Svenska Dagbladet har inte alltid varit nyliberal

Med hjälp av Svenska Dagbladets utmärkta digitala arkiv kan man hitta många intressanta saker.

Jag kom att tänka på den gamla striden om "piratradion" på 60-talet. Då utmanades radiomonopolet av två privata radiosändare, Radio Nord och Radio Syd. Det hela skapade en debatt där många borgerliga tidningar stödde piraterna, och utmålade dem som förkämpar för friheten i etern. Dit hörde exempelvis Expressen och Kvällsposten.

Men så ej Svenska Dagbladet. När jag sökte på orden ”radio nord" och "radio syd" i deras arkiv bekräftades den vaga bild jag redan hade.

För Svenska Dagbladet var ägarna till dessa radiostationer simpla brottslingar, som man (eller närmare bestämt SvD:s chefredaktör Allan Hernelius) ville ha hårda tag mot. De angrep sina borgerliga kollegor för att gulla med brottslingar, SvD var för att skärpa lagen mot piratradiosändningar och för att stoppa de två kanalerna (som sände på öppet vatten).

Det innebär att man faktiskt var en av de tidningar i Sverige som hårdast backade upp radiomonopolet, och gick emot kommersiell radio...

De två kanalerna stoppades efter ett tag  - Radio Nord tvingades sluta sända i juni 1962, Radio Syd i januari 1966*. Åtgärder som SvD entydigt stödde.

Det är intressant att se på de argument SvD använde för att gå emot andra borgerliga tidningars försvar för piratradion. SvD sa inte att de entydigt var emot konkurrens i etern.

De använde sig först och främst av det legala argumentet att det finns lagar mot piratradio, och att det därför var brottsligt att gå emot dessa lagar. Man kan ogilla dessa lagar, menade man, men om man bryter mot dem, är man en brottsling och bör straffas.

Men det räcker inte som förklaring. För SvD var ju också för att piratradiolagen skulle skärpas. Hur motiveras detta?

Ja, i SvD:s olika ledare och ledarstick om saken kan man hitta en rad argument förutom de rent legalistiska. Man tar upp risken att de legala sändningarna kan störas om det blir alltför trångt i etern. Man påpekar också att privata aktörer inte är bundna av avtal om saklighet och opartiskhet, och att de därför kan bli hur oseriösa som helst.

Man medger att det i och för sig någon gång i framtiden kan bli nödvändigt med någon form av privata aktörer, men att det endast skulle gälla de som noggrant kontrollerats och godkänts av myndigheterna. Och tillägger i en ledare (29/4 1962) - med adress till Radio Nord - att sändare som ägs av "mäktiga finansintressen i staten Texas" i så fall nog verkligen inte bör godkännas.

SvD var alltså konservativ, och stödde Högerpartiet (nuvarande Moderaterna). Men i det här fallet ser dess linje mer ut som etatistisk 1800-talskonservatism, med en misstro mot "oansvariga" privata aktörer i etern, än som den entydigt ”liberala” konservatism vi har varit vana vid det förra seklet.

Ja till lag och ordning, ja till av staten kontrollerad (och de facto finansierad) opartiskhet, och ett nej till ansvarslösa aktörer vars sändningar hotar nationens intressen....

Det är lite kul att ta del av det. Faktiskt.
----------------------------------------------------------
*Radio Syd återuppstod dock senare, och lades i sin nya form ned först 2002.

Jag skulle föredra Illuminati

På konspirationssidor av de mest skilda slag har det länge spridits en bild av att en konspirerande elit styr värden, på ett målmedvetet sätt. De som leder den är förvisso onda, men de är inte galna. De vet vad de gör, och deras mål är att upprätta en "satanisk" världsordning.

En liten egenhet med många av dessa sidor är att de på sistone ofta visat sympatier för Donald Trump. Det gäller både konspirationssidor med höger och "vänster"-tendens.

Egentligen är det inte så konstigt.

Den stollighet, det enfald, och den förvirring som präglat Trump-kampanjen är inte lätt att förena med bilden av ett iskallt planerande Illuminati som bakom kulisserna styr världen. Därför blir Trump för vissa nästan en räddare -se där en man som kan frälsa oss från den globala elitens grepp.

Nej, det går förstås inte att se Trumps förvirrade och fördomsfulla okunnighet som ett uttryck för en kallt planerande "satanisk" elit.

Men det är ju det, skulle jag nästan vilja säga, som är en del av problemet. Vi har nu en administration i USA som bland annat officiellt säger detta:

"President Trump is committed to eliminating harmful and unnecessary policies such as the Climate Action Plan and the Waters of the U.S. rule. Lifting these restrictions will greatly help American workers, increasing wages by more than $30 billion over the next 7 years... and to reviving America’s coal industry, which has been hurting for too long."

Vad det innebär är i klartext att regeringen Trump i strid mot ett nästan totalt enigt globalt forskarkonsensus vill satsa på fossila bränslen. Samtidigt som det är 30 grader varmare än normalt vid Arktis, och isarna smälter i allt snabbare takt.

Vi ser inte ens en ondskefull plan för en satanisk världsregering. Det vi ser är värre. Vi ser ett gäng profithungriga klåpare - utan något som helst allseende öga bakom kulisserna - driva fram vad som mycket väl kan bli inledningen till ett planetärt självmord.

Det är inte den så omtalade "New World Order" vi ser ta form. Det är "New World Disorder" - och kanske inledningen till en Venusliknande "ordning" - en resa till helvetet, skapad av intellektuella katastrofer som Donald Trump och hans medarbetare.

Illuminatiteorierna brukar inte innefatta mänsklighetens undergång - för då skulle det allsmäktiga Illuminati också gå under, och så var det inte tänkt.

Men den verkliga världen är alltså värre än så. I den finns inte ens någon "satanisk" planering. Enbart ren, kortsiktig profithunger, som i slutändan riskerar att leda till detta mardrömsscenario.

Vi får se en liveföreställning av Highway to Hell, men inte med det allseende ögat bakom ratten, utan en debil storhetsvansinnig narcissist - som inte kan se en enda decimeter bortom sitt eget ego.

En maoistisk renässans i Kina?

Jag har aldrig varit maoist, och kommer aldrig att bli det. Å andra sidan är jag lite irriterad över den ensidiga behandling som maoismen får i västvärlden idag. Den maoistiska perioden i Kina beskrivs ensidigt som någon sorts helvete på jorden, utan några som helst försonande drag.

I denna artikel i SvD får vi veta att maoismen verkar vara på frammarsch i Kina. Den är intressant, och speciellt intressant är dess förklaring till den maoistiska renässansen.

Man kan läsa detta:

"Men vissa experter menar att om Kina skulle hålla öppna val i dag, skulle sannolikt en ny-maoistisk kandidat vinna. Orsaken: Kinas ekonomiska boom. 

Med den kraftiga tillväxten har de ekonomiska klyftorna vuxit sig allt större i Kina. Hundratals miljoner människor har hamnat på efterkälken – och vill inte sällan se en tillbakagång till den gamla goda tiden, med större statlig kontroll på marknaden och radikalt minskade klyftor."

Det är tankeväckande. Det öppnar för en annan bild av den kinesiska utvecklingen är den vi är vana vid. 

Och den typen av perspektivbyten kan ofta vara nyttiga - och som sagt tankeväckande...