Idag är nästan alla regeringar i västvärlden överens om att Ukraina måste få vapen att försvara sig med. Det tycker jag är bra. Men när det gällde Bosnien 1992 - 1995 var det inte frågan om något sådant.
De serbchauvinistiska mördarband som leddes av män som Ratko Mladic och Radovan Karadžić kunde då frikostigt förse sig från det forna Jugoslaviens vapenarsenal. Det muslimskt dominerade Bosnien hade nästan inga vapen alls.
Bosnien vädjade om att få köpa vapen, men stormakterna drev igenom ett vapenembargo som i praktiken endast kom att drabba Bosnien. De serbiska trupperna hade ett överflöd av vapen, och kroaterna hade ett geografiskt läge som gjorde att de lätt kunde gå förbi vapenembargot..
Resultatet blev en serie av veritabla massmord i Bosnien. Det mesta kända exemplet var i Srebrenica, där ungefär 8000 män sköts ihjäl, efter att de hade kapitulerat. Men det fanns många, många fler exempel.
Vad som orsakade stormakternas politik i Bosnien har jag fortfarande de mest dimmiga begrepp om.
Men det är uppenbart att de inte ville att Bosnien skulle få försvara sig själva.. Däremot gick USA in militärt - efter Srebrenica och efter kroaternas motoffensiv mot serberna i Krajina.
Eftersom bosnierna
inte tillåtits att försvara sig själv kunde västmakterna upprätta ett
kvasiprotektorat i Bosnien, där olika ledande västpolitiker turades om
att vara den så kallade "höge representanten". Vid ett tillfälle var
det ju Carl Bildt som hade den tveksamma äran att få den titeln.
På så sätt kunde ju västmakterna få den yttersta kontrollen.
Skillnaderna
mellan då och nu är ju uppenbara. Något helt entydigt svar på frågan om
varför Bosnien sveks så brutalt är inte lått att få.
Utgrävning av gravar i Srebrenica. Photograph provided courtesy of the ICTY.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar