Talibanerna är en vidrigt kvinnofientlig rörelse. Om detta torde
det inte råda någon tvekan. Samtidigt är det en rörelse som
vann ett krig mot världens militärt starkaste stat.
Och nu verkar det som om denna stat tar ut sin hämnd. Inte mot
talibanernas ledning, utan mot det afghanska folket,
Läs gärna denna artikel från
tidningen "Socialist Action" i USA . .
Den börjar så här, och fortsätter sedan med verkningarna i
Afghanistan idag. .
"When the U.S. left Afghanistan in August it also froze
almost all foreign aid to the country. It has now come to light that
the major part of the economy under the U.S. military and its puppet
government was completely dependent on that foreign aid. In other
words, the U.S. invasion destroyed the Afghan domestic economy, which
was only kept afloat by aid from outside.
The U.S. also froze the $9 billion reserves of the Afghan
central bank held in U.S. and other Western banks. That caused banks
to fail across the country. The currency tumbled. Pulling the rug of
U.S.-created foreign aid out from under has left the economy in
shambles. The result is what UN agencies say is a looming
humanitarian crisis including mass starvation of 23 million Afghans
in the winter that has begun. These actions by the United States come
on top of hundreds of thousands of Afghanis (the real number is not
known) killed as a result of the U.S. invasion, more maimed, and many
scars left. One of these scars is the estimate by international
health officials that two-thirds of the Afghan people suffer mental
illness.
Washington, with full bipartisan support, is making
the people of Afghanistan pay for its humiliating defeat in the
20-year old war".
Denna beskrivning är skakande. Men jag har aldrig sett
dessa fakta presenteras i de stora media i Sverige. Deras bild är
att talibanerna tog makten, och sedan blev det svält. Punkt. Riktigt så
enkelt är det alltså inte.
Det finns för övrigt ett försök till en längre analys av
kriget i Afghanistan som jag hittade på webb-sidan "Revolutionary socialism
in the 21st century". Den drivs av en grupp som för några år
sedan lämnade den engelska vänsterorganisationen Socialist Workers
Party. Artikeln kan läsas här
.
Den argumenterar för att anledningen till att talibanerna vann, var
att majoriteten av afghanerna åtminstone passivt stödde dem,
eftersom de av de flesta sågs som de enda som effektivt kunde bekämpa de
amerikanska ockupanterna. Som sågs som ett värre hot än
talibanerna.
Jag tar inte ställning till den omfattande analysen i
denna artikel, och är tveksam till åtminstone en del av dess
resonemang. Men artikeln är ändå intressant.
I vilket fall
som helst känns den gamla parollen från sjuttiotalets demonstrationer -
"Krossa USA-imperialismen" - lika adekvat nu som då.
