... fortsätter, liksom desperationen.
Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas.
Se här.
Hur ska det sluta?
... fortsätter, liksom desperationen.
Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas.
Se här.
Hur ska det sluta?
Under 40- och 50-talen var den vanligaste synen i västvärlden på det kalla kriget att det var en global kamp mellan en expansiv sovjetkommunism och de västmakter - framförallt USA - som försökte hejda denna expansion.
Från och med mitten av 60-talet mötte detta narrativ kraftigt motstånd. 'Så kallade "revisionistiska" historieskrivare bemötte den förhärskande bilden. Ett exempel var David Horowitz bok "The free world collossus" som kom ut på svenska 1966 under titeln Från Jalta till Vietnam.
(Tragiskt nog gick Horowitz från och med ca 1980 snabbt åt höger, blev en rabiat anti-kommunist och anhängare till Ronald Reagan. Han slutade sina dagar som en fanatisk anhängare till Donald Trump. )
Men de nya insikter som började komma fram under 60-talet började i sin tur att kraftigt försvagas efter Sovjetunionens kollaps. Det blev i mycket nån sorts deja vu-liknande version av 50-talets antikommunism.
Därför är det glädjande att Gunnar Wall nyligen kommit ut med en bok om kalla kriget, med samma titel som detta inläggs rubrik. Den är utgiven på Semic förlag.
Den visar mycket pedagogiskt att föreställningen om. en expansiv sovjetkommunism inte håller.
Ja, när kalla kriget började var Sovjetunionen under Stalin, milt sagt inget tilltalande samhälle. De inom landet som stod för en socialistisk demokrati hade ett årtionde tidigare i stort sett utrotats under den period som brukar benämnas "den stora terrorn".
Men det var inte en expansiv stat.
Det kan verka vara en underlig ståndpunkt - lade inte Sovjet under sig Östeuropa? Jo, men det var något som. var kopplat till Nazi-Tysklands angreppskrig mot Sovjet. På i alla fall två sätt.
Dels gav det sovjetledningen ett motiv till att skaffa sig ett bälte av randstater väster om Sovjetunionen. Dels gav det sovjetledningen en praktisk möjlighet att skaffa sig sådana.
Kriget mot Nazi-Tyskland fördes över hela Europa, eftersom Hitlers regim hade erövrat större delarna av Europa. När sovjettrupperna gick in i Östeuropa (samtidigt som USA och dess allierade gick in i Västeuropa och Italien) var det som ett led i kampen mot Hitler.
Och självaste Winston Churchill hade slutit en hemlig överenskommelse med Stalin som gav Sovjet rätt att dominera stora delar av Östeuropa. Det gällde inte Grekland - där kom de överens om att det skulle vara en brittisk intressesfär.
Så Sovjets dominans över Östeuropa accepterades inledningsvis av både USA och Storbritannien.
Vad Wall visar är bland annat att det kalla kriget började när västmakterna ändrade sig - och inte längre accepterade det konsensus som hade rått i slutet av kriget.
Detta konsensus hade bland annat lett till att brittiska trupper med Stalins goda minne brutalt slog ner den folkliga rörelsen i Grekland, och där installerade en reaktionär diktatur.
Wall visar hur Churchill - trots detta - tidigt sonderade möjligheterna av ett nytt krig mot Sovjetunionen, något han snabbt tvingades inse inte var möjligt.
Stalin ville inte alls expandera. Ingenting han gjorde tydde på något sådant. Kommunistpartierna i väst beordrades inledningsvis till att vara lojala mot de västallierade och även efter att västmakterna hade börjat uppträda direkt fientligt mot Sovjetunionen, uppmanades kommunistpartierna till att inte kämpa för att försöka ta makten, inte ens när de kunde göra det - som i Italien och Frankrike.
"Uppmanades" ska, givet relationerna mellan Sovjetunionen och de västeuropeiska kommunistpartierna, lämpligen läsas "beordrades"...
Men i Kina hade vi en annan situation. Stalin uppmanade även Kinas Kommunistiska Parti att inte ta makten. Men KKP var inte på samma sätt underordnade Sovjet. De struntade i direktiven från Stalin och tog makten i alla fall.
Som en parentes kan nämnas att i uppgörelsen mellan Stalin och Churchill också ingick att västmakterna och Sovjet skulle dela på inflytandet i Jugoslavien, enligt modellen 50/50. Att det inte blev så var inte Stalins förtjänst. Även här valde kommunistpartiet att agera mot Sovjets vilja, vilket var unikt bland de europeiska kommunistpartierna.
I övrigt visar Wall i sin bok att det var USA, och inte Sovjet, som aktivt agerade över hela världen för att driva igenom sin vilja, Han beskriver bland annat kupperna i Iran, Guatemala och Chile, liksom - förstås - krigen i Indokina.
Även om Wall inte delar synen på Sovjet - eller för den delen Kina - som en expansiv och farlig makt idealiserar han inte dessa stater eller deras internationella anhängare.
Vad han visar (närmast bevisar) är som sagt att de inte alls visade någon strävan att exportera sitt system till resten av världen . Det var Stalin som redan i tidigt 20-tal myntat tesen om "socialism i ett land" och den följde både han och hans efterföljare. Låt vara modifierat till "socialism i ett land och några randstater." Det finns inte skymten av belägg för att vara sig Stalin eller hans efterföljare försökte (eller ens ville) gå längre än så.
Wall tar förstås också upp uppmjukningen av det politiska förtrycket i Sovjet under Chrusjtjov. Han föreslår också att den kupp som ledde till hans avgång i oktober 1964 skulle kunnat ha orsakats av att stora delar av det härskande skiktet i Sovjet tyckte att Chrusjtjov här höll på att gå för långt.
Det stämmer nog till stor del, men här bör man påpeka att medan det politiska förtrycket hårdnade under Brezjnev och Kosygin mildrades såväl det vetenskapliga som det kulturella.
Under Chrusjtjov (liksom under Stalin) sågs Trofim Lysenkos kontroversiella åsikter om ärftlighet, som en sorts statsideologi, och kritik mot denne fick inte publiceras. Bara några månader efter Chrusjtjovs fall publicerade den sovjetiska pressen för första gången en omfattande kritik av Lysenkos teorier.
Medan Chrusjtjov i ren ilska hade förbjudit utställningar av modern konst dröjde det inte länge efter att Chrusjtjov föll tills sådana utställningar blev tillåtna.
Medan radion under Chrusjtjov-tiden i stort sett aldrig spelade västerländsk popmusik började sådan gradvis, åtminstone i viss mån, spelas efter hans fall.
Chrusjtjov hade en rad ivriga åsikter om annat än ren politik - som han med auktoritära medel försökte tvinga igenom i Sovjet. Brezjnev och Kosygin var mest av allt rationella maktmänniskor utan några djupa övertygelser om "utompolitiska" frågor.
För att börja korta av. Från och med sidan 283 kommer ett långt avsnitt om Kuba. Och där ser man att författaren har en mer positiv syn på det kubanska ledarskapet (som, väl att märka tog makten utan att Sovjet hade något med saken att göra) än han har på de andra regeringar och partier han beskrivit. Jag delar faktiskt den inställningen. Den revolutionära ledning som tog makten i Kuba 1959 blev inga blåkopior av det byråkratiska styren som fanns i exempelvis Sovjet, Kina eller Rumänien. Det handlade inledningsvis om en revolution med stort folkligt stöd, ett stöd som i mångt och mycket bevarades under årtionden.
Nu slutar jag för den här gången. Slutet av själva boken handlar till stor del om hur systemen i Sovjet och Östeuropa, när de till sist föll, inte ersattes av något bättre utan av roffarkapitalism.
Jag ser absolut detta som en av de värsta tragedierna i mänsklighetens historia.
Alexej Kosygin - en av de ledare som tog över efter Chrusjtjovs fall. Bild från 1967.
Sovit sammanlagt mer än 12 timmar. Natten innan hade jag endast sovit 4 timmar.
När
jag vaknade hade jag en association i huvudet mellan Donald Trump och
en låt av Gunder Hägg/Blå Tåget - "Var glad att du är liten".
Så
jag började lyssna på sången, på YouTube, Den är konstigt nog
felrubricerad, och kallas "Östersjövalsen", vilket är namnet på en annan
av deras låtar. Men det här är alltså ändå "Vad glad att du är liten"
Det
verkade inte stämma - den låten skildrar en tidigare vanlig
föreställning om maktens män som allvarliga och pliktmedvetna men
känslomässigt isolerade män. Det liknar ju inte direkt Donald Trump.
När
jag kom till sista versen (eller näst sista, den allra sista är en
upprepning av den första) blev associationen till Trump mer begriplig.
Versen går nämligen så här.
"Var glad för att du saknat
penningens judaskyss.
För varje natt har han vaknat
av att maran red honom nyss.
Han drömde att han var draken,
men att nån hade rövat hans guld.
Och prinsessan är skändad och naken,
vad vet du om synd och skuld?".
Associationen till Trump var inte helt orimlig.
... vågen av massdemonstrationer i Förenta Staternas historia å ena sidan - den mest bisarra, imbecilla, och inkompetenta regimen i Förenta Staternas historia å den andra.
Världens mäktigaste imperialistiska stat står inför sin värsta kris sedan 1860-talet.
Det känns faktiskt som att vi lever i avgörande tider.
Att det kommit en kritiskt analyserande bok om kalla kriget från ett odogmatiskt vänsterperspektiv är välkommet.
Den senaste på svenska som jag känner till från tidigare är väl den framlidne David Horowitz´ Från Jalta till Vietnam från 1966. Att Horowitz senare verkade genomgå en veritabel hjärntransplantation, och blev en entusiastisk anhängare till först Ronald Reagan och nu senast Donald Trump, förtar inte värdet av hans bok. Som jag faktiskt läste samma år som den kom. Och tog intryck av.
Gunnar Wall är i likhet med Horowitz anno 1966, vare sig anhängare av USA och västblocket eller av stalinismen. Jag har hittills bara läst 60 sidor av hans nyutkomna bok "Kalla kriget : spioner, statskupper och attentat", men det verkar lovande.
Jag återkommer när jag har läst hela.
Den kan köpas i, eller beställas från, bokhandlar eller, exempelvis, från Bokus.
YouTube-kanalen Dead Domain har i denna video gått igenom hur mängder av AI-videor har gjorts i USA för att skapa en postum och bisarrt pinsam kult, av den mördade Charlie Kirk. Den är väl värd att se.
Samma kanal ha för övrigt tidigare gjort en grundlig analys av satanistgruppen Satanic Temple, en analys som jag då kommenterade här.
Den som ser hela denna video torde bli något misstänksam mot den officiella versionen om hur Charlie Kirk mördades.
Eller?
https://www.youtube.com/watch?v=-_cJt7pEpMk&t=12s
Senator Joe McCarthy blev aldrig president men han var en reaktionär
demagog med betydande likheter med Trump. Han fick också en kusligt stor
makt. Denna makt krossades när han kom i konflikt med USA:s militär.
Det
är vad Trump faktiskt har gjort nu. Han sammankallar US-toppmilitärer
från hela världen till ett möte där de bland annat får veta att de är
för feta(!), inte rakar sig tillräckligt och ser fula ut.
De får också veta att deras fiender framförallt är det demokratiska partiet och städer som Los Angeles och New York.
Trump
retar sig på att militärerna inte applåderar, han klandrar dem för att
de är så tysta och säger till dem att de gärna får applådera. Ingen
följer den rekommendationen.
Då säger han att om någon lämnar
salen är dennes karriär slut för all framtid. Då kommer den enda
reaktionen under hela mötet - spridda skratt.
Toppmilitärerna
tyckte kanske att det var lite bisarrt att världens starkaste
militärmakt fått en delirisk jubelidiot som överbefälhavare.
Hur i allsin dar ska detta sluta?
Är det nån form av nationell karma som gjort att USA nu fått en total idiot som president?
Övergrepp mot barn förekommer på många ställen, men när det handlar om systematiska sexuella övergrepp på skolor, som pågår i åratal och som konsekvent tystas ner, är det svårt att föreställa sig att det skulle kunna hända på offentligägda skolor.
Därför är det knappast någon tillfällighet att den nu uppmärksammade pedofilskandalen på en skola handlar om den privatägda och vinstdrivande Internationella Engelska Skolan.
Vinstdrivande skolor måste definitivt - förbjudas.
Det hände sig att diktatorsaspiranten* Donald J Trump höll en presskonferens.
Med sig hade han bland annat USA:s motsvarighet till Stalins "vetenskaplige" favorit Trofim Lysenko.
Jag syftar förstås på Robert Kennedy jr.
Det var där, på den presskonferensen, de "avslöjade" att paracetamol orsakar autism.
I denna video har Youtube-profilen "Professor Dave" i detalj analyserat den märkliga tillställningen.
Nej, jag har definitivt inga odelade sympatier för "Professor Dave" - men ofta har han ett helt förödande sätt att dekonstruera dumheter.
Se gärna videon...
-----------
*Nej, Trump har ännu inte lyckats skapa en total diktatur, men han arbetar ju hårt på att göra det.
Från SvD.
"I alla fall skrattar FN:s generalförsamling inte åt
Trump längre. Hela världen vill hålla honom på gott humör, av rädsla för
alternativet. Sedan comebacken i Vita huset har han tagits emot i
kungliga slott i England och Holland, han kallas ”Daddy” av Natos
generalsekreterare och han har fått en jumbojet av Qatar.
Varför skulle han inte stå i FN och undervisa världen om hur den ska styras?"
Det
är München 1938 i repris. Med skillnaden att Trump potentiellt är en
större fara för hela mänsklighetens framtid än Hitler någonsin kunde
vara.
Bilden från File:Bundesarchiv Bild 183-R69173, Münchener Abkommen, Staatschefs.jpg
En grundlig och seriös genomgång av den högerterroristiska miljön i USA, och om hur Trumpregimen utnyttjar den.
In 2023, Kirk said that gun deaths were "worth it" to ensure the preservation of Second Amendment rights in the US-- which is the right to keep and bear arms. "It's worth it to have a cost of, unfortunately, some gun deaths every single year, so that we can have the Second Amendment to protect our other God-given rights...That is a prudent deal," he said during an appearance at the Salt Lake City campus of Awaken Church on April 5, 2023.
Se denna video!
ICE
agerar som en ockupationsmakt i demokratiskt styrda delstater. De
misshandlar människor, och kidnappar dem och för dem sedan ofta till
okänd plats. Eller till nyinrättade koncentrationsläger. Det som finns
kvar av borgerlig demokrati i USA har börjat vittra sönder.
En
del demokratiska guvernörer protesterar mycket hårt, men de handlar
inte. De borde beordra delstatspolisen att gripa de ICE-agenter som
misshandlar och kidnappar människor. Och sedan ställa dem inför rätta.
Krossandet
av all demokrati gick i och för sig mycket snabbare efter att Hitler
fått makten i Tyskland, redan efter ett halvår var alla politiska
partier förutom NSDAP förbjudna, och demokratin var i princip avskaffad.
Efter
kanske ytterligare ett år senare - i synnerhet efter "de långa
knivarnas natt" den 30 juni 1934 - blev Tyskland en entydigt totalitär
stat.
Det går långsammare i Trumps USA. Det påminner mer om utvecklingen efter att Mussolini först fick makten i Italien.
Men att Trump vill bli diktator torde vara helt uppenbart.
Faktum
är att Trumps Gestapo-liknande ICE behandlar protesterande mer brutalt
än vad Sovjet gjorde efter att ha invaderat Tjeckoslovakien 1968.
Om
delstaterna och dess befolkning inte sätter hårt mot hårt mot Trumps
invasionsstyrkor, kommer inte endast USA, utan hela världen förvandlas
till oigenkännlighet.
Och den ultimata mardrömmen blir ett faktum.
Mer intressant om Trump och Epstein kan ses här.
Där nämns också att Trumpanhängare ofta hatar Epstein - han blev personifikationen av vad QAnon beskrev som förövarnätverk på hög nivå i USA.
QAnon var förstås bisarra - men att det finns förövarnätverk på hög nivå i USA hade de förstås rätt i.
Detta utnyttjades av förövarförsvarare för att måla upp en bild av att anhängarna till en reaktionär president målade upp paranoida bilder av övergreppsnätverk på hög nivå - bilder som i alla fall indirekt uppmuntrades av presidenten.
Man jämförde det med den påstådda "satanistpaniken" och "incestpaniken". Samma paranoia här som där... eller det var vad de ville att vi skulle tro.
Nu har det hela vänts upp och ner. Vi har inte en reaktionär president som uppmuntrar folk att tro på existensen av förövarnätverk - utan en väl dokumenterad bild av en president som stöder, och av allt att döma varit en del av sådana nätverk.
Och QAnon torde helt ha kollapsat.
Vad QAnon hade fel om var (i detta avseende) inte att det finns förövarnätverk på hög nivå. Vad de hade fel om var deras förvirrade bild att "deras" president bekämpade de nätverk han i själva verket var nära lierad med.
Den nya vändningen i Epsteindebatten gör allt mycket klarare. Vilket är bra.
Jag trodde aldrig jag skulle säga detta om Marjorie Taylor Greene, men detta tal är lysande.
Det är också modigt. Det hon gör är definitivt inte riskfritt.
Här kan ni se ny info från Meidas Touch om hur MAGA-ideologen och kongressledamoten Marjorie Taylor Greene i allt högre grad går till frontalattack mot Donald Trump - såväl vad gäller Epstein, attackerna mot välfärden, som stödet till Israel.
Som sagt. Vi lever i intressanta tider.
(Hoppa gärna över reklamen 8.28-9.27)
En av flera videor från Meidas Touch om Donald Trumps gradvis förvärrade fysiska och mentala hälsa. Se här.
Om han pga denna tvingas avgå kommer istället den lika reaktionäre JD Vance att bli president.
Det är milt sagt tveksamt om detta skulle kunna beskrivas som ett framsteg.
En ultrareaktionär person som inte är mentalt förvirrad skulle ju i många lägen kunna göra mer skada än en dito som är mentalt förvirrad.
I förra inlägget skrev jag om hur vietnamesiska bönder tvångsförflyttas för att deras mark köpts upp av ett Trump-ägt företag som ska bygga en lyxanläggning med golfbanor och hus på området.
Det är förstås vedervärdigt och säger tyvärr något om utvecklingen i Vietnam.
Men sedan skrev jag också detta: "Låter som något som skulle kunna ha hänt i Sydvietnam, nära Saigon, 1966 ."
Nej, det skulle det inte.
Hur nära Saigon anläggningen än befann sig skulle den inte klarat sig länge om den inte hela tiden beskyddats av en massiv US-amerikansk militärstyrka (Saigonregimens trupper skulle knappast klarat av detta...).
Och även om den bevakades av US-amerikansk militär skulle den konstant utsatts för granatbeskjutning. En golfanläggning ägd av USA:s president (!) skulle förstås blivit ett prioriterat militärt mål för FNL.
Vi får hålla i minnet att FNL stöddes av en stor majoritet av befolkningen på landsbygden, som framförallt bestod av bönder. Att konfiskera mark från bönder för att bygga golfbanor för USA:s president skulle ha setts som en oerhörd provokation.
Nu tvångsförflyttades ofta bönder av USA- och Saigontrupper - ofta sattes de i "strategiska byar" som i realiteten var koncentrationsläger. Men ingen ansvarig i Washington eller Saigon skulle ha vågat genomföra något så provokativt som att bygga en USA-presidents golfbanor på mark, konfiskerad av bönder.
Och om det ändå hade skett skulle dessa golfbanor blivit rent livsfarliga för de som till äventyrs vågat spela golf där. Att spela golf där skulle närmast motsvara - att spela rysk roulett. Dödligheten skulle ha blivit mycket stor bland spelarna.
Vietnam befriades från USA, men USA har sedan slutet av 80-talet arbetat för att komma in igen - bakvägen. Nej, Vietnams regering kan inte klandras för att den vill ha ett ekonomiskt utbyte med USA. Men det den nu accepterar är - milt sagt - förnedrande.
Att USAs diktatorsaspirant till president alltså nu kan få Vietnams regering att tvångsförflytta bönder för att hans polare (och han själv?) ska få spela golf där är både reellt, och djupt symboliskt, förnedrande för Vietnam.
Att säga att jag mår illa är ett understatement.
Från SvD 14/8.
"I Hung Yen-provinsen, strax söder om
Vietnams huvudstad Hanoi, förbereds just nu bygget av en 990 hektar stor
lyxanläggning med golfbanor och villor. Projektet är det första i
landet som bär Trumps namn och är värd 1,5 miljarder dollar. Det är ett
samarbete mellan Trump Organization och det vietnamesiska
fastighetsbolaget Kinhbac City.
Men bakom visionerna om tillväxt
och investeringar växer nu kritiken mot företagen. Bönder som använt
jorden i decennier tvingas flytta i utbyte mot några månaders
risutdelning och pengar, enligt uppgifter till Reuters. "
Låter som något som skulle kunna ha hänt i Sydvietnam, nära Saigon, 1966*, (fast då skulle de nog inte fått någon betalning alls...) och inte i det förenade Vietnam, nära Hanoi, 2025.
Vietnam vann kriget mot USA, men håller på att förlora freden.
I denna
sjundedagsadventistiska video får vi reda på att Donald Trumps
Gestapo-liknande ICE-styrka genomfört en raid mot en
sjundedagsadventistisk kyrka för att leta efter latinamerikaner att
internera och/eller deportera..
De grep två, och ingen vet var de finns idag.
I
videon presenteras och kombineras detta med en typiskt
sjundedagsadventistisk spekulation om att det ytterst skulle kunna
handla om att SDA firar lördagen och inte söndagen som helgdag - vilket
med all säkerhet inte har något med saken att göra.
Men denna tolkning är inte det väsentliga.
Det
väsentliga är att ICEs rättigheter gradvis utvidgats - och nu har de
rätt att gå in i kyrkor, och för övrigt även i skolor, i sin jakt på
invandrare. Vilket också explicit framgår av en intervju med en
företrädare för Trumpregimen som också finns i videon.
Det har funnits många mycket reaktionära regeringar i USAs historia. Men det här liknar inte något dessa har gjort.
Det här är scener som mest av allt påminner om övergrepp som inträffade i Nazi-Tyskland.
Att Trumpregimen skulle kunna stärka sitt grepp över statsapparaten och upprätta en totalitär diktatur är en fasansfull möjlighet. Hur sannolik den är vågar jag inte uttala mig om.
/Jag har roat mig med olika förslag att få ChatGPT koppla ihop Donald Trump med Enid Blytons femböcker. ChatGPT:s olika svar visade att denna AI, eller dess programmerare, eller de texter den tränats på, inte riktigt gillar Donald Trump. Här är ett av svaren. Med en av ChatGPT skapad bild./
------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det var en solig förmiddag i Kirrinbukten. George rodde den lilla båten med vana tag, medan Timmy satt i fören med öronen spetsade. Julian, Dick och Anne satt bakom och såg fram emot picknicken de packat ner.
— “Vi tar lunch vid slottsruinerna,” sa George. “Jag vill visa er en gång som jag hittade förra veckan.”
Men när båten gled in mot stranden såg de något märkligt. En man i mörk kostym stod mitt bland stenarna, viftade med armarna och såg ut att prata för sig själv. Hans hår var så märkligt att det blänkte som en guldfärgad hjälm i solen.
— “Excuse me! Is this private property? Because I’m very interested in buying it!” ropade han.
— “Det är privat,” sa George skarpt. “Och den är inte till salu.”
— “Everything’s for sale,” svarade mannen självsäkert. “I’m Donald Trump. I make the best deals. I could put a luxury hotel here – golden towers, the best rooms – people would love it!”
George muttrade något som Timmy verkade hålla med om, för hunden gav ifrån sig ett morrande.
— “Jag tror inte han är här för att beundra utsikten,” sa Julian lågt till Dick.
Mannen började promenera runt ruinerna, men försvann snart in genom en bågformad öppning. När han kom tillbaka var han dammig, och såg inte längre fullt så självsäker ut.
— “Terrible tunnels. Dangerous place. But maybe… tremendous potential,” muttrade han innan han tog fram sin mobil och försökte ringa – utan täckning.
De rodde tillbaka honom till fastlandet, men George var säker på att det inte var sista gången de skulle se honom.
Två dagar senare stod en svart limousine utanför Kirrin Cottage. Moster Fanny öppnade dörren, och där stod Donald Trump, med ett stort kuvert i handen.
— “I’ve come to make you an offer you can’t refuse,” sa han och räckte över ett papper.
Julian tog det och läste. “En femtioårig hyresrätt på Kirrimön? Och du vill bygga hotell, brygga och en golfbana på ruinerna?”
— “People love golf,” sa Trump. “And gold. I’ll make the island shine like never before.”
George brände nästan hål i pappret med blicken. “Glöm det.”
Nästa morgon rodde de ut till ön för att kolla läget – och där stod Trump redan, med ett gäng män i kostym som mätte marken. Han hade dessutom en karta som visade en “VIP-tunnel” till slottsruinernas skattkammare.
— “Så det är därför han vill ha ön,” sa Anne. “Han tror att skatten fortfarande finns kvar.”
Planen var enkel: lura honom ner i fel tunnel. Dick berättade högt om en “genväg till guldet” som egentligen bara ledde till en fuktig återvändsgränd.
Trump nappade direkt. Tio minuter senare hördes ett förfärligt plask, följt av ett vrål:
— “This is the worst island ever!”
Dyblöt och med tång på axeln seglade han tillbaka. Fem-gänget skrattade så tårarna rann.
De trodde att allt var över. Men några veckor senare kom ett färgglatt fartyg in i bukten med banderoller där det stod:
“THE GREAT GLOBAL ISLAND CONTEST – WIN AN ISLAND!”
Och vem klev av om inte Trump själv, flankerad av ett TV-team.
— “The rules are simple,” sa han. “Three challenges. If I win, the island is mine.”
Grenarna var:
Bygga ett sandslott “värdigt ett lyxhotell”
Fånga en “gyllene krabba”
Hitta en hemlig skatt i ruinerna
Sandslottet blev en fästning byggd av George och Anne, komplett med vallgrav, som vann över Trumps plastiga hotellmodell.
Den gyllene krabban visade sig vara en bluff – Fem-gänget hade gömt några guldfärgade stenar som “lockbete” och Trump fick bara upp en gammal stövel.
När det var dags för skattjakten rusade Trump mot den tunnel som en gång dränkt honom. Fem-gänget tog en annan väg och hittade den fejkade kista han gömt i förväg.
Resultatet var tydligt: Fem-gänget vann allt.
Trump muttrade “Fake contest!” men publiken buade och fartyget lämnade bukten. George såg efter det tills det försvann bakom horisonten.
— “Om han kommer tillbaka,” sa hon och klappade Timmy, “vet vi precis vilken tunnel vi ska skicka ner honom i..
... stödde USA regelbundet en rad högerdiktaturer i tredje världen. Även genom blodiga krig, som i Korea och Vietnam. Eller genom blodiga kupper, som i Chile, Iran och Guatemala.
Men det var inte en diktaturstat självt.
Vad vi ser nu är att USA för första gången sedan den borgerliga demokratins genombrott i västvärlden visar tecken till att förvandlas till en öppen diktaturstat.
USA:s borgerliga demokrati har alltid varit skakig - mer så än för de flesta av deras allierade i Västeuropa. Men den har aldrig avskaffats.
För första gången har vi ett styrande parti i USA vars nu ledande grupper har som inriktning att förvandla landet till, inte endast en diktatorisk regim i största allmänhet, utan till en rent totalitär stat.
Om det sker kommer världen att bli än mer otäck än förut. I synnerhet som dessa grupper dessutom vill satsa på att värma upp världen till kokpunkten.
Trumpregimen måste krossas.
Instämmer.
Se videon här. (Hoppa gärna över reklaminslaget mellan 5.24 och 7.05).
Trumpregimen måste krossas.
Så här lär alltså Isdalskvinnan ha sett ut.
Här är vad som är känt om den så kallade Isdalskvinna (The Isdal Woman), ett av Norges mest omskrivna kalla fall:
Den 29 november 1970 hittade ett barnfamilj en svårt bränd kvinnokropp i Isdalen ("Ice Valley") nära Bergen, Norge The Sun+15Wikipedia+15theunchartedlibrary.blogspot.com+15.
Kroppen låg i en så kallad boxar- eller fäktarposition – armarna utsträckta – vilket ofta ses vid brännskador under misstänksamma omständigheter All That's InterestingHistoric Mysteries.
Enligt obduktionen dödades hon troligen av en kombination av sömntabletter (fenemal) och kolmonoxidförgiftning; spår av bensin fanns i jorden och rökpartiklar i lungorna – hon var vid medvetande när hon brändes NRK.
Två borttappade resväskor hittades på Bergens tågstation. Innehållet: kläder med bortslitna etiketter, peruker, kosmetika, 8–9 pass med falska namn, pengar från flera länder och en kryptisk kodad anteckningsbok BBCaetv.comAll That's InterestingDiscovery UK.
Ett par glasögon i en väska bar hennes fingeravtryck, men även dessa var anonymiserade BBCDiscovery UK.
Smycken och klocka lades bredvid kroppen – som vid ett ritualaktigt arrangemang. Vittnen beskrev ofta en stark vitlökssmak eller doft hos henne aetv.comAll That's Interesting.
Hon reste omkring Europa med flera falska namn: Fenella Lorch, Claudia Tielt, Genevieve Lancier med flera – troligen minst åtta olika identiteter grunge.com+3aetv.com+3BBC+3.
Talade dålig engelska, ibland brytande tyska eller flamländska. Vittnen minns henne som elegant, självsäker, men reserverad NRKDiscovery UK.
Hon bytte ofta hotellrum och rum inom samma hotell, och kunde till exempel flytta bokstäver på dörrskyltar för att manipulera rumsnummer Discovery UKHistoric Mysteries.
En person såg henne i bergen i sällskap av två märkligt klädda män – alla tre klädda olämpligt för friluftsliv – men polis bad om att “glömma det” vid anmälan Historic Mysteries.
Fallet återöppnades 2016 av NRK och Kripos, och BBC‑podcasten Death in Ice Valley engagerade allmänheten genom publikt deltagande All That's Interesting+7Wikipedia+7Reddit+7.
Isotopanalyser av tänder och ben indikerade barndom i gränstrakten mellan Tyskland, Frankrike och Benelux, troligtvis nära Nürnberg. Ålder uppskattades vara ca 36–44 år vid dödsfallet NRK.
DNA-profiler visade europeisk ursprung, vilket motbevisade spekulationer om israeliskt spionage theunchartedlibrary.blogspot.comDiscovery UK.
I en respondentens berättelse från Forbach, Frankrike (2019), hävdade han ett sommarerfaren relation med kvinnan och visade en bild – en möjlig ny ledtråd theunchartedlibrary.blogspot.com.
| Teori | Motivering |
|---|---|
| Spioneri | Flera identiteter, kodade meddelanden, internationella resor, kallt krigssammanhang aetv.comDiscovery UKWikipedia |
| Mord | Enligt vissa utredare utesluter ej våld, särskilt en halsblåsa antyder traumaskada. Hade inte tid att absorbera alla tabletter om det var självmord NRKAll That's Interesting |
| Självmord | Överdos av sömntabletter samt giftiga rökgaser, hotelsessioner och oro/mani kan stödja självmordshypotesen NRKWikipedia |
Trots intensiv utredning har ingen teori kunnat styrkas fullt ut – fallet är fortfarande öppet.
The Isdal Woman förblir anonym: annorlunda, mystisk, oförklarad. Hennes mysterium fortsätter att fascinera – tack vare pusselbitar som:
Många alias och resor
Kryptisk kod i väska
Materialteknisk odontologisk analys med geolokaliseringsprofil
Och omfattande lokal och internationell utredning med moderna metoder
Hon är begravd på Møllendal i Bergen, i en zinkkista – just in case anhöriga skulle dyka upp senare thesun.ie+15Wikipedia+15Discovery UK+15.
Vill du veta mer om podcasten, kodmeddelandet eller specifika teorier? Jag tar gärna med dig vidare!
Råkade - närmast av misstag - se denna video på YouTube, på kanalen "The Tape Library".
Det är inte den mest seriösa av kanaler, men vid en snabb koll visade det sig att det som beskrevs bekräftades av mer seriösa källor.
Videon var - för mig - ångestskapande. Den utgick från en kvinna som hittades död under mystiska, och obehagliga, omständigheter den 29 november 1970,. Hon hade hittats i Isdalen, nära Bergen, i Norge. Ganska snart hittades två väskor som uppenbarligen tillhörde henne, och via denna fick man en del info om henne, bland annat hennes handstil.
Innehållet i väskorna var också kläder med bortslitna etiketter, peruker, kosmetika, 8–9 pass med falska namn, pengar från flera länder och en kryptisk kodad anteckningsbok. Ett par glasögon i en väska bar hennes fingeravtryck - som dock inte matchade några annars kända fingeravtryck.
Via detta innehåll kunde man upptäcka att hon under olika falska namn tagit in på hotell i flera länder i Europa, och på så sätt fick man fram en bild av hennes utseende. Hon hade ofta bytt hotellrum inom samma hotell, och hade exempelvis flyttat bokstäver på dörrskyltar för att manipulera rumsnummer.
En kvinna som motsvarade bilden hade också setts i en rad andra sammanhang, bland annat utanför militära objekt i NATO-landet Norge. Var hon kanske spion för Sovjetunionen?
Gradvis fick man fram mer och mer fakta om hennes rörelser i Europa, men aldrig vem hon var.
Numera vet man att hon måste ha varit född i Tyskland,.
Man har DNA från henne, men de har inte lett till att hennes identitet kunnat avslöjas.
På nätet kan man hitta en bild som ska beskriva hennes ansikte, men eftersom den troligen är upphovsrättsskyddad lägger jag inte ut den här.
Det går att hitta en del på Wikipedia. Även ChatGPT kunde bidra med info.
Men varför skriver jag alls om detta? För att historien på något märkligt, men mycket intensivt, sätt gick in i mig, så fort jag såg den.
Det är svårt att förklara varför, men så är det.
Får nästan känslan att jag kommer att drömma om henne inatt. Mycket märkligt.
Isdalen
Tidskriften Jacobin skriver om hur de europeiska länderna lägger sig platt för Donald Trump och accepterar det ena handelsavtalet efter det andra.
Det påminner inte så lite om eftergiftspolitiken mot Adolf Hitlers Tyskland under 30-talet.
Det har skrivits mycket om denna. Men idag upprepas den.
Trumpregimen är farligare för världen än Hitlerregimen någonsin kunde vara. Dess accepterande av den globala uppvärmningen hotar hela mänskligheten.
Och dess försök att upprätta ett totalitärt styre i USA och sedan sprida det över världen är ett sätt att utan världskrig och med andra medel genomföra ett projekt som har stora likheter med Hitlers.
De europeiska länderna säger sig vara emot Trumps politik - men ändå göder de Trumps regim.
En total bojkott av USA skulle kasta in USA in i en kris som på mycket kort tid skulle krossa Trumpregimen.
På samma sätt som de europeiska länderna hade kunnat stoppa Hitler på ett tidigt stadium på 30-talet.
Men för EU är det helt OK att göda monstret i Vita Huset.
Neville Chamberlain är förvisso död, men hans ande svävar över EU.
Neville Chamberlain
Ja, det du tar upp om Donald Trumps personlighet och politiska stil är slående och har diskuterats av många forskare, journalister och historiker – just eftersom den framstår som så extrem även i jämförelse med andra auktoritära eller populistiska ledare. Att en sådan person inte bara kan vinna ett val, utan potentiellt flera, väcker förstås frågor om vad det säger om det amerikanska samhället.
Här är några centrala faktorer som brukar lyftas fram i försöken att förklara detta:
USA har en lång historia av att idealisera den "självständige individen" som utmanar eliten, byråkratin och "the establishment". Trump kunde rida på denna tradition och presentera sig som den som "talar klarspråk", inte är som andra politiker, och som vågar bryta normer.
Den politiska polariseringen i USA är extrem. Många röstade inte på Trump för att de gillade honom personligen, utan för att de hatade Demokraterna – och särskilt Hillary Clinton eller Joe Biden. Det är "motrösten" som blivit stark: att stoppa det andra laget är viktigare än att ens egen kandidat är kompetent.
USA har en mycket stark kommersiell mediekultur där politik ofta presenteras som underhållning. Trump var redan en TV-personlighet i The Apprentice och kunde utnyttja både traditionell media och sociala medier för att dominera agendan. Hans extrema uttalanden gav ständigt rubriker – vilket paradoxalt nog hjälpte honom. "All PR är bra PR", i hans fall.
Trump talade direkt till grupper som redan var skeptiska till etablerad vetenskap, journalistik och institutioner. Han förstärkte denna misstro, och detta fungerade särskilt väl i en miljö där fakta i ökande grad uppfattas som politiskt färgade. Detta har också lett till att många av hans supportrar är helt immuna mot påpekanden om faktafel eller lögner.
Många väljare – särskilt vita arbetarklassmän – upplevde att de blivit förlorare i globaliseringen, att invandrare och "liberaler i städerna" hånar deras livsstil och värderingar. Trump talade direkt till denna känsla av kränkthet och marginalisering – och vände det till kampvilja.
Trump förlorade ju det folkliga röstantalet både 2016 och 2020, men vann presidentposten 2016 tack vare Electoral College-systemet. Detta system överrepresenterar glesbefolkade, konservativa delstater. I ett annat land med ett mer proportionellt system hade han kanske aldrig blivit president.
Det finns en tradition i USA – från väckelserörelser till radikala rörelser – där man misstror intellektuell expertis, juridiska normer och statliga institutioner. Karismatiska ledare (från predikanter till affärsmän) har haft stort genomslag. Trump uppfattas av många inte som en "president" utan som en messiasgestalt – som "står över" vanliga måttstockar.
Personkult är inte nytt i USA – Kennedy, Reagan och Obama hade också drag av detta – men Trump tog det till en helt ny nivå genom att kräva absolut lojalitet och aldrig erkänna egna misstag. Det liknar mer diktaturers kultur, men är här sammanflätat med reality-TV och patriotism.
Att Trump kunde bli vald (och kanske blir det igen) säger mycket om en kris i USA:s demokratiska kultur, särskilt i hur identitet, känslor och medial dramaturgi trumfar traditionella mått på ledarskap. Det säger också något om hur sårbara moderna demokratier är för post-sanning, sociala mediers logik och känslomässig mobilisering.
Att detta sker i just USA – världens största ekonomi och en föregiven demokratisk förebild – är djupt oroande. Och det får återverkningar i hela världen.
Vill du att jag utvecklar detta med paralleller till andra länder, exempelvis Brasilien (Bolsonaro) eller Filippinerna (Duterte)?
Ja, du sätter fingret på en mycket viktig och ofta förbisedd aspekt av det amerikanska politiska psyket: klass uppfattas inte primärt i ekonomiska utan i kulturella termer.
I många europeiska länder förknippas "eliten" med storföretagsledare, miljardärer, överklass och ekonomisk makt. Men i USA är det ofta "liberala akademiker", journalister, Hollywood, byråkrater i Washington" som anses vara den verkliga eliten – medan en rik person som "pratar som folk gör", eller visar förakt mot dessa grupper, kan uppfattas som anti-etablissemang.
Trump är ett skolexempel på detta. Trots att han föddes in i rikedom, utbildades på privatskolor och byggde sin karriär på fastighetsimperium och reality-TV, så har han:
ett enkelt, ibland grovt språkbruk
ett ständigt krig mot medier och akademiker
förmågan att spela "outsider" trots att han var president
framställt sig som "en kämpe för vanligt folk mot de sofistikerade"
För många av hans väljare var inte hans rikedom ett problem – tvärtom! Det sågs som ett bevis på att han var framgångsrik nog att inte behöva mutas eller styras.
Detta är raka motsatsen till europeisk klassmedvetenhet där de superrika ofta misstros just på grund av sin rikedom.
USA har en lång historia av antiintellektualism, något som dokumenterats väl i böcker som Richard Hofstadters klassiska Anti-Intellectualism in American Life (1963). En bildad person som uttrycker sig nyanserat kan i USA ofta uppfattas som:
"snobb"
"politiskt korrekt"
"verklighetsfrånvänd"
Trump kunde, likt George W. Bush tidigare, dra nytta av detta genom att spela rollen som "en enkel man som säger vad han tycker", även om det var ett noga orkestrerat skådespel.
Man kan tala om ett slags kulturell populism och ekonomisk elitism:
Att vara kulturellt folklig är viktigare än att vara ekonomiskt jämlik.
Det är därför Bernie Sanders, som varit konsekvent antikapitalist i decennier, ibland avfärdas som elit av samma väljare som hyllar miljardären Trump – eftersom Sanders talar med komplexitet, moralisk indignation och refererar till statistik och idéer.
Liknande mönster finns i viss mån hos:
Silvio Berlusconi i Italien – också miljardär och medieman som sålde sig som "antietablissemang".
Boris Johnson i Storbritannien – överklass från Eton och Oxford, men framställde sig som burdus och folklig.
Jimmie Åkesson i Sverige – inte rik, men har fått stort stöd från arbetarklassen genom att angripa kultureliten snarare än ekonomiska makthavare.
Men i inget av dessa fall kombineras det på samma extrema sätt som i USA: en superrik narcissist som ses som “mannen från gatan” mot en elit definierad av utbildning snarare än pengar.
Vill du att jag ger en kort historisk bakgrund till varför just USA utvecklat denna syn på elit kontra folklighet? Det finns djupa kulturella och religiösa rötter till det.
----------------------