Den 1 februari 2020 sålde Telge Bostäder ut vårt hyreshus till ett privatföretag - som jag inte ens ids att nämna namnet på.
Telge
Bostäder ägs av Södertälje kommun. Dess styrelse är politiskt
tillsatt. Och vid omröstningen var det endast Vänsterpartiet som röstade
emot försäljningen. Alla andra partier - inklusive socialdemokraterna
och Miljöpartiet - röstade för utförsäljningen.
Det mest kännbara var inledningsvis att
det tog längre tid att få kontakt. Telge Bostäder hade en lokal alldeles
nedanför där vi bodde, och det var öppet varje vardag hela dagen.
Det nya företaget kunde endast nås på begränsade telefontider.
Alla
problem som har följt har varit mycket svårare att snabbt åtgärda än
med Telge Bostäder. De flesta, men inte alla, åtgärdas efter ett tag,
men det mest irriterande är att den otvungna, nästan kamratliga
kontakten med Telge Bostäder ersatts av en iskallt byråkratisk kontakt
med et företag vars enda egentliga intresse är att göra vinst.
Vi
har tvättmaskiner som inre fungerar, torktumlare som inte heller
fungerar. En nyckfull temperatur - för några dagar sedan var
temperaturen i vardagsrummet endast 16 grader.
Jag
är ursinnig på både Telge Bostäder som svek så grovt, och på det nya
företaget. Men mest på Telge Bostäder och de politiker som styr det.
Det
finns ju lika lite anledning att vara personligt arg på privata
bostadsföretag som att vara arg på hajar, leoparder eller andra rovdjur.
Rent definitionsmässigt är privata bostadsföretag ekonomiska rovdjur -
jag anser att de alla borde konfiskeras utan ersättning.
Men jag
hade ändå någon form av illusioner om Södertälje kommun. Eller i alla
fall om socialdemokraterna och Miljöpartiet i Södertälje kommun. Men de
har bevisat att de inte alls bryr sig om hyresgäster i fattiga områden.
Eller överhuvudtaget om fattiga områden.