Krisen i MAGA...

... fortsätter, liksom desperationen. 

Och Marjorie Taylor Greenes opposition fortsätter att fördjupas. 

Se här. 

Hur ska det sluta? 

Gunnar Wall - "Kalla kriget - spioner, statskupper och attentat"

Under 40- och 50-talen var den vanligaste synen i västvärlden på det kalla kriget att det var en global kamp mellan en expansiv sovjetkommunism och de västmakter - framförallt USA - som försökte hejda denna expansion. 

Från och med mitten av  60-talet mötte detta narrativ kraftigt motstånd. 'Så kallade "revisionistiska" historieskrivare bemötte den förhärskande bilden. Ett exempel var David Horowitz bok "The free world collossus" som kom ut på svenska 1966  under titeln Från Jalta till Vietnam. 

(Tragiskt nog gick Horowitz från och med ca 1980 snabbt åt höger, blev en rabiat anti-kommunist och anhängare till Ronald Reagan. Han slutade sina dagar som en fanatisk anhängare till Donald Trump. ) 

Men  de nya insikter som började komma fram under 60-talet började i sin tur att  kraftigt försvagas efter Sovjetunionens kollaps. Det blev i mycket nån sorts deja vu-liknande  version av 50-talets antikommunism. 

Därför är det glädjande att Gunnar Wall nyligen kommit ut med en bok om kalla kriget, med samma titel som detta inläggs rubrik. Den är utgiven på Semic förlag.

Den visar mycket pedagogiskt att föreställningen om. en expansiv sovjetkommunism inte håller. 

Ja, när kalla kriget började var Sovjetunionen under Stalin, milt sagt inget tilltalande samhälle.  De inom landet som stod för en socialistisk demokrati hade ett årtionde tidigare i stort sett utrotats under den period som brukar benämnas "den stora terrorn". 

Men  det var inte en expansiv stat. 

Det kan verka vara en underlig ståndpunkt - lade inte Sovjet under sig Östeuropa?  Jo, men det var något som. var kopplat till Nazi-Tysklands angreppskrig mot Sovjet. På i alla fall två sätt. 

Dels gav det sovjetledningen ett motiv till att skaffa sig ett bälte av randstater väster om Sovjetunionen. Dels gav det sovjetledningen en praktisk möjlighet att skaffa sig sådana. 

Kriget mot Nazi-Tyskland fördes över hela Europa, eftersom Hitlers regim hade erövrat större delarna av Europa. När sovjettrupperna gick in i Östeuropa (samtidigt som USA och dess allierade gick in i Västeuropa och Italien) var det som ett led i kampen mot Hitler. 

Och självaste Winston Churchill hade slutit en hemlig överenskommelse med Stalin som gav Sovjet rätt att dominera stora delar av Östeuropa.  Det gällde inte Grekland - där kom de överens om att det skulle vara en brittisk intressesfär. 

Så Sovjets dominans över Östeuropa accepterades inledningsvis av både USA och Storbritannien.  

Vad Wall visar är bland annat att  det kalla kriget började när västmakterna ändrade sig - och inte längre accepterade det konsensus som hade rått i slutet av kriget. 

Detta konsensus hade bland annat lett till att brittiska trupper med Stalins goda minne brutalt slog ner den folkliga rörelsen i Grekland,  och där installerade en reaktionär diktatur. 

Wall visar hur Churchill - trots detta - tidigt sonderade möjligheterna av ett nytt krig mot Sovjetunionen, något han snabbt tvingades inse inte var möjligt. 

Stalin ville inte alls expandera. Ingenting han gjorde tydde på något sådant. Kommunistpartierna i väst beordrades inledningsvis till att vara lojala mot de västallierade och även efter att västmakterna hade börjat uppträda direkt fientligt mot Sovjetunionen, uppmanades kommunistpartierna till att inte kämpa för att försöka ta makten, inte ens när de kunde göra det - som i Italien och Frankrike. 

"Uppmanades" ska, givet relationerna mellan Sovjetunionen och de västeuropeiska kommunistpartierna, lämpligen läsas "beordrades"...

Men i Kina hade vi en annan situation. Stalin uppmanade även  Kinas Kommunistiska Parti att inte ta makten. Men KKP var inte på samma sätt underordnade Sovjet. De struntade i direktiven från Stalin och tog makten i alla fall.

Som en parentes kan nämnas att i uppgörelsen mellan Stalin och Churchill också ingick att västmakterna och Sovjet skulle dela på inflytandet  i Jugoslavien, enligt modellen 50/50. Att det inte blev så var inte Stalins förtjänst. Även här valde kommunistpartiet att agera mot Sovjets vilja, vilket var unikt bland de europeiska kommunistpartierna. 

I övrigt visar Wall i sin bok att det var USA, och inte Sovjet, som aktivt agerade över hela världen  för att driva igenom sin vilja, Han beskriver bland annat kupperna i Iran, Guatemala och Chile, liksom - förstås - krigen i Indokina. 

Även om Wall inte delar synen på Sovjet - eller för den delen Kina - som en expansiv och farlig makt idealiserar han inte dessa stater eller deras internationella anhängare. 

Vad han visar (närmast bevisar) är som sagt att de inte alls visade någon strävan att exportera sitt system till resten av världen . Det var Stalin som redan i tidigt 20-tal myntat tesen om "socialism i ett land" och den följde både han och hans efterföljare.  Låt vara modifierat till "socialism i ett land och några randstater." Det finns inte skymten av belägg för att vara sig Stalin eller hans efterföljare försökte (eller ens ville) gå längre än så. 

Wall tar förstås också upp uppmjukningen  av det politiska förtrycket i Sovjet under Chrusjtjov.  Han föreslår också att den kupp som ledde till hans avgång i oktober 1964 skulle kunnat ha orsakats av att stora delar av det härskande skiktet i Sovjet tyckte att Chrusjtjov här höll på att gå för långt. 

Det stämmer nog till stor del, men här bör man påpeka att medan det politiska förtrycket hårdnade under Brezjnev och Kosygin mildrades såväl det vetenskapliga som det kulturella. 

Under  Chrusjtjov  (liksom under Stalin) sågs Trofim Lysenkos kontroversiella åsikter om ärftlighet, som en sorts statsideologi, och kritik mot denne fick inte publiceras. Bara några månader efter Chrusjtjovs fall publicerade den sovjetiska pressen för första gången en omfattande kritik av Lysenkos teorier.

Medan Chrusjtjov i ren ilska hade förbjudit utställningar av modern konst dröjde det inte länge efter att Chrusjtjov föll tills sådana utställningar blev tillåtna.

Medan radion under Chrusjtjov-tiden i stort sett aldrig spelade västerländsk popmusik började sådan gradvis, åtminstone i viss mån, spelas efter hans fall.

Chrusjtjov hade en rad ivriga åsikter om annat än ren politik - som han med auktoritära medel försökte tvinga igenom i Sovjet. Brezjnev och Kosygin var mest av allt rationella maktmänniskor utan några djupa övertygelser om "utompolitiska" frågor. 

För att börja korta av.  Från och med sidan 283 kommer ett långt avsnitt om Kuba. Och där ser man att författaren har en mer positiv syn på det kubanska ledarskapet (som, väl att märka tog makten utan att Sovjet hade något med saken att göra) än han har på de andra regeringar och partier han beskrivit. Jag delar faktiskt den inställningen. Den revolutionära ledning som tog makten i Kuba 1959 blev inga blåkopior av det byråkratiska styren som fanns  i exempelvis Sovjet, Kina eller Rumänien. Det handlade inledningsvis om en revolution med stort folkligt stöd, ett stöd som i mångt och mycket bevarades under årtionden. 

Nu slutar jag för den här gången. Slutet av själva boken handlar till stor del om hur systemen  i Sovjet och Östeuropa, när de till sist föll, inte ersattes av något bättre utan av roffarkapitalism. 

Jag ser absolut detta som en av de värsta tragedierna i mänsklighetens historia. 

Alexej Kosygin - en av de ledare som tog över efter  Chrusjtjovs fall. Bild från 1967.

Var glad att du inte är Donald Trump

Sovit sammanlagt mer än 12 timmar. Natten innan hade jag endast sovit 4 timmar.
 
När jag vaknade hade jag en association i huvudet mellan Donald Trump och en låt av Gunder Hägg/Blå Tåget - "Var glad att du är liten".
 
Så jag började lyssna på sången, på YouTube, Den är konstigt nog felrubricerad, och kallas "Östersjövalsen", vilket är namnet på en annan av deras låtar. Men det här  är alltså ändå "Vad glad att du är liten"
 
Det verkade inte stämma - den låten skildrar en tidigare vanlig föreställning om maktens män som allvarliga och pliktmedvetna men känslomässigt isolerade män. Det liknar ju inte direkt Donald Trump.
 
När jag kom till sista versen (eller näst sista, den allra sista är en upprepning av den första) blev associationen till Trump mer begriplig.
 
Versen går nämligen så här.
 
"Var glad för att du saknat
penningens judaskyss.
För varje natt har han vaknat
av att maran red honom nyss.
Han drömde att han var draken,
men att nån hade rövat hans guld.
Och prinsessan är skändad och naken,
vad vet du om synd och skuld?".
 
Associationen till Trump var inte helt orimlig.

 

Den största...

... vågen av massdemonstrationer i Förenta Staternas historia å ena sidan - den mest bisarra, imbecilla, och inkompetenta regimen i Förenta Staternas historia å den andra. 

Världens mäktigaste imperialistiska stat står inför sin värsta kris sedan 1860-talet. 

Det känns faktiskt som att vi lever i avgörande tider.  

 

Kalla kriget

Att det kommit en kritiskt analyserande bok om kalla kriget från ett odogmatiskt vänsterperspektiv är välkommet.

Den senaste på svenska som jag känner till från tidigare är väl den framlidne David Horowitz´ Från Jalta till Vietnam från 1966. Att Horowitz senare verkade genomgå en veritabel hjärntransplantation, och blev en entusiastisk anhängare till först Ronald Reagan och nu senast Donald Trump, förtar inte värdet av hans bok. Som jag faktiskt läste samma år som den kom. Och tog intryck av.

Gunnar Wall är i likhet med Horowitz anno 1966,  vare sig anhängare av USA och västblocket eller av stalinismen.  Jag har hittills bara läst 60 sidor av hans nyutkomna bok "Kalla kriget : spioner, statskupper och attentat", men det verkar lovande.

Jag återkommer när jag har läst hela. 

Den kan köpas i, eller beställas från, bokhandlar eller, exempelvis, från Bokus. 

 

Charlie Kirk-kulten

YouTube-kanalen Dead Domain har i denna video gått igenom hur mängder av AI-videor har gjorts i USA för att skapa en postum och bisarrt pinsam kult, av den mördade Charlie Kirk. Den är väl värd att se.

Samma kanal ha för övrigt tidigare gjort en grundlig analys av satanistgruppen Satanic Temple, en analys som jag då kommenterade här.

Charlie Kirk cover-up?

Den som ser hela denna video torde bli  något  misstänksam mot den officiella versionen om hur Charlie Kirk mördades. 

Eller?  

https://www.youtube.com/watch?v=-_cJt7pEpMk&t=12s

 

Överbefälhavaren har talat

Senator Joe McCarthy blev aldrig president men han var en reaktionär demagog med betydande likheter med Trump. Han fick också en kusligt stor makt. Denna makt krossades när han kom i konflikt med USA:s militär.
 
Det är vad Trump faktiskt har gjort nu. Han sammankallar US-toppmilitärer från hela världen till ett möte där de bland annat får veta att de är för feta(!), inte rakar sig tillräckligt och ser fula ut.
 
De får också veta att deras fiender framförallt är det demokratiska partiet och städer som Los Angeles och New York.
 
Trump retar sig på att militärerna inte applåderar, han klandrar dem för att de är så tysta och säger till dem att de gärna får applådera. Ingen följer den rekommendationen.
 
Då säger han att om någon lämnar salen är dennes karriär slut för all framtid. Då kommer den enda reaktionen under hela mötet - spridda skratt.
 
Toppmilitärerna tyckte kanske att det var lite bisarrt att världens starkaste militärmakt fått en delirisk jubelidiot som överbefälhavare.
 
Hur i allsin dar ska detta sluta?

Är det nån form av nationell karma som gjort att USA nu fått en total idiot som president?
 

Övergrepp och vinster

Övergrepp mot barn förekommer på många ställen, men när det handlar om systematiska sexuella övergrepp på skolor, som pågår i åratal och som konsekvent tystas ner, är det svårt att föreställa sig att det skulle kunna hända på offentligägda skolor.

Därför är det knappast någon tillfällighet att den nu uppmärksammade pedofilskandalen på en skola handlar om den privatägda och vinstdrivande Internationella Engelska Skolan.

Vinstdrivande skolor måste definitivt - förbjudas.

Läs vidare - här - och här.

"Professor Dave" om en bisarr presskonferens

Det hände sig att diktatorsaspiranten* Donald J Trump höll en presskonferens. 

Med sig hade han bland annat USA:s motsvarighet till Stalins "vetenskaplige" favorit Trofim Lysenko.  

Jag syftar förstås på Robert Kennedy jr. 

Det var där, på den presskonferensen, de "avslöjade" att paracetamol orsakar autism. 

I denna video har Youtube-profilen "Professor Dave" i detalj analyserat den märkliga tillställningen.

Nej, jag har definitivt inga odelade sympatier för "Professor Dave" - men ofta har han ett helt förödande sätt att dekonstruera dumheter. 

Se gärna videon...

----------- 

*Nej, Trump har ännu inte lyckats skapa en total diktatur, men han arbetar ju hårt på att göra det.