I februari 1956 höll Nikita Chrusjtjov ett tal inför en sluten del
av det sovjetiska kommunistpartiets tjugonde kongress. Trots att det
alltså var ett "hemligt" tal läckte stora delar av det ut ganska så
snart.
Det handlade om Josef Stalin. För första gången fick man
från en sovjetisk toppledares mun veta vad många faktiskt visste
tidigare. Stalin hade genomfört massavrättningar av fredliga
oppositionella. Och till och med av personer som inte ens var
oppositionella.
I många av dessa fall hade bekännelser
framtvingats genom tortyr. Det hade inletts i mitten av trettiotalet och
hade fortsatt ändå in i fyrtio- och femtiotalen. Det senaste fallet var
några läkare som hade anklagats för att ha förgiftat ledande
partimedlemmar, och planerat att förgifta ännu fler.
I det
sistnämnda fallet slapp de anklagade att avrättas. För rättsprocessen
hade inletts så sent som i januari 1953, och innan den lett till en
rättegång hann Stalin dö, i mars 1953. En månad efter Stalins död
frigavs läkarna och det förklarades att de hade tvingats att bekänna med
hjälp av "metoder som var i strid med den socialistiska legaliteten" -
en omskrivning av att de hade torterats.
Dessutom tog talet upp att Stalin medvetet hade skapat en personkult av sig själv, en
personkult där han ju som alla redan visste hade beskrivits som "folkens
fader" "mänsklighetens ljus" etc etc.
Dessutom fick man veta att
Stalin inte alls hade varit en stor strateg under "det stora
fosterländska kriget" mot Nazi-Tyskland 1941-45. Dessutom hade han inte
ens insett att det skulle komma, trots att planerna på ett sådant redan
hade beskrivits i Hitlers Mein Kampf.
Chrusjtjovs tal var
alltså "hemligt", men det blev ju snart en närmast officiell hemlighet.
Sovjetledningen dementerade aldrig de ryktan som hade börjat spridas.
Så
i april 1956 kom nästa steg. I alla de länder där Sovjet hade
ambassader och där det fanns kommunistpartier kallades ledare för dessa
upp till ambassaderna. Och fick höra en uppläsning av talet. Några av
dessa har sedan berättat att det var den kanske värsta händelsen i deras
liv.
Den man som officiellt hade hyllats som ett övermänskligt
och kärleksfullt geni hade varit en blodig tyrann, en fåfäng narcissist,
och en usel strateg. Allt enligt den nu högste ledaren i Sovjet. Man
förstår att hängivna stalinister över hela världen blev bestörta.
Till
råga på allt publicerade CIA en översättning av talet juni 1956. Från
Sovjetunionen kom inga dementier. Man förnekade inte alls att
översättningen var riktig.
Men det var ju samtidigt uppenbart att
hur avslöjande Chrusjtjovs tal än var, missade det en hel del. Hur
kunde verkligen den högste ledaren i ett land som sade sig bygga
socialismen kunna agera på detta sätt? I denna artikel från 1956 tog den polske marxisten Isaac Deutcher upp dessa frågor.
Deutcher
hade varit medlem i det polska kommunistpartiet, och uteslöts 1932
eftersom han kritiserade detta parti för att, i likhet med det tyska
kommunistpartiet, och Stalin, underskatta faran för den framväxande nazismen. Deutcher
hade anklagats för att vara panikspridare, som överdrev det nazistiska
hotet. Sju år senare invaderades Polen av nazityska trupper.
Deutcher
tog alltså nu upp frågan om vad det var för grundläggande fel i ett
samhälle som kunde ha en sådan tyrann som högste ledare, Men han visade
också på att när Chrusjtjov mer precist skulle konkretisera de
massavrättningar som skett, valde han några få partitrogna som närmast
avrättats av "misstag" - som alltså inte ens var oppositionella.
Utrensningarnas fokus hade dock varit verkliga oppositionsgrupper, som
trotskister, zinovjeviter och buchariniter.. Eftersom Chrusjtjov inte
rent politiskt ville rehabilitera just dessa, gled han förbi ex.vis
Moskvarättegångarna 1936-38.
Men trots detta var det ett viktigt och betydelsefullt tal. Vilket Deutcher också inser, och understryker.
Nu
har det kommit en ganska märklig video med Chrusjtjovs tal. Det är
AI-konstruerat, på ett intressant sätt. För det har en ganska så trogen
version av Chrusjtjovs röst, följer strikt innehållet i hans tal, men
låter honom tala på engelska. Jag har läst en översättning av talet för
några årtionden sedan, så det var ju inget nytt. Men att få höra den av
en engelsktalande Chrusjtjov var lite fascinerande.
Det kan höras här. Lyssna gärna.
Isaac Deutcher
