Marseljäsen

Den franska nationalsången (Marseljäsen) är nog en av de mest känslomässigt intensiva i världen. Den skrevs 1792, efter att flera stater hade gått ihop för att i krig krossa den franska revolutionen. Den avspeglar hatet mot angriparna, hatet mot tyrraniiet , med som sagt en oerhörd intensitet. 

Egentligen har den sex verser, men alla dessa brukar sällan sjungas.

Intensiteten i sången förstärks kraftigt i  denna version, där Mireille Mathieu är ledsångare i större delen av sången. Hennes sång är så känslomässigt stark att man nästan upplever en illusion av att hon var med när sången skrevs...

Den översättning till engelska som finns till videon innehåller tyvärr en hel del felaktigheter. En mer rättvisande  översättning (av alla sex verserna) kan man läsa här:

"Arise, children of the Fatherland,
The day of glory has arrived!
Against us, tyranny's
Bloody standard is raised, (repeat)
Do you hear, in the countryside,
The roar of those ferocious soldiers?
They're coming right into your arms
To cut the throats of your children, your partmers!

To arms, citizens,
Form your battalions,
March, march!
Let an impure blood
Water our furrows!

What does this horde of slaves,
Of traitors and conspiring kings want?
For whom have these vile chains,
These irons, been long prepared? (repeat)
Frenchmen, for us, ah! What outrage
What furious action it must arouse!
It is to us they dare plan
A return to the old slavery!

To arms, citizens...

What! Foreign cohorts
Would make the law in our homes!
What! These mercenary phalanxes
Would strike down our proud warriors! (repeat)
Great God! By chained hands
Our brows would yield under the yoke!
Vile despots would themselves become
The masters of our destinies!

To arms, citizens...

Tremble, tyrants and you traitors
The shame of all parties,
Tremble! Your parricidal schemes
Will finally receive their prize! (repeat)
Everyone is a soldier to combat you,
If they fall, our young heroes,
Will be produced anew from the ground,
Ready to fight against you!

To arms, citizens...

Frenchmen, as magnanimous warriors,
Bear or hold back your blows!
Spare those sorry victims,
For regretfully arming against us. (repeat)
But these bloodthirsty despots,
These accomplices of Bouillé,
All these tigers who mercilessly
Tear apart their mother's breast!

To arms, citizens...

Sacred love of the Fatherland,
Lead, support our avenging arms
Liberty, cherished Liberty,
Fight with thy defenders! (repeat)
Under our flags may victory
Hurry to thy accents,
So that thy expiring enemies
See thy triumph and our glory!

To arms, citizens..."

Jag blev tidigt fascinerad av franska revolutionen. I en liten skrivbok, som jag fick i första klass som hette "Rolig bok", där man fick skriva och rita vad man ville, ritade jag bilder av stormningen av Bastiljen tre gånger i rad. Varje bild blev mer och mer intensiv, med mer och mer rök, som jag idag antar skulle föreställa rök och eld från skjutande och krut,   Och i den sista bilden syntes nästan inte Bastiljen för all röken. 

Så värst roliga blev inte de bilder jag ritade i "Rolig bok" men intensivt blev det ofta.

Stormningen av Bastiljen, 1789. Målning av Jean-Pierre Louis Laurent Houel.

OAS, de Gaulle och Algeriet

Ser nu att  franska officerare har hotat med att ett inbördeskrig kan bli nödvändigt för att bekämpa hotet från islam. Det är ju i så fall inte den första gången.

Såväl 1958 som 1961 genomförde franska officerare vad som kan beskrivas som partiella militärkupper för att bekämpa muslimer. Med partiella menar jag att de endast tog makten i den då franska kolonin Algeriet. Syftet var båda gångerna att Algeriet skulle bevaras som en fransk koloni, och att alla krafter skulle sättas in för att krossa FLN, en gerillarörelse som kämpade för att Frankrike skulle drivas ut från Algeriet. Och för att den den stora majoriteten av befolkningen som var muslimer skulle få styra sig själva.

Vid kuppen 1958 ställde de revolterande franska officerarna kravet att regeringen skulle avgå och att general Charles de Gaulle skulle bli president. . Deras illusioner om de Gaulle var lite märkliga. Under andra världskriget hade den militära ledningen i Algeriet stött Vichyregimen, och därmed indirekt Nazi-Tyskland. Medan de Gaulle hade lämnat Frankrike och ställt sig i spetsen för de delar av armén som ville bekämpa Nazi-Tyskland. 

de Gaulle ville absolut bli president,  man han hade inga planer på att verka för  att Algeriet skulle förbli franskt. Men han lyckades  lura högerofficerarna att han stod på deras sida. Genom kryptiska kommentarer, som ex.vis "Jag förstår er" när han besökte Algeriet. En gång avslutade han till och med ett tal där, med att ropa "Leve det franska Algeriet".

Underligt nog var även befrielserörelsen FLN positiv till att de Gaulle skulle ta över. Möjligen visste de något om generalen som högerofficerarna inte visste.

Nåväl, det franka parlamentet gav efter för generalerna. General de Gaulle blev nu president.

När han väl fick makten började han  systematiskt att arbeta på att försvaga högergeneralernas  ställning. Den ena efter den andra placerades om, eller degraderades, så att de inte länge skulle kunna förbli  en maktfaktor i Algeriet. de Gaulle inledde också  förhandlingar med FLN och genomförde en folkomröstning, där även de algeriska muslimerna fick rösta. . Frågan var om den algeriska majoriteten skulle få bestämma om de ville bli självständiga från Frankrike. Det blev en stor majoritet för ja. 

Några månader senare, i april 1961, för lite mer än 60 år sedan, genomfördes en ny militärkupp i Algeriet. Fortfarande var kravet att Algeriet skulle förbli franskt. Men regeringsparollen var nu den motsatta. Nu var kravet att de Gaulle skulle avgå.

Kuppgeneralerna var dock inga rena idioter. De hade tagit makten i Algeriet men när de så att säga sonderade terrängen insåg de att den del av den fransa armén som fanns i moderlandet nästan helt stödde de Gaulle. De kapitulerade.

Men det kom en fortsättning. De ledare för kuppen som inte hade fängslats utan gömt sig, hade redan före kuppförsöket bildat ”Organisation armée secrète” (OAS). Denna "hemliga" (men så värst hemlig blev den ju inte) organisation kom snart att urarta till en vidrig terrororganisation som ironiskt nog  hade en hel del likheter med långt senare islamistiska terroristorganisationer som IS och Al Qaida 

I Algeriet genomförde OAS rena massakrer på den muslimska civilbefolkningen. Dessutom angreps de delar av den franska armén som stod på de Gaulles sida. 

I Frankrike mördades  politiker och andra som var för Algeriets självständighet. Dessutom attackerades officerare som stödde de Gaulle. Men den som var nummer ett på deras dödslista var de Gaulle själv.

Nu till lite personliga reflektioner. Ett av mina mest tydliga barndomsminnen var när jag satt i min farmors kök någon gång i slutet av mars 1962. Det var nyheter och uppläsaren sa att de Gaulle hade hållit ett tal där han förklarade att hela den franska statens resurser skulle sättas in för att krossa OAS. Jag nästan rös av välbehag. 

För kampen mellan de Gaulle och OAS är nog den tidigaste politiska fråga där jag haft en åsikt. Jag visste ungefär att Algeriet ville bli fritt, Och de Gaulle hade gått med på det, och det otäcka OAS  mördade  folk som just ville att Algeriet skulle bli fritt.  Jag hatade OAS. Och jag beundrade de Gaulle. 

Hur mycket jag beundrade honom visas av något jag sa, som jag inte minns men som jag långt senare fått berättat för mig. Det var när jag just skulle börja ettan hösten 1962. Någon vuxen hade berättat för mig att om några år skulle jag få läsa språk. Först engelska, men sedan skulle jag få välja mellan tyska och franska. Hen hade frågat om jag hade några tankar om vad jag skulle välja då. Jag ska ha svarat - "Jag vill läsa franska, för jag vill kunna det språk som president de Gaulle talar". *

Barndomens idoldyrkan kan man ju efteråt se som naiv. Men när det gäller de Gaulle finns den i viss mån kvar - förstås i mycket modifierade former. Det är ytterst få borgerliga politiker som jag beundrar,  men de Gaulle är nog den främste av dessa. 

För att återgå till handlingen. OAS hade sammanlagt smitt kanske 20 planer på att döda de Gaulle, men endast några få av dem kom till skott.  

I september 1961 placerades en bomb på en väg där de Gaulles bil skulle köra. Bomben exploderade inte i rätt tid. de Gaulle gick ut ur bilen och ska ha sagt - "Ska det  här föreställa ett skämt?". Ett annat försök genomfördes i augusti 1962, Då blev  de Gaulles bil beskjuten, de Gaulle ska även där ha gått ut ur bilen -  och sagt "Dessa herrar är uppenbarligen usla skyttar" 

Normalt sett brukar jag inte gilla den typen av macho-retorik, men just hår gör jag det faktiskt . 

Nåväl, Algeriet blev självständigt i juni 1962. Det  skulle med all säkerhet (förr eller senare) skett även utan de Gaulle. Men hans sätt att hantera de högerextrema delarna i armén är det mycket svårt att inte beundra. Dessa militärers illusioner i de Gaulle  bidrog till  deras fall. Det är ovisst om de svaga franska regeringar som kom före de Gaulle skulle ha kunnat hantera dessa fascistiska militärer. Men de Gaulle använde först list, för att locka in dem i fällan. Sedan använde han sin obestridliga auktoritet för att upprätthålla stödet från de delar av armén som inte var direkt insyltade i den högerextrema byken.

Ja, de Gaulle ÄR nog en av de mest imponerande borgerliga politikerna under  nittonhundratalet. Definitivt . 

------

*Men när jag skulle börja i sjuan, och skulle välja mellan tyska och franska, hade nog idolkulten falnat lite. För till sist valde jag ändå tyska. 

Nedan.  En ganska så ung  Charles de Gaulle. Bilden är från 1942. 

 

QAnon och "kuppförsöket"

Det är fortfarande möjligt att hitta sidor som stöder QAnon, även om det är svårare nu. De ger inte ett enhetligt intryck. Men de mest extrema av dessa låter ungefär som Bagdad-Bob. "Patrioterna" har läget under kontroll, Donald Trump lät motståndarna få fiktiva segrar får att de skulle avslöja sig,.

Vidare sägs det att Trumps motståndare genomför desperata motåtgärder som nedstängningar av konton, som ett resultat av att de innerst inne vet att Trump trots allt kommer att utnämnas som president den 20. De mest blodtörstiga av dem frossar dessutom i hur förrädarna snart kommer att drabbas, inte endast av massarresteringar utan framförallt av massavrättningar. Bland annat ska Mike Pence snart avrättas för att han svek Trump. 

Vad dessa QAnon-skribenter ännu inte fattar är att det så kallade kuppförsöket slutligen slog sönder den sista möjligheten för Trump att fortsätta ha en roll i det "officiella" politiska spelet i USA.  Det var inte ett reellt kuppförsök  i någon annan mening än rent subjektivt  hos de desperados som stormade Capitolium. Och dessa var förvisso ett gäng av desorganiserade idioter...

Detta "kuppförsök" var helt kontraproduktivt och gynnade endast "motsidan". 

Sanningen är som sagt den att Trump nu inte har skuggan av en chans att komma tillbaks. Man kan nog vänta sig rena psykodraman när anhängarna till sist ändå fattar att spelet är slut. Trump är i praktiken borta från makten.

Det värsta med honom var att han representerade en fara, en skräckbild av en bonapartistisk regim vars mest otäcka prioritering var att fortsätta att värma upp jorden.. 

Den faran har försvunnit - men andra faror personifieras definitivt  - av Joe Biden..

 Nedan: Capitoliums västsida april 2017.

 

Från trotskism till bucharinism

Jag har tidigare skrivit  om Socialist Networks analys av dagens Kina. Jag visade då att denna  grupps åsikt  var att Bucharins linje i Sovjetuinonen var riktig. Och att Kina idag följer denna. 

Det är intressant på i alla fall två sätt. Dels är deras analys av dagens Kina ovanlig, och ganska väl genomarbetad.   Dels är det det första exemplet jag känner till av en strömning som kommer från trotskismen och som gått över till en bucharinistisk  linje.  Och som till på köpet hävdar att denna linje har genomförts i dagens Kina. 

Nu är Socialist Networks webbsida lite opedagogiskt upplagd. Man för scrolla genom hela artiklar för att hitta andra artiklar. Därför har jag här lite förenklat för de som vill få en snabb orientering. 

