/Nu när USA-trupper ockuperar Afghanistan kan det vara på sin plats att
se hur de talibaner som USA nu bekämpar fick makten förra gången. I
denna artikel jag skrev i Socialisten nr 55, november 2001, visas hur
det var USA som i praktiken byggde upp fundamentalismen i Afghanistan,
och bidrog till att den fick makten./
-------------------------------------------------------------------------
Många har förmodligen någon
gång sett en skräckfilm som handlar om den ondskefulle, och/eller
galne, vetenskapsmannen som skapar monster i sitt laboratorium.
Historien brukar oftast sluta med att skaparen förlorar kontrollen över
sina skapelser som slutligen angriper honom.
Jag kommer osökt att
tänka på sådana historier när jag läser Ahmed Rashids bok "Talibanerna"
(utgiven av Svenska Afghanistankommittén). Den historia han berättar
där är tveklöst otäckare än någon skräckfilm. Den är nämligen sann.
I
Rashids bok får vi lära oss historien om hur talibanerna skapades. Den
typ av fundamentalism som de står för har närmast obefintliga rötter i
den afghanska, historiskt sett mycket toleranta, kulturen. De kan
däremot förstås utifrån det krig USA förde genom ombud i Afghanistan
under tio år mellan 1979 och 1989.
Efter Sovjets invasion 1979
satsade CIA och de pakistanska och saudiska säkerhetstjänsterna enorma
summor på att bygga upp fundamentalistiska väpnade styrkor i
Afghanistan. Syftet var att slå mot Sovjet och vänsterregeringen i
landet.
Fundamentalistiska grupper hade tidigare varit extremt
marginella i Afghanistan, men USA valde att satsa på sådana grupper
hellre än på mer moderata motståndsgrupper. Många av dessa finansierade
även sin verksamhet genom opiumodling och smuggling, en aktivitet också
USA/CIA valde att se mellan fingrarna med.
Denna häxbrygd av
islamistisk fundamentalism, terrorism och narkotikasmuggling skapade en
situation som ytterligare förstörde ett krigshärjat land. Detta spred
sig även till grannlandet Pakistan och bidrog till att även det landet
destabiliserades.
Når Sovjet drog sig tillbaka 1989 och
vänsterregeringen i Kabul störtats 1992 utbröt ett krig mellan de
islamistiska fraktionerna om fördelningen av bytet. 1996 stod
talibanerna som segrare.
Talibanerna hade uppstått på de
fundamentalistiska koranskolorna i Pakistan under tidigt 90-tal och
stöddes av den pakistanska säkerhetstjänsten ISI, i sig en skapelse av
CIA. När talibanerna blev starkare fick de ett öppet stöd av Benazir
Bhuttos västorienterade "progressiva" regim i Pakistan. Även
Saudiarabien stödde öppet talibanerna. USA gav också sitt stöd, men mer
diskret. De såg talibanerna som en garant för den stabilitet som bland
annat var nödvändig för att bygga en pipeline för olja genom landet.
När
talibanerna intog Kabul och införde det förmodligen mest konsekvent
genomförda statligt organiserade kvinnoförtryck någon regim infört i
historisk tid, sa USA:s utrikesdepartements talesman Glyn Davies att de
inte hade något att invända mot talibanernas åtgäder för att införa
islamisk lagstiftning. Denna lagstiftning förbjöd bland annat kvinnor
att lämna sina hem utan sällskap av manliga släktingar, att visa sig
utan en slöja som täckte i stort sett hela ansiktet, att behandlas av
manliga läkare, och att arbeta i andra yrken än läkaryrket (där de
endast fick behandla kvinnor). Flickor och kvinnor förbjöds gå i skolan.
Flera
av dessa dekret fick en förödande effekt på livet i Kabul och andra
städer. Under vänsterregeringen hade 40 procent av de yrkesarbetande i
Kabul, inklusive de flesta lärare, varit kvinnor. Nu slogs både
utbildningen och hälsovården sönder. Detta drabbade ett redan fattigt
land mycket hårt. Dessutom förlorade många ensamstående kvinnor alla
möjligheter att försörja sig.
USA hade inte heller något att
invända mot det hänsynslösa nationella förtryck som drabbade många
icke-pashtunska folkgrupper (pashtunerna var den etniska grupp som
talibanerna byggdes upp av). I själva verket bedrev talibanregimen i
många delar av landet en etnisk rensning helt jämförbar med det värsta i
kriget i ex-Jugoslavien. USA hade inte heller här några invändningar.
Medan
det amerikanska oljebolaget Unocal förhandlade med talibanerna om att
bygga pipelines förstärktes gradvis förtrycket i Afghanistan. Från 1997
fick den saudiske dissidenten och mångmiljardären Usama bin Ladin, en
man med nära relationer med den pakistanska underrättelsetjänsten, ett
allt större inflytande över talibanledningen. Det var framförallt detta
som gradvis ledde till att den informella allians som fanns mellan
talibanerna och USA bröts sönder. bin Ladin hade i nära samarbete med
CIA varit en av ledarna för den USA-dominerade islamistiska alliansen
mot Sovjet i Afghanistan men hade nu vänt sig mot sina herrar. I och med
attentaten mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998 slog USA helt
om sin politik mot talibanerna. Vad som sedan hände blev, som bekant,
världshistoria.
Den som vill veta mer rekommenderas att läsa
Rashids bok! Den är lättläst och innehåller mycket värdefulla fakta. Den
är närmast oumbärlig för den som vill ha en ordentlig bakgrund till den
dramatiska och hotfulla utveckling som alla kan följa idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar