En annan bild av Venezuela

I media matas vi med karikatyrartade bilder av den korrupta regeringen vs den demokratiska oppositionen i Venezuela.

Den bilden är (naturligtvis) grundfalsk. Men dominerar nyhetsrapporteringen totalt.

Denna intervju med Jorge Martin ger en annan (och enligt min bestämda åsikt mer adekvat) bild av vad som händer i Venezuela.

Läs den gärna.

Donald Trumps saudiska resa

Efter att talibanregimen i Afghanistan föll är Saudiarabien förmodligen det land som har det mest konsekventa och hårdaste statligt organiserade kvinnoförtrycket i världen. Det är dessutom ett land som bedriver vad som närmast liknar ett utrotningskrig mot shiamuslimer i Jemen.

Det är också för övrigt ett land som praktiserar den mest förkvävande och fyrkantiga formen av (skulle nog vilja säga karikatyren av) islam som man kan tänka sig.

Det är detta land som Donald Trump nu ska beväpna till tänderna, och dessutom närmast okritiskt hyllat i ett pinsamt insmickrande tal.

Vi kan också notera att Trump här inte verkar applicera sin allmänna islamofobi. Man kan kanske i just det avseendet jämföra med Hitler, som förbjöd den tyska pressen att föra fram nazisternas rasläror när det handlade om det allierade Japan...

Att till och med Trump lyckas lägga band på sin islamofobi i just detta fall, visar ju att han när det gäller är en kall realpolitiker. Saudiarabien är ett bålverk för förtryck och "stabilitet" i Mellanöstern, och just sådana regimer brukar ju anses gynna USA:s imperialistiska intressen, alldeles oavsett ideologiska, ska vi kanske kalla det petitesser...

"The most dangerous organization in human history"

Noam Chomsky gjorde nyligen ett uttalande att det republikanska partiet i USA är "the most dangerous organization in human history".

I denna intervju förklarar han vad han menar.

Lyssna på den. Den är mycket angelägen.

För det är tyvärr mycket möjligt att han kan ha rätt.

Hundraårsdagen

Idag för exakt hundra år sedan inleddes den kongress då det som nu är Vänsterpartiet bildades. Först dagen efter tog sig det nya partiet ett namn - Socialdemokratiska Vänsterpartiet.

1921 bytte partiet namn till Sveriges Kommunistiska  Parti (SKP), 1967 till Vänsterpartiet Kommunisterna (VPK) , och 1990 till Vänsterpartiet.

Det har förekommit en rad partisplittringar, de mest betydande var de 1921, 1924 och 1929. Det som nu är Vänsterpartiet härstammar i själva verket från minoriteten vid partisplittringen 1929, och det var faktist en benhårt stalinistisk minoritet. Anledningen till att dagens Vänsterparti ändå härstammar från denna minoritet, är ju att den antistalinistiska majoriteten 1929 efter en lovande start och diverse splittringar, till sist blev en helt urartad sekt som slutade på värsta tänkbara sätt.

Partiets allra mörkaste år var mellan 1929 och Stalins död 1953, och i viss mån ända fram till ca 1963.

Men efter CH Hermanssons seger över de extremt Moskvalojala vid kongressen i januari 1964 blev partiet på nytt vad det är idag - ett öppet vänsterparti med en fungerande interndemokrati. Något som hade funnits före 1929, men som ströps vid staliniseringen 1929-30.

Jag röstade på VPK i skolvalet 1970, men sedan dröjde det till valet 1994 då jag började rösta på V igen.* Sedan dess har jag röstat på V i alla riksdagsval, men har aldrig varit medlem. Det kanske man skulle bli?

Idag är Vänsterpartiet det enda av de någorlunda stora partierna som har en grundsyn på hur samhället ser ut, och vad det bör bli,  som på något sätt ligger i närheten av vad jag själv tycker.

Under 70-talet kunde jag tänka mig att även i riksdagsval rösta på småpartier utan någon chans att komma in.  Det kan jag inte längre, så om inget oförutsett inträffar kommer jag väl att fortsätta att rösta på V - så länge jag överhuvudtaget kan rösta...
----------------------------------------------------------
*Eller rättare sagt - jag röstade på VPK/V  i lokalval 1988 och 1991 - men 1994 var första gången jag röstade på det i ett riksdagsval.