Man kan inte direkt klandra de stora media för att mörka det faktum att Sverigedemokraterna är ett högerextremt parti. Det är en typ av högerextremism som man i dagens klimat med all rätt anser vara legitimt att hänga ut, och avslöja.
Men det är samtidigt lite ensidigt. Det finns idag i grunden två olika typer av extremhöger. Dels den "nationella" - som öppet föraktar invandrare och muslimer och (falskeligen) påstår sig försvara "vanliga" svenskar.
Dels nyliberaler, som inte specifikt föraktar "invandrare" som kategori, utan alla som ligger längst ner i samhällshierarkin, oavsett etnicitet.
Det mest utpräglade nyliberala partiet idag är Centerpartiet. Det leds som bekant av Annie Lööf, som bevisligen i hög grad är inspirerad av "filosofen" Ayn Rand, som hyllade den totala egoismen som ideal och föraktade empati och altruism,
En annan person som också i hög grad bevisligen inspirerades av Ayn Rand var Anton LaVey - som grundade Church of Satan 1966. I själva verket kan man i mångt och mycket se Church of Satans ideologi som Ayn Rand-inspirerad etlitism kombinerat med ("sataniska") ritualer. De senare visserligen av det mer harmlösa slaget, men ändå...
Nu tror jag förstås inte alls att Centerpartiets ledning i hemlighet avslutar sina möten genom att ropa "Hail Satan". Men det behövs ju inte.
Om den så kallade Stureplanscentern lyckas få igenom allt de vill kommer vi ändå att få ett samhälle som om något är lika "sataniskt" som om SD-ledningen skulle få igenom sina idéer1
------------------------------------
TILLÄGG
Mer om hur Annie Lööf påverkats av Ayn Rand kan man läsa i denna artikel i SvD.
fredag 19 september 2014
tisdag 16 september 2014
Stödpartiet SD
"Sverigedemokraterna har under riksdagsåret 2012/13 samt hösten 2013 röstat med Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna i mer än 90 procent av de omröstningar där Sverigedemokraternas röst varit utslagsgivande.".
Detta citat är hämtat från tidskriften Tidens noggranna analys av hur Sverigedemokraterna röstat i riksdagen 2012-13 .
När man tar del av denna undrar man sig verkligen hur det skulle kunna bildas en "rödgrön" regering med SD som vågmästare. Det torde vara helt omöjligt. Om Stefan Löfven bildar en regering kommer den inte att kunna bli rödgrön i någon som helst mening. Den kommer att ha helt andra färger.
Detta citat är hämtat från tidskriften Tidens noggranna analys av hur Sverigedemokraterna röstat i riksdagen 2012-13 .
När man tar del av denna undrar man sig verkligen hur det skulle kunna bildas en "rödgrön" regering med SD som vågmästare. Det torde vara helt omöjligt. Om Stefan Löfven bildar en regering kommer den inte att kunna bli rödgrön i någon som helst mening. Den kommer att ha helt andra färger.
måndag 15 september 2014
Borgerlig valseger
Jonas Sjöstedt sade på V:s valvaka att "borgarna har förlorat valet". Det var ett absurt påstående om man ser på de resultat som finns nu. Enligt dessa har de fem öppet borgerliga partierna - M, C, Fp, KD och SD - en majoritet.
Sjöstedts uttalande avspeglar myten att SD är ett parti "bortom" blockgränserna. Det är de ju inte. I 9 fall av 10 har SD röstat med alliansen.
Man kan fråga sig hur de rödgröna ska kunna regera mot denna borgerliga majoritet. Svaret är att det inte går. I alla fall inte om de vill föra en "rödgrön" politik. Ens en extremt försiktig sådan.
Det främsta resultatet i valet är att det värsta borgerliga partiet - det högerpopulistiska och invandrarfientliga SD - tagit röster från framförallt moderaterna. Det finns inget positivt med det.
Antingen får vi en "rödgrön" regering som är beroende av stöd från ett eller flera öppet borgerliga partier (inklusive SD). Eller också en s-ledd "folkfrontsregering" tillsammans med ett eller flera öppet borgerliga partier.
Muntrare än så skulle det kunna vara. Men det är det inte. Tyvärr.
Sjöstedts uttalande avspeglar myten att SD är ett parti "bortom" blockgränserna. Det är de ju inte. I 9 fall av 10 har SD röstat med alliansen.
Man kan fråga sig hur de rödgröna ska kunna regera mot denna borgerliga majoritet. Svaret är att det inte går. I alla fall inte om de vill föra en "rödgrön" politik. Ens en extremt försiktig sådan.
Det främsta resultatet i valet är att det värsta borgerliga partiet - det högerpopulistiska och invandrarfientliga SD - tagit röster från framförallt moderaterna. Det finns inget positivt med det.
Antingen får vi en "rödgrön" regering som är beroende av stöd från ett eller flera öppet borgerliga partier (inklusive SD). Eller också en s-ledd "folkfrontsregering" tillsammans med ett eller flera öppet borgerliga partier.
Muntrare än så skulle det kunna vara. Men det är det inte. Tyvärr.
lördag 13 september 2014
Röstar på Vänsterpartiet i morgon
I morgon kommer jag att rösta på Vänsterpartiet. Det har jag gjort i alla riksdagsval från och med 1994. Innan dess hände det att jag röstade på socialdemokraterna - 1982 och 1988 - och på partier på vänsterkanten som inte hade en chans att komma in - 1976, 1979 och 1991. 1985 kunde jag inte rösta, för jag hade haft bort mitt röstkort, och bodde i en helt annan del av landet än var min vallokal låg.
Jag har också röstat på Vänsterpartiet i alla EU-parlamentsval med undantag av det första - 1995 - då jag röstade på Sarajevolistan (eftersom jag var engagerad för Bosnien).
Jag har förresten inte sett på en enda valdebatt i år. Känner mig ganska ointresserad av dessa. Vad jag röstar på bestäms av principiella ställningstaganden och inte om partiledare säger bra eller dåliga saker i TV. Eller än mindre om de är charmiga respektive beter sig illa...
Att rösta på Vänsterpariet är dels en röst mot nedskärningarna och privatiseringarna. Men dels är det faktiskt det enda parti av någorlunda storlek man kan rösta på idag som en markering att man vill ha ett socialistiskt samhälle. Det sätter partiet i en sorts särställning.
Jag hoppas att så många som möjligt gör som jag i morgon.
Jag har också röstat på Vänsterpartiet i alla EU-parlamentsval med undantag av det första - 1995 - då jag röstade på Sarajevolistan (eftersom jag var engagerad för Bosnien).
Jag har förresten inte sett på en enda valdebatt i år. Känner mig ganska ointresserad av dessa. Vad jag röstar på bestäms av principiella ställningstaganden och inte om partiledare säger bra eller dåliga saker i TV. Eller än mindre om de är charmiga respektive beter sig illa...
Att rösta på Vänsterpariet är dels en röst mot nedskärningarna och privatiseringarna. Men dels är det faktiskt det enda parti av någorlunda storlek man kan rösta på idag som en markering att man vill ha ett socialistiskt samhälle. Det sätter partiet i en sorts särställning.
Jag hoppas att så många som möjligt gör som jag i morgon.
fredag 5 september 2014
De som inte "visste" någonting
Jan Guillou har låtis sig intervjuas med anledning av sitt senaste litterära mästerverk /obs ironi!/. I intervjun hävdade han att det var en myt att man i Sverige kände till fakta om judeutrotningen i Nazi-Tyskland. Det skulle han inte ha gjort.
Som ett brev på posten (på den tiden det fanns någon post att tala om!) uttalade sig snart ett antal historiker, som i motsats till Guillou visste vad de talade om, och visade övertygande att Guillou förvrängde historien.
Läs gärna deras debattartiklar i ETC och i DN. Guillou svarade sin vana trogen både arrogant och pösigt i en intervju i Expressen.
Guillou var ju aktiv i yttersta vänstern när det begav sig - så han borde väl ha hört denna sång någon gång. Den hette Vi visste ingenting och tar ju just upp just detta ämne. Men det tillhör kanske en förgången epok, som han måhända har trängt, förlåt, glömt bort....
Annars är det ju logiskt att Guillou sympatiserar med dem som sade sig inte vetat något under andra världskriget. Han sitter ju själv i samma båt. Han har ju sedan tidigt 80-tal systematiskt blundat för, förminskat och ignorerat beläggen för sexuella övergrepp mot barn.
En förnekare som sträcker ut sin hand till andra förnekare. Det finns ju någon form av logik i detta...
Som ett brev på posten (på den tiden det fanns någon post att tala om!) uttalade sig snart ett antal historiker, som i motsats till Guillou visste vad de talade om, och visade övertygande att Guillou förvrängde historien.
Läs gärna deras debattartiklar i ETC och i DN. Guillou svarade sin vana trogen både arrogant och pösigt i en intervju i Expressen.
Guillou var ju aktiv i yttersta vänstern när det begav sig - så han borde väl ha hört denna sång någon gång. Den hette Vi visste ingenting och tar ju just upp just detta ämne. Men det tillhör kanske en förgången epok, som han måhända har trängt, förlåt, glömt bort....
Annars är det ju logiskt att Guillou sympatiserar med dem som sade sig inte vetat något under andra världskriget. Han sitter ju själv i samma båt. Han har ju sedan tidigt 80-tal systematiskt blundat för, förminskat och ignorerat beläggen för sexuella övergrepp mot barn.
En förnekare som sträcker ut sin hand till andra förnekare. Det finns ju någon form av logik i detta...
tisdag 2 september 2014
Att släcka eld med bensin
Bara för att ingen efter det förra inlägget nu ska tro att jag inte avskyr den s.k. Islamiska Staten. Det gör jag, precis som alla andra med den minsta gnutta av förnuft.
Men faktum är att ju starkare USAs och nyliberalismens styrka har blivit i Mellanöstern, och ju svagare allt som ens på ett avlägset sätt liknar vänster har blivit, ju mer elakartade former av extrem islamism har vi sett.
När småborgerligt nationalistiska regimer med "vänster"förtecken (som i Irak, Syrien, Egypten, Libyen, Jemen) som ändå hade gjort ingrepp mot kapitalismen och höjt levnadsstandarden, under trycket från imperialismens framgångar i världsmåttstock började gå åt höger förstärktes islamismen. När sedan de flesta av dessa regimer störtades och ersattes med öppet proimperialistiska dito förstärktes islamismem än mer, och blev än mer extrem.
När den sovjetstödda vänsterregeringen i Afghanistan efter att CIA-finansierade gerillor bekämpat den under åratal, till sist dukade under 1992, tog den mest extrema islamismen ett stort steg framåt. Resultatet blev talibanerna och Al Qaida.
När Saddam Husseins (förvissor mycket obehagliga) regim störtades av USA 2003 lades grunden till dagens IS.
När Egypten efter Nassers död gick åt höger kom som ett brev på posten -en förstärkning av Muslimska Brödrakapet.
När Israel lyckades försvaga PLO efter intåget i Libanon 1982 lades grunden till Hamas och Islamiska Jihad.
Befolkningen i Mellanöstern står uppenbarligen inte ut med att leva med en nyliberal ekonomisk ordning, dominerad av USA. När vänstern inte längre är ett alternativ söker sig stora grupper av människor tillbaka i tiden - till uråldriga kalifat, eller mytiska immaner.
Om USA skulle lyckas med att krossa IS militärt kommer något ännu värre att uppstå. Precis som alltid när USA och andra imperialistiska stater besegrat sina motståndare i regionen.
När exorcismen av kommunismens spöke väl har genomförts uppstår i stället det ena monstret efter det andra.
Levnadsstandarden har sjunkit i land efter land i Mellanöstern - och stora grupper av män (och tyvärr även ganska många kvinnor) letar sig tillbaks i historien efter uråldriga primitiva partriarkat som kan återupprätta en fallen storhet. Detta är illusioner. Men de har förfört miljoner människor.
Det enda sättet att konstruktivt stoppa marschen in i islamismens återvändsgränd är en stark vänster. Och en sådan är det sista USA vill ha. Då föredrar de IS. Om inte annat som en "önskemotståndare" som kan få dem själva att te sig "civiliserade".
Men det är också en illusion. För det är de inte.
Men faktum är att ju starkare USAs och nyliberalismens styrka har blivit i Mellanöstern, och ju svagare allt som ens på ett avlägset sätt liknar vänster har blivit, ju mer elakartade former av extrem islamism har vi sett.
När småborgerligt nationalistiska regimer med "vänster"förtecken (som i Irak, Syrien, Egypten, Libyen, Jemen) som ändå hade gjort ingrepp mot kapitalismen och höjt levnadsstandarden, under trycket från imperialismens framgångar i världsmåttstock började gå åt höger förstärktes islamismen. När sedan de flesta av dessa regimer störtades och ersattes med öppet proimperialistiska dito förstärktes islamismem än mer, och blev än mer extrem.
När den sovjetstödda vänsterregeringen i Afghanistan efter att CIA-finansierade gerillor bekämpat den under åratal, till sist dukade under 1992, tog den mest extrema islamismen ett stort steg framåt. Resultatet blev talibanerna och Al Qaida.
När Saddam Husseins (förvissor mycket obehagliga) regim störtades av USA 2003 lades grunden till dagens IS.
När Egypten efter Nassers död gick åt höger kom som ett brev på posten -en förstärkning av Muslimska Brödrakapet.
När Israel lyckades försvaga PLO efter intåget i Libanon 1982 lades grunden till Hamas och Islamiska Jihad.
Befolkningen i Mellanöstern står uppenbarligen inte ut med att leva med en nyliberal ekonomisk ordning, dominerad av USA. När vänstern inte längre är ett alternativ söker sig stora grupper av människor tillbaka i tiden - till uråldriga kalifat, eller mytiska immaner.
Om USA skulle lyckas med att krossa IS militärt kommer något ännu värre att uppstå. Precis som alltid när USA och andra imperialistiska stater besegrat sina motståndare i regionen.
När exorcismen av kommunismens spöke väl har genomförts uppstår i stället det ena monstret efter det andra.
Levnadsstandarden har sjunkit i land efter land i Mellanöstern - och stora grupper av män (och tyvärr även ganska många kvinnor) letar sig tillbaks i historien efter uråldriga primitiva partriarkat som kan återupprätta en fallen storhet. Detta är illusioner. Men de har förfört miljoner människor.
Det enda sättet att konstruktivt stoppa marschen in i islamismens återvändsgränd är en stark vänster. Och en sådan är det sista USA vill ha. Då föredrar de IS. Om inte annat som en "önskemotståndare" som kan få dem själva att te sig "civiliserade".
Men det är också en illusion. För det är de inte.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)