/Från min huvudblogg 31/1 2017/
'
Utvecklingen i Trumps USA är extremt oroväckande. Hur reaktionärt det politiska livet i USA än brukar vara, har ändå presidenterna hållit sig inom ramarna för någon sorts maktbalans. Trump är den förste som i alla fall jag känner till, som på allvar försöker bryta mot denna och utveckla landet i en rent bonapartistisk riktning.
Den bästa jämförelse jag kan komma på internationellt är just nu Recep Tayyip Erdoğan i Turkiet. Erdoğan har lyckats med vad knappast någon trodde att han skulle lyckas med - han tog en strid med den så kallade djupa staten - och vann. Och håller på att ersätta den med en form av bonapatism, centrerad kring honom själv.
Trump försöker något liknande. Han har redan genomfört åtgärder som går utöver konstitutionens ramar och har börjat med veritabla utrensningar även av "opolitiska" administratörer för att ersätta dem med slaviskt lojala personer.
Detta hyllas av allehanda kotterier på yttersta högerkanten , som exempelvis den närmast kusliga klicken kring David Horowitz, den förre detta vänsterteoretikern som numera utvecklat närmat bisarrt islamofobiska konspirationsteorier. (Och även vad man kan kalla "demokratofobiska" sådana - han ser Demokratiska partiet som ett medvetet "landsförrädiskt" parti som öppet konspirerar med USA:s fiender!) Denna grupp är närmast i extas över Trumps seger och de är inte ensamma med detta på den yttersta högerkanten.
Den borgerliga demokratin i USA har i och för sig hela tiden i många avseenden varit mindre "demokratisk" än den i Europa, men det har som sagt ändå funnits en form av starka balanssystem, som varit ett hinder mot en rent bonapartistisk utveckling. Och Trump är den första president som uppenbarligen helt medvetet, systematiskt försöker riva sönder dessa.
Nu är Trump, vid en jämförelse med Erdoğan, och till och med med Vladimir Putin, intellektuellt medioker, och dessutom närmast bisarr. Men vad han saknar i "intellekt" och verklighetsuppfattning kompenserar han med en sorts skoningslös slughet, som faktiskt i vissa avseenden påminner om Josef Stalins (inga jämförelser i övrigt).
Jag tror forfarande inte att han kommer att lyckas med sitt projekt, men om han gör det blir världen en ännu farligare plats än den redan är. Han är farlig för demokratin även utanför USA , även i dess mest borgerliga varianter. Han är förmodligen farlig för världsfreden (jämför de senaste uttalandena från Kina!).
Han är farlig för arbetarrörelsens och fackföreningarnas rättigheter. Liksom för kvinnornas, och många minoritetsgruppers.
Och - vilket på lång sikt kan vara det mest ödesdigra - farlig för klimatet.
Han måste helt enkelt stoppas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar