söndag 24 september 2023
Akademisk elitism - inget bra vapen mot Sverigedemokraterna
Det finns många bra sätt att angripa SD på men detta är ett av de mest dåliga. Att SDare i hög grad är lågutbildade beror främst på att SD - tragiskt nog - fått en bas i arbetarklassen. De är mycket större i LO-grupperna än i befolkningen som helhet.
Och LO-medlemmar är vanligtvis mer lågutbildade än SACO- och TCO-medlemmar.
Att medelklass ofta har mer utbildning än arbetare är ju inte så svårt att inse, men att använda detta som nån sorts argument mot SD är ju - för att uttrycka det lite försiktigt - klart kontraproduktivt.
Att SD lyckats göra starka inbrytningar i arbetarklassen i Sverige är som sagt tragiskt, och beror i grunden på att arbetarrörelsens ledning inte fört en politik som kunnat försvara sina egna mot nyliberalism och borgerliga attacker.
Men att hantera detta genom genom att håna SDare för att de inte har en lika fin utbildning som en del andra, är en metod som endast kommer att gynna SD-ledningen. Som lätt kommer att kunna framställa SDs motståndare som akademiska elitister....
Vilket inte är den typ av debatt som behövs för att avslöja SD som det reaktionära högerparti det är.
onsdag 20 september 2023
Per Gahrton in memorian
Per Gahrton är död. Jag har aldrig funderat på hur mina känslor skulle
bli den dagen jag får reda på att han är död, men det blev en plötslig
känsla av vemod och sorg.
Första gången jag läste om Per Gahrton
var i fjortonårsåldern i juni 1969 när jag fick reda på att han hade
blivit ordförande i Folkpartiets Ungdomsförbund (FPU). Han ville driva
Folkpartiet åt vänster.
Själv sympatiserade jag med VPK, och tyckte att det han ägnade sig åt mest av allt liknade ett kamikazeprojekt.
Men jag var lite imponerad och fick en hel del sympatier för honom.
Sympatierna
förvandlades till entusiasm när han i början av 1970 drev igenom att
FPU skulle föra en kampanj för barns rätt. Grundtanken i den var att
föräldramakten måste minska för att barns rättigheter skulle öka.
En central punkt i denna kampanj var att barnaga skulle förbjudas.
Jag blev som sagt helt entusiastisk och gick, till min egen förvåning, och kanske mot bättre vetande, med i FPU i augusti 1970.
Det
blev en besvikelse. På det enda möte jag gick på - 27 september samma
år - insåg jag att FPU Storstockholm dominerades av trista figurer som
mest av allt intrigerade för att få bort Gahrton.
Så jag slutade att gå på deras möten.
Men
när det blev känt att Lars Leijonborg skulle utmana Gahrton som
ordförande på kongressen i juni 1971 beslöt jag att åka dit. Jag hade
väl gått ännu längre åt vänster under mellanperioden och mina inlägg på
kongressen var knappast till nytta för Gahrtonfalangen - jag sågs nog
av hans motståndare närmast som en skräckbild av vad som skulle kunna
hända om Gahrton inte petades.
Och Gahrton förlorade.
Jag
hade sovit för lite, och gått i en konstant nervspänning så när jag
fick reda på röstsiffrorna (Gahrton förlorade med endast en röst) tog
det inte lång tid förrän jag bröt samman. När jag kom tillbaks till
Stockholm lades jag in på psyket.
Även om jag i juni 1971
knappast längre var "gahrtonist" sörjde jag hans nederlag. Och även om
jag idag står långt från vad Gahrton stod politiskt har jag hela tiden
känt respekt för honom.
Och, ja, jag sörjer honom idag.
torsdag 14 september 2023
Makten och friheten
Lyssna gärna på denna sång av Blå Tåget från 1974.
Ett perspektiv som står sig än dag.
Den slutliga sensmoralen kommer i sista versen.
Den kommer först efter ett långt musikparti så stäng inte av för att ni tror att texten har slutat.
måndag 11 september 2023
El pueblo unido jamas será vencido
Den 11 september 1973 - idag för femtio år sedan - störtades vänsterregeringen i Chile i en militärkupp och ersattes med en brutal regim som mycket snart fick tusentals liv på sitt samvete. En regim som sedan satt kvar ända till 1989.
Det var en av 1900-talets största tragedier.
Motståndet mot detta illdåd kom för alltid att förknippas med denna sång.
Lyssna gärna.