brutala kvinnoförtryck som de praktiserade när de hade makten 1996-2001. Det andra är den svältkatastrof som drabbat den afghanska befolkningen. Det har ibland beskrivits i svensk press som om båda dessa saker skulle vara ett direkt resultat av talibanernas politik.

Det är inte så. Kvinnoförtrycket är förvisso ett direkt resultat av talibanernas ultrapatriarkala ideologi. Men svältkatastrofen är däremot ett resultat av de åtgärder som USA genomfört efter att talibanerna tog makten. Man får intrycket att USA vill straffa - inte talibanerna -  utan hela den afghanska befolkningen, för det förnedrande nederlag som världens största militärmakt tillfogades av en jämförelsevis dåligt beväpnad gerillaarmé. 

Den engelska tidningen "Socialist Worker" beskriver dem amerikanska svältpolitiken i denna artikel. Som jag tar mig friheten att lägga ut nedan.

----------------------------------------------------------

"The US is punishing millions of people across with hunger and poverty, a year after the Taliban forced it to end its 20 year occupation.It was a major humiliation for the US, which had waged war in Afghanistan since 2001 supposedly to get rid of the Taliban. Yet in the wake of its defeat, the US has spent the past year strangling Afghanistan with economic sanctions that cause widespread misery and suffering.

Even the establishment, mainstream watchdog Human Rights Watch pinned a large amount of blame on the US’s sanctions. “Since the US withdrawal and the Taliban takeover in August 2021, Afghanistan has been suffering from a worsening humanitarian crisis,” it reports.

“Acute malnutrition is now entrenched across the country. For nearly a year, over 90 percent of households have not been able to get enough food.”

It adds, “Tens of thousands of children are being admitted for emergency medical treatment for acute malnutrition monthly. Many others in remote areas are unable to get help and have starved to death. Over one million children under five—especially at risk of dying when deprived of food—are suffering from prolonged acute malnutrition, meaning that even if they survive, they face significant health problems, including stunting.”

Human Rights Watch explains that the crisis was largely caused by the US’s decision to cut off Afghanistan’s central bank from the global banking system. It also froze assets along with aid that directly paid public sector workers’ salaries. That shows that—even after the US’s retreat—ordinary people in Afghanistan are still paying the price of US occupation.

The US invaded Afghanistan in 2001 with the aim of reasserting its military and economic dominance in the Middle East and Central Asia. After removing the Taliban government, it installed a corrupt, puppet regime entirely dependent on economic aid.

Rather than bringing freedom, the West’s occupying armies dealt out massacres, bombings and other brutality to ordinary Afghan people. They killed at least a quarter of a million Afghan people—likely many more, as the US never bothered counting its victims.

Afghans—especially in rural areas—remained impoverished, while the people at the top of the government enriched themselves off aid. That’s why the Taliban was able to resist the West’s occupation for 20 years then sweep back into government as soon as the US admitted defeat.

Afghanistan’s new government has proved reactionary, for instance placing restrictions on the right of women to study and work. But the Taliban survived and thrived as a force of resistance to the misery the West brought—and is still bringing—to Afghanistan."

 

Food has become so scarce, over 90 percent of households struggle to get enough (Picture: Hand in Hand International)

torsdag 18 augusti 2022

Taiwan

Jag tillhör de som har en ganska positiv syn  på Folkrepubliken Kina. Men inte på den nationalism som styr det kinesiska kommunistpartiets politik. Och som nu framförallt avspeglas i deras hot om att invadera Taiwan. 

Enligt opinionsundersökningar i Taiwan vill endast 1,3 procent av befolkningen i Taiwan ansluta sig till Fastlandskina. Eftersom jag är för nationellt självbestämmande anser jag att den taiwanesiska befolkningens vilja väger mycket tyngre än det kinesiska kommunistpartiets nationalistiska fixeringar. 

Samtidigt har Taiwan knappast någon annan möjlighet att stoppa ett kinesiskt angrepp än genom ett maximalt militärt stöd från USA. Det gör hela situationen dubbelt tragisk. Alternativen för Taiwan blir då att antingen bli ockuperat av Kina eller bli extremt beroende av USA - med exempelvis amerikanska miltärbaser i Taiwan. 

Det absurda är ju dessutom att Kina föredrar den fortfarande formellt officiella (men definitivt inte reella) linjen  i Taiwan - nämligen att Taiwan är det "riktiga" Kina och  har rätt att styra hela Kina. Kina har hotat att invadera om denna linje ersätts med att Taiwan avstår från att göra anspråk på att representera hela Kina och istället vill vara en självständig stat. 

Det är klart - givet styrkeförhållandena föredrar Kina naturligtvis att Taiwan på papperet har kvar den absurda gamla Kuomintang-linjen  - att Taiwan ska invadera hela Kina för att "befria" Folkrepubliken från kommunismen -  framför att Taiwan förklarar sig självständigt.  

Det första är ju omöjligt - det andra är det inte.

Den taiwanesiska  kuomintangledaren Chiang Kai-shek 1966 - ville erövra hela Kina.

 

söndag 14 augusti 2022

Värmedöden

Som 67-åring drabbas jag fysiskt hårdare av värmen än jag skulle ha gjort när jag var yngre. I går kväll hade jag förmodligen druckit mindre vatten än jag borde, och gled in i en overklighetskänsla som plötsligt slog över i ett krampanfall.  Vilket en mycket kort stund ledde till rena avgrundsvrål från min sida. Som torde ha chockat grannarna, för att inte tala om lekande barn utanför huset.... 

Den globala uppvärmningen har nu blivit så konkret. Det är inte endast något man kan diskutera teoretiskt om - det är numera något som man till och från kan drabbas av själv.  Och ändå lever jag i Sverige, och inte exempelvis Portugal. Själv tror jag inte att jag skulle överleva speciellt länge om det blev 50 grader varmt.  

I delar av Europa har man troligen nått en gräns, som om den överskrids skulle kunna leda till massdöd.  

Det enda positiva med detta är väl att den grupp som förnekar att vi har en global uppvärmning minskar mycket snabbt. Elakheter om Greta Thunberg fastnar nog i halsen på de allra flesta.  

Men på många klimatförnekar-sidor låtsas man fortfarande, nästan bokstavligen, som om det regnar - eller gläds över att det är så varmt och skönt.  

Jag har aldrig någonsin trott att vi kommer att gå under i ett kärnvapenkrig. Och jag har alltid varit skeptisk till berättelser som kommit om att den eller den sovjetiska militära hjälten vid en viss tidpunkt lyckades förhindra ett sådant. Inte för att jag nödvändigtvis behöver betvivla själva storyn, utan för att jag snarare ser det som ett uttryck för att inbyggda mekanismer i det sovjetiska samhället gjorde att den typen av hjältar med nödvändighet uppstod, och kunde agera, när det verkligen gällde.  

Jag tror nog att systemet i USA, och i dagens Ryssland,  också på något sätt har inbyggda mekanismer som torde förhindra länderna att kasta sig in i något som kommer att leda till mänsklighetens undergång tre dar senare.  

De härskande i supermakterna lever en mycket privilegierad tillvaro och torde inte vilja byta ut den mot  mot att förintas i glödande eldklot, eller i en atomvinter. 

Men  uppvärmningen kommer så smygande. Det finns i den ingen konkret åtgärd som kan leda till att mänskligheten förintas på några dagar. Men förintad kommer den att bli, förr eller senare, om inte klimatpolitiken ändras.  

Vi har kunnat glömma den globala uppvärmningen under några år, pga pandemin och kriget i Ukraina. Men den försvinner inte för att vi inte tänker på den.

tisdag 9 augusti 2022

Kinas rymdframgångar

Kolla gärna denna, liksom denna, länk. De går till två YouTube-inslag om Kinas enastående framgångar med sitt rymdprogram. 

Om jag inte hade kollat olika YouTube-länkar hade jag idag nog inte vetat om att Kina, som första land i världen, landat med en rymdsond på månens baksida och, som tredje land i världen, gjort detsamma på Mars. Eller i praktiken andra land i världen på Mars, eftersom Sovjet förlorade kontakten med sin Mars-sond så fort den hade landat. 

Jag läser i alla fall en morgontidning varje dag.  Om denna hade något om dessa rymdframgångar måste det ha varit små notiser. När det faktiskt måste ses som världsnyheter. 

Hur många av er som läser detta  visste förresten om det - och var hade ni då läst det?

Men det är mer än så. När Kina förbjöds att arbeta på den internationella rymdstationen ISS byggde de helt sonika en egen. Och ett stort antal "taikonauter" /den kinesiska motsvarigheten till astro- och kosmonauter/ har under de senare åren följt i Jurij Gagarins och John Glenns fotspår i omloppsbanor runt jorden.

Jag gläds åt detta.  Dels för att jag anser att en satsning på rymdfart är nödvändig för mänskligheten (om inte den globala uppvärmningen först hinner utplåna oss), dels för att jag föredrar att Kina står i ledningen för rymdkapplöpningen och inte USA. Och det anses det allmänt att Kina gör idag. 

Det är dessutom mer uppbyggligt att läsa om Kinas framgångar i rymden än om deras upprepade hot om att invadera Taiwan. Om Kina verkligen någonsin  gör allvar av detta kommer det att bli en tragedi för både Kina och Taiwan. De enda som skulle gynnas av detta vore USA och andra västmakter, som skulle kunna starta en riktigt framgångsrik världsomfattande kampanj för att fördöma Kina. 

På nätet kan man hitta förskräckta spekulationer om att Kina planerar att "invadera" månen. Inte mig emot. Det är definitivt bättre med kinesiska taikonauter på månen än kinesiska soldater på Taiwan.

Bilden: Dong Fang Hong I - Kinas första  satellit -  som sändes upp redan 1970.

onsdag 25 maj 2022

Vapenleveranser eller vapenembargo?

Idag är nästan alla regeringar i västvärlden överens om att Ukraina måste få vapen att försvara sig med. Det tycker jag är bra. Men när det gällde Bosnien 1992 - 1995 var det inte frågan om något sådant. 

De serbchauvinistiska mördarband som leddes av män som Ratko Mladic och Radovan Karadžić kunde då frikostigt förse sig från det forna Jugoslaviens vapenarsenal.  Det muslimskt dominerade Bosnien hade nästan inga vapen alls. 

Bosnien vädjade om att få köpa vapen, men stormakterna drev igenom ett vapenembargo som i praktiken endast kom att drabba Bosnien. De serbiska trupperna hade ett överflöd av vapen, och kroaterna  hade ett geografiskt läge som gjorde att de lätt kunde gå förbi vapenembargot..

Resultatet blev en serie av veritabla massmord i Bosnien. Det mesta kända exemplet var i Srebrenica, där ungefär 8000 män sköts ihjäl, efter att de hade kapitulerat.  Men det fanns många, många fler exempel. 

Vad som  orsakade stormakternas politik i Bosnien har jag fortfarande de mest dimmiga begrepp om.  

Men det är uppenbart  att de inte ville att Bosnien skulle få försvara sig själva.. Däremot gick USA in militärt - efter Srebrenica och efter kroaternas motoffensiv mot serberna i Krajina.

Eftersom bosnierna inte tillåtits att försvara sig själv kunde västmakterna upprätta ett kvasiprotektorat  i Bosnien, där  olika ledande västpolitiker turades om att vara den så kallade "höge representanten".  Vid ett tillfälle var det ju Carl Bildt som hade den tveksamma äran att få den titeln.

På så sätt kunde ju västmakterna få den yttersta kontrollen.

Skillnaderna  mellan då och nu är ju uppenbara. Något helt entydigt svar på frågan om varför Bosnien sveks så brutalt är inte lått att få.

Utgrävning av gravar i Srebrenica. Photograph provided courtesy of the ICTY.

lördag 7 maj 2022

onsdag 4 maj 2022

Nu får det vara nog

Den första februari 2020 sålde Telge Bostäder ut det hus där jag bor till ett privat företag.  Sedan dess har det mesta gått sämre. 

I minst en månad har dörren till vår uppgång inte fungerat. När den är låst funkar vanligtvis inte den elektroniska nyckel vi har,  så om man ska in får man vänta tills någon går ut. Så det är ju bättre när den är olåst, men då kan ju vem som helst komma in, och det är ju inte riktigt bra, det heller. 

Ibland fungerar nyckeln, men det brukar vara i genomsnitt ett halvt dygn, sedan fungerar den inte längre. 

Så om man ska gå ut är det bäst att komma hem tidigt, då chansen är stor att någon annan ska gå ut. Annars kan man ju bli stående utanför ytterdörren en hel natt. (Nej, jag har faktiskt inte telefonnummer till någon av grannarna). 

Dumt nog har jag glömt att gå med i Hyresgästföreningen. vilket jag absolut borde ha gjort. 

Om Telge Bostäder inte sålt ut oss hade det absolut  inte hänt något sådant. De hade ett servicekontor alldeles i närheten, och de fixade saker mycket snabbt. 

Telge Bostäders styrelses sammansättning avspeglar de politiska styrkeförhållandena i Södertälje kommun. Alla partier utom Vänsterpartiet röstade för att vi skulle säljas ut. 

De frågade aldrig oss som bodde där. Det var ett rent illdåd.

PS. Det innebär också att morgontidningen den senaste tiden endast kommit i genomsnitt varannan dag. Exempelvis har den inte kommit idag. Tidningsutdelaren kommer ofta inte in.

fredag 22 april 2022

På förekommen anledning

1821 myntade den tyske författaren Heinrich Heine följande uttryck :”Där man bränner böcker, bränner man till slut människor ".


Heinrich Heine porträtterad av Isidor Popper.

fredag 8 april 2022

Vi måste brännmärka alla krigsbrott

Jag tar mig friheten att lägga ut en kommenterande artikel från det senaste numret av Internationalen, eftersom  jag delar åsikterna i den. 

---------------------------------------------------------------------------------------------------

Brännmärk krigsbrottet!


KOMMENTAR | Håkan Blomqvist

Världen förfasar sig över ryska krigsbrott i ukrainska Butja och på andra håll. Och vämjs av löjeväckande bortförklaringar från Putinregimen. Mord och massakrer på civila ska inte bara fördömas, de ansvariga ska dras inför rätta och dömas som krigsförbrytare.

Men det är inte bara övergreppen som kväljer, utan också hyckleriet. När såg vi samma upprördhet över tiotusentals massakrerade civila i Irak och Afghanistan? När tog svenska media det ”unika beslutet” att visa ocensurerade bilder på dödade människor, ”ibland gör vi undantag. Ibland behöver vi visa hur verkligheten ser ut, när ord inte räcker till”. (DN:s förstasida från Butja 4 april). En verklighet som alltså inte behövde redovisas när det gällde dödade barn i Gaza eller Jemen eller på andra håll i världen?

När tusentals civila, familjer, barn, mödrar och åldringar utan en bössa till hands utrotats av Västs bombmattor, missiler och artilleri är det ”collateral damage”, om förlusterna inte är ”överdrivna”. ”Vad som är’ för stor ’civil skada går inte att mäta i exakta siffror utan avgörs istället i en bedömning där skadan vägs mot nyttan. Det kallas proportionalitetsprincipen – en av de grundläggande principerna som genomsyrar krigslagar”, citeras en folkrättsexpert från Totalförsvarets forskningsinstitut beskäftigt i DN 6 april. En högst praktisk tolkning för militära stormakter som kan förgöra på håll, förstås.

Men även tolkningarna av bestialiteter på marken flödar av hyckleriet – eller spelad koögdhet. Hur kan de ryska soldaternas grymhet förklaras, förundras kommentatorerna. ”Som en speciell rysk krigsstrategi”, förklarar experterna. Men formliga bibliotek av undersökningar har genom seklen gjorts av krigens barbarisering av soldater och slaktandet av civila, inte bara under medeltiden eller Andra världskriget. Vi formligen vadar ju i Song Mys – en av många uppmärksammade amerikanska massakrer under Vietnamkriget – eller bosniska dödsfält in i vår tid.

Brutaliserade soldater och befäl som tar ut vrede, frustration eller bara stegrad blodtörst på civila tillhör krigens ärelösa skuggvärld. Om det så kallade ”soldatmaterialet” dessutom består av pennaliserade unga män som drillats i vapenmakt och förakt för svaghet, är följderna långt ifrån obegripliga, med eller utan strategier.

Vi ska förfasa oss över förbrytelserna men samtidigt hånle åt hyckleriet. Inte för att urskulda Putins krig med så kallad ”what aboutism”, utan för att brännmärka och bekämpa alla krigsbrott, på marken, från luften liksom det yttersta av dem alla, att starta krig.

Häri ligger Putinregimens brott inte bara mot Ukraina utan mot mänskligheten. Och häri ligger förbrytelsen hos den världsordning som så nonchalant förvandlar människor till kanonmat. Framtidens människor kommer att döma dem alla vid historiens domstol, om den alls får chans att mötas.

torsdag 31 mars 2022

När jag gladdes åt ett kuppförsök

Det här är en självbekännelse som inte kommer att förbättra mitt rykte. 

En morgon  i augusti 1991 väcktes jag av ett telefonsamtal.   Det var en vän till mig, som så fort jag svarade frågade mig "Vad tycker du om Gorbatjov?". Jag frågade varför i allsin dar hen väckte mig för att fråga mig om något sådant,  "Han är störtad" blev svaret. Jag blev genast klarvaken. 

De närmaste  tre dagarna blev dramatiska. Det såg verkligen ut som om en kupp hade lett till installationen av en ny regim i Sovjet,  ledd av en viss Gennadij Janajev. Som jag såvitt jag minns nu aldrig hade hört talas om tidigare. 

Jag var inte förtjust i sovjetiska byråkrater, och ingen anhängare av att störta regeringar med hjälp av kupper. Men min reaktion på just denna kupp, gav nån form av positiv magtrakskänsla.

Det var inte ett genomtänkt ställningstagande. Men jag ville att Sovjetunionen skulle finnas kvar och den här kuppen verkade ha som avsikt just detta.  Det skulle visserligen leda till en diktatorisk regim, men vad som helst som skulle leda till att Sovjets upplösning skulle hindras, eller i alla fall hejdas,  kände jag som något positivt. 

Efter tre dagar hade detta kuppförsök krossats.  Förmodligen var det dödsdömt på förhand. Det verkar ha varit ett av de mest amatörmässiga kuppförsöken i världshistorien...  

Resultatet blev motsatsen till kuppmakarnas önskningar. Det hejdade inte Sovjets sönderfall, det påskyndade det.  Efter att kuppen slagits ner, förbjöds kommunistpartier omedelbart. (Det återuppstod dock ganska snart efter ett tag). 

Det hela ledde till något ganska tragiskt. Och Gorbatjov fick inte alls  tillbaks makten när kuppen hade slagits ner. Istället kom Jeltisn till makten. Och hans program var att privatisera  sönder Sovjetunionen så snabbt som han bara kunde. 

När jag sedan försökte  kolla reaktioner från yttersta vänstern visade det sig att alla som jag upptäckte hade fördömt kuppförsöket - och sett det som en seger för den sovjetiska befolkningen, när det slogs ner. Däremot kollade jag inte Norrskensflamman,  men jag antar att de också fördömde kuppen. De hade ju entusiastiskt hyllat Gorbatjov. '

Jag hade inte koll på vad olika sovjetvänliga partier sade.  De vänsterströmningar jag följde var  strömningar i yttersta vänstern, framförallt "trotskistiska" sådana. En liten sådan i Sverige,  med centrum i Norrbotten,  var bekant för mig eftersom jag kände några av dess medlemmar. Jag fick se ett flygblad de hade gett ut under kuppdagarna där de hårt fördömde kuppen. 

Då fanns inte internet, men det finns ju  nu. Och när jag via detta medium försöker kolla om det fanns några som stödde kuppen hittar jag till sist en mycket liten "trotskistisk" sekt som stödde kuppen och sörjde dess nederlag. 

Den kallade sig för "International Bolshevik Tendency" (IBT) och finns än idag.  Jag har verkligen inga sympatier för denna grupp - den är verkligen en sekt med stort S.  Den är en utbrytning från en annan supersekt, "International Communist League". Denna  stödde inte kuppen, vilket i sig var förvånande - med tanke på den linje de för övrigt hade om Sovjet.  

Men IBT stödde alltså kuppen.  Med en viss tvekan länkar jag här till deras artikel om kuppen i september 1991. Jag vill inte säga att jag stöder vad denna sekt skrev om saken, men jag är lite road över att jag till sist hittade en grupp som lyckades formulera en linje som hade likheter med den magtraktskänsla som jag hade dessa dramatiska dager i augusti 1991. 

Man kan fråga sig om Sovjetunionen skulle ha överlevt om denna kupp hade lyckats. Men det är nog en helt meningslös fråga, eftersom allt tyder på att kuppen inte hade skuggan av en chans att lyckas. Men det visste jag inte dessa tre dramatiska dagar.



söndag 27 mars 2022

Joe Biden - snart är katastrofen ett faktum

Högerflygeln i det demokratiska partiet var angelägen om att få en presidentkandidat, som de kunde vara helt säkra på var lojal.

Den enda av dessa som de hade en chans att få vald var Joe Biden.  

Så de valde honom, trots att de redan då visste att han led av en ganska snabbt framskridande senilitet. Kombinerad med en obehaglig kroppslig gränslöshet mot barn i de mest officiella sammanhang,  som faktiskt gav många associationer till pedofili.'

Biden kunde ses som en katastrof i vardande. Nu är snart katastrofen ett faktum. Att ha en alltmer senil president som företräder en stormakt i en situation på gränsen till ett krig är en katastrof. Hans senaste önskan om att Putin ska störtas torde i och för sig delas av många, men det är ju inte riktigt menat att USA:s president ska uttrycka önskemål om  en statskupp i Ryssland.

Att ständigt försöka hitta så grova skällsord som möjligt när han nämner Putin, är inte heller riktigt vad man väntar sig av ledaren för världens starkaste militärmakt.

De som tror att detta är ett uttryck för en extraordinärt hård linje från USA missar att det till stor del även är en medicinsk fråga.

Kamala Harris väntar i kulisserna. Många i USA hoppas nog att hon kommer att kunna ta över i tid

 Kamala Harris

fredag 25 mars 2022

Manifest från ryska "Socialister mot krig"

Som jag skrev tidigare vacklade jag lite när jag inledningsvis fick höra om det ryska angreppet mot Ukraina. För jag tänkte att det kanske  var en operation som endast avsåg att förvara de rysktalande "folkrepublikerna" mot Ukrainas armé. Och jag var inte säker på att jag i det läget ville ta ställning för Ukraina. . 

Men när jag insåg att det var ett fullskaligt angrepp mot hela Ukraina blev det inte svårt att ta ställning. Vilket också påverkar vilka länkar om Ukraina jag lägger ut på denna blogg. 

Nedan ett uttalande från den ryska organisationen Socialister mot krig  Jag tänkte först endast lägga ut länken, kombinerat med några utvalda citat från texten. Men det är ju många som inte klickar på länkar, så jag väljer att lägga ut texten som helhet. 

Texten är länkad från tidningen International Wiepoint och är följaktligen en engelsk översättning. 

------------------------------------------------------------------------------

Manifesto of the “Socialists Against War” Coalition

Sunday 20 March 2022, by Socialists Against War

The Russian state’s power was based on the promises of peace and stability, and eventually led the country to war and economic catastrophe.

Like any other war in history, the current one divides everyone into two parties: pros and cons. Kremlin propaganda is trying to convince us that the whole nation has rallied around power. And miserable ancestors, pro-Western liberals and mercenaries of the external enemy are fighting for peace. It’s a completely untenable lie.

This time the Kremlin elders were in the minority. Most Russians do not want fratricidal war, even among those who still trust the Russian authorities. They close their eyes so as not to see the world drawn by propagandists fell apart. They still hope that what is happening is not a war, especially not aggressive, but a “special operation” designed to “liberate” the Ukrainian people. Terrible footage of brutal bombing and shelling of cities will soon destroy these myths. And then even Putin’s most loyal voters will say: we did not give you consent to carry out this unjust war!

But already now, tens of millions of people across the country are horrified and disgusted by what Putin’s administration is doing. These are people of different beliefs. Most of them are not liberals at all, as propagandists claim. Among them there are a lot of left-wing, socialist or communist people. And of course, these people – the majority of our people – are sincere patriots of our Motherland.

We are told falsely that the opponents of this war are hypocrites. That they are not against war, but only in support of the West. It’s a lie. We have never been supporters of the United States and its imperialist policy. When Ukrainian troops shelled Donetsk and Lugansk, we were not silent. Let’s not remain silent even now that Kharkiv, Kiev and Odessa are bombed on the orders of Putin and his camarilla.

There are many reasons to fight against this war. For us, supporters of social justice, equality and freedom, several of them are especially important.

• It’s an unfair, war of conquest. There was no and there is no such threat to the Russian state for which it was necessary to send our soldiers to kill and die. Today they don’t “release anyone.” They don’t help any people’s movement. It’s just that the regular army is smashing peaceful Ukrainian cities by order of a handful of billionaires who dream of maintaining their power over Russia forever.

• This war leads to innumerable disasters for our peoples. Both Ukrainians and Russians pay dearly for it with their blood. But even far away in the rear, poverty, inflation, unemployment will affect everyone. The bills will be paid not by oligarchs and officials, but by poor teachers, workers, pensioners and the unemployed. Many of us will have nothing to feed the children.

• This war will reduce Ukraine to ruins and Russia into one big prison. Opposition media are already closed. People are thrown behind bars for leaflets, harmless pickets, even for posts on social networks. Soon the Russians will have only one choice: between prison and the military registration and enlistment office. The war brings with it a dictatorship that living generations have not yet seen.

• This war significantly increases all risks and threats to our country. Even those Ukrainians who sympathized with Russia a week ago now enroll in the militia to fight our troops. With his aggression, Putin nullified all the crimes of Ukrainian nationalists, all the intrigues of American and NATO hawks. Putin gave them such arguments that new missiles and military bases would almost certainly appear along the perimeter of our borders.

• Finally, the struggle for peace is a patriotic duty of every Russian. Not only because we are the keepers of the memory of the most terrible war in history. But also because this war threatens the integrity and very existence of Russia.

Putin is trying to tightly link his own destiny with the fate of our country. If he succeeds, his inevitable defeat will be the defeat of the whole nation. And then the fate of post-war Germany can really wait for us: occupation, territorial partition, cult of collective guilt.

There is only one way to prevent these disasters. The war must be stopped by ourselves – men and women of Russia. This country belongs to us, not a handful of mad old people with palaces and yachts. It’s time to get it back. Our enemies are not in Kiev and Odessa, but in Moscow. It’s time to kick them out of there. War is not Russia. War is Putin and his regime. Therefore, we, the Russian Socialists and Communists, are against this criminal war. We want to stop her to save Russia.

No intervention!

No dictatorship!

No poverty!

 

lördag 19 mars 2022

1975 var ett bättre år

Det är deprimerande att ta del av nyheter idag. Jag tillhör dem som anser att det fanns positiva drag i Sovjetunionen (och förstås också negativa drag!), men det har inte funnits positiva drag i de regimer som kom efteråt. Inte i Jeltsinregimen, som privatiserade sönder landet, och inte hos Putinregimen, som just nu massakrerar civilbefolkning i Ukraina. 

Så igår satt jag och kollade vad som hände 1975, i den engelska vänstertidningen Red Weekly. Som finns att ta del av i Marxist Internet Archive.

Dels var det det året som Vietnam segrade, dels hade vi den portugisiska revolutionen, som ett tag såg ut att växa över i en socialistisk revolution.

1975 var ett år då det ett tag såg ut som om allting var möjligt. Det var på sätt och vis ett mer "revolutionärt" år än 1968, som annars brukar ses som höjdpunkten för vänstervågen. 

Att ta del av Red Weekly  från 1975 om framförallt Vietnam och Portugal var vad man kan kalla en nostalgitripp, Det var som att sitta i en tidsmaskin. 

Vi hade FNL:s snabba framryckning i Sydvietnam, som slutade med att de sista amerikanska trupperna lämnade hals över huvud. den 29 april. Och marionettregimen i Saigon brakade samman, för att slutligen kapitulera den 30 april. Det var nog den politiskt lyckligaste dagen i mitt liv.

I  Portugal växte folkliga organ fram, och det rådde arbetarkontroll över stora delar av industrin. Den militärregim (MFA - "de väpnade styrkornas rörelse", som hade störtat Caetanos diktatur 1974),  som formellt hade makten, hade ingen diktatorisk makt,  utan var splittrad, och delar av den samarbetade med de framväxande organen för dubbelmakt.. 

Det blev Socialistpartiet som med stöd från den internationella borgarklassen stod i ledningen för en borgerligt demokratisk kontrarevolution, som slutligen segrade den 25 november, efter ett idiotiskt kuppförsök av några ultravänstergrupper. Det var tragiskt.

Men det var verkligen en annan tid då. 

En väggmålning från Portugal 1975, som föreställde Otelo Saraiva de Carvalho, den främste representanten för MFA:s vänsterflygel, som anmärkningsvärt nog samarbetade med delar av den yttersta vänstern.

fredag 18 mars 2022

Att inskränka tryckfriheten är inget stöd för Ukraina

Jag brukar ibland kolla dem ryska propagandasidan Sputnik. Att kolla skrifter och annan propaganda  från källor som jag inte håller med, och även sådana jag direkt ogillar, har jag gjort sedan jag var barn. Det är alltid intressant att studera världsbilden även från obehagliga, och till och med från de mest vidriga håll. 

Men när jag skulle kolla Sputnik idag gick det inte. Sidan var nedstängd. Jag hade svårt att tänka mig att Ryssland just i dessa dagar skulle ha stängt ner sin kanske mest lästa propagandasida.. Och så var det inte heller. Förklaringen var istället denna. 

"Kulturminister Jeanette Gustafsdotter (S) stöder EU:s beslut att blockera de ryska statliga medierna RT och Sputnik news. 

'Bolagen sprider rysk propaganda och desinformation', säger Gustafsdotter. 

Hon menar att det inte räcker med att bemöta propaganda med granskning och saklighet i dagsläget: 'Det pågår ett krig just nu och vi måste hjälpa Ukraina', säger Gustafsdotter." 

Citaten är från Sveriges Radios webbsida. 

Att inte människor i EU kan ta del av ryska officiella sidor är inget stöd för Ukraina mot Ryssland. Inga ryska trupper eller ryska tanks kommer att hejdas genom att vi inte kan läsa rysk propaganda. 

Att tro att befolkningen i EU-länderna skulle börja agera för den ryska ockupationen av Ukraina för att de läser RT eller Sputnik News är ju dessutom en ren förolämpning mot denna befolkning.

Nej, censur av ryska medier hjälper inte Ukraina ett skvatt.

Men det är ett illavarslande hot mot tryckfriheten inom EU. 

PS. "Tryckfrihet" är annars ett anakronistiskt ord i dessa dagar, när det oftast, liksom här, inte handlar om något som är "tryckt". Men jag hittar inget bättre ord.

torsdag 17 mars 2022

Nej till Putins invasion av Ukraina

"No to Putin’s invasion of Ukraine! Support to the Ukrainian resistance! Solidarity with the Russian opposition to the war!"

Ett uttalande av "the Executive Bureau of the Fourth International".

När jag inledningsvis såg att Ryssland invaderat trodde jag först att det endast handlade om att stöda utbrytarrepubliker som dominerades av rysk befolkning, och jag var lite vacklande. 

Men det visade sig ju att försvaret av "folkrepublikerna" endast var en förevändning för en invasion av hela Ukraina. .

Jag håller med om  grundlinjen i Fjärde Internationalen-uttalandet. 

Som kan läsas här.

söndag 13 mars 2022

"Unleashing nuclear weapons would destroy all life on earth"

Detta är rubriken på en artikel, på en webbsida  från den engelska vänsterorganisation  Socialist Workers Party*.

Denna organisation uppstod ca 1950, som en utbrytning från den internationella trotskistiska rörelsen -  och som i motsats till denna hävdade att Sovjetunionen var statskapitalistiskt. Vilket de ansåg vara ett system som inte på något sätt var bättre än den kapitalism som byggde på privat äganderätt. Om detta kan man förstås diskutera fram och tillbaka, men  oavsett ens åsikter om den frågan är det ett faktum att Socialist Workers Party genom åren producerat en mängd av genomarbetade och tankeväckande texter.

Och tankeväckande är också den ovan nämnda artikeln,. som kan läsas här.

