"Oikofobi" (ofta uttytt som ett hat mot den egna kulturen, trots att "fobi" betyder rädsla och inte hat) är en högerextrem term som är helt meningslös. Det finns ingen enhetlig "svensk" kultur. Kulturer förändras ständigt. Den "svenska kulturen" har starkt påverkats av den socialdemokratiska dominansen under 1900-talet. Därför torde högerextremism, om något, i hög grad vara alldeles ovanligt osvenskt.
De flesta människor kan lätt hitta några "svenska" kulturella drag som de ogillar, liksom några som de gillar. Nationalisterna har tagit några av de mer unkna delarna av det svenska kulturella arvet och förklarat dem sakrosanta, Men att upphöja vissa kulturdrag som heliga, är faktiskt även det något de facto ganska så "osvenskt". .
Men det är klart. Om vi inte ser upp kommer kanske den mest svenska av alla seder att försvinna..
"Surströmming är en gammal
anrättning, hvars tillredning naturen sjelf alltid ombesörjt ända från
verldens skapelse. Våra första föräldrar vädrade densamma redan utanför
paradisets portar, och den var tidigt känd så väl vid alla
kjökkenmöddingar och pålhyddor, som hos greker och romare, ty alla
visste hvad rutten fisk betydde; men smaken derför var ännu icke så
utvecklad som nu - man kände icke då någon haut goût.
-
Surströmming spisas blott af de invigde - au naturel, utan annan sås än
att det vattnas i munnen. Den anses af dem som en läckerhet af
utsöktaste slag; men kalasmat blir den ändock aldrig, så vida icke
värden föredrar att spisa ensam, eller måhända väljer gäster, som äro
utan näsa."
(Från Charles Emil Hagdahls "Kok-Konsten'" från 1896).
Ett hot - eller en förhoppning. ;-)
Allvarligt talat. Att - som nu inte så sällan sker - gå från vänsteråsikter till högerpopulism är en intellektuell kollaps. Utövad av människor som, för att parafrasera Albert Einstein, har fått sin stora hjärna av misstag. De kunde gott ha klarat sig med ryggmärgen.
En
annan sak. Islam är faktiskt en religion och inte ett terrornätverk.
Men islam som religion diskuteras sällan i Sverige. Om det gjordes
borde man notera att islam, i motsats till kristendom, inte anser att
ihjältorterandet av en "Guds son" är nödvändig för mänsklighetens
frälsning.Jag har faktiskt träffat en teologiskt skolad kristen
som på största allvar menade att det faktum att Jesus torterades ihjäl
på korset var det som gjorde att blodiga offerritualer blev onödiga.
Det är att flytta tonvikten från det Jesus sade - till det sätt han dog
på. Och faktiskt också implicera att innan Jesus hade korsfästs var
sådana ritualer nödvändiga. Och om inte Jesus hade plågats ihjäl hade
blodiga offer fortfarande varit nödvändiga.
Det finns något
mycket tragiskt i detta. En man är utvald sedan tidernas gryning för att
offras på ett plågsamt sätt. Om han inte gör det kommer alla att
förgås. För att inte alla ska förgås måste han alltså plågas ihjäl.
Hans ångest stiger gradvis när döden närmar sig. Till sist gråter han blod. Och hans sista ord blir "Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?".
Det finns också mycket obehagligt i Koranen. Men denna
totala tragedi saknas. Detta gör att jag faktiskt kan få en känsla av
egenartad sympati när jag ser en moské...
/Se i övrigt "Nattvarden, korset och försoningsläran" /
