1975 var ett bättre år

Det är deprimerande att ta del av nyheter idag. Jag tillhör dem som anser att det fanns positiva drag i Sovjetunionen (och förstås också negativa drag!), men det har inte funnits positiva drag i de regimer som kom efteråt. Inte i Jeltsinregimen, som privatiserade sönder landet, och inte hos Putinregimen, som just nu massakrerar civilbefolkning i Ukraina. 

Så igår satt jag och kollade vad som hände 1975, i den engelska vänstertidningen Red Weekly. Som finns att ta del av i Marxist Internet Archive.

Dels var det det året som Vietnam segrade, dels hade vi den portugisiska revolutionen, som ett tag såg ut att växa över i en socialistisk revolution.

1975 var ett år då det ett tag såg ut som om allting var möjligt. Det var på sätt och vis ett mer "revolutionärt" år än 1968, som annars brukar ses som höjdpunkten för vänstervågen. 

Att ta del av Red Weekly  från 1975 om framförallt Vietnam och Portugal var vad man kan kalla en nostalgitripp, Det var som att sitta i en tidsmaskin. 

Vi hade FNL:s snabba framryckning i Sydvietnam, som slutade med att de sista amerikanska trupperna lämnade hals över huvud. den 29 april. Och marionettregimen i Saigon brakade samman, för att slutligen kapitulera den 30 april. Det var nog den politiskt lyckligaste dagen i mitt liv.

I  Portugal växte folkliga organ fram, och det rådde arbetarkontroll över stora delar av industrin. Den militärregim (MFA - "de väpnade styrkornas rörelse", som hade störtat Caetanos diktatur 1974),  som formellt hade makten, hade ingen diktatorisk makt,  utan var splittrad, och delar av den samarbetade med de framväxande organen för dubbelmakt.. 

Det blev Socialistpartiet som med stöd från den internationella borgarklassen stod i ledningen för en borgerligt demokratisk kontrarevolution, som slutligen segrade den 25 november, efter ett idiotiskt kuppförsök av några ultravänstergrupper. Det var tragiskt.

Men det var verkligen en annan tid då. 

En väggmålning från Portugal 1975, som föreställde Otelo Saraiva de Carvalho, den främste representanten för MFA:s vänsterflygel, som anmärkningsvärt nog samarbetade med delar av den yttersta vänstern.