Påståendet i rubriken är av allt att döma helt sant (om man nu bortser från att en del mikroorganismer under jordytan troligen skulle klara sig). Å andra sidan vet med all sannolikhet de härskande i både USA och Ryssland om det, och de vill antagligen inte byta ut sin privilegierade tillvaro mot att under en kort tid irra runt mellan förstörda byggnader i en mörk och kall atomvinter, för att sedan slutligen dö.

Därför tror jag faktiskt inte att ett globalt kärnvapenkrig någonsin kommer att startas. Jag hoppas att jag har rätt. Å andra sidan är framtidsperspektivet att livet på jorden går under i en hetta som orsakas av växthuseffekten inte bättre. Även om det går långsammare. 

* Bör ej förväxlas med Socialist Workers Party  i USA, som också började som en trotskistisk organisation, men som från och med ca 1979-82 ersatt  trotskismen med ett nästan totalt okritiskt hyllande av  Castros Kuba.  

 

Svampmolnet från första atombomben - som fälldes  den 16 juli 1945 i öknen i New Mexico, USA.

torsdag 3 mars 2022

Bör vi vara oroade?

Joe Biden valdes inte till Demokraternas presidentkandidat för att han var speciellt kompetent -utan för att partiets högerflygel såg honom som pålitlig. Och han valdes inte heller till president pga att han sågs som lämpad för detta ämne - utan för att han inte var Trump..

Senaste nytt om Biden kan man finna  här.

Det är ju lite anmärkningsvärt att den man som har de koder som behövs för att starta  ett kärnvapenkrig inte kan skilja på Iran och Ukraina.

 

tisdag 8 februari 2022

Charles de Gaulle - en fegt manövrerande hjälte?

Jag har gått igenom artiklar från den engelskspråkiga tidskriften "Fourth International" som behandlade Charles de Gaulle under perioden 1958-1963.  Bakgrunden är att jag ville jämföra min beundran för de Gaulle från barndomen, med de mer vuxna kommentarerna från aktiva trotskister. Tidskriften representerade en av de två huvudfraktionerna i den trotskistiska världsrörelsen  under dessa år. 

Mitt projekt är ju lite hisnande - att jämföra min  egen infantila hjältedyrkan av de Gaulle med sofistikerade kommentarer skrivna av intellektuella trotskister under ungefär samma tidsperiod. Men den ledde ändå till en del intressanta resultat. 

När de Gaulle kom till makten efter hotet om en militärkupp 1958  beskriver tidskriften  detta - ganska så logiskt - som ett nederlag för arbetarrörelsen och ett hot mot den borgerliga demokratin. Han kallades aldrig direkt  för "fascist" men det finns inledningsvis spekulationer om att hans maktövertagande skulle kunna leda till en fascistisk utveckling. Detta tema lämnas dock snart och man övergår till att beskriva hans regim som "bonapartistisk".

Till och från kallas han faktiskt också för "diktator", vilket ju var ganska missvisande.

Men huvudanalysen är länge att han manövrerar på ett bonapartistiskt sätt utan att uppnå några verkliga resultat. På ett ställe kallas till och med hans manövrerande för "fegt".

Till författarnas fördel bör sägas att de tidigt inser att de Gaulle har en helt annan agenda än de högergeneraler som förde honom till maken. De beskrivs helt riktigt som ultrahöger. de Gaulle sägs representera  borgarklassens ledande skikt, som insett att ett fortsatt krig i Algeriet kommer att skada Frankrike. 

Men de Gaulle beskrivs som obeslutsam, en man som manövrerar för att vinna tid. 

Det kanske han gjorde. Men samtidigt framgår att han redan från början systematiskt hade börjat omplacera högergeneraler, med det uppenbara syftet att försvaga arméns yttersta höger. 

Men jag tänker på detta med det fega manövrerandet. För plötsligt får man ta del av andra formuleringar som inte passar in i den bilden. På ett ställe sägs det plötsligt att de Gaulle är den enda i den politiska hierarkin som öppet vågat konfrontera arméns ultrahöger. Och när kuppförsöket 1961 kommer noterar en av författarna - uppenbarligen med en viss förvåning - att de Gaulles direkta uppmaning till soldaterna att inte lyda några som helst order från högerofficerarna var djärvare än något uttalande som kom från Socialistpartiet eller Kommunistpartiet. 

Det fegt bonapartistiska manövrerandet torde nog nu kunna ses från ett helt annat perspektiv. Någonstans nämns också i förbigående att medan de Gaulles motståndare bland dessa generaler, ca 20 år tidigare -   1940 -  hade lytt de order som kom från marskalk Petain att kapitulera för Hitler  hade de Gaulle vägrat lyda dessa order och lämnat Frankrike för att starta motståndet mot Nazi-Tyskland. 

För att bedöma frågan om generalens eventuella feghet bör man ju känna till att den franska säkerhetstjänsten avslöjade uppemot 20 attentatsplaner mot Charles de Gaulle. De allra flesta avslöjandes innan de kom till skott, men det fanns några undantag. 

Det mest allvarliga av attentaten ägde rum i augusti 1962, då högergeneralerna och deras terrororganisation OAS redan var besegrade, och Algeriet var befriat. Då utsattes de Gaulles bil för en intensiv beskjutning på en bilväg. 

de Gaulle hade rykte om att driva den säkerhetspersonal som hade som uppgift att beskydda honom till veritabla nervsammanbrott. Det här var kanske ett sådant tillfälle. För när beskjutningen hade upphört tycker man att det mest logiska vore att han skulle uppmana sin chaufför att köra därifrån så snabbt som bara gick. 

