Elaine Eksvärd om Joe Biden

Elaine Eksvärd är (som bekant) författare till två böcker om hur hon utsattes för övergrepp i barndomen - och hur hon hanterar det idag.

Jag har läst den första - och köpt den andra. Men har ännu inte läst den. Den första har jag alltså läst och var både välskriven och läsvärd. 

Nu ser jag att hon har skrivit två inlägg om Joe Biden, och dennes märkligt gränslösa sätt att få kroppskontakt med kvinnor och barn.  

De kan läsas  här och här.

I kommentarsfältet i det första möter hon invändningar - som hon svarar bra på  i det andra.

Hon gör helt klart att hon inte alls är någon anhängare av Trump och att hon välkomnar att denne förlorade presidentvalet. Men att detta inte innebär att hon vill undvika de problematiska frågor man kan ställa om Joe Biden. 

Jag håller med. Och jag vill själv tillägga att jag tycker att det är anmärkningsvärt att denne man var det "bästa" som ledningen i det demokratiska partiet kunde finna som motkandidat mot Trump.

På många sätt stämmer det gamla uttrycket att det personliga är politiskt. Biden är alltså den person som är den som högern inom Demokraterna tyckte var den bästa för att hindra en utveckling mot något bättre inom partiet.

Och nu visar det sig att hans högeråsikter kombineras med en milt sagt anmärkningsvärd brist på respekt för kvinnors och barns integritet. Jag är inte det minsta förvånad.

Klockan närmar sig tolv

Jair Bolsonaro hotar Joe Biden med krig (!) om han försöker hindra skövlingen av Amazonas. Det är en talande nyhet, som visar hur viktigt det är att Donald Trumps försök till statskupp misslyckas. 

Det går att läsa mer i denna tyvärr låsta DN-artikel.

Joe Biden är mycket obehaglig, och jag skulle aldrig hoppas att han blir president om inte alternativet vore så fasansfullt. Man bör inte ha  illusioner om att saker kommer att bli bra om Demokraterna får makten. Det blir det inte alls. Men om Trump och Republikanerna vinner är det en katastrof.

Om Trump lyckas med  sitt farliga spel har vi fått en bonapartistisk regim, som mycket väl kan införa ett system som gör att det under överskådlig tid blir omöjligt  att få bort den. En regim som de facto har som central programpunkt att även i fortsättning värma upp jorden....

Och Bolsonaro har dessutom kunnat göra som han vill med Amazonas utan att någon lägger sig i - därför att Trump sitter i Vita Huset Att Bolsonaro upplever Biden som ett hot talar faktiskt för hur  nödvändigt det är att inte Trump vinner.  

Fast hans eget hot att inleda krig med USA är ju, givet  de militära styrkeförhållandena mellan länderna,  lika patetiskt som Kim Jung Uns motsvarande uttalanden för nåott år sedan. .

Även  Trump och Republikanerna förutan har vi en otäck och extremt farlig situation. Men om de lyckas i sitt spel kommer den att bli avgrundslik. 

Noam Chomsky hade troligen rätt när han chockade människor med uttalandet att Republikanerna är "The most dangerous organization in human history".....

Det är som han själv medger ett extremt uttalande . Men mycket talar tyvärr för att han har rätt. Lyssna gärna på honom här.   

 

 

Popmusik i Nordkorea

Moranbong Band är tydligen en av de populäraste popgrupperna i Nordkorea.. Gruppen består endast av tjejer. I motsats till kvinnliga musikgrupper i Sydkorea inte endast sjunger Moranbong Band, det är också de som spelar. Denna sång handlar om hur viktigt det är med studier, för att främja landet och dess framtid. 

Jag har letat efter om det går att hitta sånger av dem med mera privata teman, men allt som jag hittills har sett och hört har varit politiska sånger som hyllar systemet i Nordkorea.  Men förpackade i något som ofta  så mycket liknar västerländsk pop att det känns lite hisnande. 

På engelska Wikipedia finns förresten en ganska så informativ artikel om dem.. 

Om man  nu för tillfället bortser från det politiska sammanhanget och endast tänker på låtarna och deras framförande  - är de faktiskt ofta riktigt bra.... 

-------------------------------------------------------------------------------------------------------

 PS. Det finns ju inga direkta tecken på en politisk uppmjukning i Nordkorea - men det här är faktiskt en kulturell uppmjukning som är klart intressant. Nordkorea brukar ibland med viss rätt jämföras med Sovjetunionen under 40-talet och Kina under 60-talet. Men inga av dessa länder vågade under dessa tider att försöka anamma - och transformera - soundet i västerländsk  populärmusik på detta djärva sätt.

I sovjetiskt 40-tal kunde man acceptera klassisk västerländsk kultur - men den moderna västerländska populärmusiken förkastades rakt av. 

I kulturrevolutionens Kina förkastades även klassisk västerländsk kultur - och den stereotypt  "revolutionära" kulturen under denna tid lånade absolut inte stiler och former från  populärkulturen i väst.

Så de här kulturella lånen är lite fascinerande.

    

Moranbong Band i ett framförande från från 2013