Man kan först läsa denna  artikel* som hävdar att Kina idag förkastat den kapitalistiska vägen.  Vidare finns  denna  analys av utvecklingen i Sovjet  där det helt klart framgår att de anser att Sovjet inte skulle ha urartat om Bucharins linje hade segrat över Stalins (och uppenbarligen även Trotskijs?) linje. 

Vidare denna  som är en analys av den maoistiska perioden i Kina, som (helt riktigt) beskrivs som en variant av stalinismen.. 

Om den kinesiska ekonomiska politiken efter Mao får vi läsa i denna artikel. 

Och slutligen kommer denna  artikel, som diskuterar de utmaningar som Kina står inför idag. 

Det är helt klart ett mycket sällsynt exempel - inte endast på en strömning som bytt ut trotskism mot bucharinism, utan som också förenar detta med ett ska vi kanske säga tre kvarts-apologetiskt försvar av den kinesiska politiken idag. 

Det är i och för sig välgjort, och bitvis  övertygande. 

Jag håller med att det faktum att det finns kapitalism i Kina  idag inte betyder att Kina är en kapitalistisk stat. I en kapitalistisk stat är staten  i huvudsak ett redskap för kapitalet, i Kina idag är (än så länge?) kapitalisterna ett redskap för staten. 

Men samtidigt torde  den  oerhörda ojämlikhet som finns  i dagens kinesiska  system knappast vara något som harmoniskt pekar fram mot - något som rimligen skulle kunna beskrivas som... socialism.

Vad vi ser är en symbios mellan partiet och staten å ena sidan - och en ekonomiskt mycket  stark kapitalistklass å den andra.  Både statsbyråkratins toppar och de kinesiska kapitalisterna har en mycket privilegierad ställning - om man jämför med befolkningen i övrigt. 

Bucharin sade en gång att storbönderna och NEP-kapitalisterna skulle kunna "växa in" i socialismen - med "snigelfart". Om detta för en del kunde te sig utopiskt är det inget mot föreställningen att statsbyråkratin och kapitalet i Kina harmoniskt skulle kunna växa in i ett"socialistiskt" samhälle värt namnet. 

Missförstå mig inte - i rivaliteten i det nya "kalla kriget" mellan Kina och västkapitalismen är jag absolut för Kina. Men jag delar inte Socialist Networks rosenskimrande syn på Kina idag. 

Än så länge är det den framväxande borgarklassen som är underordnad statsbyråkratin i Kina. Men jag ser ingen anledning att tro att denna maktfördelning är så att säga huggen i sten. 

Och än mindre att det är en första etapp i ett gradvist  framväxande socialistiskt framtidssamhälle. 

 ----------------------------------------------------------------------------------------------------

*  Den äldsta av de artiklar som jag länkar till här, och den kanske minst idealiserande vad gäller Kina idag.

 --------------------------------------------------------------------------------------------------- --

TILLÄGG

I kommentarsfältet på min huvudblogg har det påpekats att dokumenten som anknyter till Bucharin är diskussionsinlägg,  skrivna´ av två medlemmar i Socialist Network , och att det finns .andra synpunkter inom nätverket.

 

Stalinisten Mao - efterträdd av bucharinister?

Elaine Eksvärd om Joe Biden

Elaine Eksvärd är (som bekant) författare till två böcker om hur hon utsattes för övergrepp i barndomen - och hur hon hanterar det idag.

Jag har läst den första - och köpt den andra. Men har ännu inte läst den. Den första har jag alltså läst och var både välskriven och läsvärd. 

Nu ser jag att hon har skrivit två inlägg om Joe Biden, och dennes märkligt gränslösa sätt att få kroppskontakt med kvinnor och barn.  

De kan läsas  här och här.

I kommentarsfältet i det första möter hon invändningar - som hon svarar bra på  i det andra.

Hon gör helt klart att hon inte alls är någon anhängare av Trump och att hon välkomnar att denne förlorade presidentvalet. Men att detta inte innebär att hon vill undvika de problematiska frågor man kan ställa om Joe Biden. 

Jag håller med. Och jag vill själv tillägga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att denne man var det "bästa" som ledningen i det demokratiska partiet kunde finna som motkandidat mot Trump.

På många sätt stämmer det gamla uttrycket att det personliga är politiskt. Biden är alltså den person som är den som högern inom Demokraterna tyckte var den bästa för att hindra en utveckling mot något bättre inom partiet.

Och nu visar det sig att hans högeråsikter kombineras med en milt sagt anmärkningsvärd brist på respekt för kvinnors och barns integritet. Jag är inte det minsta förvånad.

Klockan närmar sig tolv

Jair Bolsonaro hotar Joe Biden med krig (!) om han försöker hindra skövlingen av Amazonas. Det är en talande nyhet, som visar hur viktigt det är att Donald Trumps försök till statskupp misslyckas. 

Det går att läsa mer i denna tyvärr låsta DN-artikel.

Joe Biden är mycket obehaglig, och jag skulle aldrig hoppas att han blir president om inte alternativet vore så fasansfullt. Man bör inte ha  illusioner om att saker kommer att bli bra om Demokraterna får makten. Det blir det inte alls. Men om Trump och Republikanerna vinner är det en katastrof.

Om Trump lyckas med  sitt farliga spel har vi fått en bonapartistisk regim, som mycket väl kan införa ett system som gör att det under överskådlig tid blir omöjligt  att få bort den. En regim som de facto har som central programpunkt att även i fortsättning värma upp jorden....

Och Bolsonaro har dessutom kunnat göra som han vill med Amazonas utan att någon lägger sig i - därför att Trump sitter i Vita Huset Att Bolsonaro upplever Biden som ett hot talar faktiskt för hur  nödvändigt det är att inte Trump vinner.  

Fast hans eget hot att inleda krig med USA är ju, givet  de militära styrkeförhållandena mellan länderna,  lika patetiskt som Kim Jung Uns motsvarande uttalanden för nåott år sedan. .

Även  Trump och Republikanerna förutan har vi en otäck och extremt farlig situation. Men om de lyckas i sitt spel kommer den att bli avgrundslik. 

Noam Chomsky hade troligen rätt när han chockade människor med uttalandet att Republikanerna är "The most dangerous organization in human history".....

Det är som han själv medger ett extremt uttalande . Men mycket talar tyvärr för att han har rätt. Lyssna gärna på honom här.   

 

 

Popmusik i Nordkorea

Moranbong Band är tydligen en av de populäraste popgrupperna i Nordkorea.. Gruppen består endast av tjejer. I motsats till kvinnliga musikgrupper i Sydkorea inte endast sjunger Moranbong Band, det är också de som spelar. Denna sång handlar om hur viktigt det är med studier, för att främja landet och dess framtid. 

Jag har letat efter om det går att hitta sånger av dem med mera privata teman, men allt som jag hittills har sett och hört har varit politiska sånger som hyllar systemet i Nordkorea.  Men förpackade i något som ofta  så mycket liknar västerländsk pop att det känns lite hisnande. 

På engelska Wikipedia finns förresten en ganska så informativ artikel om dem.. 

Om man  nu för tillfället bortser från det politiska sammanhanget och endast tänker på låtarna och deras framförande  - är de faktiskt ofta riktigt bra.... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 PS. Det finns ju inga direkta tecken på en politisk uppmjukning i Nordkorea - men det här är faktiskt en kulturell uppmjukning som är klart intressant. Nordkorea brukar ibland med viss rätt jämföras med Sovjetunionen under 40-talet och Kina under 60-talet. Men inga av dessa länder vågade under dessa tider att försöka anamma - och transformera - soundet i västerländsk  populärmusik på detta djärva sätt.

I sovjetiskt 40-tal kunde man acceptera klassisk västerländsk kultur - men den moderna västerländska populärmusiken förkastades rakt av. 

I kulturrevolutionens Kina förkastades även klassisk västerländsk kultur - och den stereotypt  "revolutionära" kulturen under denna tid lånade absolut inte stiler och former från  populärkulturen i väst.

Så de här kulturella lånen är lite fascinerande.

    

Moranbong Band i ett framförande från från 2013

 

Jag lutar åt att Donald Trump vinner i november

/Från min huvudblogg 31/8 2010/

Det demokratiska partiet i USA har valt en presidentkandidat som kombinerar en öppen sexuell gränslöshet (som även ser ut att inkludera pedofila tendenser) med vad som verkar vara en ganska långt gången demens. Donald Trump vet det, och i denna video visar han till och med mer självsäkerhet än vad han brukar göra.

Han kallar Joe Biden för "Sleepy Joe" , ett namn av allt allt döma taget från en låt av Hermans Hermits från 1968.

I sitt ovan länkade tal säger Trump att varenda tal av Biden innehåller en mängd felaktigheter. Nåväl, det gäller ju också ett stort antal Trump-tal. Men det finns en skillnad. Trump säger felaktiga saker för att han ofta struntar i fakta. Det är förstås obehagligt. Men Biden säger felaktigheter för att han glömt bort hur det var. Han kan till och med glömma bort var han befinner sig. Det är mer än obehagligt.

Det demokratiska partiet har nog aldrig haft en sådan önskemotståndare som Donald Trump 2020. Jag tror att han skulle förlora mot även en ganska så medioker demokratis presidentkandidat. Men Joe Biden är mer än medioker. Han är en katastrof in spe.

Om det är svårt att tänka sig att Trump vinner mot en genomsnittlig demokratisk kandidat - så har Joe Biden alltså precis de egenskaper som skulle kunna ge Trump valsegern. Vem kan tänka sig rösta på en senil kandidat, som  dessutom kombinerar det med ett kroppsspråk som leder tanken till begreppet "ful gubbe"?

Det sista tar förstås Trump inte upp  (tankarna skulle kunna ledas till "grab them by the pussy"-videon) - men QAnon-aktivisterna sprider det å andra sidan desto mer. 

Om Trump vinner vilar ansvaret tungt på toppsiktet i det demokratiska partiet, som i sin rädsla för vänsterkandidater (framförallt Bernie Sanders, men även Elisabeth Warren) i desperation puttat fram en kandidat som alltså ser ut att ha i en ganska så långt framskriden senilitet.

Det kan innebära fyra år till med en USA-regim  som vägrar stöda några initiativ mot den globala uppvärmningen.

Och man behöver inte vara entydigt paranoid för att dessutom befara att det kan innebära slutet på den bräckliga borgerliga demokratin  i USA.

Det är oerhört tragiskt.

PS. Valet av bild nedan är inte en slump.  Jag föredrar Hermans Hermits framför både Trump och Biden.


Hermans Hermits 1968

Är Joe Biden dement?

 /Från min huudblogg 31/8 2020)

En kommentar under förra inlägget fick mig att ställa frågorna om Joe Biden på ett nytt sätt. Jag började att söka på sökord för att se vad man kan hitta om Biden och senilitet. Det första jag hittade var denna text.

Sedan kunde man snart hitta annat - som videoinspelningar där Biden håller tal och inte verkar veta var han befinner sig.  Och inleder  talet med att direkt säga att han inte vet var han är.

Mysteriet med Demokraternas val av presidentkandidat tätnar. De borde i Trump nästan ha en önskekandidat i årets val. Att då välja en person som inte endast är sexuellt gränslös utan även har drag av demens ger ett närmast suicidalt intryck.

Om jag vore demokrat i USA med ett starkt sinne för konspirationsteorier skulle jag nog tänka tanken att de som puttade fram Joe Biden var nån sorts agenter för Donald Trump.

Men så kan väl det knappast vara.

Som sagt - mysteriet tätnar. Har verkligen de ledande demokrater som gjorde allt för att stoppa Bernie Sanders istället med vett och vilja valt en person som genom sitt mentala tillstånd kan ge Trump den önskematch som han definitivt  inte förtjänar?
 --------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också påpekas att om det nu är så att den demokratiska partiapparatens toppskikt  agerat för att en dement person ska bli presidentkandidat är det ett mycket bra argument mot QAnon-teorin. Ett hemligt  nätverk som under många år ska  has styrt bakom kulisserna och tagit kontroll över "den djupa staten" borde ju inte  göra sådana misstag....i synnerhet inte som det klart gynnar den person som enligt  QAnon-teorin är det största hotet mot detta nätverks existens...

Joe Biden vs Donald Trump - vilket är det värsta alternativet?

När anhängare till Donald Trump ska hylla sin idol, blir det ofta endast pinsamt. Ett uppenbart. exempel på detta kan vi se här . Trump idag saknar det som i sig kunde  skulle göra honom till en vinnare ens över en medelmåttig demokratisk presidentkandidat

Men frågan är då - är hans motståndare från,Demokraternas högerflygel - Joe Biden -  en medelmåtta ? Eller är det värre än så?

Om Trump-anhängarna kan ha svårt att övertyga de som inte redan är frälsta om förträffligheten hos deras ledare, kan det kanske vara lättare att sprida tvivel om den demokratiske motkandidatens trovärdighet? Där lyckas nog Trump-anhängarna ofta lite bättre . Se bland annat detta YouTube-inslag, med helt autentiska filmsekvenser.

Det visar en gränslös Joe Biden, som tafsar (ja, tafsar är ett helt adekvat ord i sammanhanget) på barn, lika väl som på kvinnor.

Jo, bilderna är autentiska, vilket också har tvingat Biden att då´och då ta upp frågan - som till exempel här.

Att tolka bilderna som att Biden är "pedofil", som ibland görs, är förstås inte en nödvändig tolkning. Men den är inte heller helt utesluten. I vilket fall som helst framstår Biden som en gränslös man, som inte endast lägger sina händer på kvinnor och barn, på ett sätt som idag inte alls anses som legitimt, utan också gör det när han vet att han är filmad, och att bilderna mycket väl kan bli offentliga.

Att Demokraterna har vågat nominera honom är faktiskt märkligt. De ville ha en högerkandidat, vilket är illa nog. Men även på den flygeln borde man väl kunnat hitta någon mer anständig. Om man skulle vara riktigt elak skulle man ju kunna spekulera i om strategerna i det Demokratiska partiet räknar med att såväl "pedofiler" som de som gillar sexuellt ofredande av kvinnor, är en så stor väljargrupp att det skulle gynna partiet att ha den gränslöse Biden som presidentkandidat.

Det sista var alltså ett dåligt skämt. Men det hela är allvarligt på ett annat sätt. Om mannen som innehar USA:s högsta ämbete kan bete sig på detta sätt, innebär det på ett sätt en normaliseringsprocess. Varför ska inte jag få lägga min hand strax under en trettonårig flickas bröst när jag står bakom henne och hon inte ens kan värja sig- när USA:s president gör det till som tätt?

Om det vore ett ordinärt val skulle jag hoppas att den gränslöse mannen ifråga skulle förlora valet. Men det är inte ett ordinärt val. För motkandidaten heter Donald Trump.'

Det finns många skäl till att inte Donald Trump bör bli USA:s president.*. Två av dem väger mycket tungt.

Det första heter den globala uppvärmningen. Med Trump som president  kommer ledaren för en av världens två ekonomiskt starkaste stater på nytt att lägg en förlamande hand över arbetet mot den globala uppvärmningen. . . På många olika sätt - bland annat uppmuntras ju Bolsonaro att driva på för att hugga mer större och större delar av Amazonas.

Det andra skälet är de bonapartistiska tendenserna hos Donald Trump. USA har en form av borgerlig demokrati som är milt sagt ofullständig, bedräglig, - och som maskerar storkapitalets makt. Det är sant. Men trots det vore det värre om USA förvandlades till en diktaturstat.

Det finns rationella skäl  för att ställa frågan om ytterligare en Trump-seger i ett presidentval skulle kunna inleda början av en nedmontering av det som ändå finns av borgerlig demokrati i USA.

Dessa två saker gör att jag, om jag bodde i USA, skulle rösta på Joe Biden. Och inte endast hålla för näsan utan även hårt sätta fast en klädnypa på det organ som vi har för att lukta med.

Eftersom Trump-alternativet är värre. Som i värsta fall kan inleda ett politiskt mörker som  kan påskynda det klimatologiska mörker som skulle kunna utgöra slutet för civilisationen som vi känner den. Och kanske även för arten Homo Sapiens.
 ---------------------------
*Och då även bortsett från att Trump  själv i en famös inpelning har skrutit  om att han sexuellt  har ofredat kvinnor.
---------------------------------------------------------
TILLÄGG
Det bör förstås också tilläggas att de Trumpanhängare som blir upprörda över Bidens ofredanden, brukar titta bort och låstsas att  det regnar när någon tar upp Trumps "Grab them by the pussy" -kommentar eller Trumps umgänge med Jeffrey Epstein.. Och många demokrater kan uppröras över Trumps sexistiska kommentarer, men tittar åt någon annat håll när någon nämner de filmer som dokumenterar Bidens ofredanden. 

Joe Biden på besök hos Ronald Reagan 1984
­