Det gjorde han inte. Han gick ut ur bilen och verkar ha sagt två saker. När han samtalade med människor utanför bilen lär han ha sagt "jag måste säga att dessa herrar uppenbarligen var mycket dåliga skyttar". Men omedelbart när han öppnade bildörren ska han ha ropat "de skjuter ju som grisar". 

Ett uttalande från en fegt manövrerande bonapartistisk diktator?

 

Den militära terrororganisationen OAS´märke.

söndag 23 januari 2022

Fallet Mark Curtis

På 1990-talet pågick en kampanj som hävdade att en Mark Curtis, som var aktiv i Socialist  Workers Party (SWP) i USA. , hade blivit oskyldigt dömd för att  våldta en 15-årig flicka.  Jag var redan då skeptisk till kampanjen, om inte annat för att den helt undvek att ta upp att både flickan och hennes 11-årige bror, hade utpekat Curtis. På det mest märkliga sätt lyckades materialet i kampanjen undvika att diskutera barnens vittnesmål.

En annan märklig sak var att de som drev kampanjen, och de som stödde den, verkade utgå från att en person som engagerade sig för lovvärda saker, inte kunde  vara en våldtäktsman.

De som ställde kritiska frågor om kampanjen i Sverige sågs väl som pinsamma. Det var egentligen ingen som ville lyssna på argument som gick emot kampanjen för Mark Curtis.

Jag har inte tänkt på saken på åratal, men när jag kollade upp tidningar i "Marxist Internet Archive" stötte jag på fallet igen. Sedan kollade jag på nätet. 

Där  hittade jag en noggrann genomgång av fallet,  som - för att uttrycka det lite försiktigt - kraftigt stärkte min skeptiska inställning till denna kampanj.  

Den kan läsas här.  Gör gärna det. 

PS: Mark Curtis uteslöts senare från SWP 1999, efter att han hade försökt köpa sex av en kvinnlig polis, som så vitt jag fattar det, arbetade undercover och utgav sig för att vara prostituerad..

fredag 21 januari 2022

År allt talibanernas fel?

Talibanerna är en vidrigt kvinnofientlig rörelse. Om detta torde det inte råda någon tvekan.  Samtidigt är det en rörelse som vann ett krig mot världens militärt starkaste stat.

Och nu verkar det som om denna stat tar ut sin hämnd. Inte mot talibanernas ledning, utan mot det afghanska folket, 

Läs gärna denna artikel från tidningen "Socialist Action" i USA . .

Den börjar så här, och fortsätter sedan med verkningarna i Afghanistan idag. . 

"When the U.S. left Afghanistan in August it also froze almost all foreign aid to the country. It has now come to light that the major part of the economy under the U.S. military and its puppet government was completely dependent on that foreign aid. In other words, the U.S. invasion destroyed the Afghan domestic economy, which was only kept afloat by aid from outside. 

The U.S. also froze the $9 billion reserves of the Afghan central bank held in U.S. and other Western banks. That caused banks to fail across the country. The currency tumbled. Pulling the rug of U.S.-created foreign aid out from under has left the economy in shambles. The result is what UN agencies say is a looming humanitarian crisis including mass starvation of 23 million Afghans in the winter that has begun. These actions by the United States come on top of hundreds of thousands of Afghanis (the real number is not known) killed as a result of the U.S. invasion, more maimed, and many scars left. One of these scars is the estimate by international health officials that two-thirds of the Afghan people suffer mental illness.

Washington, with full bipartisan support, is making the people of Afghanistan pay for its humiliating defeat in the 20-year old war".

Denna beskrivning är skakande. Men jag har aldrig sett dessa fakta presenteras i de stora media i Sverige. Deras bild är att talibanerna tog makten, och sedan blev det svält. Punkt. Riktigt så enkelt är det alltså inte. 

Det finns för övrigt ett försök till en längre analys av kriget i Afghanistan som jag hittade  på webb-sidan "Revolutionary socialism in the 21st century". Den drivs av en grupp som för några år sedan lämnade den engelska vänsterorganisationen Socialist Workers Party.  Artikeln kan läsas här .

Den argumenterar för att anledningen till att talibanerna vann, var att majoriteten av afghanerna åtminstone passivt stödde dem, eftersom de av de flesta sågs som de enda som effektivt kunde bekämpa de amerikanska ockupanterna.  Som sågs som ett värre hot än talibanerna. 

Jag tar inte ställning till den omfattande analysen i denna artikel, och är tveksam till åtminstone en del av dess resonemang. Men artikeln är ändå intressant. 

I vilket fall som helst  känns den gamla parollen från sjuttiotalets demonstrationer - "Krossa USA-imperialismen" - lika adekvat nu som då.

tisdag 18 januari 2022

"Marxist Internet Archive"

Jag vill tipsa om en webbsida med just detta namn. Den innehåller artiklar skrivna av ett mycket stort antal personer på vänsterkanten - och då inte endast av de som själva definierar sig som marxister. Den innehåller också hela nummer av ett stort antal tidningar på vänsterkanten.

Det är ett historiskt arkiv i den meningen att både tidningsnummer och artiklar skrivna av vänsteraktiva är sorterade i kronologisk ordning. Om någon exempelvis söker på namnet "Joseph Hansen" finns där artiklar skrivna av denne USA-trotskist från och med trettiotalet fram till slutet av sjuttiotalet - då han dog. På samma sätt kan man ta del av årgångar av exempelvis den brittiska tidskriften  International Socialism från dess start 1958.

Som kuriosa kan  nämnas att den också innehåller årgångar av den sovjetiska tidningen '"Sputnik"...

Marxist Internet Archive kan nås via denna länk.