OAS, de Gaulle och Algeriet

Ser nu att  franska officerare har hotat med att ett inbördeskrig kan bli nödvändigt för att bekämpa hotet från islam. Det är ju i så fall inte den första gången.

Såväl 1958 som 1961 genomförde franska officerare vad som kan beskrivas som partiella militärkupper för att bekämpa muslimer. Med partiella menar jag att de endast tog makten i den då franska kolonin Algeriet. Syftet var båda gångerna att Algeriet skulle bevaras som en fransk koloni, och att alla krafter skulle sättas in för att krossa FLN, en gerillarörelse som kämpade för att Frankrike skulle drivas ut från Algeriet. Och för att den den stora majoriteten av befolkningen som var muslimer skulle få styra sig själva.

Vid kuppen 1958 ställde de revolterande franska officerarna kravet att regeringen skulle avgå och att general Charles de Gaulle skulle bli president. . Deras illusioner om de Gaulle var lite märkliga. Under andra världskriget hade den militära ledningen i Algeriet stött Vichyregimen, och därmed indirekt Nazi-Tyskland. Medan de Gaulle hade lämnat Frankrike och ställt sig i spetsen för de delar av armén som ville bekämpa Nazi-Tyskland. 

de Gaulle ville absolut bli president,  man han hade inga planer på att verka för  att Algeriet skulle förbli franskt. Men han lyckades  lura högerofficerarna att han stod på deras sida. Genom kryptiska kommentarer, som ex.vis "Jag förstår er" när han besökte Algeriet. En gång avslutade han till och med ett tal där, med att ropa "Leve det franska Algeriet".

Underligt nog var även befrielserörelsen FLN positiv till att de Gaulle skulle ta över. Möjligen visste de något om generalen som högerofficerarna inte visste.

Nåväl, det franka parlamentet gav efter för generalerna. General de Gaulle blev nu president.

När han väl fick makten började han  systematiskt att arbeta på att försvaga högergeneralernas  ställning. Den ena efter den andra placerades om, eller degraderades, så att de inte länge skulle kunna förbli  en maktfaktor i Algeriet. de Gaulle inledde också  förhandlingar med FLN och genomförde en folkomröstning, där även de algeriska muslimerna fick rösta. . Frågan var om den algeriska majoriteten skulle få bestämma om de ville bli självständiga från Frankrike. Det blev en stor majoritet för ja. 

Några månader senare, i april 1961, för lite mer än 60 år sedan, genomfördes en ny militärkupp i Algeriet. Fortfarande var kravet att Algeriet skulle förbli franskt. Men regeringsparollen var nu den motsatta. Nu var kravet att de Gaulle skulle avgå.

Kuppgeneralerna var dock inga rena idioter. De hade tagit makten i Algeriet men när de så att säga sonderade terrängen insåg de att den del av den fransa armén som fanns i moderlandet nästan helt stödde de Gaulle. De kapitulerade.

Men det kom en fortsättning. De ledare för kuppen som inte hade fängslats utan gömt sig, hade redan före kuppförsöket bildat ”Organisation armée secrète” (OAS). Denna "hemliga" (men så värst hemlig blev den ju inte) organisation kom snart att urarta till en vidrig terrororganisation som ironiskt nog  hade en hel del likheter med långt senare islamistiska terroristorganisationer som IS och Al Qaida 

I Algeriet genomförde OAS rena massakrer på den muslimska civilbefolkningen. Dessutom angreps de delar av den franska armén som stod på de Gaulles sida. 

I Frankrike mördades  politiker och andra som var för Algeriets självständighet. Dessutom attackerades officerare som stödde de Gaulle. Men den som var nummer ett på deras dödslista var de Gaulle själv.

Nu till lite personliga reflektioner. Ett av mina mest tydliga barndomsminnen var när jag satt i min farmors kök någon gång i slutet av mars 1962. Det var nyheter och uppläsaren sa att de Gaulle hade hållit ett tal där han förklarade att hela den franska statens resurser skulle sättas in för att krossa OAS. Jag nästan rös av välbehag. 

För kampen mellan de Gaulle och OAS är nog den tidigaste politiska fråga där jag haft en åsikt. Jag visste ungefär att Algeriet ville bli fritt, Och de Gaulle hade gått med på det, och det otäcka OAS  mördade  folk som just ville att Algeriet skulle bli fritt.  Jag hatade OAS. Och jag beundrade de Gaulle. 

Hur mycket jag beundrade honom visas av något jag sa, som jag inte minns men som jag långt senare fått berättat för mig. Det var när jag just skulle börja ettan hösten 1962. Någon vuxen hade berättat för mig att om några år skulle jag få läsa språk. Först engelska, men sedan skulle jag få välja mellan tyska och franska. Hen hade frågat om jag hade några tankar om vad jag skulle välja då. Jag ska ha svarat - "Jag vill läsa franska, för jag vill kunna det språk som president de Gaulle talar". *

Barndomens idoldyrkan kan man ju efteråt se som naiv. Men när det gäller de Gaulle finns den i viss mån kvar - förstås i mycket modifierade former. Det är ytterst få borgerliga politiker som jag beundrar,  men de Gaulle är nog den främste av dessa. 

För att återgå till handlingen. OAS hade sammanlagt smitt kanske 20 planer på att döda de Gaulle, men endast några få av dem kom till skott.  

I september 1961 placerades en bomb på en väg där de Gaulles bil skulle köra. Bomben exploderade inte i rätt tid. de Gaulle gick ut ur bilen och ska ha sagt - "Ska det  här föreställa ett skämt?". Ett annat försök genomfördes i augusti 1962, Då blev  de Gaulles bil beskjuten, de Gaulle ska även där ha gått ut ur bilen -  och sagt "Dessa herrar är uppenbarligen usla skyttar" 

Normalt sett brukar jag inte gilla den typen av macho-retorik, men just hår gör jag det faktiskt . 

Nåväl, Algeriet blev självständigt i juni 1962. Det  skulle med all säkerhet (förr eller senare) skett även utan de Gaulle. Men hans sätt att hantera de högerextrema delarna i armén är det mycket svårt att inte beundra. Dessa militärers illusioner i de Gaulle  bidrog till  deras fall. Det är ovisst om de svaga franska regeringar som kom före de Gaulle skulle ha kunnat hantera dessa fascistiska militärer. Men de Gaulle använde först list, för att locka in dem i fällan. Sedan använde han sin obestridliga auktoritet för att upprätthålla stödet från de delar av armén som inte var direkt insyltade i den högerextrema byken.

Ja, de Gaulle ÄR nog en av de mest imponerande borgerliga politikerna under  nittonhundratalet. Definitivt . 

------

*Men när jag skulle börja i sjuan, och skulle välja mellan tyska och franska, hade nog idolkulten falnat lite. För till sist valde jag ändå tyska. 

Nedan.  En ganska så ung  Charles de Gaulle. Bilden är från 1942.