/Från socialisten.se 2010-10-09/
Så har norska stortinget delat ut ännu ett märkligt "fredspris".
En kinesisk dissident, som står i ledningen för en rörelse som kräver
mer privatiseringar i Kina, och en drastisk övergång till en helt öppet
kapitalistisk marknadsekonomi, har fått detta pris.
Missförstå mig inte, naturligtvis bör Liu Xiaobo friges från fängelset!
Men därav följer ju inte att han bör få ett "fredspris". En övergång
till en öppen kapitalism i Kina kommer att öka den sociala och regionala
ojämlikheten i landet. I förlängningen skulle detta till och med kunna
leda till inte bara sociala konflikter, utan kanske även lokala
inbördeskrig. Jfr Jugoslavien 1991-1995!
Det norska stortingets fredspris, som
endast till namnet har något med Alfred Nobel att göra, torde väl redan
vara ganska så diskrediterat. Vi drar oss till minnes fredspristagare
som Henry Kissinger, Menachem Begin och Barack Obama. Detta storting är
ju det högsta beslutande organet i ett land som är anslutet till
militäralliansen NATO. Det är kanske inte så egendomligt att deras val
ofta tett sig lite konstiga.
Jag har inga som helst sympatier för den kinesiska byråkratin, men en
del av kommentarerna från deras håll har i detta fall en del poänger. At
ge priset till ledaren för en rörelse som vill privatisera och riva upp
det som finns kvar av planekonomi i Kina, gynnar som sagt inte "freden"
vare sig i Kina eller i världen.
Det mest förnuftiga beslut det norska
stortinget skulle kunna ta, vore om de helt enkelt insåg att de inte är
ett uns trovärdiga som utdelare av ett "fredspris". Och antingen lade
ned det, eller åtminstone letade reda på någon annan utdelare som inte
är direkt knuten till en kapitalistisk militärallians.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar